Hösten har nu kommit med allt vad det innebär med lera och regn. Flocken blöt men nöjd efter en dag ute, sitter och spanar efter aktiviteter i en av hagarna. Väl inkomna var det bara att ge de små liven varsin nummerlapp till dusch i badkaret följt av en skön varmluftsföning.
I går var Ulla ute och gick med hundarna. En bit bortanför vår infart såg det ut som om någon varit ute och haft sprängtjänst. Som tur var så hade vildsvinen lämnat tydliga spår efter sig så att en gammal officer slipper bli beskylld för att på ett ljudligt sätt gjort sig av med ett överskott av sprängmedel. Det är fascinerande att se hur de där svinen kan böka upp och förstöra. Hoppas att de håller sig borta från våra hagar i år också. Vi hade tur i fjol men året innan såg det ut som om kriget dragit fram med spärreld över delar av hagarna.
Satt och gick igenom foton i datorn och hittade två som väckte starka minnen. Var och en på sitt sätt. På bilden här ovan ser ni "timmerkojan" en liten oas för reflektion som fanns ett par kilometrar från vår gård i Jämtland. Det var ett av våra rastställen vid turridningar men det fick även vara min egen oas med lugn och harmoni.
Wynja har blivit ganska rejält präglad på Linus. Då jag är ute med hundarna i hagen så springer de som vanligt omkring och jagar varandra. Men efter en liten stund så lägger sig Wynja ner som en smygande katt och liksom anfaller Stina och Griima då de rusar förbi. Kort och gott kan man väl säga att Wynja skäller som en hund men jagar som en katt.......
