Var det årets kanske sista spår?!

Färgen och doften av julförberedelser präglade det Bolltorpska hemmet under den gångna helgen. Till flocken förtret bakades det både pomeranslimpa och lussebullar. Allt detta utan att de små håriga fick smaka något. Under tisdagskvällen togs husse till nåder igen. Då fick de faktiskt smaka lite av den nykokta och griljerade skinkan. Men detta först efter det att husse gjort skinkmackor till flockledarna.

På söndagen låg det snö i luften och jag var först mycket skeptisk till att gå ut och lägga några spår. Efteråt ångrade jag det inte en sekund. Dels för att alla tre kooikrarna gick bra och precis när tredje spårets klöv var upphittad så började det snöa ganska rejält.

Först ut i spåret var Ambie. Lugnt och ganska säkert spårarbete. Verkar som om hon är lite eftertänksam när hon spårar. Ingen superfart utan det är lugnt och avslappnat tempo. Kollar av så att jag är med ibland och emellanåt kollar hon en trevlig doft utanför spåret. Hon blir dock bättre och mer fokuserad för varje spår vi gör. Man ser tydligt hur hon växer mellan gångerna.

Väl framme vid klöven så ville hon inte ta upp den. Men när sele och lina var av och jag dragit lite i snöret så kastade hon sig över den och for omkring. Kastade iväg den för att sedan dyka ner och ta den igen. Hon hade verkligen toppenkul med klöven när hon förstått att det var den hon skulle ha.

Lilo behöver lite större utmaningar då hon kommit lite längre än Ambie.
Hon jobbar också på ett annat sätt än Ambie i spåret. Mer fokuserat och har mer driv i sitt spårarbete. Lite spännande att det kan vara så olika mellan två individer som har gjort ungefär lika många spår och att det redan nu skiljer så markant i hur de arbetar.
Det är även en spännande utmaning för mig som förare att hitta rätt sätt att motivera respektive individ på rätt sätt. Ibland är det inte alltid så lätt när jag är mitt inne i det. Bra att kunna diskutera med Ulla som står vid sidan av och inte är färgad av hur de löst arbetet utan mer kan ställa de "jobbiga" frågorna som gör att jag ser.

Lilo har mer förstått att klöven är en rejäl belöning som bara ligger och väntar. Det är skönt att se att båda juniorerna greppar klöven utan tvekan.

Där hade Wynja lite problem i början då hon inte tyckte klöven var speciellt trevlig. Men med träning så är hon nu på och ska både kampa och bära klöven utan tvekan.
Wynja fick ett betydligt längre spår med flera vinklar genom blandad terräng full av rådjurs- och vildsvinsspår. På ett ställe hade jag lagt en "godisapport" som belöning om hon höll sig i spåret och inte drev iväg för mycket. Det godiset fick nog skogens djur mer glädje av än Wynja. Hon gick rakt över den fullt fokuserad på spåret.

Det gav mängder med positiv energi under hela spårarbetet. Gjorde några små svep vid vinklarna annars gick hon mitt i hela vägen. När hon tagit klöven och fått av sig sele/lina så började hon gå hemåt med högburet huvud. Det var bara att hänga på efter och samtidigt rulla ihop lina och sele för att få ner det i spårväskan. Det var i den vevan som snön kom och det kändes extra skönt att jag faktiskt tagit mig tid att lägga ut och gå spåren med de rödvita.

Nu lackar det verkligen mot jul. Först en ledig helg och sedan kommer julhelgen direkt därpå. Känns skönt och välbehövligt med en veckas ledighet.

Svensk juniorvinnare 2018, viltspår och lucia

Svensk juniorvinnare!

Den gångna helgen var flocken på "stora Stockholm" och ställde ut. Ja, det blev bara de små kooikrarna som fick äntra utställningsringen. Wynja var alldeles för pälslös för att det skulle vara någon idé. Griima fanns det ingen grupp för då hon otvivelaktigt är av blandrastyp.

