tisdag 7 juli 2015

Blodspår, svettiga banor, svalkande bad och en hemkomst

Händer en del i livet runt oss och hundarna just nu. Det mest spännande är att dotterns graviditet löper mot sitt slut och det dröjer nu inte länge till världen för en ny medborgare och nya morföräldrar.
 
Wynja har genomfört sitt första viltspårprov i anlagsklass och blev godkänd. Hennes spårarbete var jättebra. Husse lyckades hålla sig i skinnet och gick längst bak och läste hennes arbete. Det var jättespännande att gå bakom och bara läsa och lita på hund. Vi fick väldigt bra och detaljerad feedback då jag fick lyssna på domaren och domaraspirantens diskussioner runt bedömningen och de kriterier som gäller diskuterades.
Nu blir det till att träna för öppna klassen och då börja med ett moment i taget. Så redan på fredagskvällen la jag ett spår som vi sedan gick på lördagsmorgonen.
Spåret blev ca 300 meter med två vinklar varav det var bloduppehåll efter den andra vinkeln. Jag trodde inte att Wynja skulle lösa ett 10 timmar gammalt spå så himla bra som hon gjorde. Nu är vi på G i viltspåren och vi är båda taggade.
 
Lördagen tillbringades i Karskoga på agilitytävling. Griima och Wynja tävlade medan Stina agerade aktiv supporter. Ulla var med, både som coach och support. Var skönt att ha med Ulla som kunde ta hand om hundarna mellan loppen. KASK hade organiserat det bra så det flöt på bra. Utan Ullas support så hade jag fått stressa mellan loppen. Nu var det istället lugnt så jag kunde fokusera på banorna och handlingen.
 
Griima presterade riktigt bra och det blev 2 pinnar för henne. En i respektive klass. Det viktigaste var dock att vi hade kul på banan tillsammans. Hennes balansbom med tunnel direkt efter satt som en smäck i båda agilityloppen. De felen hon fick är husses fel otydlig och för tidiga signaler som renderade i ett missat kontaktfält och en vägran. 10 fel på fyra starter. Bra jobbat Griima.

Det var inte bara Griima som gjorde bra ifrån sig. Wynja hade hämtat sig efter diskarna i Fagersta och visade att hon hörde hemma i klass 2. Inga pinnar men det var riktigt nära 2 st. Men pinnarna är ju bara pinnar. Vad är en pinne mot att jobba tillsammans med sin hund och verkligen känna kontakt, fart och lycka över att ha kul tillsammans? Då är pinnen ganska lite värd...



Av våra åtta starter så var vi och hämtade pris sex gånger och hade inga diskningar alls med oss hem.
Vi skötte oss galant. Både vi på banan och supporten vid sidan av.
 
Träffade på en lite kooikertik som gick i small klassen. Det var en Cirtaps vid namn Ruby. Hon och hennes matte presterade jättefina lopp och det var en snabb liten tjej som var väldigt följsam. Skulle tro att de tar sig ganska långt med tiden.
 
Det var trötta hundar och människor som kom hem på lördagskvällen. Viktoria hade som tur var öppet så vid 21.30 hämtades det hem kebabtallrikar som avnjöts av de människoliknande varelserna av flocken. De fyrbenta fick nöja sig med torrfoder men de hade ju fått korv under dagens arbetsinsatser på banorna.
 
Söndagen visade sig vara lika fin som lördagen med en strålande sol och skön värme. Stor del av dagen tillbringade jag på gräsklipparen för att korta ner det gröna på tomten. Agilitybanan fick jag åka 2 varv på för att det skulle bli bra. Innan klippningen fick jag dock agera mekaniker då jag bytte drivrem på klippaggregatet. Det blev även några dopp i poolen som Ulla fixat till.
Självklart fick även de pälsklädda svalka sig genom att simma runt ett par varv under handledning. Det blev premiär för Wynja i poolen medan de mer luttrade, Griima och Stina hanterade poolbadandet med ett harmoniskt lugn. 
 
På måndagskvällen kom tårarna i den Bolltorpska flocken. Efter åtta veckors "walkabout" kom Millan hem och flocken var åter fulltalig. När jag skulle kvällsfodra kom hon gående över stallplan och jamade på sitt karaktäristiska vis. Precis som om hon sa att "ja, jag är hemma nu. Var är mjölken?"
 
Blev lite pyssel med att plocka fästingar och ge avmaskningsmedel. Hon sov gott hos Ulla hela natten. Nu får vi väl se när hon laddat upp för att ge sig iväg på nya äventyr. Nackdelen med att ha en katt som tycker om att vara ute är ju att man aldrig vet om och när det drar på utflykt....