tisdag 6 april 2010

Lagen om tingens inneboende ondska.

I går kväll började Stina hosta. Först bara lite grann, sedan lät det som om hon fått kikhosta och hon hostad upp vitt slem. Ulla ut på nätet och spanade in veterinärsidor. Kennelhosta! Var kunde hon ha fått det? Efter att ha räknat på inkubationstider med mera så var svaret ganska klart.
Med största sannolikhet så fick hon med sig dessa bacillurer från tävlingen i Nordmaling. Kontaktade lite folk som var med och tävlade där för att de skulle ha ett extra öga på sina adepter.

På islandshästtävlingar har man något som kallas hästägarförsäkran där ägaren/ryttaren intygar att hästen är frisk och inte blivit utsatt för smitta under de senaste veckorna. Kanske något för hundsporten att ta efter då både utställningar och tävlingsarangemang är välfrekventerade och risken för smittspridning stor. Bara att ägaren/föraren intygar att hunden är frisk och inte varit utsatt för smitta skulle nog få ägaren/föraren att tänka till och ta ett lite större ansvar. Och ingen skulle behöva åka från tävlingar/utställningar med extrapassagerare på sina hundar och på så vis få tävlingssäsongen spolierad.

I kväll är dock Stina mycket bättre och har ingen feber. Hostan är inte så intensiv och kommer mer sällan. Nu gäller det bara att hålla henne lugn någon vecka så att inga följdinfektioner dyker upp. Vad gäller Griima så är det bara att hålla tummarna att inte hon smittats men jag tror det är att hoppas på för mycket.

måndag 5 april 2010

"Downhill" - Absolut inget för mig!

Påskhelgen lider mot sitt slut och lider gör väl jag också. Skulle så gärna vilja att påskhelgen är lite längre utan att behöva ta ut lediga dagar. Vi har haft alldeles underbart väder uppe på Halåsen. Snön förvinner mer och mer samtidigt som det kommer fram mer och mer saker som legat dolda i snön (både bra och dåliga saker).

Kollade hur det såg ut på min agilityplan. Fortsätter det så här med väderleken så är det läge att plocka fram hindren nästa helg. Jag vet tre stycken som då kommer att vara väldigt glada.

Den stora nackdelen med våren är att hundarna blir så förbaskat skitiga. Som tur är finns det snö kvar som de kan få pulsa i innan de tas in. Då har den värsta skiten lämnat deras små håriga kroppar. Lurade Stina & Griima att pulsa rejält i snön genom att köra lite uppletande med dom innan de fick komma in. Vips så var de bara blöta, men rena.
Var uppe på loftet och pumpade i lite vårluft i däcken på Jessicas cykel som jag ämnade tjuvlåna en stund för att träna hundarna. Tanken var att gå upp till väderradarn på Halåsberget och sedan glatt rulla hemöver för att få lite tempoträning på hundarna. Vägen har ju varit plogad och med det tövädret som varit måste den ju bara vara snöfri.

Jag kom bara en liten bit upp innan jag insåg att jag varit för positivt inställd. Det var snö kvar. Cirka 5 cm sockersnö med ett tunt lager skare uppe på. Det var dock det minsta problemet. "Folk" hade ju dessutom ridit på vägen vilket gjort att det var en massa små frysta gropar över i stort sett hela vägen. Tjurigheten tog dock överhand och vi traskade uppöver, hundarna och jag ledandes på en cykel. Väl uppe så gick det tämligen bra att cykla till väderradarn. Lite hoppigt och ett framdäck som ville åka sin egna väg ibland.

Det stora problemet uppstod när jag skulle rulla utför. För det första gick det ganska fort. För det andra fungerade inte bakhjulsbromsen så där himla bra och för det tredje så levde framhjulet sitt egna liv och ville svänga av vid varenda liten frusen grop som de smö söta hästhovarna gjort i snön. Det gick på nåder ner utan olyckor men det var riktigt nära vid ett par tillfällen. Har i alla fall fått en insikt och det är att "downhill" vore nog för mig ett 100%igt sätt att skada mig illa på. Lite snö på grusväg är den maximala cykelutmaningen för mig.
Både jag och hundarna fick dock ett riktigt bra träningspass.