Vi började helgen med att åka hemifrån direkt efter jobbet på fredagen. Checkade in på Scandic Kungens kurva där vi grupperade i den stora flocksängen för att se upplösningen av Idol 2018.
En del ville ju vara lite närmare än andra så det var bara att bereda plats. Efter en god natts sömn och när hundarna fått mat, blivit rastade och allt var packat - en rejäl hotell frukost. Dessa frukostar kan inte överskattas. Tar man till ordentligt så står man sig nästan en hel dag på Älvsjömässan. Man inleder enkelt med juice och smörgås till frukost och går därefter in direkt på lunchen i form av äggröra, stekt bacon, prinskorv och lite grönsaker för att sedan avsluta med kaffe och ett wienerbröd som dessert. Jag hoppade wienerbrödet då jag insåg att det inte skulle få plats i en redan överfull mage.

Färden till utställningsplatsen gick bra. Att hitta en parkering var en betydligt större utmaning. Jag hoppade av med hundarna, checkade in dom med veterinärbesiktning och byggde läger vid "ringside". Under tiden satt Ulla i bilen och letade frustrerat efter parkering. Sent omsider men i god tid innan det var vår tur i ringen kom hon inångande med glädjebeskedet att hon till slut hittat parkeringsplats. Tog dock en stund för henne att varva ner då det nog inte varit så lite stressigt i trafiken. Men vi fick i alla fall gott om tid att prata med alla härliga kooikermänniskor då det drog ut på tiden. Det var en noggrann domare som dömde några "kooiker look a likes" innan (läs Welch springer spaniel).

Väl i ringen gick det bara bra för lilla Ambie och Ulla. De gick in i sin bubbla så att inte ens kopplet behövdes. Det är så läckert att se Ulla ställa Ambie, samma sak med Wynja, de går helt upp i fokus för varandra och omvärlden slutar nästan att finnas till.

Även under visningen i rörelse så fungerar de som en enhet vilket är fantastiskt att se. Ulla har en förmåga att få hundarna med sig i ringen som det inte är alla förunnat att ha. 

 

I väntan på att det var vår tur att bli bedömda av domaren så passade vi verkligen på att chilla lite. Lilo älskar att bli kliad på magen och det finns väl inget som hindrar att man njuter lite samtidigt som de andrar springer och vänstervarvar.

 Ta i trä, så även jag lyckades få till det med att ställa upp Lilo för bedömning. Samma sak med springandet så följde hon med utan problem. Släpade lite men jag behövde inte dra henne runt.

 Det var inte alls mycket blä med denna utställningen. Lilo fick excellent och blev andra juniortik efter Ambie. Ambie blev "Svensk juniorvinnare 2018", bästa juniortik, tredje bästa tik med cert.
Bra utfall för kennel Joykooi på "stora Stockholm". Stort tack till Femke på Duckhills för alla de fina fotona du tar på alla utställningar.

Viltspår i skymningen

Efter att ha landat hemma efter Stockholm var det skönt att ha en söndag att bara vara på. Ja lite arbete med hundarna blev det ju. På eftermiddagen blev det spår för alla kooikrarna. Griima, vår svartvita kooiker fick lite andra aktiveringar.

Jag har ju haft lite problem med att Wynja släpper spåret och vill iväg på andra mer utmanande dofter i skogen. Nu var spåret preparerat med lite godisapporter för att spåret skulle vara självbelönande.

När hon efter ett perfekt spårarbete var framme så hade hon bara tagit en av godisapporterna och helt sonika gått över de andra två. Helt fokuserad på att ta fast klöven som var i slutet.



Väl framme tog hon klöven och var mer än nöjd med att få bära hem den som sitt byte. Tänk att hon hade så svårt att ta klöven när vi började. nu är det som om den delen aldrig existerat.
I alla spår hade jag bara dragit klöv och hoppat över blodet. Kanske det var därför som det gick så bra. Med blodet blir det kanske för lätt och ingen utmaning att hålla reda på spåret

Lilo var lite mer försiktig med att ta upp klöven. Men då hon visat var den var och fått av sig sele och lina for hon omkring och kastade med klöven och var hur lycklig som helst.
Hon är allt bra tokig den häringa kooikern.

Ambie gick också ett spår men det var alldeles för mörkt för att få till någon bild.
Våran primadonna jobbar på ett helt annat sätt i spåret än de andra två. Hon är mer försiktig och noggrann. Har nog inte kommit över sin osäkerhet på vad det egentligen är som förväntas av henne. Men vi är på god väg att komma dit.

