Tidig start på säsongen i år!

Ny dag, nytt år. Efter en trevlig nyårsafton hos Asta i Kumla så var det en avslappnad morgon i det Bolltorpska residenset. En del tog det betydligt lugnare än oss andra. Och Linus som inte ens var med i Kumla. Hundarna skötte sig bra och var bara lite oroliga över smällarna. Tydligen så var det betydligt mer än brukligt med smällandet. Kändes bra att hundarna tog det så bra, de hade trots allt med sig erfarenhet från uppvisningarna på Fäviken där det small i dagarna tre utan att de reagerade alls. Den som reagerade kraftigast var dottern som hoppade till rejält vid ett tillfälle men det gick snabbt över då Stina kröp upp till och lugnade henne. Hon är go hon min lilla Stina. En riktig vårdhund...

På nyårsdagen är det kotym att det tas en promenad för att lufta trötta skallar. Dagen var inget undantag. Vi gav oss ut hela gänget för att gå, förutom Jessica. Hon tog och satt upp på Leira, ungstoet som håller på att ridas in. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag ser dem. De ser lika lyckliga ut båda två då de rider fram på de Bolltorpska grusvägarna och de har verkligen gjort framsteg. Jessica är så himla duktig att förmedla och Leira på att ta emot. Leira vill verkligen hela tiden få nya utmaningar.

Eftyer ett par dagar med regn och tö så kändes det lite vårlikt på promenaden. Ja, det inte bara kändes. Det såg verkligen ut som om våren kommit. Fullt med smälltvatten i skogen med översvämmade områden som följd.
Den enda som hade det jobbigt på promenaden var jag. Den rackarns förkylningen har satt sig på luftrören. Så fort jag ansträngde mig tog luften slut och och det tryckte över bröstet. Hatar att vara sjuk.

När vi kom hem efter promenaden så drog hundarna ut på hemmabanan. Det var bara att följa efter och kolla in underlaget. Någon eller några dagar till med plusgrader och minimalt med regn så blir den ju körbar igen. Passade på att köra lite kort med bägge hundarna. De var helt klart överlyckliga över det lilla. Tyvärr orkade inte husse med så mycket som han önskade, men ändå.

Det dåliga samvetet för att jag varit lat och inte ställt undan alla hindren inför vinterna var som bortblåst. Här kan vi snacka om tidig säsongspremiär för hemmabanan. Vi få passa på att glädja oss (hundarna och jag) så länger det håller.

En sak som jag glömt. och det är att tacka famijlen Berglind som har Bönerudsgård. De kom förbi dagen innan julafton med en låda full med ost. Tack så hemskt mycket. Det smakade och smakar fortfarande väldigt gott.

Tö, regn och förkylning. Ganska trist alltså.

Dagen började på ett positivt sätt. Kände inte så mycket av förkylningen när jag klev upp. Berodde nog på att det intagits två alvedon klockan 05.00. Så hyfsat fräsch drog jag och hundarna iväg till ridhuset i Labbetorp för lite vansinnigt kul agilityträning tillsammans med Ulla L och delar av hennes flock.
Då vi bara var två som var där så byggde vi inte så himla mycket utan vi körde lite enklare kombinationer. Trots valet av enklare utmaningar så var jag och hundarna rejält nöjda när vi for hem. Hundarna hade nog kunnat köra ännu mer men husses kropp fick vad den behövde. Men mentalt var vi riktigt nöjda alla tre. Tack för trevligt sällskap till Ulla L med flock.

Väl hemkomna till det Bolltorpska hemmanet så såg det inte så himla muntert ut. Töväder med ett ihållande duggregn vilket gjort att det på vändplan var blankis. Tur att de två lurviga fått rasa av sig i ridhuset tidigare så att de tog det lugnt in och inte for omkring som vanligt.
Alvedonen lämnade kroppen och lite feber angrep min lilla gubbkropp. Bara att fylla på med ett par vita piller till, lägga sig under en filt och vila sig i form en stund. Snacka om att det blev varmt efter ett tag. Sängen var full. Jag, två hundar och två katter. Ullas sida av sängen var dock tom för alla låg de och tryckte sig mot mig vilket i och för sig var riktigt mysigt men ack så varmt. Lite vila gjorde susen så efter ett tag så var husse på G igen.

Jag och de lurviga följde med Jessica då hon red ut på Leira. Leira är ett ungsto som Jessica håller på att rida in. Det blev en längre promenad då även Kalle följde med. Hela tiden gick vi och sökte fotfäste på de isfria delarna av vägen men det är inte sant vad snabbt det tinar undan. I morgon är det nog i stort sett isfritt här hemma.
Det var roligt att se hur bra Jessica och Leira interagerade. De två fungerar jättebra ihop och Leira verkligen ber om uppgifter och stöd i hur hon ska lösa dem.

Lillebror var ju här i julas och "pimpade" min ryggsäck i hundarnas färger. Orange för Stina och cerise till Griima. Som jag sagt tidigare så är han en jäkel på knopar och flätning med "paracord". Så här blev i alla fall ryggsäcken. Riktigt uppkäftig om jag får säga det själv. Han har även inspirerat mig så jag lärt mig lite mer än att bara göra en "diamond knot". Jag har testat en "turks head" som blivit riktigt bra. Så nu blir det till att beställa mer "paracord" eftersom det Daniel lämnade snart är slut.

Den här dagen lider mot sitt slut och slut är också de fyrbenta flockmedlemmarna. Här vilar Griima ut tillsammans med Linus. Griima vet jag vad hon har gjort för att vara slut men vad Linus gjort har jag inte en aning om. Förmodligen har han busat kraften ur sig med Gizmo för han ligger någon annanstans, utslagen.

Även om ordet trist används i rubriken så är det inte så trist trots allt. Del av morgondagen kommer att tillbringas i centrala Kumla. Där blir det nyårsmiddag med allt vad det innebär hemma hos Asta. Så ni som ämnar skjuta raketer och smällare där - tänk om. Sessorna ska med och husse är inte att leka med när det gäller deras väl och ve. Dessutom är det inte tillåtet att skjuta av dylika djävulstyg inom tättbebyggt område.

Så ett råd till er som mot förmodan ska delta i den globala uppvärmningen genom att släppa ut en massa tungmetaller och annan skit i luften. Nyåret är mellan 24.00 och 00.00. Smällare, raketer och annat oknytt ska ju användas för att fira in det nya året och det bör ju då lämpligast göras mellan 00.00 och 00.15. Om inte så är man för tidigt ute eller ännu värre för sent ute och då kan det ju kvitta. Tänk på alla pengar ni sparar in om ni ändå inte tänker på miljön och våra fyrfota vänner.

Slut på pekpinnar från den Bolltorpska kammaren: