tisdag 24 december 2013

Julafton med fart och mat.

Årets mysigaste dag har infunnit sig. Gårdagens bakning ligger laddat i frysen. I kylen är det fullt av mat som  snart ska avnjutas.Även om vi tjuvstartade redan i går med en lillejulafton.
Julen tycker jag är den härligaste av alla högtider och den bör firas i familjen trygga famn. I blev det dock lite annorlunda. Ingen snö och en inbjudan till träning i Kungsörshallen gjorde att traditionerna bröts eller det kanske startade en ny. Inte mig emot. Två timmars härlig träning med de håriga på julaftonsförmiddagen satt inte helt fel.
Tack Kerstin och Ylva för att jag fick följa med och träna och ha kul med hundarna. Och tack för att du filmade lite Kerstin.
 
Det var Stina, Wynja och jag som embarkerade "tassemobilen" och styrde mot Kungsör och hundhallen där. Griima fick vara kvar hemma med Ulla och vila sitt bakben. Tror inte att det gick minsta nöd på dessa två som fick vara kvar hemma. Griima har fullt upp med att flå mjukisanden med kvackljud hon fick i julklapp. Hon flår den på så sätt att hon gnager upp ett litet hål för att sedan dra ut fyllningen en liten bit i taget. Så i morgon eller senare ikväll är det bara ett kvackande skinn kvar.

Under tiden som Griima flår den stackars anden så körde vi andra lite rolig träning. Jag har precis börjat med att låta Wynja hoppa lite på låga hinder. På filmen över är det en enkel trehinderskombination med sväng och här nedanför en kombination med tunnel och sväng in i tunneln. Tycker det gick riktigt bra för att vara första kombinationerna.
Dessutom har jag slutat med godisbelöning och kör istället med kamp/lek. Lilltjejen har så himla lätt att bli för fokuserad på godiset och låser sig på det och inte att man ska göra för att få.
Stort tack till Ulla som kampat med lillfröken hemma så idag blev det naturligt att belöna på det sättet.
Ni måste väl hålla med om att Wynja är duktig....

Stina går faktiskt från klarhet till klarhet. Hon har fått en helt ny energi sedan Wynja anslöt till flocken. Kan nog även bero på att husse lovat henne att få tävla igen, nu i lagklass med några från Flen. Ska bli riktigt kul att köra lag. Jag vet ju inte hur länge Griima måste rehabilitera sig och då känns det bra att kunna tävla Stina igen eftersom hoppen inte är så höga i lagklass. Gamla damen har ju faktiskt hunnit bli nästan 10 år (fyller i februari!) men det märks inte på banan hon jobbar med härunder. Bra fart och följsam. Kan kanske bero på att även husse har blivit fostrad till att handla bättre....

Väl hemma igen så var det glögg och mys i soffan. Verkar som om flocken fått två nya parhästar. Griima låg på golvet och höll fortsatt fokus på att flå mjukisanden.
Vi var tre nöjda som anlände det Bolltorpska godset med tassemobilen efter 2 timmars glädje på roliga banor.

Hemma så tog invanda traditioner vid. Julklappsutdelning, Kalle Anka och hans vänner firar jul, god mat och godis. Maten blev lite förenklad idag då vi bara var två. I morgon blir det stora trumman för då får vi finbesök. Nu vidtar mer julaftonsmys och trivsel i den Bolltorpska flocken och vi vill tacka för året så här långt och önska alla vänner, kända och okända en:
Vi syns på banorna och i andra sammanhang framöver.
Ha det gott och var rädda om varandra.

tisdag 17 december 2013

Teknikutveckling och snart är det jul.

Efter tävling i lördags och träning i söndags så är det bara att konstatera att jag utvecklats rejält som handler för "mina" hundar. Om det nu är möjligt så blir det bara roligare och roligare. Stort tack till Malin som tjatat på mig och lagt grunden samt till Nadine som fick det att till slut falla på plats.
Stina - hindersäker som vanligt men har nu på äldre dar fått upp en fart som hon inte visat av förut.
Griima - Snabb, säker och signalkänslig om husse bara gör rätt vilket jag börjat göra mer och mer.
Wynja - denna lilla odåga har fart och en vilja att göra. Hon är faktiskt den första av de tre som jag kunnat börja med som valp.
Stina var ju nästan året då jag fick upp ögonen för agility och Griima hade ju fått sin has krossad. Griima var cirka 8 månader då jag försiktigt kunde börja träna lite. Det tog ett tag med henne, en försiktig resa som givit utdelning. Det var ju inte ens säkert att jag kunde starta med henne överhuvudtaget. Har lärt mig mycket av dessa två som jag tar med mig till Wynjas träning/inlärning.

Hittade den här filmen som kan vara en liten hint om hur svårt det kan vara att lära om ibland. Jag tycker den är helt underbar och kan översättas till många olika situationer som vi människor ställs inför.

Det är knappt så jag tror på att det är julafton nästa tisdag... Den Bolltorpska banan står fortfarande ute och det tränas lite på den av och till. Löpträning med hundarna. Dock i mörker men i mildgrader. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag varken snö eller kyla. Visserligen fick vi lite snö i förra veckan men det töade bort ganska omgående.

Julmaten är inhandlad, åtminstone huvuddelen av den och nu blir det till att ta hjälp av de håriga att fixa till julmaten. Om jag fixar köttbullar, skinka med mera så får de tre vise håren hålla rent på golvet. Skulle tro att de gör detta utan att klaga men en av förutsättningar är nog at jag åtminstone spiller lite på golvet. Om inte lär de väl gny av besvikelse.....

På söndag, 4:e advent, blir det julavslutning med Segersjö hundsällskap. Vi ska vara i ridhuset där vi tränar och det ryktas om en superrolig "dogtrial" som aktivitet för hundar och förare. Ska bli spännande att se och pröva.




måndag 9 december 2013

Platt fall och sorg i Bolltorp.

I dag känns det både roligt och sorgligt att skriva i bloggen. Men båda dessa känslor är så starka att jag vill dela med mig. En handledare sa en gång till mig att "våga vila i känslan" för att inte vara rädd för känslorna då de kommer nästa gång. "Våga vila i känslan och bli styrkt av den för känslor är energi". Detta tog jag till mig och känner mig faktiskt stärkt av både glädje och sorg. Dagens känslor tar sig faktiskt sin början i glädje så då startar jag där..

I går, söndags, var jag på kurs i Kungsör och i den inomhushall de har för hundträning där, lyllo dom. Vi var 10 raska ÖBKáre där. 5 på fm och lika många på em. Jag hade turen att få em så jag kunde ha lite adventfika med min kära hustru innan jag for.
Vi hade Nadine Rinderud som instruktör och hon jagade på oss som både Malin och Camilla gör. (idag har jag faktiskt rejält ont i rumpan efter alla vansinnesrusningar jag gjort).

Jag började med Griima men fick i halvtid byta till Stina då Griima verkade ha skadat sig. Trodde det skulle bli lite långsammare med min "pensionär" men ack vad jag bedrog mig. Både Stina och Nadine skrek på mig att öka farten.