Så här pigga och alerta blir en kooikerflock efter utställningar och spårarbete. De var som döda hela kvällen och natten. Men de vilade sig snabbt i form igen för på måndagen var det som om de inte hade fått göra något alls. Fulla av livsglädje och energi.

Lucia

Tänk att det redan är en bra bit in i december. Nu är det bara lite mer än en vecka kvar till julafton. Nu så här i efterhand känns det som om hösten gått väldigt fort. Tycker inte alls det var länge sedan vi firade Max 3 årsdag i Orsa vilddjurspark.
Hoppas att ni haft en bra Lucia ute i världen. Själv upplevde jag ett Luciatåg med både lucia, tärnor, tomtar, pepparkaksgummor och gubbar. Skolan var på äldreboendet och lussade för de boende. Det var definitivt ingen skönsång men glädjen och känslan som ungarna gav oss som tittade på var fantastisk. Stort tack till Lillhedens skola som dessutom vill göra detta till en tradition. Det tackar vi också för.

Nordisk vinnare, en liten överraskning

Juleskumspremiär.

Efter någon veckas idog kamp mot längtan så gick det inte att stå emot. Framför allt inte då Ulla köpte en påse och inledde årets efterlängtade juleskumspremiär.
Dom var rumstempererade. Dom var färska. Dom var mjuka och lagom sega. Dom var fantastiskt goda och påsen tog slut alldeles för fort. Det är bättre med de röda kartongerna då de räcker något längre än påsarna!
Säsongen har startat så nu är det bara att köra på. Skit i påsarna, det är kartongerna som gäller. (hoppas Ulla läser det här).

Sovmästare!

Lilo har verkligen visat en del av sin personlighet. Den lilla sötnosen är en livsnjutare av rang. Hon nöjer sig inte med att bara ligga och sova. Hon ska prompt ha kuddar att ligga på och gosa in sig i. Dessutom vill hon bara vara ifred då hon lagt sig tillrätta. Det är inte mycket som kan få henne att reagera då. Inte ens juleskum...



Minnen från ett annat liv.

Det var många år sedan som jag avslutade min anställning i försvarsmakten. Vissa ränder går aldrig ur, de sitter så djupt präglade vilket är på både gott och ont.
Att peka med hela handen var inte lätt att lära sig för 40 år sedan. Men när jag väl lärt mig så är det fast i systemet. Till och med när jag kör agility så åker "kakspaden" fram. Även på arbetet används den men inte alls i samma omfattning som under min tid som officer. Men ibland behöver den komma fram för att vara tydlig.

Dogs4all i Lilleström.

Ulla, Wynja och Ambie drog i väg till Norge på utställning. Förväntningarna var inte så stora då Wynja de senaste veckorna hade fällt ut all sin fina päls. Ulla funderade på att smyga in henne i powder puff ringen. Tror inte de skulle märkt något!? Ambie hade efter sitt första löp hittat lite extra vikt som hon tagit på sig.
Detta till trots så fick Wynja riktigt bra kritik men placeringen fick stå tillbaka på grund av bristande klädsel. Ambie blev bästa junior och fick titeln "Nordisk juniorvinnare 2018". Det blev den första titeln för Kennel Joykooi och det känns riktigt bra.

Stolt och nöjd matte med sin lilla adept Ambie. De båda och Wynja gjorde jättebra ifrån sig i ringen. Ulla har något visst med hundarna när de är i utställningsringen.

De går in i någon sorts bubbla och i den finns bara dom och allt annat räknas liksom inte. Det kan vara ett himlaliv runt om men de fokuserar bara på varandra. Det är häftigt att se hur de interagerar.

Efter att ha vistats tillsammans med 6000 andra hundar och förare samt blivit utsatt för domarens bedömning och plockande är det klart man blir trött. En välförtjänt vila innan middagen behövdes för både fyr- och tvåbening. Och det var verkligen välförtjänt.

Efter en mild och fin höst har mörkret och kylan nu satt klorna i de Bolltorpska nejderna och lagt lite sordi på verksamheten. Stämningen är dock på topp och vi laddar för fullt inför både julen och utställningen "Stora Stockholm". 

Lite nytt i höstrusket.

Spårväskornas spårväska!

