I onsdags var jag och Ulla nere i Skåne för att titta på och välja vilken liten tjej som ska flytta hem till oss. Det blev den här lilla tjejen som syns på bilden, Triggers just for Joy. Just nu håller vi på att fundera ut vad vi ska kalla henne. Har en hel del förslag men inget som fastnat riktigt ännu. Men håll med om att det är en riktig liten sötnos.
Kvällsrastningarna med Stina och Griima bjuder ofta på vackra scenarier. Bilden gör inte alls stämningen rättvisa men det var en magisk kväll då fullmånen sken över vår oas på den Närkingska landsbygden.
Det är inte bara kvällarna som bjuder på fina "bilder". I regnet har kvigorna tagit skydd under ett av träden i hagen. Trädet i sig tycker jag är fantastiskt i sin rena form och det blev lite extra då hele flocken med kvigor tagit skydd under det för att undvika regnet.
Mina håriga vänner har numera lärt sig vad kvigor är för något och nonchalerar dem fullständigt då vi går förbi.
Stina har blivit bättre med sin hälta. Det satt i ländryggen så efter rimadyl och vibbraplatta har det börjat ordna till sig.
Beslut har tagits om att Stina ska gå i halvtidspension. Det blir inga mer officiella tävlingar för henne, endast någon enstaka inofficiell och uppvisningar. Agilityträningen fortsätter vi dock med som en bra aktiveringsverksamhet samt att det håller henne i form fysiskt och psykiskt. Blir tävlingsfokus med Griima och sedan ska ju den nya flockmedlemmen ha sin beskärda del av uppmärksamhet och träning/lek.
Har fått ett bra tips om hur man kan träna in "running kontakt". Så det blev lite klyvning av avloppsrör som stod i vagnslidret och samlade på sig fågelskit. På balansbommen hemma sitter det nu två och till Segersjö hundsällskap finns det till A-hindret. Nu är det bara en massa träning kvar. Dessa "bumbers" upplever jag gör så att Griima får en mycket mer kontrollerad nergång från balanshindren och rör sig med ett mer harmoniskt flyt vilket minskar belastningen på hennes leder. Rätt eller fel? Åtminstone är det min upplevelse att så är fallet. Trots detta så tar hon hindren snabbare med ett fint flow.
Ulla opererade ju sin axel i början av maj och nu börjar det bli lite positiva resultat. Hon tränar så sakteliga upp rörligheten och styrkan. Hon har fortfarande väldigt ont och problem med att sova ordentligt men det blir så sakteliga bättre. Om ett tag så släpper förhoppningsvis smärtan och hon kan få sova liggande igen. Sedan i december har ju hennes enda möjlighet att få åtminstone några timmars sammanhängande sömn varit att sitta och sova.
Hur kul är det på en skala?
Altanbygget går framåt. Nu är hela stommen på plats och elledningarna som ska förse lamporna med ström är dragna enligt konstens alla regler. Till vecka ska det inhandlas trall till golv och sidor sedan är det bara trapp och staket kvar. Det blir en riktig bamse till altan, strax över 52 kvadrat. Formen som Ulla tog fram passar riktigt bra till huset och omgivningen. Hade vi valt en rektangulär form så hade det bara sett konstigt ut och inte alls passat in. Lite buskar har planterats. Vi tar mer över och sätter vår prägel på gården.
Linus, vår duktiga jägare fortsätter att komma med ormar och ödlor som han med stolthet visar upp. Jag har inte upptäckt förrän nu hur mycket orm det finns i vår närhet förrän Linus började bära hem de ringlande kräken.
Ska bli spännande att se hur de tre kissarna tar emot den nya flockmedlemmen kommande fredag......
Vill passa på att gratulera Camilla B till hennes landslagsplats och ett stort lycka till från mig till "Draken" och dig.