Visst ökade jag farten. Till och med så mycket att jag på slutet i sista loppet tappade styrkan i knäna vilket gjorde att gubben , till Stinas stira besvikelse sträckte ut sig raklång innan sista hindret. I höjd med tunneln kände jag hur knäna bara gav upp och blev som kokta spagetti och inte kunde bära upp min späda kropp. Jag bara segade ihop framåt och Stina undrade förstås om jag hittat något mer spännande än ett agilitylopp där. Svaret var nej men det var allmänt skratt i lokalen...

Väl hemma så insåg jag att jag måste ha suttit och spänt mig rejält i bilen på vägen hem. Halt väglag och snö som yrde vilket gjorde att jag var på hugget. Men då jag klev ur bilen så kunde jag knappt gå. Hade suttit stilla i bilen och sträckt stora sätesmuskeln på vänster sida. För inte kan det väl vara under agilitykursen som jag gjort mig illa !!??

Kära hustrun kom på varför Griima inte ville vara med mer på kursen. Underlaget gav för bra fäste vilket gjorde att hon överansträngde sin vänstra bakhas. Griima vrider lite på den vid avstamp eftersom hon är lite "Toe out" efter operationen av hasen. På gräs och i ridhus så blir ju inte belastningen i vridmomentet så stort som nu. Så nu är det lite vila sig i form som gäller för den svartvita lilla fröken

I kväll är det sorg i Bolltorp. Tidigare idag så fick Hrisla somna in och galopperar nu på de eviga ängarna med sin mamma, Hrefna.
Hrisla var det första föl som föddes hemma på vår gård i Jämtland. De senaste två åren har hon haft problem med fång i ett par omgångar. Förra veckan var det dags igen. Nu slipper vår Hrisla ha ont mer. Där hon är nu kan hon få vara häst fullt ut med värdighet.

2010 fick Hrisla ett föl som vi döpte till Hamdir. Här står hon som stolt mor under favoritträdet i hagen och Hamdir har precis rest sig på vingliga ben. Hundarna var med oss och hade koll på hur det hela begav sig.
Hrisla hade full förtroende för våra hundar som fick hälsa på den nyfödde under överinseende av en vaksam blick.
Hon var en fantastisk mamma och en mycket trevlig häst att hantera
Det var jobbigare än jag trodde att låta Hrisla somna in. Jag som inte är någon hästmänniska inser att trots det har jag en nära kontakt med våra hästar. Vi hade en bra veterinär som lät henne somna in. Tack Kristin för den ödmjukhet, respekt och förståelse du visade. Stort tack för att du var kvar och pratade en stund efteråt, det var guld värt.

 

söndag 1 december 2013

Finbesök, frost, lek och dop.

Förra helgen kom bästa dottern ner på efterlängtat besök. Men hon var bara i Bolltorp några timmar på lördagen innan hon och jag drog vidare ner mot Småland. Först på besök hos Lotta i Bankeryd och sedan vidare ner till Eksjö där klanens senaste medlem skulle döpas.
Hemma hos lotta så tog vi den sedvanliga långpromenaden med hundarna. Mesta tiden fick de springa lösa men med omtanke om vissa grannars katter så kopplade vi dem då dessa gårdar passerades. 3 pappisar, 3 blandisar och en kooiker hade mäkta roligt där de yrde fram på ängar, över stock och sten i den småländska skogen. Trots lite kyla och frost så hade vi dagen till ära en strålande sol på en molnfri himmel. Perfekt sådär den sista helgen i november.

Tord och Wynja fattade särskilt tycke för varandra och snodde runt som yrväder. Inne var de lite avvaktande men då de kom ut släppte alla hämningar. Leona fotade hela tiden så jag har bara att tacka för bilderna du tog.
Jag fick också, tillsammans med alla andra erfara att Wynja har lärt sig något nytt. "Helikopterhopp". Detta innebär att hon laddar järnet för att hoppa och studsar sedan mer uppåt än framåt. Kan även ha att göra med en fullständig oförmåga att bedöma avstånd. Leona fick med laddningen och precis efter landningen med kameran. Vi andra såg hela Wynjas resa och behöver väl inte säga att det såg fantastiskt roligt ut. Trots plurret så brydde sig Wynja minimalt om "olyckan" då det fanns så mycket annat att fokusera på.
 
Här sitter jag med en leende Birger i famnen. Jag inbillar mig att han trivdes hos mig efter sitt bejublande framträdande på dopet. Eller så skrattar han bara åt sin farbrors utseende. Vem bryr sig, vi hade riktigt mysigt en liten stund. Känns väldigt bra att ha både bror och syster inom lagom avstånd. Det behöver inte planeras så mycket innan man kan svänga förbi och hälsa på. Var värre då vi bodde i Jämtland.

Och då Jämtland kommer upp igen så måste det väl poängteras att finbesöket vi hade därifrån, dottern, var kvar ett par dagar till innan hon tog tåget upp till kylan igen. Ulla och Jessica var iväg och shoppade i dagarna två och vi hade det riktigt trevligt på kvällarna. Trots att Jessica hunnit bli en bit över tjugo så är hon lika nyfiken på julklapparnas innehåll som när hon var fyra.
Förhoppningsvis kan hon och Kalle komma ner i mellandagarna och öppna sina paket. Om inte får vi skicka dem med ett bud så de kan öppna dem hemma.

Under den gångna veckan har vi haft underbart väder. I torsdags var jag ute och sprang med hundarna i mörkret. Hade tagit på mig lite för mycket för jag svettades som en tok. Kollade utetermometern när jag kom hem. Plus 7 grader och ljumma vindar.
Idag var jag och tränade i ridhuset. Alla tjejerna fick följa med och körde i olika grad. Alla gick de kanonbra. Visst blåste det på bra ute men det var inte kallt vilket var lite förvånande då det var frost i går kväll men plus på morgonen. Enligt meterologerna så var det den norska fönvinden som drog in. Den får gärna fortsätta lite till då jag ännu inte plockat undan den Bolltorpska agilitybanan. Den får stå ute till snön kommer....

torsdag 21 november 2013

Svinskit, full fart, tassbandage och elva svin.

Hösten/vintern har kommit till Bolltorp med omnejd. Löven ligger i drivor längs vägarna och ute i terrängen. Lövträden står nakna och ser mer eller mindre döda ut där de spretar mot en gråmulen himmel. Trots årstiden så är det milt och en del fina dagar med sol. Jag njuter av att det ännu inte kommit någon snö eller kyla. Bara någon enstaka frostnatt så här långt.
 
Lilla Wynja kan verkligen konsten att se ömkansvärd ut. Så här ser hon ut efter arr ha fått ta konsekvenserna av att ha rullat sig i vildsvinsskit. Jag kan poängtera att hon innan schamponering och dusch inte luktade mumma.
Tankarna under duschbestyren gick till Stina som älskade att rulla sig i halvrutten stinksvamp. Det luktade inte heller parfym...
Tänkte på min dotter under tiden som jag duschade lillfröken. Blev lite full i skratt eftersom jag vet hur lätt hon har att "ulka" vid vissa dofter;-) Det behövde inte lukta så mycket eller om ens något. bara känslan av att det var äckligt kunde få henne att kväljas. Skrattar gott då jag vet att hon numera har en kattlåda att mocka.