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att jag skulle återkomma till min "spårväska"! Här är den. Det är inte bara en väska. Det är en kombination av funktion, användarvänlighet, flexibilitet och terapi. Flera saker som jag gillar, vet bara inte vilket behov som fått mest tillfredställelse? Den fungerar i alla fall superbra så jag har inte missat något. Ja, det är kanske lite "overkill" i vissa delar men jag och hundarna är nöjda vilket är viktigast...

Det har varit riktigt roligt att hålla på och fixa till men nu är det klart så det blir dags för nya projekt. Och frågan är väl då vad jag nu ska hitta på. Kanske det behövs lite mer paracorddetaljer på spårväskan? Insnöad? Nähä, inte jag inte....

Halloween, ett påfund som dottern älskar.

Jessica, vår dotter älskar verkligen halloween. Ja, åtminstone att sminka sig inför festen. Här nedan ett litet kollage på olika sminkningar genom åren. Det är all in eller intet som gäller för henne vid dessa tillfällen. Finns inga halvmesyrer där inte.

Nu senast så hade jag nog backat snabbt om jag stött på Jessica och Tommy. Och det även om det varit ljust ute. En himla tur att inte barnbarnet Max var hemma då de gjorde sig iordning eller då de kom hem! Man skulle ju bli ihjälskrämd för mindre. På bilden nedan ser ni hur de såg ut när de gick på lokal. De vann priset för bästa utklädning på det näringsställe de var på. Huvva!

Dessa två kannibaler hade jag verkligen backat snabbt ifrån. En klassisk: "Skydd - Rök - Backa 50!"

Utställning i Växjö.

Det var bra länge sedan jag var i Växjö sist. Det var någon gång i mitten av sjuttiotalet då jag var där och tävlade i simning. Nej, jag är inte gammal. Jag har bara väldigt lång erfarenhet från livet.

Nu var vi i alla fall där för att ställa ut våra kooikrar. Vi åkte ner dagen innan och passade på att stanna till hos min lillebror och hans familj i Eksjö. Det var ett par riktigt trevliga timmar. Så trevliga att vi kom av oss från färdplaneringen lite. Med bra vägar så körde vi in den tiden ganska lätt. Passade bra med ett besök då lillebror på måndagen skulle bort på en längre tjänsteresa och vara borta ett tag.

Efter en natt i ett litet hotellrum med den smalaste dubbelsäng jag sett på ett hotell, med fyra hundar så var det faktiskt skönt att dra vidare till utställningen efter en rejäl hotellfrukost. Varför äter man så mycket mer på en hotellfrukost än hemma? Det blev ju mer av en lunch än frukost!

Hundarna mer eller mindre överföll veterinären på besiktningen. Alla kooikrarna tyckte veterinären var en trevlig och rolig tvåbening. Perfekt social träning för de två juniorerna. De skötte sig superbra under hela utställningen. Resultatet var kanske inget att hurra för men så är det ju alltid med bedömningssporter. Ambie var den det gick bäst för. Bästa junior, 2:a bästa tik och reservcertifikat.

Ulla går från klarhet till klarhet med sin handling i utställningsringen. Hon får verkligen Wynja och Ambie att visa sig från sin bästa sida. Själv lär jag mig allt eftersom och det är väl tur att Lilo ställer och visar sig själv så bra. Men Lilo föll inte denna domaren i smaken.

Nu ska Ulla, Wynja och Ambie ladda för Norge dit de åker för utställning den 16-17 november och sedan blir det en trippel med kooikrar på stora Stockholm i början av december.

Fars dag.

En lugn fars dag med digitalt grattis och långt samtal med världens bästa dotter. Vissa dagar är det bara skönt att vara. I dag var det en sådan dag. Det är inte utan att jag blev lite berörd när jag såg vad hon hade skickat till mig på facebook. Tänk att hon tycker att jag både är en bra pappa och morfar! Det värmde verkligen i gammelmanshjärtat. Blev lite fix med hundarna. Kloklippning och kamning.

Går bättre och bättre med att ha de små på bordet för kloklippning etc. Dessutom fyllde de idag 1 år. Här kan vi prata om att tiden går fort. Tyckte inte alls det var länge sedan de for omkring i valphagen och terroriserade Felix när han råkade komma in.

Nu är det bara en och en halv månad kvar till jul.

