torsdag 24 mars 2011

Äntligen! Lycka! Lycka!

I dag efter jobbet hände det. Snabbt som ögat plockades det fram hopphinder, däck och slalom. In och hämta de små håriga. Började med Stina. Hon var som vanligt när vi gick ut men då hon såg hindren blev hon helt loss. Skällde och ylade samt snurrade runt. Rackarns vad hon följde fint. Slalomet gick som en dans. Trots uppehåll i hinderträning sedan augusti i fjol så var det som om det var i går hon for fram mellan käpparna. Snacka om att vi hade en underbar stund på banan. Underlaget är inte det bästa men det kommer att fixas så snart som möjligt. Den blir större än den jag hade på Halåsen och sedan ligger den bara 25 meter från ytterdörren. Vilken livsglädje hon visade där hon flög fram mellan hindren.När Stina hade fått sitt så byttes hon ut mot Griima. Precis som Stina så blev Griima småtokig när hon såg hindren. Hon rusade dit och tog ett par hopphinder i ren glädje. När jag handlade henne runt bland hopphindren så följde hon så himla fint. Glad, pigg och framåt. Jag hade ställt upp slalomkäppar i en "allé" och lät Griima gå igenom där. Hon kom ihåg allt sedan vi tränade i augusti och jag upplevde en sån glädje över att hon har befäst kunskapen så pass bra sedan i fjol.
Till helgen kommer tunnlar, gungbräda och långhopp fram. Då blir det köra av. Nu har husse fått mersmak precis som de båda ludna damerna. Känns extra skönt att bo här nere när man ser på väderprognoserna norrut.

Om en och en halv vecka ska jag och Stina bekänna färg i Askersunds ridhus. Jag hoppas vi hinner få till Griimas slalom någorlunda innan hon och jag debuterar på banorna i Katrineholm på annandag påsk.

måndag 21 mars 2011

Och mycket har hänt sen sist

Vår gård i Segersjö har fått en ny traktorförare. Ulla for omkring och skrapade ihop hästskit ur vinterhagarna som om hon inte gjort annat. Stängsel, grindar och hästar var hela efter hennes framfart men skiten var väck. Ja, det mesta i alla fall. Hon är duktig min fru, på det mesta.
Griimas stygn efter de bortopererade sporrarna tog vi bort i går. Det såg riktigt bra ut. Honvar lite irriterad precis där stygnen suttit annars har det läkt väldigt bra. Hon har varit kanonduktig varenda gång vi rengjort och bytt bandage.

Sedan jag skrev sist har jag ju också kommit närmre de femtio. Nu har jag mindre än ett år kvar tills det är dags att fira ett halvsekel. Av Ulla och Jessica fick jag biljetter till Cesar Millan´s framträdande på Hovet den 12 maj. Det var något som jag definitivt inte väntat mig. Utöver biljetterna så fick jag en ihopfällbar bur att ta med på tävlingarna. Så nu kan jag ha med mig både Stina och Griima utan problem.
Morris älskar att ligga i soffan mellan mig och Ulla och han är en riktig livsnjutare. Så fort han hör att vi håller på med något som kanske går att äta så kommer han som ett skott. Med kisande ögon sitter han sedan och tigger genom att charma. Får han inget så så kan han gå över till rena handgripligheter. Ulla har ju lärt honom att om man klappar på kinden så blir man belönad med en bit ätbart från munnen. Häromkvällen kom det inget och då blev han allt lite irriterad och klorna kom ut. Ungefär som om han tänkte "Ge hit gobiten nurrå!". Ulla fick ett litet hål på sidan av näsan. Men när man ser honom på bilden här ovanför så tror man inte han kan göra någon något illa?!
De andra två, systrarna Millan och Puma, ligger bara och myser med varandra. Bortsett från de gånger de får ett stolleryck och jagar efter varandra som två illbattingar. Men visst är de söta? De har verkligen satt sig i respekt hos hundarna. Stina kan morra till åt Puma då hon blir för närgången men då ser det ut som om Puma ger fingret åt Stina. För snabbt svarar Puma med att att slå med tassen åt Stinas håll och Stina backar.

Nu verkar det ändå som om det äntligen är vår på gång. Blev ett bakslag i fredags med en decimeter snö. Det mesta är nu borta och hur skönt inte det. Snart åker hindren fram. Både jag och hundarna behöver lite (läs mycket) hinderträning innan första tävlingen. Stina och jag ska ju ut på banorna redan om 1½ vecka och det är inte utan att det pirrar lite i tävlingsnerverna.....