torsdag 28 mars 2019

Dräktighet, spårning och allmänt vansinne

Nu har vi en dräktig tik

Wynja är nu konstaterat dräktig. Ulla var med henne till veterinären i förra veckan och gjorde ultraljud. Veterinären såg tre valpar men det kan ju vara någon som gömmer sig. Så nu är det bara att vänta och se hur många det är som kommer ut till slut. Även om vi sett tre så vet man ju aldrig vad som händer under resans gång. Har fått uppgifter från en annan uppfödare (annan ras) att det kan vara stora variationer. (konstaterat 1 valp med ul-födda 5. konstaterat 4 valp med ul-födda 8.) Som sagt man vet bara säkert när man sitter där med facit efter valpningen. Kom precis på att vår Stina hade ul visat 4 och det blev 7! 


Ett andra pris och nu mammaledig

I söndags gick vi ett viltspårprov. Det gick riktigt bra men tyvärr så bakspårade hon efter en vinkel där hon gjort ett stort slag. Jag hade så mycket fokus på att läsa henne och hade inte en tanke på att vi var på väg tillbaka. Lite skogsvilse rent ut sagt. Det blev ett andrapris vilket jag är riktigt nöjd med. Vi har ju kämpat en del med nollor på senare tid då jag med mina energier har stört hennes arbete. Men nu blir det mammaledigt då hon har gått in i dag 30. Bara promenader och aktiveringsspår. Mental och kroppslig aktivering men ingen ansträngande träning.
Det märks att vår Wynja är dräktig. Mammig och kelig, kontaktsökande utöver det vanliga. Förut låg hon gärna ute i hallen men numera vill hon oftast vara i samma rum som oss andra. Även om ultraljudet konstaterade dräktigheten så var Ulla och jag nästan helt säkra på att det var valpar i magen kopplat till hennes förändrade beteende.

Nybörjare på slalom

Även de små fick sig en duvning på söndagen. Det blev lite agility för dom. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Lilo går riktigt bra i allèslalom men när man efteråt tittar på bilderna som Ulla tog blir man ganska full i skratt. Man ser då tydligt att hon är en unghund som inte har riktig koll på sin kropp och rörelserytm. Himla tur att pinnarna inte är fasta utan fjädrar då hon springer på dom.

Att hon for in i den sista pinnen märktes inte då jag körde med henne. Det blev en rolig överraskning då vi tittade på bilderna efteråt. Lilo är en härlig hund att jobba med, arbetsvillig och lättmotiverad. Hon riktigt lyser av glädje då hon får jobba och ställs inför nya utmaningar.

Ambie överraskade rejält. Vi har inte kört så mycket med henne då hon inte alls har visat samma motivation för agility som Lilo.
Men oj vad man kan missta sig. Verkar bara som om Ambie behövde lite mer tid på sig att mogna.
Det var rejäl fart på henne och hon tyckte det var jätteroligt att springa med både mig och Ulla.
Det går framåt för henne också.

Ljusare kvällar


Det känns riktigt bra att ljuset kommit tillbaka så att man kan göra saker även efter jobbet. Känns så mycket lättare med det mesta och sedan kommer jag igång med att träna hundarna mer än bara på helgerna. Idag var jag ute och körde varsitt kort pass med småttingarna. Det är bra fart i båda två.
Och ja, husse har inte den kondition han borde men det blir kanske bättre efter besöket på ortopekliniken nästa vecka. Får se vad ortopeden hittar på för något till min "Haglunds häl"?
Blir det starkare cortisoninjektion eller går han vidare med operation. Bara att veta vad det är oc en diagnos på eländet gör att jag kan stå ut lite till. Längtar så att få komma ut och löpträna med hundarna. Tills dess får jag nöja mig med att cykla med dom.

Många vårtecken nu

På vägen hem från jobbet kom jag att tänka på att jag sett en uppsjö med vårtecken. Ormvråken skriker, tranorna ylar och gässen snattrar. Svanarna går majestätiskt omkring på ängarna och tofsviporna fladdrar hysteriskt runt över åkrarna. Vid fågelmaten har jag sett bofink och överallt blommar krokusen. För att inte tala om att det härliga ljuset kommit tillbaka och gör att man kan vara ute på kvällarna längre. Ja nu är våren ta mig sjutton äntligen på plats...