Livet är omvälvande, från mys till det att världen stannar är steget mycket litet.

När jag kom hem från jobbet i onsdags så la jag mig i sängen en stund. Slocknade som en klubbad säl. När jag vaknade en stund senare kändes det som om min mustasch hade växt ut över hela ansiktet. Då jag öppnade ögonen så såg jag att det var Linus som hade krupit intill och låg och njöt av mitt ansikte. Ulla som låg bredvid och kollade på OS hade förevigat hans lilla mysstund med mitt ansikte.

Blir bara lite fundersam över hur han lyckades trycka sig in på det viset som han gjorde, utan att jag vaknade. Jag måste ha somnat in och sovit tungt en kort stund...

Torsdag klockan 17.15 stog jag i stallet och mockade då Kalle, dotterns fästman, ringde.
- Det är ingen fara med Jessica men det har hänt en olycka, sa Kalle och jag hörde på rösten att han var chockad. Då stannade världen för mig. Efter samtalet stod det i alla fall klart att Jessica hade blivit påkörd bakifrån på en väg med fri sikt bra långt åt båda håll. Hon hade stannat för att släppa förbi en mötande bil innan hon svängde av. Hon hade precis börjat köra då en BMW X3 med två ynglingar kör in i hennes bil med en hastighet av ca 80 km/tim. Jessicas bil kastas framåt i 25 meter innan hon får stopp på den. Under den färden så har hon parerat och bromsat för att inte köra in i parkerade bilar eller fara av vägen.
Förarens kommentar efteråt var att han inte sett att hon blinkat. ( Ja kommer man som skjuten ur en kanon och ska kolla vad bilen går för och håller på att fippla med mobil eller stereo så ser man ju förstås ingenting)BMW´s bromsspår var 1,5 meter vilket klart visar att de inte haft koll på någonting.

Det viktigaste var dock att både Jessica och hennes passagerare klarade sig över förväntan bra. Jessica hade nacksmärtor och passageraren var bara rejält omskakad. Men innan vi fick reda på att allt var bra med vår älskade dotter så var det mycket som for genom skallen på både Ulla och mig. Aldrig har väl 70 mil känts så långt borta som i torsdags kväll. Vi ville ju bara vara där och finnas till hands. Det var verkligen en lång kväll med orolig väntan.

Både jag och Ulla är väldigt tacksamma för det första omhändertagandet som gjordes av lugna och sansade människor på plats samt den professionalism som ambulanspersonalen visade. Lite frågetecken har jag dock på hur polisen hanterade det hela. Tydligen tog de bara ett vittnesmål! Det fanns flera uppgifter som borde vara av intresse för dom i sin utredning. Bland annat fanns det folk som hade sett BMW´s framfart precis innan kollisionen och uppfattat den som mer eller mindre okontrollerad.....

Oavsett allt så är jag otroligt tacksam för att Jessica fortfarande är hel och finns med oss. Tankarna har ju farit lite om hur det kunde ha gått.

Skönt att veta att hon och Kalle är på väg att flytta neröver så att de finns på lite närmare håll. Men nu ska sängen embarkeras och ett litet Linustroll kommer förmodligen att leva rövare en stund innan han rullar ihop sig mellan min och Ullas kudde för lite nattsömn.