En rosa höstmånad

Rosa promenad i Örebro

Den 13 oktober tog vi småkooikrarna och åkte in till Örebro för att vara med på en hundpromenad till förmån för cancerfonden. Det blev häftigaste rasparaden med en sak gemensam. Det rosa temat gick igen på hundar och i vissa fall även koppelhållarna.

Våra följeslagare var dagen till ära uppklädda i rosa halsdukar som Ulla gjort.

Vi passade på att betala in de pengar som vi fått in på de utställningskoppel som sålts under året. Hälften av intäkterna för kopplen går ju till cancerfonden. Det blev en  tusenlapp som Ulla swischade över från Kennel Joykooi. Det blir en del att fortsätta den viktiga cancerforskningen med.
Om du är intresserad av att köpa ett utställningskoppel och samtidigt stötta cancerfonden är det bara att du hör av dig. Jag gör 2 olika varianter och har en mängd olika färger. De kostar 100 kr styck plus eventuell portokostnad om de skickas.

Ögonblicksbild på "kooikerparet" när vi gick förbi fotografen i en av de

parker vi gick igenom under vår ros promenad i Örebro

Liten kaxig Ambie. Foto och redigering: Ulla

Syskonträff i Småland

Lotta, Daniel och jag sammanstrålade hemma hos Lotta för en av våra sedvanliga syskonträffar. Blev fika och mycket snack innan vi drog iväg till bowlinghallen för att prova på hur stark syskonkärleken är. Den stod pall för trycket och vi drog efter 2 timmars bowlande till O´learys för en bit mat. Det blev en special. Det vill säga det enda som skilde oss år var dryckerna, cola vs vatten. Maten blev hamburgare vilket inte var så konstigt. Vi var hungriga alla tre och ville ha in maten "pronto".

Det var endast åldermannen som inte gick skadefri från bowlingen. Försökte med konststycket att krossa knäskålen bakifrån med ett bowlingklot. Det gick inte något bra alls. Får nog skylla den skadan på bristande uthållighet beroende på vätske- och näringsbrist vid den aktuella tidpunkten.

Skjutsade hem lillebror och fick ett kort möte med resterande del av hans familj.  Sedan det var dags att i skydd av mörkret glida uppöver mot "gnällbältet". Väl hemma mötes jag av fyra helt överlyckliga hundar och även en glad hustru. Det var helt igenom fantastiskt rolig dag. Tack syster och bror. Vi får rikta in oss på en retur i slutet av maj nästa år. Blir svårt innan då vi är lite spridda i världen fram tills dess.

Spår och långspår

En spårhelg har det varit. På lördagen fick alla kooikrar ett spår med varierande liggtid. Småttingarna fick lite kortare och rakare spår med bara ett par timmars liggtid, medan Wynja fick ett mer avancerat spår med längre liggtid. De löste spåren bra. Visst finns det lite att jobba med vad gäller småttingarna men de vet vad det handlar om. Wynja fick till sitt riktigt bra men tvekade lite vid återgångsvinkeln. Efter lite snurrande så löste hon det. På kvällen gick jag ut ett rejält spår till Wynja som fick ligga till sig till söndag förmiddag.

Efter 18 timmars liggtid gjorde Wynja ett bra spårupptag. Hon spårade utan problem fram till ungefär 1,1 kilometer. Vi var då inne bland hasselsnåren och marken var täckt av torra löv. Jag märkte att hon var trött och gjorde en kort paus. Erbjöd vatten och peppade henne lite. Då var hon genast på igen.

Gjorde lite större slag än normalt men då vi kom ut från snåren och de torra löven gick hon mitt i spåret igen. Hon var riktigt duktig och noggrann vid bloduppehållen och gjorde bara en kort utflykt vid återgångsvinkeln. Efter 1,6 kilometers spår så tog hon upp den färska rådjursklöven och var superstolt och lycklig. Hon bar stolt sin uppletade trofé hela vägen hem från spårslutet. Det var väl en kilometer men hon gjorde inte tillstymmelse till att lägga ifrån sig klöven.

Nöjd kooiker efter ett långt spår. Behöver jag säga att hon sov gott sen?

(Fick några färska klövar av jaktlaget igår!)

