fredag 3 juni 2016

Vi är på G, både på bana och i skog samt en Morsdag.

Blir inte så där himla ofta som bloggen uppdateras men det händer i alla fall då och då. Energin som finns går åt till jobbet och att leva. Har märkt att jag skriver oftare när jag har positiv energi och inte är trött efter arbetet. Tyvärr tar arbetet mer energi nu än vad som finns att tillgå. Bara att göra några stabila val och sätta ner foten. Prioritera, det vill säga inte rangordna utan att välja bort. Fokusera på det som är viktigt och inte låta bruset ta energi. Alla har det inte så förspänt som jag med en "laddstation" hemma och energigivande fritidsintressen.


Känns som om Wynja har börjat komma ur sin sega period och börjat få upp farten igen. Hindersäker och följsam är hon så det heter duga. Vi gjorde tre lagstarter i Karlskoga och Knickedicken nollade alla loppen. Vi hade riktigt kul tillsammans och husse var mäkta stolt.

Min dotter firades på sin första mors dag av sin son Maximilian. Pappa hjälpte självklart till då den lille killen inte är så gammal ännu.
Att se kärleken och lyckan mellan dom gör att det känns varmt i hjärtat.

Det är många år sedan min mamma lämnade det jordiska men hon är ändå alltid med i tanken. Speciellt när det är mors dag är hon med extra mycket. Hon hade verkligen älskat att bli gammelfarmor
 Frugan älskar liljekonvaljer. Det var bara att ta med sig gamla Stina på en kortare cykeltur och plocka en bukett att överlämna på morgonen då det var mors dag.
En uppgift som jag gärna gör för min livskamrat.
Min Mamma älskade även hon liljekonvaljer så det blev dubbelt att plocka en bukett

 Min fru är fantastiskt duktig på att få till det med trädgårdens färger och grönska. Det är så där lagom med växter så att det inte blir för mycket. Men det hon fixar det fixar hon till bra. Är avkopplande att gå runt och se hur de olika blommorna växer och utvecklas

 Två korta spår med mycket lite blod blev vår nystart på spårarbetet efter löp och tokigt öppenklasspår. Knickedicken studsade som en jojjo då hon hoppade ur bilen och såg att spårväskan satt på mitt ben. Bra upptag och säkert spårarbete. Lugnt och för det mesta i spårkärnan  Att ta tag i klöven var en självklarhet. Hoppas det sitter kvar till kommande prov. Det var en fröjd att se henne jobba med nosen i backen och en långsamt svängande svans i 45 graders vinkel. Wynjas tecken på att hon är på rätt spår och är trygg i arbetet. Så nu kör vi på med några spår till i helgen.

Promenadväg är röjd i hagen. Både för att minimera risken att få fästingar men framför allt så att man ser de små håriga när de far fram. Gräs och annat växer ju både fort och högt härnere. Lär nog ta ett bra tag innan man vänjer sig av med hur det var i Jämtland...