Om cyklar, döttrar och ett underbart liv.

Utsikten från sovrumsfönstret var som att se in i Törnrosdalen i filmen "Mio min Mio". Ulla tog bilden för ett par veckor sedan. Nu finns inte blommorna kvar. Kronbladen har fallit och yrt omkring som snö efter pollineringen. Nu är det bara att se tiden an och invänta att äpplena börjar ta form.

I veckan som gått har vi haft fint besök i Bolltorp. Jessica, vår dotter kom ner och hälsade på ett par dagar. Det var mycket trevliga dagar att få ha henne här nere. Vi hade en del aktiviteter för oss bland annat så följde hon med mig och de håriga ut på en skön cykeltur längs de Närkska grusvägarna.
I torsdags följde hon med Ulla till Uppsala för att leverera Hreifur, en av våra unghästar som nu flyttat hemifrån.
Sedan åkte hon med tåget därifrån och hem. Ulla hade hundarna med sig så när jag kom hem från jobbet så var det tomt. När jag satt och fikade så kändes det ännu mer tomt då jag är van vid att hundarna antingen kryper upp i soffan eller lägger sig på golvet nedanför och bara finns.

Det kändes nog lite extra tomt eftersom Jessica farit hem. Men när Ulla kom hem så kompenserade jag mig själv rejält och "tvångsgosade" lite med både Stina och Griima. Dessa djur är ju bara så himla fantastiska. De verkade förstå vad husse behövde och lät mig hållas en stund innan de försiktigt gjorde mig uppmärksam på att det var dags att göra något. Det blev en kortare cykeltur eftersom de varit med Ulla och fått campera i bilen nästan hela dagen. Så det blev lite rörelsekompensation på kvällskvisten.

Kvällen innan hade vi främmande av hela familjen Wigur som kom förbi på en liten grillkväll. Det kändes verkligen gott att träffa dom igen. Trevlig samvaro som avslutades med att jag och Ingrid körde ett par svängar på agilitybanan med våra håriga vänner. Fick en del träningstips på vägen vilket var ett bra komplement till de tips jag fick av Camilla på träningen i måndags eftermiddag i Lanna.

I morgon blir det en längre cykeltur med sessorna och lite arbete med faciliteterna på gården, gräsklippning om vädret tillåter. Följt av packning och laddning inför söndagens DM i Kopparberg. Ulla kommer att vara hemma för jag tror hon kommer att ha fullt upp. Tinna ska nämligen föla vilken dag som helst. Ulla tror det blir i morgon eller natten mot söndagen. Vi hoppas på ett välskapt sto.

Bra möten och bra dagar.

Just nu trängs jag med Stina i soffan. Hon verkar vara mer än nöjd över dagens insatser. Mer om det senare.
I helgen har vi haft finbesök på Bolltorp. I lördags kom Solveig och Humlan på besök. Vi fick umgås lite själva eftersom Ulla var tvungen att åka in på akuten och sy ett par stygn i fingertoppen. Hon hade lyckats med konststycket att skära sig själv. Hon bad mig om en kniv som hon kunde använda för att skära bort gräs runt magnolian. Hon fick en kniv och nu vet hon att knivarna jag har är vassa. Riktigt vassa. Hon hade lite missflyt och ville jobba undan lite snabbt men det straffade sig som sagt. Jag och Solveig satt i solen och mådde gott medan Ulla fick fingret ihopsytt.

I kvällssolen tog jag en promenad med alla flickorna och de verkade mer än tillåtet intresserade av kvigorna i grannhagarna. Som tur var ställde vi färden åt andra hållet så de slapp att möta de elaka korna. Tjejerna umgicks som om de aldrig varit ifrån varandra vilket var riktigt roligt att se.

På "Mors dag" planterade jag och Ulla en fjärilsbuske på gården istället för att ge våra mammor blommor. Det var inte utan att både Ulla och jag fick tårar i ögonen då ICA visade sin reklam för mors dag. Det som berörde var när Stig gav blommor till sin mamma. Han satte ner blommor vid sin mammas grav. Både Ulla och jag har långt till våra mammors gravar så vi bestämde oss för att plantera en fjärilsbuske som ett fullgott alternativ. Kändes riktigt bra och ska bli spännande att se den slå ut i augusti.

Hästarna, småpojkarna har visat sig vara riktiga livsnjutare. De mår verkligen gott och njuter i solskenet.

I dag hade jag förmånen att få hänga på mina träningskamrater för en träning med intruktören Camilla Brundin. Det blev ett jobbigt tvåtimmarspass. Jag är man. Jag är förkyld. Hur synd var det inte om mig? Detta till trots så tycker jag att det gick riktigt bra. Bägge tjejerna var på hugget och hade bra tryck. Tyvärr så var det husse som tappade trycket mot slutet av varje bana. Jag orkade helt enkelt inte ligga i så det var då missarna kom. Men satan i gatan vad kul det var att känna trycket från mina sessor då vi rusade fram mellan hindren. Tack Camilla. Det var väl investerad tid trots regnet. Jag fick med mig många tankar att ta tag i då vi ska fortsätta träna och tävla.

När jag kom hem från träningen så möttes jag av en efterlängtad dotter som jag inte träffat på alldeles för länge. Både Stina och Griima skrek rakt ut när de upptäckte vem som kommit och hälsat på. Det var riktigt mysigt att grilla och sitta och äta tillsammans, hela den stora "flocken" samlad för ett par dagar i alla fall.