"Do it in your head"

Har efter de erfarenheter jag fått genom livet kommit fram till att det är helt onödigt att brusa upp över folks dumhet. Slut bara ögonen och gör ett avslut i ditt inre. Och visst känns det genast lite bättre och jag blir inte av med en massa onödig energi. Tvärtom så får jag ett litet tillskott.

Knickedicken har hittat farten...

2 x agilityklass

I lördags lastade jag Wynja och agilityutrustningen i bilen och drog till Fagersta för att springa agility. Blev glatt överraskad det första loppet. Trots en diskning så blev jag glatt överraskad av farten vilket gjorde att jag missade lite i handlingen, vred till foten och styrde Wynja på fel sida av hindret så hon tog det från fel håll. Det andra loppet gick än snabbare men då var jag i alla fall mer förberedd på farten så vi nollade och tog till och med en klassvinst. När resultaten kommer SKK tillhanda så har Wynja även titeln AGD II.

2 x hoppklass

Söndagen gästades ånyo Fagersta. Denna dag för att springa 2 lopp i hoppklass. Det var roliga banor med flyt och några klurigheter. Resultaten var inget att skryta med, 2 diskningar men det var bra fart och de där diskningarna faller direkt tillbaka på husse. Fick det ena loppet filmat kolla om ni ser diskningen!? Domaren kom fram efter loppet och gav mig beröm för att jag fortsatte utan att börja traggla med att ta hindren rätt. "Roligt att se en förare som ser till att behålla glädjen i hela loppet utan att ta ut sina misstag på hunden". Det är något jag tar till mig och tänker fortsätta med. Berömmet och våra lopp gjorde dagen. Två lopp om jag är riktigt nöjd med.

I skrivande stund ligger Wynja och sover välförtjänt. Tack Fagersta kennelklubb för två härliga agilitydagar. Roliga banor med bra flyt och linjer. Det har varit härligt att få släppa loss och inte bara gasa och bromsa hela tiden. Jag har verkligen fått "dansa" agility med min knickedick Wynja under två dagar i fyra lopp.

En uppjagad uggla

Lilo den lilla råttan drog ut i skogen för att kolla något intressant. Plötsligt kom en stor uggla inflygande mot oss andra. Helt tyst och ljudlöst gled den fram ett par meter över marken. Det var läckert att se hur den gled fram emot oss och sedan vek av in i skogen igen.

En bra början på hösten...

Stolta minnen

Ibland kommer tankarna på Skooi´s clubshow upp i huvudet. Det är nästan en månad sedan men jag kan inte låta bli att känna lite extra stolthet över Lilos prestationer. Bortsett från mycket fin kritik av domaren så fick hon även med sig en hel drös av rosetter hem. Alla våra kooikrar gjorde bra ifrån sig och det känns lite extra bra då det är vår egen avel i Joykooi som burit frukt. Även om vi bara fått till en kull så här långt så kan vi känna oss nöjda. 

Joykooi Kristal, Lilo med sin rosettsamling dagen efter clubshowen.

Höst

Hösten har kommit för att stanna helt och fullt. Blåst och regn växlar med klara fina dagar. I skymning och gryning kan ljuset vara riktigt trollskt och nästan lite magiskt. Vissa dagar så dansar älvorna över fuktigt gräs i hagarna. Alldeles tyst och stilla. Var årstid har sin tjusning.

Äppelskörd

Ja det blev en hel del äpplen på träden i år. Dock blev skörden minimal då vinden passade på att gnugga sönder äpplena mot grenarna för att sedan slita loss dom från träden. Jag var alldeles för sen med att skörda. Både fåglar, rådjur och getingar fick sig rejält med äpplen att smaska på. Gläder mig ändå åt att det är fyra år sedan vi hade äpplen i träden. En tuff beskärning med motorsåg hämmar tillväxten av frukt ganska ordentligt märkte jag. Nu verkar dock ordningen vara återställd.

Träningen

Har kommit en bit på väg med både agilityn och viltspårandet med de små kooikrarna. Spännande att se hur olika de är på att arbeta både med spåren och med hindren på agilityn. En rejäl utmaning då de är så olika i mognad och ta till sig de beteenden som jag försöker få till.