 Under den gångna helgen så var jag och Griima i Kungsörshallen på en klass 2 tävling. Det var ett lysande arrangemang och det var förträffliga banor av Camilla. Fart med lite teknikaliteter, riktigt roliga. Både agility- och hoppklass. Resultaten var väl inte något att skryta med men vi hade riktigt roligt och momentant så gjorde vi riktigt bra ifrån oss. Min dotter lär väl skratta när hon läser det här. Trots tre diskningar så är jag nöjd med våra lopp. Griima är riktigt rolig att köra och har blivit så himla följsam. Jag har dock en hel del kvar att lära mig för att kunna göra henne full rättvisa på banorna.
Tur hade jag också då jag fick hjälp med filmandet av en duktig förare som inte kunde tävla på grund av en knäskada. Den där jäkla fotbollen ställer till det mycket för en del.
 
Nedan är filmerna från de tre starterna. Slalomet som funkat så himla bra hade hon dagen till ära glömt bort men kontaktfälten satt som en smäck. Problemet vi har är att Griima går som på räls men att husse har lite problem med att handla henne. Det går bättre och bättre men husse har lite kvar att lära.




Stina har också fått lite egen tid med husse. I tisdagskväll for vi iväg till Kvinnersta naturbruksgymnasium där Blå stjärnan hade anordnat en kurs i hundsjukvård. Det var en hel del teori men tyvärr alldeles för lite praktik. Stämde inte riktigt med det som jag förväntat mig men det var trots allt givande.
Stina låg lugnt och fint under bänken på sin back-on-trackdyna som Ulla köpt med sig från hälsomässan hon var på. Enda gången hon såg besvärad ut var när jag skulle ta upp henne på bordet  för att lägga tassbandage. Alla som var där hade inte med sig hund så jag lånade ut Stina så att de som satt bredvid mig fick träna på att lägga bandage också. Hon skötte sig galant den gamla damen, Stina alltså.

Precis som på tävlingar så brydde Stina sig inte ett smack om de andra hundarna. Hon tittade bara nedlåtande på dem för att sedan nonchalera dem fullständigt. Hon skötte sig själv och sket fullständigt i de andra. Kollade bara lite strängt på en rottis som satt i bänkraden bakom. Han hade lite svårt att koppla av.

På hemvägen, precis vid avfarten in mot Bolltorp hamnade vi mitt i en svärm med vildsvin. De var  inte alls så skygga som jag hade trott. I sakta mak skrittade de över vägen på led och det var enkelt att räkna dem i strålkastarskenet. De var elva och de var fruktansvärt fula men respektingivande stora. Himla tur att jag inte hade så hög fart för jag hade inte haft möjlighet att få plats med mer en någon enstaka i bilen.....
 

tisdag 12 november 2013

Höst regn och "memory lane"


Hösten har nu kommit med allt vad det innebär med lera och regn. Flocken blöt men nöjd efter en dag ute, sitter och spanar efter aktiviteter i en av hagarna. Väl inkomna var det bara att ge de små liven varsin nummerlapp till dusch i badkaret följt av en skön varmluftsföning.
I går var Ulla ute och gick med hundarna. En bit bortanför vår infart såg det ut som om någon varit ute och haft sprängtjänst. Som tur var så hade vildsvinen lämnat tydliga spår efter sig så att en gammal officer slipper bli beskylld för att på ett ljudligt sätt gjort sig av med ett överskott av sprängmedel.                                                               Det är fascinerande att se hur de där svinen kan böka upp och förstöra. Hoppas att de håller sig borta från våra hagar i år också. Vi hade tur i fjol men året innan såg det ut som om kriget dragit fram med spärreld över delar av hagarna.Satt och gick igenom foton i datorn och hittade två som väckte starka minnen. Var och en på sitt sätt. På bilden här ovan ser ni "timmerkojan" en liten oas för reflektion som fanns ett par kilometrar från vår gård i Jämtland. Det var ett av våra rastställen vid turridningar men det fick även vara min egen oas med lugn och harmoni.
 
Bilden på jägarplutonchefen är från 1986. Väcker många minnen från tiden som "trupputbildare". Tänk er en pluton med 45 man bestående av 90% stockholmare. Det fantastiska var att de enda gångerna som de samarbetade fullt ut var på övningarna och under materielvården. För övrigt genomförde de värnplikten i ett ständigt "krig" med varandra. Utbildningsåret 86/87 var riktigt intressant och jag träffade då de bästa soldater jag haft under mina många år i försvarsmakten.
Efter jobbet igår så tog jag med mig Stina och Griima på en cykeltur. Med reflexvästar och pannlampa drog vi iväg mot Segersjö herrgård i mörkret. Efter att ha lösrasta de håriga på fältrittbanan så kopplades de och vi cyklade hemåt. Inne i kohagen som ligger längs vägen fick två rådjur span på oss och ville tävla. Jag och jyckarna fick upp bra fart på vägen en bra bit tills dess att rådjuren föll till föga. Frustande stod de 10 meter från vägen och blängde trotsigt på oss tre då vi i full karriär passerade dem. Hundarna bevärdigade dem inte med en blick. Nu var det bara vi tre och glädjen i farten som var aktuell....
Även hästarna har fått det lite mysigt efter helgens insatser. Hela ligghallen är uppfylld med halm upp till knäna. Så nu har de något torrt ställe att ligga och vila på under höstregnen.
Linus har liksom de andra två, Millan och Puma flyttat in i värmen igen. Varför vara ute och ränna på nätterna när det är kallt och blött då det går att ligga inne i soffan och mysa.
Wynja har blivit ganska rejält präglad på Linus. Då jag är ute med hundarna i hagen så springer de som vanligt omkring och jagar varandra. Men efter en liten stund så lägger sig Wynja ner som en smygande katt och liksom anfaller Stina och Griima då de rusar förbi. Kort och gott kan man väl säga att Wynja skäller som en hund men jagar som en katt.......
 

 

tisdag 5 november 2013

Alkolås, pissblöt och hundar som ger livslust.

I Katrineholms kommun har kommunbilarna alkolås, som i de flesta andra kommuner idag. Då jag nu i mitt nya jobb är ute och åker en del mellan mina enheter så är det en ny erfarenhet att blåsa i ett mätinstrument för att kunna starta bilen. Är jättebra men det känns som lite överkurs för en annan eftersom jag inte dricker alkohol i övrigt så varför skulle jag göra det på arbetstid!?
Offentlig sektor är ju ett tvärsnitt av samhället och även vi har tyvärr en del problem med individer som inte kan kontrollera sitt alkoholintag, både vad gäller mängd och tidpunkt. Med alkolåsen så bidrar i alla fall några kommuner till att minska rattonykterheten, åtminstone under arbetstid...
Liksom alla vi andra har Puma upptäckt att det börjar bli kallare ute. Hon gör som inte vi gör. Helt sonika lägger hon sig på badrumsgolvet och njuter av golvvärmen som vi andra bara känner av genom fötterna. Man kanske skulle flytta in på golvet under höst och vinter?! Bilden tog Ulla då Puma sträckte på sig i govärmen.
Härom kvällen fick Ulla fullt upp medans jag låg i badet och mådde gott. En av hundarna, Griima, hade inte sagt till och sedan inte kunnat hålla sig. Men av någon outgrundlig anledning så pinkade hon inte på golvet utan hoppade upp i en säng och gjorde ettan. Kanske berodde det på att hon då kunde göra det ljudlöst och utan skvättande, eller var det bara för att ställa till mesta möjliga arbete för dem hon är inneboende hos? Matte fick i vart fall ta hand om pisseblöta sängkläder.

