söndag 4 oktober 2015

Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken!

Kära barn har många namn. Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken är smeknamnen på Stina, Griima respektive Wynja. Såna där namn man ger dom vid särskilda tillfällen.
Stina fick sitt Gummilumman på banan vid en klass 1 tävling för många år sedan. Allt för att locka fram farten i henne.
Poppiloppan fick Griima heta efter det att hon var "våldsamt" förtjust i en Helen vi känner. Wynja kallades knickedicken efter att som vanligt ha varit liten och söt men inte så lyssnande.
Knickedick var ett uttryck som min Mamma använde om små söta men inte så lydiga varelser.
Husse! Varför har vi fortfarande kvar den här korgen? Jag fick ju den då jag var liten, har växt lite sedan dess....
 .... om jag provar så här....
 .... eller så här?
 


Blir nog bäst att ligga utsräckt så här i den stora. Duger att ligga som en hoprullad räv i den lilla korgen men är jag en prinsessa så måsta jag få ta lite plats ibland.
Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken var ganska nere då den Bolltorpska banan ställts undan för vintern. Slut på agilityträningen hemmavid men vi kör på som vanligt på banan i Segersjö fram tills dess att vi flyttar in i ridhuset för vinterträningen. Ska bli riktigt roligt med vinterträningen i år.
Funderar på att dra igång en agilitykurs för nybörjare och en fortsättningskurs nu i höst. Får kolla upp om det finns underlag för att starta upp.

Viltspårträningen fortsätter parallellt med agilityträningen. Vi har en del att jobba med. Wynja spårar alldeles utmärkt men hon har lite svårt att fokusera. Har något vilt korsat spåret så vill hon gärna följa upp och kolla vad det är som passerat. Detta till husses stora frustration. Har dock blivit mycket bättre sedan jag börjat lägga några "godisapporter" i spåret. Får fortsätta med det ett tag till och då även variera antalet apporter och var de ligger. Hon har blivit mer spårnoga sedan jag började med det. Viktigt dock att de ligger med vinden i ryggen så hon inte går upp med nosen och släpper spåret för att få godiset på vind.
Hösten har nu kommit på riktigt vilket verkligen syns ute i naturen. I den täta granskogen bortanför Bolltorp är det fullt med svamp på den barrtäckta marken. Inget man plockar för att äta men det är läckert och jag tänker på John Bauers trollmålningar varje gång jag passerar.

Lämnar bloggen för denna gång med en färgsprakande hösthimmel. Ha det bra och var rädda om varandra.