I går kväll när Ulla kom hem så var det inte utan att hon hade lite puls. I backen nedanför hagen var hon först på väg att fronta med två älgar, sedan dök det upp en tredje som lömskt försökte preja henne av vägen. Som tur var hade hon uppförsbacke så hon hann stanna. Ulla var trots allt beredd på att det fanns älgar i området eftersom Solveig ringt och talat om att tre fyrbenta marodörer smög omkring i området. Vilttätheten här på Halåsen är i år mer än normal.
Senare på kvällen när jag var ute och kvällsrastade hundarna så fick Griima ett hysteriskt skallanfall. Hoppade på vägen och skällde hysteriskt mot skogen en bit nedanför verkstan. Hon lugnade sig snabbt men markerade hela tiden mot skogen. Som tur var hade jag ficklampa med mig och lyste in mot skogen. 50-75 meter från vägen, vid hyggeskanten såg jag tre par ögon som lyste illavarslande mot mig. Med största sannolikhet så var det de tre marodörerna som Ulla stött på tidigare. De höll sig på sin kant och detsamma gjorde jag.
När jag gick vidare kom jag att tänka på en bild som Ulla tog för ett par år sedan. Det är den här under där Stina får span på en fjolårskalv i en av sommarhagarna. Ulla tog ett par kort innan hon sa till Stina - Ja, ta den då! Med ett yl drog hon iväg vilt skällande och fördrev älgen från hagarna för tid och evighet. Sedan dess så har vi faktiskt inte haft problem med avsliten stängseltråd. Om det beror på Stinas agerande eller ren tur låter jag vara osagt.
Under våra träningsrundor har jag och Stina stött på älg ett flertal gånger. Tur att Stina är med och tar hand om mig då, för älg är inget jag tycker om att möta ensam. Framför allt inte så himla nära som det blir ute i terrängen.
Ulla och Solveig är på Wången och går kurs i helgen. Humlan är då lämnad i god vård på Halåsen. Stina och Griima tar väl hand om henne. Dock är katterna inte speciellt förtjusta och håller sig på sin kant. Tyvärr så blir det inga längre promenader i kylan.