I och med att jag numera jobbar så får inte hundarna lika mycket tid som innan. Men både jag och Ulla strävar efter att de ska få den uppmärksamhet de behöver.
Efter rastningen när jag kom hem igår så blev det lite träning på banan, som fortfarande står kvar på plan. Jag började med Wynja som tog alléslalomet som om hon inte gjort något annat. Hon flöt igenom snabbt och säkert vilket gjorde att jag funderade på att sätta ihop käpparna ytterligare för att öka utmaningen för henne. Tunneln tog hon snabbt och säkert utan minsta tvekan. Har lite att jobba med då hon gärna går nära mig så att det ibland blir lite svårt att handla henne mot hindren. Hon är ju bara 6 månader så det är "No cow on the ice". Mer lek och träning så kommer det.

Stina låg tyst och stilla medan jag körde Griima, Wynja had jag tagit in. Det svartvita yrvädret gick kanon. Följde som en smäck i kombinationerna och gick att skicka utan problem. Fick ståpäls av hennes kontaktfält på balansbommen. Med kanonfart galopperade hon nerfarten och satte alla fyra tassarna på kontaktfältet.
Vi har haft lite problem med högerslalom men efter tips från "coachen", Malin, har vi hittat rätt. Nu funkar det 9 av 10 gånger.

Min fläckiga lilla räv, Stina, är ett under av hindersäkerhet. Sedan vi började med "coachen" har jag utvecklat min handling och är mer offensiv vilket passar Stina som hand i handsken. Har börjat fundera på om hon ska få gör "comeback" i klass 3. Hon är betydligt snabbare och mer på nu än för ett år sedan. Till våren tar jag beslut om hur jag gör. Hade jag kunnat mäte ner henne till medium så hade vi inte funderat på pension än. Tyvärr så var hon hela 1 (en) centimeter för hög enligt de nya måtten.Även om hon inte kunde vara med och slåss i toppen så hade vi kunnat fortsätta tävla ett tag till, men nu är det som det är. Tur att Stina är så fokuserad på mig och banan då vi tränar för Griima for omkring inne på gården och gjorde allt för att dra uppmärksamheten till sig. Med tanke på hur hon for runt medans jag och Stina körde så fick Griima dubbel träning.....

måndag 28 oktober 2013

TILLSAMMANS MOT CANCER


Tittar på sjuan och tar del av alla jobbiga och fantastiska historier och levnadsöden. Åker berg och dalbana då jag återupplever känslorna från 2007/2008 då Ulla, Jessica och jag hade vår resa.

fredag 25 oktober 2013

Höstrusk, den första snön och det är trots allt gott att leva.

Hösten har enligt kalendern varit hos oss en tid och ute har lövträden skiftat i de mest fantastiska färgkombinationer. Vädret har varit underbart och inte minst har det märkts på hur rent det ändå är inomhus. Hundarna har ju inte fått med sig halva skogen in då de varit ute. Det har så här långt varit en torr och härlig höst.
Men det verkar nu vara slut. Det har kommit lite regn och en morgon så var det ett tunt snötäcke med blötsnö på marken. Som tur var så töade det bort ganska snabbt
Nu har jag fått till den för mig ultimata hundväskan. Äntligen får jag med mig allt i en och samma väska på träning och tävling. Bra ordning och mycket plats i denna Maxspedition väska. Jag och min lillebror är lika då det gäller väskor och ryggsäckar. Vi söker den ultimata grejen. Denna köpte han för att ha som skytteväska, men till det passade den mindre bra så vi gjorde som vanligt. Bytte prylar med varandra och nu har jag en perfekt väska till träning och tävling med plats för allt, utom hundarna för de får faktiskt gå själva..
Deras gearslinger är den bästa ryggsäcken jag haft och jag har haft några stycken genom årens lopp. Sitter stabilt på ryggen och är smidig att ta av och på då det bara är en bärrem. Gott om fack med bra översikt.Perfekt att ha till jobbet och promenaden mm.
Nu har jag ju inga procent på försäljningen men jag vill ändå lämna tips på något som jag tycker är riktigt bra eftersom det finns så mycket skräp på marknaden.

 Min dotter skickade mig ett mms med bilden till höger för några dagar sedan. Hon skrev också lite ironiskt "nu har de kommit på affären igen"!. Av någon outgrundlig anledning så har hon fått för sig att jag gillar juleskum!!!
Vaddårå? Det är väl helt naturligt att köpa två lådor innan jul och sedan kompletteringshandla dagen innan.......
Det är väl inte mitt fel att de inte fick några sega tomtar av det första inköpet. De måste väl hålla sig framme när det finns, eller?!

Strax efteråt skickad hon den här bilden på sin provsminkning inför halloween.
När jag jobbade i försvarsmakten så håll vi på med sårskadesminkningar. De var i och för sig riktigt realistiska med plastelina och allt men det går inte att jämföra med vad Jessica får till på sig själv.
Idéen hade hon hämtat från kultserien "The Walking dead".
 
 
Pappa är grymt imponerad över sminkningen även om jag tycker den är "äcklig". Fy sjutton för att möta henne när man är på väg hem från krogen en mörk höstkväll. Skriket är definitivt inte långt borta då.

Efter att ha slagit in på ny väg, efter tre veckor med nya jobbet så har jag landat in ganska bra. Har faktiskt lite energi över till att göra annat än bara ligga på ryggen då jag kommer hem. De två första veckorna tog rejält på krafterna med alla nya intryck, ledningssystem och en hel mängd med nya människor. Den gångna vecka har allt börjat falla på plats allteftersom. Även om det är långt kvar till jag har koll på läget så upplever jag att det går åt rätt håll.
Har mött de tre personalgrupperna jag har och det känns bra. De är kompetenta och har mycket att bidra med. Tillsammans är jag övertygad om att vi kommer att gå långt. Inom ett år kommer jag att vara chef över de tre bäst fungerande enheterna i Katrineholm. Om jag kör ut hakan? Javisst, vågar man inget så vinner man inget......

Och just nu är det gott att leva.

Släpp taget min vän.

Ge inte det förflutna simlektioner.

Begrav det som varit.

Ta steget ut i nuet.

Det som varit, har varit.

 

onsdag 9 oktober 2013

FS, BFF, nytt jobb och mask i magen

Den gångna helgen var jag i Leksand på möte med SBK centrala valberedning på ett första möte. Valberedningen satt även med på delar av FS möte och resten av tiden satt vi och intervjuade de enskilda styrelsemedlemmarna.
Det var tre intensiva dagar som nyttjades maximalt med verksamhet även på kvällarna. För många av oss blev fredagskvällen lite av en happening. Intensivkurs i ukulele följdes av egen tillagning av kolbulle. I sanningens namn är det bara att konstatera att det här med ukulele, är inget för mig. Fullständigt omusikalisk och fem tummar mitt i handen så det här med ackord föll inte så där väldigt väl ut. Men det var roligt och det fanns faktiskt en hel del talang i styrelsen
En trevlig helg med en massa nya möten med nya människor. SBK ska vara glada över att de har fått en förbundsstyrelse som verkligen brinner för det de gör. Med lite smärre justeringar i ansvarsfördelning har de potential att uträtta storverk.
Innan helgen kom hösten på allvar till Närke och Bolltorp. Det gröna skiftade över till eldens olika nyanser. Även om värmen dröjer sig kvar på dagarna så märks det att hösten kommit för att stanna.
Jag fick också ett välkommet samtal från kommunen i Katrineholm där de erbjöd mig fast anställning som enhetschef inom kommun.
Utan tvekan tackade jag ja och i måndags skrevs anställningen på och i går började jag. Det finns väl ingen som är van att offentlig förvaltning jobbar snabbt men här gick det min själ undan. Har själv inte riktigt fattat vad som hänt ännu...

