Semestern har tagit slut. Finbesök på Bolltorp. Tassemobilen v2 är inredd. En häst mindre på gården. Veterinärbesök med Griima. Jag ska gå "vård i det vilda". Etc. Det är som sagt mycket som hänt och skett runt det Bolltorpska hemmanet. Ska försöka få till det i någon form av kronologisk ordning.
Lillebror var på besök. Det var meningen att lillasyster skulle koma med men det gick tyvärr inte på grund av sjukdom. Daniel och jag hade i alla fall riktigt trevligt på fredagen och sedan var han kvar en bra bit in på lördag eftermiddag. Vi fick mycket pratat. Glömmer aldrig när han var 7 år och kröp upp i knäet hos Ulla då hon var med mig i Jönköping för första gången. Det är hela 33 år sedan. Rackarns vad tar tiden vägen.
Stina kan fortfarande även om hon numera är lite mer försiktig och lugn än tidigare.
Hon har faktiskt lärt sig att apportera i vattnet vilket hon förr tyckte var en vansinnig syssla. Hon har förstått att man kan vara i vattnet och göra saker, inte bara glida omkring och njuta.
Dottersonen Maximilian kom ner och stannade tillsammans med sina föräldrar hos mig och Ulla i fem dagar. Dessa dagar var i stort sett magiska. Lillkillen är numera en liten bestämd människa som verkligen vet vad han vill. Samtidigt är han bara så himla underbar. Morfar fick förmånen att natta honom vid 2 tillfällen. Vid det första kom min dotter och väckte mig för morfar hade nog till och med somnat före Max! Andra gången gick det bättre Max somnade tämligen omgående och jag lyckades hålla mig vaken. Här nedan följer några bilder/filmsekvenser på vad vi gjorde. En bild sägs ju säga mer än tusen ord. Så håll till godo med X.000 ord.
Max och Kalle tar en fruktstund i hängmattan.
Detta var bara ett litet axplock av de bilder som togs under vårt besök från Jämtland. Ulla har tagit några av bilderna men jag stal dem utan pardon för att dela med mig av på bloggen. En del filmades också. Även här har jag med berått mod tagit både från Ulla och Kalle..
Det var riktigt jobbigt då de skulle åka hem över igen. Jag förstår nu min mamma bättre som grinade varje gång hon for från oss eller vi från henne. Kändes tungt att veta att avståndet till Jämtland är så stort. Ulla och jag får glädja oss med att vi far upp till Maximilians 2-årsdag om två veckor.D
Under tiden som de var hos oss var Ulla tvungen att ta hit veterinären och låta Tinna (en av Ullas islandshästar) tölta över till de gröna betesmarkerna på andra sidan regnbågsbron. När man ser bakåt så hämtade hon sig aldrig riktigt efter sin svåra fölning för 5 år sedan. Det har varit flertalet problem med hennes ben och nu när vi trodde hon äntligen blivit bättre så kom det ett bakslag igen. Ulla tog det enda rätta beslutet då hon inte ville att Tinna skulle fortsätta att ha ont och inte kunna vara häst. Det var väldigt tufft och sorgesamt men också en lättnad att veta att hon inte längre har ont.
Det här med att skälla på hästarna för att få uppmärksamhet har ju hundarna anammat lite av och till. I söndags sprang de in till Gandur i paddocken och började skälla. När jag vände mig om för att rya i så låg Griima helt stilla som en spnix och verkade helt okontaktbar. De andra lommade ut lite förskräckta. Sprang in till Griima som då vaknade till och bara ville ut från paddocken. När hon väl kom fram så såg jag att hon fått ett jack ovanför vänster öga samt en längre reva längs nosen. Det märktes att hon var i chock men sakta var på väg ur den. Hon var tvärlugn när vi kollade för att se omfattningen av skadan.
Griima skulle enligt veterinären ha tratt på sig för att inte komma åt att klia på såren. Jag gav upp efter tredje försöket att få den där satans plastbiten att vara kvar. Stoiskt lugn stod hon och lät mig ta på tratten. Då jag nöjt backade undan för att studera mitt verk lade hon bara ner tratten på golvet. Satte ena tassen på tratten och slog till med den andra tassen samtidigt som hon drog huvudet bakåt. Vips så var hon befriad från tratten och titta på mig med lurig blick. Sista gången satte jag bandet runt halsen rejält men det hjälpte inte. Visade sig fungera lika bra utan tratt. hon har inte kliat en gång på såren, ännu är väl bäst att tillägga.
Som om det inte vore nog så har Ulla åkt på en rekorderlig förkylning med hög feber och hosta. Eventuellt en lunginflammation, vi får se vad läkaren säger efter röntgen och penicillinkur.
Den 4-5 augusti är jag och hundarna i Rottne Park på Sunne jaktmässa. På denna vackert belägna plats kommer jag att vara i gott sällskap.
Det blir andra året som jag är där och har uppvisning i agility och pratar om hur det kom sig att jag började med detta som är så vansinnigt kul.
