Nu har jag sett både tussilago, snödroppar, krokus, tofsvipa, huggorm (i och för sig en kattdödad, men ändå), bofink, svanar, tranor, sädesgäss, nercabbad cab, motorcyklar med mera. Så jag inbillar mig i allafall att våren är här:-)
Den däringa huggormen var jag glad att katten dödade. Hade jag gjort det så hade jag brutit mot lagen de små ringlande avskummen är ju fridlysta. Måste kolla vad brottsbalken säger om katter som dräper huggormar.
Då snön smälter så dyker det upp diverse konstiga saker som legat gömda i den vita sörjan. Detta var dock ett mycket oväntat fynd. Två rostfria bunkar som var ihopsvetsade samt ett gängat rör på ena sidan. Misstänker starkt att det ska sitta någon form av "kolonn" för kylning. Ja, det är en del av en hembränningsapparat som helt olagligt ligger och trycker i diket. Förmodligen dumpad av någon som tröttnat på pressen från lagens långa arm...
Så här ser soffan ut en normal kväll i det Bolltorpska hemmet. Från vänster till höger, Stina, Griima och Linus. Även om jag och Ulla tar plats i soffan så ska dessa tre livsnjutare ha sin del av soffan för att kunna slappa och mysa. Är våra pälsklingar bortskämda? Ja helt klart i vissa avseenden. De tillhör ju den Bolltorpska flocken och vi vill, kan och strävar efter att njuta av livet.
Den senaste flockmedlemmen har glidit in och tagit en plats i flocken, ibland kanske till och med lite för mycket men vad gör man. Han är ju bara för härlig. Utan att tveka det minsta så har han lindat sig runt både mitt och Ullas hjärta. Det är nästan mer hund än katt över honom. Kommer på inkallning och kelig som få.
Stina har slutat halta och är pigg och framåt igen. Trots detta så blir det bara koppelrastning. Även om promenaderna kan vara längre och i högt tempo så ska vi inte släppa iväg henne på några våldsamma lekäventyr med Griima eller vilda hästjakter ännu. Vore mer än tråkigt om hon skulle sträcka sig igen. Agilityträning väntar vi med ett par veckor och tävlingar blir det inte för hennes del förrän tidigast i slutet av maj. Stina är ju ingen ungdom längre även om hon inbillar sig och beter sig som en ouppfostrad slyngel ibland...
Griima har efter tävlingen i Askersund fortsatt att utvecklas. Ska bli både kul och spännande att starta henne i klass 2 i båda disciplinerna. Hennes första officiella framträdande i tvåan blir nere i Jönköping den 12 maj. Något jag verkligen ser fram emot. Känns nästan som att köra på hemmaplan eftyersom jag är uppväxt där nere.
Förmodligen blir det ett test i Frövi på deras inofficiella den 27 april för att se hur jag håller. Att Griima håller tvivlar jag inte det minsta på.