Wynja jobbar på behöver finslipa hennes spårarbete så att hon behåller fokus på det spår vi går och inte kollar upp annat vilt som gått förbi. Hon har järnkoll på vart vi ska gå men vill gärna kolla av andra lukter och spår också. Lite frustrerande men vi är på rätt väg. Hon behöver nog svårare utmaningar för att behålla fokus....
Farten i agilityn verkar vara kvar. Minimalt med agilityträning för hennes del då det verkar som om hon behöver vara lite mer sugen för att få fart. Vi tävlar oss i form helt enkelt. Ja, inte konditionsmässigt för då blir det cykel. Jag har varit ute ett par svängar med alla kooikrarna och de sköter sig bra med att springa bredvid.

Griima får vara pensionär och supporthund. Hon har börjat få problem med sin has då hon anstränger den för mycket. Där gäller det att hitta den berömda balansen så att hon får tillräckligt med träning utan att få ont.

Blir lite mer utställningar under hösten vintern för de vit/röda. För Wynja blir det även ett par agilitytävlingar innan vi stänger ner den delen för säsongen. Kanske hinner vi även få till ett par viltspårprov i öppenklass för att förhoppningsvis få till det där sista 1:a priset. Då har vi ju bärgat titeln "svensk viltspårchampion". Vore ju riktigt trevligt för husse om han nu kan hålla nerverna i styr!! Kan man inte låta domaren gå med hunden?!

Jag - en väsknörd

Som ni säkert känner till så är jag ju en nörd vad gäller väskor och tillbehör för spårarbetet. Verkar som om jag nu äntligen gått i hamn med den ultimata väskan för mig. Mer om den i nästa inlägg. Jag kan ju inte bara låta saker vara utan har onekligen ett behov av att modifiera och göra dom mer personliga och anpassade till det jag ska ha dom till. Finns säkert någon form av diagnos på detta men vad gör det då jag kan ha egenterapi genom att modifiera och pyssla själv.....

Ojdå! Satan i gatan vad tiden går fort.

Time flies!

Ett rent under att jag inte tappat bort mig själv på vägen. Tiden har jag verkligen tappat. Den sannerligen flyger fram. I och för sig inte så konstigt då det är fullt upp med aktiviteter och det känns bra i magen.
Jag mår riktigt bra, ibland rent av oförskämt bra!

Utställning i Askersund.

Nu har jag provat på det här med vänstervarv på riktigt. Inte utan att jag får ta tillbaka en del om vad jag tidigare uttalat om att springa i cirkel, fram och tillbaka med hund. Det finns ju som sagt folk och så finns det folk. Dessutom finns det raser och raser inom hundvärlden och med detta vill jag inte ha något sagt. Varken åt ena eller andra hållet. Jag lämnar det helt och hållet fritt till läsaren att göra sin egen bedömning.

Ulla med Wynja, Trigger Just For Joy

Ambie, Joykooi Amber med sitt första cert

Lilo, Joykooi Kristall med sitt första excellent.

Vi ställde alla tre kooikrarna i den Bolltorpska flocken och fick resultat som definitivt var över förväntan. Alla tre fick excellent, Ck till Wynja och certet till Ambie. Så långt var ordningen utan anmärkning i vår värld. Att Lilo fick excellent hade vi definitivt inte förväntat oss men det gladde oss otroligt mycket.

Skooi´s clubshow och km i agility.

För Wynja gick inte utställningsdelen så bra. Hon fick jättebra kritik men var enligt domaren för stor. Wynja tog dock revansch i agility där hon tog en andra plats med två nollade lopp. Vi hade till och med bra fart i slalomen. Där brukar det annars bli pensionärsfart på tävling.  Men hon överraskade det lilla livet.

Wynja med fart och fokus i slalom

Wynja kollar med husse vilket hinder hon ska ta efter hoppet...

Agility gör vi tillsammans

Efter prisutdelningen

En annan som överraskade var Lilo. Hon fick ånyo excellent tillsammans med syrran men nu slog hon till rejält. Lilo blev BIS 2 junior och 4:e bästa tik  bland champions och andra utställarproffs. Det var jag som visade henne men jag är definitivt ingen fena på att visa hund. Lilo ställer upp sig så bra själv och sedan har jag en himla bra coach i min fru Ulla. I juniorklassen tog vi både 1:a och 2:a placeringen. Både Lilo och Ambie fick CK!

