Bakslag som oroar men även framsteg vilka roar...

 Stina, lika pigg och alert som vanligt. Detta trots sina 12 år. Den 22 februari uppnådde hon denna aktningsvärda ålder.
Sviterna efter blodörat blev inte så stora som vi befarade. Bara lite häng på högerörat. Tillsammans med det gråa så ger det henne bara lite karaktär.
Gamla damen hänger med ännu. Blir dock lite stel av kyla och gillar värme mer än tidigare. Är väl inte så konstigt det är ju precis likadant med en annan. Varför frysa när man kan vara varm och go?
Både denna och nedanstående bild har Ulla tagit då hon varit hemma med hundarna.
Inte utan att jag blir lite avundsjuk då jag ser hur mysigt de haft det medan jag varit på jobbet och ansträngt de grå.

Ringde hem från jobbet en dag. Ulla hade lite svårt att ta sig ur sängen.
När jag fick den här bilden på Messenger förstod jag varför.
Finns nog ingen som kan ligga och mysa på morgonen som Stina.
Hon verkligen trycker sig mot en för att få vara nära och stjäla lite morgonvärme. Helst så ska man samtidigt ligga still och mjukt smeka hennes mage och bröstkorg. Är nog allt en liten bortskämd dam, men det får man ju lov att vara om man är 12 år. Problemet är väl bara att hon blivit lite bortskämd under 12 år också.
Men vad gör väl det när man är en fullvärdig flockmedlem?

Vi upptäckte att Linus var svullen på vänster hasled. Iväg till veterinären. Det visade sig vara en rejäl stukning. Förmodligen hade han fastnat i något. Det blev operation i form av tömning och spolning av ledkapseln. Smärtstillande, cortison och antibiotika samt 10 dagar inomhus för att vila och inte anstränga leden alltför mycket.
Hur poppis tror ni att jag och Ulla är nu? Vi står inte särskilt högt i kurs hos killen som brukar vara ute och dräpa möss och dylikt.
Efter återbesöket på måndag (har då gått 10 dagar) får vi se om killen får göra någon kortare utflykt?

Efter mindre bra erfarenheter i Linköping för ett par veckor sedan så provade vi på nytt i Fagersta. Det gick definitivt mycket bättre men vi saknar ännu lite av farten som jag vet att hon har. Jag är övertygad om att den kommer när utomhussäsongen drar igång.
Wynja och jag har gått med i ett mediumlag som bara består av kooikrar. Ska bli riktigt roligt att köra lag och satsa lite på lagtävlingar. Blir en ny erfarenhet. Har i och för sig varit med i lag tidigare men bara för att ha lite roligt och inte så seriöst. Vi får väl se hur det går för "Skooiarna"?

Första träningsspåret för året är avklarat. Ja det blev i själva verket 2 stycken. Ett kort motivationsspår på 150 meter som gick i en svag båge utan konstigheter. Efter det gick vi direkt på ett spår på 400 meter med ett bloduppehåll, två vinklar och en återgångsvinkel. Liggtiden blev lite längre än normalt (22 timmar) då det var jakt i spårområdet. Träffade jägarna och fick reda på att de korsat spåret på ett par ställen tre timmar innan jag kom. Bra störningsträning i spåret och bra att veta ungefär var. Wynja löste spårarbetet utan problem. 2 mindre snurrar som hon redde ut själv. Husse lyckades hålla sig i bakgrunden utan att styra eller störa.

Efter förfrågan från klubbtidningen för skooi så har jag skrivit ihop en artikel om hur och varför jag började med viltspår. Var riktigt trevligt att sitta och klura på varför jag började och vad det är som gör att det är så roligt. Hade även lite bilder att komplettera artikeln med. Ska bli intressant att se hur den tas emot och hur det ser ut i tryck.

Även om Linus inte får gå ut så har han hittat ett sätt att njuta av det fina vädret ändå. Är dock lite orolig inför veterinärbesöket i morgon. Han har fortfarande en svullnad som heter duga runt hasleden. Bara hoppas att det läker som det ska och att han får komma ut och jaga snart. Skulle vara bra både för husfriden och en minskat bestånd av smågnagare...