tisdag 30 april 2019

Oj vad det händer mycket och vad tiden går fort.

Viltspår in i det sista och agility för den yngsta.

Det är något mer än två veckor kvar till det är dags för Wynja att få sina valpar.
Innan hon fick gå på sin mammaledighet så fick hon gå ett sista viltspår. Det var några hundra meter och genom ganska plan terräng. Lite träd och annat men inga branter, diken eller surhål.
Hon släppte dräktighetsbubblan och var fokuserad i spåret.
Det fick ju inte vara för enkelt och terräng är ju terräng och den består ju av det som finns. Till exempel nerfallna träd som ska passeras för att hitta fram till den kampvilliga klöven.
Lugnt och sansat jobbade den lite knubbiga viltspåraren fram till spårslut och klöv.
Ulla har fortsatt med agilityträngen. Hopphinder går som en dans men det har varit lite problem med balansbommen. Men med tålamod och lugn har Ulla byggt upp självförtroendet hos Ambie så att hon nu tar balansen utan problem.
Även med lite fart går det...

Däcket och de andra hopphindren tar hon med fart och utan problem. Snart dags att lämna träningsdäcket och gå på det med ram och lite höjd.
Tunnlarna går hon igenom men där är hon fortfarande väldigt skeptisk. Varför gå igenom nät det går snabbare runt?



Liten Puma följer med på promenaderna ibland. Tror det mest är för att få klättra i de stora träden och visa hundarna att hon fortfarande "äger" dom.
Det är i alla fall trevligt att hela den fyrbenta delen av flocken följer med på promenadrundan.

Svensk juniorvinnare & svensk vinnare 2019

Helgen innan Wynja skulle valpa åkte Ulla med Ambie och Lilo till Sundsvall på utställning. Det var en svensk vinnarutställning med internationell klassning. Vi trodde väl mer på Ambie som skulle in i unghundklass än på Lilo som fick vara kvar i juniorklass.
Men vi hade helt fel. Inte så att det gick dåligt för Ambie utan det var att Lilo verkligen gick hela vägen hos domaren. Hon fick två titlar; "Svensk juniorvinnare 2019" sedan gick hon upp i konkurrensen och tog titeln "Svensk vinnare 2019". Hon fick sitt första cert och blev BIM.
Medan de fixade detta i Sundsvall var jag hemma och var "mammavakt" åt Wynja då hon bara hade en vecka kvar. Mäkta stolt var jag över min lilla clown

Så kom valparna

Fredagsnatten till den 26 april kom dom. Det blev tre små knyten. 2 tikar och 1 hane.
Tillsammans med matte skötte Wynja valpningen galant. Tre friska små kooikervalpar såg dagens ljus och landade in i den Bolltorpska flocken. Detta endast för ett gästspel i ca 8 veckor innan de ska till sina nya flockar.

Wynja tar väl hand om de små liven.
Deras pipande och försök att flytta sig gör att man ler fånigt. Det där leende lär väl delvis ha slocknat till vecka 8 då det är dags för dom att flytta. Veckor av att torka kiss och avföring kombinerat med pirayamunnar gör nog att det blir skönt när de blir hämtade...

Tills dess att tre lyckliga familjer får utökning så får Wynja nu i början ta huvudansvaret för att de nyfödda tre får mat och bra omvårdnad...






Viltspår i grönskande terräng

Nu börjar det bli grönt ute i skogarna. Ser och känns mycket mer trevligt att skogen börjat få kläder i olika nyanser av grönt med en och annan färgklick av annan kulör. I söndags blev det varsitt spår för juniorerna.


Ambie fick ett något kortare spår än Lilo men det var nog så utmanande för henne. Jag hade lagt spåret så att hon skulle behöva gå igenom en hel del täta snår och unggranar. Hon jobbade på lugnt och löste problemen utan konstigheter. Hon arbetade faktiskt bättre och var mer noggrann där det var bloduppehåll.
Lilo fick ett längre spår med flera vinklar och längre bloduppehåll. Det var mycket vilt som hade rört sig i området men hon behöll ändå fokus även om det blev några mindre avvikelser.
Nöjd husse med en nöjd Lilo som stolt poserar med klöven i munnen. Jag är väldigt nöjd med spårväskan från snigeldesign med sjukvårdsficka utanpå. En bra väska används och den visar även lite av vem man är. Så en spårväska som denna kan aldrig "pimpas" för mycket. En schwungväska som är praktisk, rymlig, smidig, lättburen och håller sig på plats! Kan det bli bättre?