Om en sten med mossa, en bubblande känsla i magen och en tårta som heter duga...

Ännu en helg att lägga till de som gått. For i lördags ner till Jönköping för att både tävla och hälsa på lillasyster. Det är alltid lika roligt att träffa syskonen. Även om det inte är så ofta så känns det himla bra att ha lite närmare till dom nu, än när vi bodde i Jämtland. Behövs inte så mycket planering för att kunna träffas numera. Syster under den gångna helgen och broder på besök nästa. Känns väldigt bra.

Var även och hälsade på Mamma vid graven. Satt på huk och tänkte bakåt. Såg att det börjat växa lite lav och mossa på gravstenen och insåg att det är nästan precis 7 år sedan hon släppte min hand och reste vidare. Hon var då bara 65 och hade många år kvar som tyvärr sjukdom tog från henne. Det är inte klokt vad tiden går fort. Tänker fortfarande på "att det här måste jag berätta för mamma" när det är något särskilt som händer. Bara det att hon i går fick ännu ett barnbarns barn. Mamma du hade varit så glad om du fått vara med. Men jag har berättat så nu vet du. Saknar dig.

Känns bra att kunna kombinera både släktbesök och tävlande. Jönköpings BK hade arrangerat en dubbel klass 2 tävling på söndagen. Griima och jag stod i startfältet och var nog lika spända båda två.

Efter fyra starter hade vi fyra resultat varav tre nollade lopp så det var med en härlig känsla i magen vi for hemåt. Stina och Wynja var med som support och hejarklack och de skötte sig superbra.
Syster och två av hennes döttrar kom förbi och tittade på några av loppen. Sista loppet genomfördes under en fullt öppen himmel. Precis innan start så kom skyfallet och det varade precis så länge som jag var ute på banan med Griima. Tur att vi har tränat i dåligt väder så att inte vattnet spädde ut energin. Kul var det i alla fall. Framgår av filmen hur det verkligen rann ner från skyn. Efter att ha kommit i mål efter det sista loppet fick jag en sådan där underbart skön bubblande känsla av lycka i magen. Tre nollade lopp och ett med 10 fel är lika med 100% resultat på dagens starter. Min goa svart/vita raket nu har vi nog hittat varandra på banorna också..

På gården har päronträdet börjat blomma vilket visar att sommaren inte är långt borta nu.  Ska bli spännande att se om de hårt tuktade äppelträden blommar i år. Kanske blir vi förvånade.
I fjol fick vi inte ett enda äpple och endast ett päron. Kan alltså bara bli bättre.

Årsmöte med vägföreningen avklarades på galant sätt ikväll. Mötet avslutades med den godaste smörgåstårta jag någonsin ätit. Dessutom var vi bara tre på årsmötet som fick dela på denna 10-bitars skapelsen.
Om vi åt mycket? Ja, alldeles för mycket dessutom. "Ethels catering" strax utanför Odensbacken har fixat till denna underbara kreation. Vacker att titta på och smakade gudomligt.
Stinn och svälld som en spärrballong väntar jag nu bara på att natten ska komma så min värkande kropp får hamna i säng.
Ja det är rätt, jag har en väldans träningsvärk i hela kroppen med sitt epicentrum i skinkorna. Och att det sitter just där begriper jag inte, jag sprang ju upprätt hela tiden och drattade inte på arslet en gång......

Ett par ord på vägen till er som jag verkligen bryr mig om:

"Släpp taget min vän, ge inte det förflutna simlektioner.

 Lev här och nu. Gläds åt det du har,

inte åt det som kanske kunde ha varit"