Diskningar och musjakt.

Diskningar och tidsfel.

Istället för att ge mig ut på stadens gator och torg för att vifta med plakat och röda fanor, så drog jag och hundarna till Nora. Alla var med men det var bara Wynja och husse som skulle springa bana.
Det gick väl inte så där lysande resultatmässigt men vi hade roligt och verkar vara på gång. Tina Karlsson hade ritat låååånga banor med bra flyt. Lite trixiga på sina ställen men de var riktigt roliga att köra. Noras bana var lätt kuperad och slutade en del. Första banan började med fyra hinder i uppförsbacke, till detta en blöt och lerig gräsmatta med mycket mossa. Det sög verkligen musten ur benen innan man som förare inte ens kommit halvvägs.

Musjakt en sen afton i det Bolltorpska köket

Sent i måndags kväll hade jag ett teamwork som heter duga och lite till.
Vi har haft en oinbjuden liten gäst som hälsat på i skafferi och under diskbänken.
När jag skulle kasta skräp i sophinken under diskbänken hamnade jag öga mot öga med den svansbeprydda gästen. Lyckades få ut gästen på köksgolvet och tränga upp den i ett hörn.
Ropade på Felix, katten, men han kom inte.
Försökte ta den själv men den smet mellan knäna på mig där jag kröp på alla fyra. Såg för min inre syn hur jag fick dra fram både kyl och frys för att få tag i kräket.
Då kom Felix.  Som en storm slog han ner från arbetsbänken och tog det håriga spektaklet i munnen. Han drog direkt till ytterdörren så det var bara att öppna och släppa ut honom med kvällsvickningen i munnen. Bästa råttfångaren vår Felix 🤗.

Musjakten fortsätter

Det visade sig att min och Felix insats med att decimera beståndet av svansklädda besökare bara var en inledning på en större operation. Gynnaren som vi tog av daga var bara toppen av isberget. Det lilla kräket verkar ha med sig hela klanen.
Ulla gjorde en liknande insats som min under torsdagskvällen. Senare kallade hon ner mig och tillsammans jagade vi fram ytterligare en klanmedlem till Felix. Denna gången hade den tagit sig in under kylen och frysen. Ulla var försedd med en bricka för att mota, jag en kvast för att sopa till den lilla svanbeklädda klanmedlemmen. I bakgrunden patrullerade Felix med vassa klor och tänder.
Ulla upptäckte under fredagen att det fanns fler av de där oinbjudna klanmedlemmarna.
Vi funderade lite på vad det var för några gäster vi fått. I google, där allt finns såg vi att det var släktet "liten skogsmus" som migrerat till vår fastighet och förväntade sig att bli upptagna i den Bolltorpska flocken. Men då de började med att missköta sig så hade vi ingen plats över.
Jakten på intränglingarna var ett faktum. Vi misstänker starkt att de flyttat hit då energiskogen fälldes och flisades. Deras naturliga hemvist blev då en dödsfälla när möjligheterna att gömma sig nästan försvann helt.

Ulla hade upptäckt ännu ett uppgnagt hål i skafferiet och satte helt enkelt dit Felix som post. Han fick en enkel postinstruktion.

• Bevakningsområde - Skafferiet med närliggande ytor.
• Öppnande av eld - Skjut inte utan använd tänder och klor för att infånga och förgöra.
• Sätt att tillkalla chef - För ett jäkla liv så att vi kan släppa ut dig med fångsten.

Så här långt hade vi lyckats eliminera 3 stycken inkräktare men det verkade finnas betydligt fler i klanen att ta hand om.

Ulla for under fredagen till Granngården och köpte en elektrisk musfälla. Lite av en elektrisk stol för de som invaderat vårt hem.
Satte i batterier och betade den med kattmat. Placerade den under diskbänken och startade upp den vetenskapligt konstruerade dödsfällan.
Inom 45 minuter hade vi fått vår första besökare i fällan och jag vittjade den och förpassade den lilla kalla varelsen till annan plats för naturens kretslopp. Nytt bete och fällan var på nytt på plats för att decimera den våldgästande klanen...
Innan kvällen var slut hade vi tagit 3 möss i fällan och under natten dräpte fällan en till. Summerar man insatsen mot mössen så har vi lyckats decimera klanen med 7 medlemmar. Kanske blir det ytterligare under kommande kväll och natt..

 

Utställningspremiär för Ambie

Idag var det premiär för lilltjejen i utställningsringen. Det var Örebro lokala kennelklubb som hade en inofficiell utställning vid Kvinnersta. Det var en trevlig tillställning och vi hade verkligen vädret med oss. Solsken men inte för varmt. Ambie var lite kaxig och småskällig i början men hon sansade sig snabbt och blev riktigt fokuserad på uppgiften.
Det var ytterligare en kooiker på plats. Det var en hanne av mindre modell från Nora. En norsk import på 2 år.

Ulla var en trygghet för Ambie under hela visningen. Bordet var inga som helst problem. Att domaren klämde, kände på henne och kollade tänderna var väl det minsta problemet. Det var faktiskt en fröjd att se hur domaren bemötte varje enskild hund och jag såg inte att hon hade problem med någon av valparna som hon kollade på. Utan det verkade mera som om de var glada att se henne.
Ambie fick HP och blev BIR. Ja hon var den enda kooikervalpen men det var ingen självklarhet att bli BIR bara för att man var ensam valp. Fanns några raser där det inte blev någon BIR. Domarens bedömning av Ambie var idel goda kommentarer. Ulla fick också ett utlåtande i slutet av bedömningen. "Väl visad" som avslutning på kommentarerna. 

Ekipaget från den Bolltorpska flocken tog sig vidare till gruppfinal där de slutade på en tredje plats. Det blev en riktigt bra premiär och fantastiskt bra utställningsträning för vår nyaste lilla flockmedlem.

 På hemvägen stannade vi till strax innan Segersjö för att titta in på en liten äng som varje vår fullkomligt drunknar av backsippor. Ulla och jag är nog mer tagna av sipporna än vår lilla kooikertjej. Det var skönt för både Ambie och de andra 3 att vi hade delat upp flocken under förmiddagens begivenheter. Tre var hemma i lugn och ro medan den lilla var ute på äventyr.