måndag 24 november 2014

En kooiker i flocken tillför så mycket.

Det senaste året har varit fullt av olika utmaningar i livet. Både på jobbet och privat. Men eftersom jag på den här bloggen nu valt att lägga huvudvikten vid hundar och gård så bibehåller jag det det fokus även nu.

Sedan tidigare hade vi två hundar och tre katter på gården. Förra sommaren tillkom en liten kooikerprinsessa som tagit för sig mer och mer. Hennes plats i flocken är i dag en självklarhet. Wynja är en öppen och trevlig hundtjej som njuter av livet. Hon fungerar lika bra med katterna som med de andra hundarna. Dock favoriserar hon Griima, mellanhunden, och Linus, hankatten.

Wynja och Linus kan få riktiga lekanfall och då far de runt som galningar inomhus. Ja, framför allt Wynja. Linus är ju lite äldre och klokare vilket gör att han låter henne springa sig trött medan han ligger i hallen och styr upp lekens tempo...

Under den gångna helgen gjorde jag debut i klass 1 med Wynja. Resultatmässigt var det inget att tala om men det var ju inte det som var det viktigaste. Att känna på och prova varandra under tävling var det som var det som stod överst på listan över vad som skulle göras, efter att ha vansinnigt kul tillsammans alltså. Vansinnigt kul hade vi och vi hade faktiskt bra kontakt under loppen. Ja Wynja hade bra kontakt för jag tappade lite vilket visade sig. Svårt att ta ett steg tillbaka och handla en orutinerad hund då de andra svarar så bra på minsta lilla. Dags för husse att ta ett steg tillbaka och börja fokusera på grunderna igen. Så enkelt men ändå så himla svårt.....

Jag är jättenöjd med Wynjas prestation. Dock mindre nöjd med min egen. Hur i helsike kan jag tro att hon ska ta platta tunneln när jag bara springer och pekar. Jag har ju faktiskt ett språk att använda för att förstärka vad jag vill att hon ska göra. Hur svårt är det att säga "platten igenom"?
Nä du Thomas, bara att börja fokusera på de basala grunderna igen. Stina och Griima har skämt bort dig med att svara på bara handsignaler. Wynja har ju inte kommit så långt ännu men det kommer.
Tack till Lars Sassner som hade gjort roliga banor med flyt. Såg trångt ut men då jag gick banan var det gott om plats trots det lilla banområdet. Vi hade skitskoj jag och lilltjejen.

Flaggstången har blivit julfin och Ulla har satt upp adventsstakar och stjärnor vilket gör att en föraning av julen infinner sig. Efter de kraftiga vindarna i natt så fick jag hissa ner slingorna för lite reparationer. Det var bara en av åtta som lyste. En kabel hade "gnagts" av vilket gjorde att huvuddelen slocknade men nu lyser det fint igen. På håll ser det ut som om vi har en 12 meters gran på gräsmattan framför huset.
Igår presenterade Ulla årets första julgrupp.