För första gången på mycket länge...

Idag har det hänt som inte skett på bra länge. Det har tänkts och det har funderats och det har hittats anledningar att inte. På väg hem från jobbet var det nog. Svängde in på apoteket och införskaffade nödvändig utrustning. Väl hemma plockades övrig utrustning fram ur gömmorna och togs på. Gummi med broddar träddes över skorna. Nu skulle det ut och löptränas. Wynja fick förmånen att följa med husse ut längs den snö och isbelagda Bolltorpska vägen.

Kändes bra att ha kommit till insikt om att kroppen inte är 20 år längre. Den är betydligt äldre än så men jag lyckades börja bra. Inte för långt, inte för fort och med lite raska promenader emellan för att pulsen skulle hålla sig på en bra nivå. Kände tungt emellanåt men efteråt var det en nästan euforisk känsla av att äntligen kommit igång med löpningen igen. Ja detta var en gång men det gav mersmak så nu är jag på G.


Snodde den här på Facebook. Upplever att det tyvärr skulle vara ett klart steg framåt...



Efter löpträning är det fantastiskt avslappnande med lite kooikermys i soffan.
Blev liggande en stund då jag inte ville störa de röd/vita. Ja ni tänker helt rätt.
Det var lika mycket om inte mer för min egen skull. Det ingav lugn och energi.

 

"The kooiker sisters" kör ofta med en väldigt avslappnad stil under vilan...

Kvalitetstid för mor och dotter. Verkar som om de förstått att dottern inte blir kvar inom riket.
Den 5-6 mars kommer de från England för att hämta våran emigrant Fizz. Det är blandade känslor
inför emigrationen men vi skickar iväg en mycket bra representant från den Bolltorpska flocken