Om jag tittar i backspegeln kan jag konstatera följande:
* Bättre jobb. * Bättre chef. * Bättre lön. Det enda som jag saknar är personalgruppen på förra stället. Men precis som jag så har de nog också gått vidare.

I den Bolltorpska flocken utvecklas relationerna mer och mer. Wynja växer på fysiskt och mentalt. Hon fungerar jättebra tillsammans med de andra både hundar och katter. Dock har hon och Linus utvecklat en lite speciell relation.
Så fort de har möjlighet så busar de och far runt som jehun. När de väl blir trötta så söker de sig till varandra och kan verkligen koppla av i varandras sällskap precis som de kan dra igång varandra i lek och bus.
Wynja och Linus slutar inte att förneka sig. Lugnt kan sägas att de är BFF, "best friends forever".
Är de inte igång med att retas och busa med varandra så söker de upp varandras sällskap för att bara slappa och mysa. Jag har aldrig förr upplevt att hund och katt kan vara så kamratliga och toleranta gentemot varandra. Så i Bolltorp har uttrycket "som hund och katt" fått en helt ny innebörd.....

Griima har varit dålig och spytt "galla" under dagen. Likaså har hon under några dagar varit lite trött och klängig. Det är samma symptom som katterna brukar visa då de är i behov av att avmaskas. Griima, den lilla gottegrisen, har en liten förkärlek till att gå och plocka lite i kattlådan vilket inte är så uppskattat av husse och matte. Så förmodligen har hon plockat i sig efter katterna ute och fått några maskar i magen. Nu är hon avmaskad så får vi ge det någon dag och se om hon blir bättre.
Skulle det inte bli någon förändring så blir det veterinärkontakt på fredag.

onsdag 18 september 2013

KM, utställning och en förkylning "from hell"

Så har klubbmästerskapen i agility avgjorts. Det var en underbar fredagskväll med kanonväder och roliga banor. Hundar som gick kanonbra och förare som inte riktigt höll måttet i alla lägen.
Griima diskade båda sina lopp på grund av att husse inte riktigt var med. Bortsett från en felaktig tunnelingång i hoppklass och ett misslyckat slalom i agilityklass så gick Griima super. Även i den omtalade tunneln och slalomet för där var det bara husse som hade ett felaktigt beteende och usel handling. Griimas fart var det inget fel på och inte heller hennes kontaktfält på balansen. Fasen vad nöjd jag är med vår utveckling.

Stina blev klubbens nästbästa largehund, efter Figo. Hon fick 5 fel på ett missat kontaktfält annars gick hon fantastiskt. Det är ändå något visst med KM. Man får liksom tid att se klubbens andra ekipage som man inte ser på tävling eftersom man tävlar själv och inte går i samma klass eller storlek. Nu kan man verkligen se hur de har utvecklats sedan sist och i vissa fall var det grymt vad det har hänt mycket både med förarnas självförtroende och hundarnas skicklighet. Riktigt grymma lopp kunde jag njuta av på årets KM. Och ÖBK kommer att bli än giftigare på banorna nästa säsong.

Det var åldringarna som tog hem guld och silver i large. Både Figo och Stina visade de yngre förmågorna var skåpet ska stå. De visade verkligen att säkerhet, rutin och trygghet går bättre än snabbhet och orutin. Här nedan kan ni se filmerna från:
  •  Griimas hopplopp med en felaktig tunnelingång som fick husse att stampa foten i marken av besvikelse.
  • Stinas agilitylopp med fart som heter duga för att vara hon.
  • Griimas agilitylopp, ja inte hela utan bara hennes eminenta balansboms passering och några hinder till






Dagen efter KM så for hela flocken iväg till Karlskoga för att ställa ut nykomlingen i flocken. Det var i och för sig en inofficiell utställning men det är ju en kanonbra träningsmöjlighet samt miljöträning som heter duga.
Wynja skötte sig förträffligt och Ulla visade henne som om hon inte gjort annat. Både Wynja och matte fick bra kritik av domaren. Resultatet blev ett hederspris samt BIR valp. Förvisso var hon ensam kooiker på utställningen men det enbart berättigar ju inte till bra kritik. Tyvärr så blev bilderna från utställningen i suddigaste laget. Jag fick inte med mig kameran utan fick ta med mobilen vilket inte var det ultimata sättet att fota på.

Nu har vi siktet inställt på officiella utställningar framgent, det blir Ulla som kör dessa. Jag är med som logistikansvarig supporter mm. Jag och Wynja kör vidare med agilityn.
Hon fixar nu tunnel samt däck som står i markplan. Att runda hinderstöd går hyfsat och "alléslalom" har vi precis börjat med. Hon är inte dum det lilla livet. Det trillar ner rätt snabbt i skallen på henne.

Ungefär samtidigt som Ulla for till Malta med Hjärngänget så fick jag ett mycket ovälkommet besök på Bolltorp. Herr Höstförkylning dök upp utan förvarning och satte klorna i min veka kropp.
Ja för när det gäller förkylningar är alla manliga kroppar veka. Personligen tror jag att det är något straff till oss män för att vi ska känna oss ynkliga åtminstone någon gång per år.
Snorar, hostar, feber och hör dåligt eftersom hörselgångarna svullnat igen. Normal förkylning alltså.

Förkylningen till trots så har det blivit en hel del gjort. Poolen är tömd och intagen samt huvuddelen av sommarutensilierna på gården. Gräsmattorna, utom agilityplan har blivit klippta en sista gång och gräsklipparen är tvättad och vinterställd plus en del andra smågrejer som behövde göras. Nytt tak i lilla rummet är uppsatt och tapetseringen är nästan klar.  Det saknades en rulle så det får vänta ett tag. Låter som om jag legat i som en räv men det är inte så farligt. En sak i taget och sedan vila en stund, det blir mycket på några dagar. Det största problemet har varit att jag började svettas så förbaskat så fort jag började göra något.

Hundarna har också fått sitt under dagarna. Varierat mellan långpromenader och cykling. Ja, Wynja fick vara hemma medans vi andra cyklade iväg. Det har även blivit lite agilityträning. Fokus har då varit på Wynja eftersom jag inte riktigt är i form att fara runt som ett jehu med Stina och Griima. De större tjejerna fick nöja sig med lite momentträning.
Nu väntar jag bara på att förkylningen ska flytta ut från min kropp och att Ulla snart kommer hem

måndag 26 augusti 2013

DM - Inga lysande resultat men jag är grymt nöjd med våra lopp och hundarnas prestationer


Efter att ha genomfört 2013 års DM kunde jag konstatera ett par saker:
* Kumla BK hade fixat till ett utomordentligt bra arrangemang.
* Min handling har utvecklats till det bättre, mer "offensiv". Tävlingen var perfekt att våga pröva nytt utan att fega. "Hellre en snabb diskning än en tveksam vägran".
* Inga resultat för egen del men väldigt nöjd med loppen. Med Griima blev det disk i båda då jag stressade mig själv och var otydlig i handlingen. Med Stina blev det tio fel i agilityloppet och nollat i hoppklass.
* Stina överraskade rejält med fart och hindersäkerhet trots sin höga ålder. Var så jag började fundera på en comeback för henne trots att jag lovat henne pension från officiella tävlingar....

