Sommaren lider mot sitt slut och Wynja spårar i grönskan. Så stolt över fru och hund, kanske England i mars?

Sommaren rasslar på i ett högt tempo och är snart tillända. Vi har hunnit med en hel del så här långt och vi har en del kvar att göra. Både vad gäller den Bolltorpska farmen som andra aktiviteter.

Att bada med hundarna har en speciell tjusning. Framför allt som här då plaskar i Vättern. Är något visst med att återuppleva minnen från barndomen tillsammans med bästa frun och de pälsklädda. Känns som om jag delar med mig av något viktigt. Åtminstone för mig.

Har bara blivit några spår med Wynja under sommarens värme. Vi har fokuserat på lite annat. Agility och utställning som exempel.

Här har jag filmat henne då hon spårade senast. Är inte alltid lätt att hålla reda på både hund, kameravinklar och sig själv vilket framgår av vissa sekvenser i filmen. Oavsett så tycker jag att Wynja gör ett kanonspår. Lugnt och sansat samt att hon löser vinklar och annat på ett bra sätt. Till saken hör att stora delar av spåret går över mark som är rejält uppbökad av vildsvin....

 Innan Kooikerspecialen i Backamo drog jag igång ett nytt projekt vad gäller paracord. Utställningskoppel i olika färger. Ett som matchar hunden eller varför inte ett som sticker ut rejält och visar att man jagar till exempel. Sålde ett gäng i Backamo och fick några beställningar. Skänkte ett rosa och lila till bästa junior i respektive kön.

Ulla och Wynja gjorde riktigt bra ifrån sig och fick excellent med en tredjeplacering i unghundgruppen. Domaren var dock mycket imponerad över Wynjas mentalitet och sa till Ulla att hon tyckte att det skulle avlas på vår lillfröken.

Det var också en liten nostalgitripp för både Ulla och mig då Backamo lägerplats är ett gammalt exercisfält där I 17 grundades på artonhundratalet och som sedermera flyttade in till Uddevalla 1913. Nu var det bland annat vandrarhem där och vi både i ett logement av storlek tågkupé

 Under pausen på Club showen så var det barn med hund. Hastigt och lustigt så åkte jag på att "döma" denna gren, vilket jag gjorde med glädje. Två riktigt duktiga hundar som visades upp av sin lillmatte och lillhusse. . Svårt att avgöra vem som var duktigast för de var det på olika sätt. Alltid lika roligt att komma i kontakt med positiva människor, även om de tillhör "småfolket".



Det bästa priset på hela Club showen tog de dock hem. Tyvärr var jag inte på plats och fick se det men jag var mäkta stolt över att de fick priset. Ingen hade en aning om att detta priset skulle delas ut och inte minst Ulla.



Under själva bedömningen så kom det ett par rejäla vindbyar som fick domartältet att fladdra och smälla, parasoller blåste omkring och folk jagade ivägyrda ägodelar. Men Wynja stod "steady as a rock" och hade fullt fokus på Ulla och struntade högaktningsfullt i uppståndelsen runt omkring.

Efter en trevlig middag med de flesta deltagarna och deras respektive så var det bara att gå och knyta ihop kroppen i det lilla logementet. Ulla skulle ju hänga med Carina till Oslo och ställa ut på söndagen så det skulle bli en tidig morgon för dem.

De kom iväg som de skulle och jag hörde ingenting från grannlandet i väster förrän en bit in på eftermiddagen. Det hade blivit en Norrköping och Askersund i repris. Dalle hade blivit BIR och Wynja BIM med Cert och CACIB. Då svällde stoltheten i hjärtat så det var på väg att svämma över. De hade gjort ett kanonbra jobb trots riktigt skitväder. De är duktiga min fru och hund.

Det visade sig att utställningen också var en kvalificering till Crufts i England. Så nu är vår lilla Wynja kvalificerad till Crufts. Så det blir kanske England till våren istället för till sommaren som planen var. Men saker och ting går ju att kombinera.

Det var två slagna hjältinnor som jag hämtade upp i Hällabrottet för vidare transport till den Bolltorpska gården. Efter att ha jagat runt en stund och bränt det sista krutet så slocknade först Wynja och sedan Ulla. Ulla dock utan att jaga runt först.
Bäst av allt var att lillflickan hade saknat husse för hon sov hos mig hela natten....