"Kooiker sisters" med varsitt CK

Vi hade även med oss Jasper, Joykooi Jaspis som Ulla ställde i hanar juniorer. Han fick jättebra kritik men var enligt domarebn lite för hög. Men visst är han grann att titta på?! Tack Lars och Helen att vi fick låna med honom till clubshowen.

Det lär väl bli några fler utställningar men det blir utan större förväntningar. Det lär nog bli mer fokus på agility och viltspår för Lilo i framtiden. Hon visar goda anlag för båda grenarna...
Dessutom är hon en riktig hussegris!

Stort tack till Femke för alla de fina bilder du tog på clubshowen och låter oss använda.

Bilder från en aktiv semester

Det har varit en fantastisk semester. Nästan för bra väder. Det har varit så varmt att det inte gått att göra särskilt mycket träning med hundarna. Då temperaturen varit hyfsad så har det varit dags att gå och lägga sig. De har ändå fått göra lite, blev en del bad och simning för dom.

Då det varit en hel del som hänt så väljer jag att berätta om delar av semestern i bilder som en summering av årets långledighet.

Sol och bad, många gånger

Ambie kollar in de andra badgästerna på stranden vid  Hampetorps camping

Samma badplats men med mig och Lilo.

Orsa rovdjurspark

Jag och Ulla fick förmånen att ha kvalitetstid med Max på Orsa Grönklitt. Det blev 3 års firande med en massa paket. Brios tågbana i trä blev en favorit. Ett besök i rovdjursparken var också uppskattat.

 

Max kollar in en isbjörn som precis vaknade upp efter en lunch slummer.

Rödluvan och vargen kändes igen. Här en tolkning i naturlig storlek på rovdjursparken.
 (Max kollar bara och ingår inte i den fasta utställningen!)

På Grönklitt fanns det en pool som gästerna fritt kunde nyttja. Max och jag hade det riktigt roligt.
Den där lille killen kunde inte få nog av att hoppa till morfar. Jag var nog mer trött än honom efter badet.

Efter badet så vart det lunchbuffé. Vad äts om inte pannkakor med vispgrädde och sylt.
Och detta i rejäla lass.....

Sunne jaktmässa 

Den Bolltorpska banan är lastad på släp bakom Tassemobilen.2.
Klart för färd mot Sunne och jaktmässan på Rottneros park.

Banan på plats på mässområdets bästa plats. Precis nedanför herrgården.

Mer överskådlig vy över banan och dess utformning. Klar att användas.

Även de små ska ha ut lite av mässan. Både Ambie och Lilo fick träffa små människor som miljöträning.
De små människorna fick lära sig hur de på bästa sätt hälsar på en hund så att de inte hoppar eller går undan.

 

Ambie och Lilo fick vara med på uppvisningarna. Här visar Lilo hur det ser ut när man lär sig slalom genom "allémetoden".
Att de små var med i uppvisningarna sparade de äldre så att de höll ihop hela tiden.

Efter uppvisningarna så fick de i publiken som hjälpt mig att hålla hundarna köra en enklare bana.
Här är det Wynja som drar med sig en ung tjej.

När uppvisningarna var klara så var det fritt för publiken att
komma in med sina hundar och prova på under handledning.

Då det var en jaktmässa så var de flesta hundarna som provade på jakthundar.
Här är det en gråhund som med husse provar tunneln.

Samma hund provar här gungbrädan. Husse vart lite förvånad över att det var
svårare att få hunden att gå genom tunneln än över balansbommen och gungan.

Utställning i Askersund

Vi hade tur som ställde på lördagen för på söndagen var det regn mest hela dagen. Vi ställde alla tre kooikrarna...

Ambie fick cert på sin första officiella utställning vilket naturligtvis gav mersmak.
Ulla handlade henne så himla bra, det var bara jag som störde lite eftersom jag gick bakom med Lilo.

 

Wynja blev BIM och då hon redan är champion gick certet till Ambie.
Att se Ulla och Wynja på banan är nästintill magiskt.
De är verkligen i sin bubbla och Wynja har superfokus på Ulla.

Själv ställde jag Lilo och hon fick "excellent". Jag hade endast räknat med "very god" men jag blev
glatt överraskad. Alla tre fick bra kritik och domarens hantering av hundarna var föredömlig.
Känns bra med en coach som Ulla som kan handleda mig så att jag fixar att ställa upp min lilla tjej.