Med fart och glädje for vi fram på de roliga och utmanande banorna. Vi hade vansinnigt kul under vår tid på banorna. Alla loppen blev filmade och de ligger här för påseende för den nyfikne och intresserade.

Det var med en go känsla i magen jag och hundarna lämnade Kumla BK och DM 2013. Känslan blev bara bättre då jag tittat på filmerna och analyserat hur  och varför det gått som det gått. Yes, där sitter det. Träningen för Malin har givit resultat och jag vågar tillämpa den nya kunskapen på tävling och inte bara på träning. Lite mer tävlingar så kommer nog saker att falla på plats än bättre...

Kumla vann lagtävlingen tätt följd av Örebro. Diffen var bara ett ynka poäng. Individuellt så gick DM guld i small och large till Örebro och i medium så knep ett ekipage från Lindesberg det.

Nu laddar jag och hundarna för KM den 6/9.Ännu en tävling där vi ska släppa på bromsen och ge allt. Våga satsa allt på ett kort och samtidigt ha så roligt det bara går. Resultat - ja om husse lyckas hålla ihop.....

fredag 23 augusti 2013

Augustisnurr, idioter finns och laddning inför DM

Det händer som sagt en hel del mellan blogginläggen. Konstigt vore det väl annars eftersom jag trotsallt lever och gör saker. Att bo på "landet" har både sina för och nackdelar. Fördelarna är dock det som överskuggar de få nackdelarna.
Vad sägs om att varje rastning gå förbi denna hage med kvigor. Att se hur det "perfekta" trädet förändras under årstidernas växlingar. Ett stycke livskvalité mitt i livet...

 
 Vi hade finbesök utanför stallet för några dagar sedan. Wynja var väldigt intresserad av något på marken och jag lyckades då rädda det här lilla krypet.
Ja, så himla lite var den ju inte. Det var en ekoxe modell väldigt stor så jag var glad att den inte bara kastade upp Wynja på ryggen och drog till skogs.
Tidigare i dag hade vi kungligt besök över Bolltorp. En kungsörn gled på stora vingar in på låg höjd över ägorna. Oroligt kollade jag så att hundarna var inom synhåll och försökte erinra mig var katterna håll hus. Då jag kände att jag hade någorlunda koll på läget så var det bara att njuta av denna härliga syn. Det är inte utan att de är majestätiska då de tyst glider fram på sina stora vingar. En fröjd för både öga och själ.

 
Brukshundklubben i Frövi anordnar varje år sin "Augustisnurr". I år liksom förr om åren så var det ett mycket bra arrangemang med en mängd roliga och utmanande banor. Jag och Griima var där och tävlade båda dagarna. Resultatmässigt så var det inget lysande men jag var grymt nöjd med våra lopp, trots diskarna. På lördagen så nollade vi hoppklassen och knep en fjärdeplats. Det blev Griimas tredje pinne i hopp så nu kan vi när som helst gå upp i 3:an. Vi väntar dock tills de resterande två pinnarna i agilityklassen är bärgade innan vi tar steget upp i båda klasserna. Film på det loppet finns härunder.
 
Efter att ha suttit och väntat hela helgen när husse och Griima tävlade fick Stina äntligen lite kvalitetstid.
Cykling till Segersjö fältrittbana med paus för lite uppletande och sedan hem igen.
Stina hade lite svårt att förstå varför husse stod och skrattade hela tiden då regnet vräkte ner under tiden hon jagade runt i regnet och sökte efter apporterna.
Jag hade ingenstans att ta vägen utan det var bara att stå ute och vänta på att Stina skulle jobba klart under tiden som jag och gamla damen blev dyngsura. Men vi hade riktigt roligt på söken och likaså när vi tog cykeln hemåt. Hon var kanonduktig och fixade fyra utskick utan att tappa fokus utan drog ut och sökte rätt på den ena efter den andra.
Jag sjöng högt för Stina "och regnet det bara öser ner" när vi var på väg hemåt, varvid hon tittar upp på mig med förebrående blick och skakar på huvudet. Hon vill nog säga att det brunnit för husse....
Ja även i dåligt väder är det härligt att vara hundägare:-)
Att vara ute och gå med tre tjejer längs Segersjövägen fyller ens inre med livskvalitet och glädje. När jag gick där och njöt av min verklighet så lät jag tankarna flöda fritt.
 
Med facit i handen så är det bara att konstatera att det finns idioter överallt, på alla nivåer. Problemet är om man låter dessa idioter ta för stort utrymme i ens tankar. Då växer de och blir större än vad de gjort sig förtjänta av. Efter att ha upplevt cancer på nära håll och då fått en inblick i vad som är viktigt i livet så kan jag bara konstatera att idioter finns men de får inte energi från mig och är inte viktiga för mig.
Att ha dessa tre tjejer framför sig på de Bolltorpska vägarna ger en sådan skön glädje och energi. Det är sådana stunder som betyder något och är viktiga. Idioter finns det överallt så varför lägga värdefull livskvalité och tid på dessa? Flytta fokus från dessa tröttande individer och koncentrera dig på livets glädjeämnen och berika på så sätt dig själv och din omgivning. "Ta död" på idioterna genom att inte ge dem energi från det som är viktigt. Nog tjatat om det...
Fullmånen lyser över ett harmoniskt Bolltorp. Stina ligger på golvet vid mina fötter. Griima ligger i soffan bredvid och Wynja ligger med huvudet i mitt knä. Kan jag ha en bättre laddning inför morgondagens DM i agility än denna. Det är mycket god energi som susar runt mig nu...
Stort lycka till alla som kör DM i morgon, framför allt till alla ÖBK:are.


söndag 11 augusti 2013

Fullvärdig medlem, hundbadsfunderingar och fy katten vilka idioter det finns.

 Vårt senaste tillskott i flocken, Wynja, är inte så liten längre. Trots att hon inte är mer än 4 månader så har hon växt på sig ordentligt. Dessutom så är hon nu en fullvärdig medlem i det Bolltorpska gänget. Hon var nog inte "hangaround" eller prospect" mer än någon/några veckor innan hon togs upp som fullvärdig medlem av samtliga i det Bolltorpska gänget och numera aktivt jobbar för att få ta så stor plats som möjligt.
 Vår nya gårdvar försöker göra allt för att se stor och husvaktande ut. Med detta misslyckas hon kapitalt. Det är bara för henne att inse fakta, hon är "gängets" lilla sötnos och hon kan inte ens vakta sina egna tuggben....

