Våren har kommit!

I dag har jag sett våren. Gick förbi en rabatt när jag rastade hundarna och jag var tvungen att stanna till, gå ner på huk och känna med fingrarna. Jo det stämde, de var verkliga. Ett bestånd med krokusar. Hundarna trodde nog jag på något mänskligt sätt markerade revir för de blev klart störda av mitt beteende.

Det är nu ett tag sedan som vi lämnade Jämtland och flyttade söderut. Jag trivs oförskämt bra och längtar inte alls tillbaka. Vissa saker saknar jag dock och det är några av de goda kamraterna som bor kvar och min alldeles egna "laddningsplats", timmerkojan. Detta till trots så har jag nog hittat en ny "laddningsplats" och det på den egna marken. Nya bra vänner har jag också fått även om dessa inte kan ersätta de gamla.
Våren har kommit och i morgon åker nog resten av hemmabanans hinder ut så att det ser ut som på bilden nedan. Kan man ha det bättre förspänt att ha en nästan komplett bana hemma. Bara att kunna gå ut och köra några minuters kvalitetsträning då andan faller på. Lite fix ska dock göras på underlaget. En del ojämnheter skall planas ut. Ett arbete som påbörjades förra våren men efter denna gång så håller underlaget hög klass.
Efter att ha jobbat på nya jobbet ett år så överväger jag att sätta den här bilden på startsidan för några medarbetare på några av jobbdatorerna. Om de nu lyckas med inloggningen så blir ju budskapet förhoppningsvis tydligt......


Den här bilden ger en helt ny dimension om uttrycket "stenfull"....

Den här bilden skickade min dotter till mig via MMS för ett tag sedan. För mig är det nog den starkaste bild jag sett på vilken betydelse och starka band som vi har till våra fyrbenta vänner.

Solsken, uteaktiviteter och pröva nytt.

Det har varit en helt underbar vecka. Jag har kommit igång med löpträningen med nya springskor som inhandlats. Har varvat löpning med lite cykling. De håriga har verkligen uppskattat att få komma igång ordentligt. Det enda som inte upskattar detta är min ända. Rackarns vad ont jag får i den efter cyklingen. Behov av en mjuk och go sadel är ganska stort. Rumpan till trots så mår jag kanon av att ha kommit igång.

I går var det dags att ånyo bekänna färg i Latorps ridhus. Träning för instruktören Camilla stod på programmet liksom förra lördagen. I strålande solsken for jag dit med hundarna. Det blev en mycket bra träning och för min del momentvis mycket intensiv körning. Vi var tre förare med fem hundar och jag var den enda som hade largehundar vilket gjorde att jag bara hann ta tre djupa andetag mellan körningarna. Det var faktiskt riktigt bra för per automatik sökte jag mig de kortaste vägarna för att inte slita ut mig helt. Båda prinsessorna gick lysande och de gånger de missade var det bara att ta emot feedback på vad jag hade gjort för fel och hur jag kunde göra istället. Bra instruktioner och lyhörda hundar gjorde att det blev en kanonträning för både min och hundarnas del. Tack så mycket att jag fick hoppa in som utfyllnad vid dessa två tillfällen och jag hoppar gärna med igen. Ska även kolla upp om det går att boka in längre fram med Camilla. Här nedan ser ni hur följsamt och fint Griima går, utom vid de tillfällen då husse handlar fel och/eller får smärre hjärnsläpp. Inte bästa lokalen att filma i men det syns ändå vad som försiggår.
Väl hemkommen så blev det lite fika med Ulla och sedan var det ut i govädret igen. Tvättning av två bilar och dammsugning av desamma. Kändes riktigt bra efteråt när jag såg vad det var för färg på dom igen. En blå och en röd. Innan var de mer åt olika nyanser av grått i en flammig variant.
På kvällen somnade båda sessorna nöjt. Stina omfamnade den ludna kudden och sov djupt och vägrade flytta sig trots att det egentligen är min plats. Det dröjde inte någon lång stund förrän även Griima smög upp och la sig tillrätta. Det var inget annat att göra än att flytta på sig.
Idag, söndag var kroppen stel och gammal. Brände visst det mesta av krutet i går på agilityträningen. Vill inte inse att kroppen kräver lite längre återhämtning nu än för fem år sedan, visst är det märkligt! Agilityhindren bars ut idag. I alla fall balansbom och hopphinder. Stina har på ridhusträningarna fungerat riktigt bra med "running contact" på A-hindret och nu skulle det prövas på balansbommen. Gjorde väl inte riktigt som Jenny Damm visade på föreläsningen men peppar, peppar det gick ganska bra. Verkar som om det bara är att fortsätta med fart. Stina som inte är så snabb i vanliga fall verkar få ett helt annat drag då vi springer utan att stanna upp. Så nu kör vi på. Griima fungerade kanon med kontaktfälten. Henne kör jag beprövade kontaktfält på då hon gärna vill hoppa. På sikt lär jag nog testa "running" med henne också. Hon kanske är mogen men inte jag. Börjar med Stina sedan får jag se. Här ser ni hur det funkade med inkallning över balansbommen.

Just nu så är jag väl inte så stark, mer än mentalt, en sträckning i ljumsken gör att jag stapplar runt och det fodras en stunds uppvärmning innan jag kan röra mig någorlunda normalt. Men fasen vad gott det är att leva. Det är i början av mars och agilityhindren är utplockade efter sin vintervila....

Tro det eller ej men mello var ganska roligt. Inte att sitta och lyssna och bliga utan att följa med på fb och kommentera med mera. Dessutom så hade jag och Ulla trevligt trots mello.