måndag 30 juni 2014

En resa för att hälsa på "världens bästa dotter". Eller hur sommar blev till höst uppe i kylans land!

Hemma på Bolltorp kommer viltet bara allt närmare. Det händer så ofta att till och med hundarna verkar slutat med att bry sig. Tog denna bild med mobilen, det var väl cirka 30 meter till rådjurshinden och hundarna brydde sig inte trots att vinden låg mot oss. Skönt att de inte drar i alla fall.
  För dig som ser lite dåligt så är hinden strax under centrum av bilden.
Det går framåt med byggnationen av altantrappan. Nu är det bara det roliga kvar, att lägga trallvirket och få till utseendet. Det får dock vänta tills vi kommer hem från Östersund. Det blir en stabil och rejäl trapp där det går att sitta och fika eller ligga på trappstegen och sola.
Med en trettonpolig kontakt på dragbil och en sjupolig på hästtransporten var det bara att erkänna sig besegrad efter ett tag. Mekonomen fick gripa in och rädda upp situationen. Jag tänkte att hur j-vla svårt kan det vara. Bara att plocka isär, använda spänningsmätare och skruva ihop. Vips så hade jag i min värld fixat tretton poler till sju. Alltså hur svårt kan det vara.
När de ringde från mekonomen och sa att det var klart så ställda jag ju frågan som aldrig ska ställas. "Vad var det för fel?" Att jag inte nöjde mig med att de fixat det. Nej du, den här killen ville verkligen krypa i stoftet med sin egen okunskap. Efter stor tvekan så svarade killen på mekonomen att det var lite felkopplat. Jag letade halmstrån om att jag åtminstone hade ett rätt, men icke. Den luttrade bilmekanikern körde efter viss tvekan in kniven och vred om ett antal gånger samtidigt som han ödmjukt meddelade att det inte var en kabel som satt som den skulle. Varken på dragbil eller släp.
Nu har jag blivit expert på släpvagnsel. Jag vet precis vad jag gör om det blir problem igen. Numret till mekonomen är sparat i telefonen.
Att packa och lasta gick snabbt. Hästen gick på transporten utan problem och efter att ha givit vår inneboende katt-/hästvakt de sista instruktionerna om allt så var vi på rull. Måste bara tala om att Subaru outback är en lysande dragbil. Drar man sedan ett boogiesläp så märks det knappt att det åker ett släp med bakom bilen. Uppresan gick alltså förträffligt med en sedvanlig lunch vid Tönnebro.

Tråkigt nog så hade den som vi skulle bo hos i Östersund råkat ut för en olycka och var inte hemma.
Hon hade fallit illa, skadat armen rejält och fått åka ner till Uppsala för operation. Hoppas hon hinner komma upp till Östersund innan vi far till värmen igen.
För när vi kom fram var det ingen värme. Endast 7 grader på plussidan som tur var men i alla fall. Höst?!
På lördag eftermiddag kväll hade dottern fixat kalas för sin fästman. Vi var på grytansfotbollsgolf där vi spelade fotbollsgolf, åt kanongott och avslutade med en trekamp. Luftgevär, blåsrör och pilbåge. Vi hade jättetrevligt till en bra bit in på natta. Tack till värdparet Mia och Joel som tog hand om oss och stort tack till Jessica som hade initierat alltihop. Om det finns bilder från denna eminenta tillställning?
Ja, det gör det men just nu är kameran uppe på islandshäst SM med bästa frun så jag får uppdatera med några bilder senare. (nu är det kompletterat och de återfinns längre ner på sidan).
Under tiden som bästa frugan och dotter är på Wången tar jag hand om mig sjäv och hundarna. Efter en långpromenad i ihållande duggregn är både dom och jag lite less. Jag ska sätta mig en stund med paracord och de tre håriga ligger redan utslagna, kringspridda i den lånade bostaden. Det fungerade bra att ha dom i bilen på uppvägen. De är inte vana att åka finbil utan mer van vid "tassemobilens" burar utan utsikt. Det gick dock snabbt för dom att koppla av och finna sig i detta nya, lite lyxigare sätt att åka bil...
Nu sussar vi gott tills det görs något nytt att skriva om.
 
 En stilstudie från tävlingsgrenarna
Bloggaren själv gör utspark på fotbollsgolfen. En klart annorlunda och rolig upplevelse.

Jessica lägger an och gör ett riktigt bra resultat i luftgevärsskyttet.

Ulla fokuserar och blåser iväg pilar med blåsröret. Hon visade sig vara en riktig fena
både med blåsröret...

...och pilbågen. Hon slog mig med hästlängder. Kolla bara in den stabila skjutställningen.
Till och med Robin Hood och hans glada män skulle vara avundsjuka.