Wynja visade att hon har rätt gener och besitter mod i överflöd. Utan pardon så kastade hon sig ut från en sten och liksom dök ut i Hjälmaren. Det var nog mer en miss än planerat. Hon ville ju ut till husse och de två stora tjejerna som simmade ute på djupt vatten. Men som liten ska man ju hålla sig på lite grundare vatten och simma lugnt. Wynja simmade lugnt och metodiskt utan att plaska frenetiskt som man ibland kan se hos hundar som badar för första gången. Imponerande att se hur simningen bara började fungera.
 Agilityhandlingen kommer väl till pass även ute i vattnet. Med handen styr jag enkelt de två simmande damerna runt mig. Fast de helst av allt skulle vilja klänga sig upp på mig. Jag är riktigt tacksam för att handlingen funkar. Annars hade det sett ut som om alla Hjälmarens gösar varit på och försökt ta sig en munsbit på min spolformade gosskropp. Långa rivmärken är inget som klär en snygg kropp som min;-) Vi har hittat en liten fin badplats där man får bada med hundar. Dvs kommunen har inte förbjudit det ännu. Den ligger i närheten av Vinöfärjan vid Hampetorp.

Ska nog ta och lämna in ett medborgarförslag till kommunen om att det på vissa badplatser borde vara tillåtet att bada med hund, på ena sidan i nalla fall. Hävdar de att det stör och att allergiska människor då inte kan vara där så finns det motargument för det.
  1. En hund som får må bra med sin förare stör omgivningen mindre än en som ligger och röker på badplatsen.
  2. 99% av alla hundägare plockar upp efter sina hundar då "olyckan" är framme. Hur många badgäster på en badplats tar med sig "sitt" skräp och "sina" fimpar när de reser sig upp och går?
  3. Det finns tydliga lagar och regler på hur man ska "hålla" sin hund så att den inte stör omgivningen. Borde kanske vara liknande regelverk för rökare/nedskräpare......
  4. Om allergiker reagerar på att hundar badar i sjön borde de kolla vad som badar vid sidan av badplatsen. Eller vad som rör sig på badstranden under de mörka timmarna. Då kommer de små håriga fram för att kalasa på det som de badande inte behagat ta med sig eller kastat i för detta avsedda kärl. För att inte tala om de rökare som ligger och solbadar vid sidan om dem och glatt erbjuder gratis nikotin och tjära....
Jag säger inte att det är så här men jag har ju börjat fundera. I vissa avseenden så jagas vi hundägare mer än rökare som jag erfar. Men det har ju alltid varit lätt att slå ner på en minoritet. Som sagt lite egna funderingar över hur jag tycker det borde vara. Ta det som en hundägares klagan eller vad som.
Tuggben ja. Är evinnerligt tacksam för att Wynja älskar dessa underbara ben. Jag vågar inte tänka på hur det kunnat se ut hemma annars med söndertuggade bords- och stolsben. Avgnagda trösklar och dörrfoder samt söndertuggade mattor. För nu har det börjat klia i de små valpgaddarna rejält.
 
I går var vi i Askersund och tittade på hundutställningen. Vi ville bland annat se lite kooikrar och prata med de som har den rasen för att vidga vår kunskap. Vi blev jättebra bemötta av dessa och vi fick dessutom en massa miljöträning för Wynja. Tyckte det var riktigt bra och mina förutfattade meningar om utställningar och utställningsfolk kom delvis att försvinna. Kändes riktigt bra.
Då vi satt vid stora ringen för att se finalerna hände det som inte ska få hända. 
 
Wynja låg och sov bredvid mig på en filt då en keeshound med "långt" koppel bara kom fram och nosade. Lilltjejen vaknade abrupt och gjorde av ren rädsla utfall mot den objudne gästen med ett gällt skall. Ingen som helst reaktion från matte som bara gick vidare. Både jag och Ulla var så förvånade över mattens avsaknad av empati att vi inte ens kom oss för att bli förbannade....förrän efteråt. Som sagt det finns ömsom. Själv skulle jag aldrig låta mina hundar gå fram till en hund som ligger och sover man vet aldrig vad som kan ske i ett yrvaket litet huvud, man vet ju hur man är själv;-)
Denna lilla incident som kunnat bli riktigt alvarlig för Wynjas fortsatta förtroende för andra hundar.
 
Vad gäller folk som är i viss avsaknad av empatiskförmåga så har jag stött på dom både lite här och där. Även på ställen där man definitivt inte förväntar sig att de finns men de finns precis överallt.
 
Min blogg. Mina tankar och funderingar utifrån mitt perspektiv. Om det jag skriver gläder, upprör eller gör någon förbannad blir jag bara glad. Då har jag ju berört någon.........






söndag 4 augusti 2013

Fäviken, retade snokar och växande kooiker

Det har gått en vecka sedan jag kom hem från Fäviken game fair. Det var som vanligt en mycket bra tillställning och bortsett från lördagseftermiddagens skyfall(mitt i min andra uppvisning för dagen) så hade vi kanonväder. Fäviken, vackert belägen på baksidan av Skutan bjöd på sin finaste sida. Bra uppvisningar och trevligt folk. Jag är imponerad över Stinas och Griimas kapacitet. Två rejäla uppvisningar per dag i tre dagar. Dessutom så var det en ur publiken som fick komma in på banan och "köra" Stina på en enklare bana vid varje uppvisning. Klart uppskattat från publiken och Stina som verkligen bjöd på sig och var säkerheten själv. Stort tack till RoyalCanin som tog upp mig och även till er andra som gjorde min närvaro där så rolig. Tack till er som körde Stina, ni gjorde verkligen bra ifrån er.
Vi får väl se om det blir något för oss nästa år. Då är det tre tjejer som ska visa upp sig. Wynja får visa av lite hur jag tränar in unghundar. Som sagt vi får se, inget är bestämt ännu.


Den Bolltorpska banan är ånyo på plats hemmavid efter ett besök uppe i Jämtland. Märktes att den längtat hem och ville ståta med sin glädje här nere. Trots finvädret däruppe så har ju en del hundägare inte riktigt koll på sina fyrbenta. Hindren var rätt trötta på att ta emot benlyft och pink. Nu får de vila ut hemma till nästa gång.
 
Min erfarenhet av snokar är den jag fått av  dem som Linus tagit hem och lagt utanför dörren. Det är ju nu ett antal. Snokar är ganska lugna och spelar döda då vi pillar på dem....
Allt detta kom till skam då jag och Ulla var ute och gick med hundarna för ett par dagar sedan. Ulla trodde det var en stor daggmask men det visade sig vara en liten snok på 15 cm. Och det kräket spelade definitivt inte död. Den betedde sig som en uppretad jackrussel. Fullständigt ovetande om sin ringa storlek. Den reste upp huvudet som en retad kobra och var riktigt aggressiv och gjorde utfall då Ulla petade på den. Så nu vet jag att de små snokarna ännu inte lärt sig att spela döda. Verkar som om det kommer med ålder och storlek. Naturligtvis glömde vi bort att fota det lilla kräket. Båda var vi så fascinerade av det aggressiva lilla livet.

Wynja har blivit 16 veckor och har nu tillbringat halva sitt liv hemma hos mig och Ulla. Det söta lilla knytet som vi hämtade hem från Skåne finns inte längre utan hon har nu växt på sig rejält och blivit en ståtlig liten tjej. Nu syns det att hon är en Kooikerhundtje. Däremot så har hon lite att jobba med vad gäller kontroll på sina ben och övrig kroppskontroll.
Både rak och böjd tunnel tycker hon är roliga grejer att fara igenom tillsammans med husse. Även den platta har vi gått igenom men det var inte riktigt lika roligt. Till veckan ska vi prova på lite "hopp". Ja, inte att hoppa utan mer att springa runt hinderstöd med liggande halv kabelrör som bommar. De ligger ju stabilt och ger en bra höjd på ca 5 cm. Ska bli spännande att leka med henne och se hur det går.

Sommaren har så här långt varit alldeles fantastisk med sol och värme. Även då jag var på besök i Jämtland så hade jag finväder. Veckan innan jag for upp hade de haft 11 grader och regn. Hade den väderleken fortsatt hade det varit tungt att ha uppvisningarna på Fäviken.

En Monark av modell Oscar är inköpt under veckan till ett mycket förmånligt pris. Efter lite inoljning och byte av handtag så kan jag äntligen cykelrasta de äldre pälsklingarna utan att behöva oroa mig för dåliga bromsar och krökt rygg. Premiärturen under gårdagskvällen gav mersmak. Att sitta tryggt på sadeln och kolla hundarnas vackra trav gör att jag bara sitter och ler som en annan tok då vi rullar fram längs de Bolltorpska vägarna. I kväll bär det av igen, ny tur nya intryck....

onsdag 17 juli 2013

Vinst till EM och en kreativ helg.


I fredags fick jag ett brev från aftonbladet. Jag misstänkte direkt vad det kunde vara. Ulla fick mig att vara med på en tävling om EM-biljetter i början av veckan. Döm om min förvåning då det visade sig att jag vunnit två biljetter till matchen i lördags, Sverige-Finland.
Lite lömskt frågade jag Ulla och Monica vad de skulle göra på lördagskvällen? -Titta på fotboll! svarade de unisont. -På tv:n eller i Göteborg? blev då min följdfråga samtidigt som jag visade av biljetterna. Två skrik blev svaret. Inom en timma så hade de fixat med boende hos Mia i Götet och planerade hur den blå/gula utstyrseln skulle se ut. Så på lördagsmorgonen for de mot Göteborg för att agera supportrar, och vilka supportrar sen. Resultatet talar för sig själv, 5-0 till de blå/gula och det hade varit fullsatt och rejält drag på läktaren. Kanske den roligaste EM-matchen att se live. Åtminstone så här långt. Det viktigaste var att Ulla med kamrat hade haft en superhelg då de kom hem på måndagen.

Jag och resten av flocken var hemma och njöt av det fina vädret. Vi busade och var kreativa. Wynja och Linus söker upp varandra för att få en liten vansinnigt kul busstund tillsammans. Numera är det lite mer kontollerat och mjukt än de vilda lekstunder de hade för bara en vecka sedan. De lär sig varandra de små sötisarna.      Ibland vill dock Linus göra det som bara katter men inte hundar kan, klättra i träd. Wynja sitter då nedanför och kollar på vad sjutton han är där uppe för. Och Linus verkar sitta där uppe och undra varför inte Wynja klättrade med honom upp i trädet? Där uppe finns det ju så himla mycket skoj att göra...



Altanbygget går framåt. Sidorna har kommit på plats och luckan för att komma in under altanen är på plats. Saknar bara ett handtag för att enkelt kunna öppnas. Ulla målar staketspjälor för brinnande livet. Så den delen av bygget går framåt. Trappen får vänta ett tag och den brådskar ju inte. Det viktigaste är ju trots allt att trädäcket är på plats så att platsen kan nyttjas och det gör den.

En tornseglare hade nödlandat efter en kollision med vår fladdrande flagga. Den såg inte ut att vara så illa däran utan bara lite tilltufsad. Det var en fantastisk upplevelse att få ta upp det lilla livet och kolla så att vingarna inte var skadade. De var helt ok som jag såg det och den var helt lugn då jag höll den  i handen och dess små klor försökte klamra sig fast i min tumme. Jag la tornseglaren på altanens högsta punkt för att den skulle få möjlighet till att få luft under vingarna vid en eventuell avfärd. Tyvärr var skadan större än jag först trott. Då jag kollade den efter en halvtimma så hade den dött.

Bolltorpsbanan är som i nyskick. Nu tränas det för uppvisningarna på Fäviken game fair. Både uppvisningslopp som inkallning genom slalom och ett "staket" med 6 st hopphinder. Ja, tränas och tränas!? Jag och hundarna kollar av om vi kommer ihåg och sen kollar vi på lite nya varianter. Så här långt känns det riktigt bra och både Stina och Griima är vid god hälsa och pigga på att jobba och ha vansinnigt kul i dagarna tre. För er jakt/skytte/hund och friluftsintresserade så rekommenderar jag ett besök på årets Fäviken mässa då det är 20års jubileum.
En nybadad Wynja efter morgondoppet vid Dimbobaden. Var en mysig morgon med tre badvilliga hundar. Åtminstone två eftersom Wynja mest hela tiden höll sig i strandkanten.
I morgon tar jag badkläder med mig då det var riktigt skönt i  vattnet, simmar husse ut en bit så kanske hon provar på lite hundsim?
 

fredag 5 juli 2013

Skönt att slappa på egen altan och Wynja har tagit sin plats i flocken.

Wynja har under de gångna veckorna verkligen satt sitt avtryck och tagit sig en plats i den Bolltorpska flocken. Hon är matfrisk och växer på sig ordentligt. Nu verkar det som om det är benen som växer på längden för Wynja är "roligt" instabil då hon far fram på gården. Benen verkar röra sig lite för fort för att hon ska kunna kontrollera dem ordentligt. En och annan störtdykning har vi fått se under veckan som gått.
Wynja har hittat sin "bästa kompis" på gården. Nej, det är inte Stina som man skulle kunna tro. Även om de kommer jättebra överrens och Wynja lockat fram valptagen i Stina. De skojar till det riktigt bra men favoriten är ju utan tvekan katten Linus. De söker verkligen upp varandra för att leka. Att Wynja biter tag i hans öra eller svans och försöker släpa iväg med honom bekommer honom inte det minsta. Han låter sig bli bortsläpad innan han gör ett nacksving på Wynja och lägger ner henne på rygg. Sedan börjar det om igen, och igen.
Men de verkar äga varandra i symbios för de kan trots allt även slappna av och bara njuta av varandras närhet och den söker de gärna.
Vid de allra flesta rastningarna är det den här bilden jag har att gå och titta på. Tre stycken stolta tjejer som är med husse ute på promenad. Även om Wynja allt som oftast släpar lite efter för att upptäcka världen. Men hon har snabbt blivit duktig på att gå i koppel.
Ja, den lilla är ju faktiskt inte bara duktig utan även bedårande söt, gullig och helt förbaskat underbar.
Altanen växer så sakteliga fram. Nu har vi fått upp två staketsektioner. Det som saknas där är en "handledare" i tryckimpregnerat. Då blir det en fin träinramning av det vita. Lampor med skymningsrelä är på plats. Som synes så är altanen möblerad och tagen i drift trots att en del arbete återstår. Men man måste ju passa på att njuta av den och inte bara bygga. Det är ändock en viss känsla av att sitta på ett trädäck en varm kväll och se ut över hagen där hästarna går och betar.
På en sten sitter en fasantupp och låter som ett signalhorn från en gammal T-ford och i luften virvlar tornseglare omkring. Högt upp glider en ormvråk fram och skriker sitt sorgsna skrik.
Detta mina damer och herrar är livskvalité och den avnjuts i Bolltorp anno 2013.