😊Positiv energi från oväntat håll, och herre jösses vad valparna växer😊

Häromkvällen fick jag besök av två medarbetare. De hade med sig en ”krya på dig present” som alla medarbetarna hade samlat ihop till. Jag blev riktigt berörd så att tårarna kom. Det var inte bara att de hade fixat en present. Det var också så himla genomtänkt. En trälåda med en massa smågrejor. Varje sak var bara så rätt. Bara att de greppat att jag är svag för dumle och ahlgren´s bilar samt de övriga sakerna visade att de har en bra bild av vem jag är och står för. Att känna sig så uppskattad berörde mig och gav mig en massa positiv energi. Stort tack till er alla. Ingen nämnd och ingen glömd för ni vet vilka ni är. Ni satte ett stort fint avtryck hos mig med vad ni gjorde. Något jag alltid kommer att bära med mig.

 

Med tanke på vad jag bland annat fick så tror dom säkert att jag har sysselsättningsproblem. De vill få mig att bli fastighetsbyggare. Men jag väntar med att slänga ihop den där bruna kåken till dottersonen Max kommer i jul. Blir en perfekt pysselaktivitet över generationsgränserna😊 Det blir nog en riktig hit med lite huskonstruktion tillsammans med lillkillen.

De små är inte så små längre. De växer och frodas. Deras garnityr kan nu jämföras med fullvuxna pirayor från Amazonas. Enda räddningen hittills är att deras käkmuskler inte är så starka ännu. Men det är nog bara en tidsfråga. I dagsläget grinar man bra illa då de får tag i en tå och nyper till…..

Oftast går de omkring och äter lite ur alla skålar om man inte styr upp ätverksamheten.

När man lutar sig in i valphagen eller kliver in och sätter sig så kommer de som en vargflock och ska hälsa och slicka en välkommen. Är man inte tillräckligt aktiv eller observant så sitter de som fästingar i strumporna. Det kliar nog rejält i deras gaddar.

Till helgen blir det Weeping Willows julshow och sedan börjar potentiella valpköpare att komma på besök för att kolla in valparna.

Wynja tar väl hand om en av
valparna som var lite orolig.

Snökäppar sitter nu längs vägföreningens väg. De sattes upp i sista stund. Det snöade nästan hela tiden då jag drog fram längs vägen som en ”käppsättningsmaskin”. Den värsta träningsvärken kom två dagar efteråt. Den satte sig i axlarna men det var riktigt skönt att få jobba med kroppen under några timmar. Fysiskt arbete är klart underskattat. Det hjälper verkligen till att rensa skallen och kroppen på en massa stress och slaggprodukter.

Den andra kloklippningen av valparna gick lika bra som den första. De höll sig lugna hela tiden och det borgar gott för framtiden. Nu får vi bara ha dem kvar i tre veckor till innan de flyttar till sina nya hem. Oj vad tiden går fort… Det är bara att hoppas att de hamnar hos rätt husse och matte som tar hand om dem på bästa sätt, hela livet.

Ja det finns ju en hel del sovstilar. Frugan tog denna bild då valpflocken vilar ut efter ett tufft träningspass i gladiatorpyramiden. Det ligger fem kooikervalpar här. Den som inte syns riskerar inta att frysa i första taget. Ibland ligger de utspridda för att nästa gång ligga i en riktig valphög....

De växer på sig de små liven

😀😀😀😃😃😃😃😃Inte roligt alls. Fortsatt sjukskriven.  Nu blir det några veckor och sedan får vi se vad läkaren säger vid återbesöket den 20 december. Trots allt så känns det bra att jag har kontakt med vårdcentralen i Odensbacken. Bra bemötande och snabbt att få både telefontid och läkartid. Känns dock märkligt att bli mött av en telefonsvarare. Är nog något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Hela samhället verkar ju snart vara uppbyggt på att man ska göra en massa val innan man får prata med en människa....

Livet i valplådan går vidare. Ja, låda och låda. Nu är fronten på valplådan borta så att de små liven har full frihet att upptäcka hela valphagen. Sedan de börjat få lite ytor att röra sig på har de blivit än mer aktiva. Det innebär att de kör järnet i några minuter och sedan slocknar de där de råkar befinna sig. Liksom bara jackar ur och slocknar. Härligt att se hur de får bättre och bättre kontroll på rörelser och balans. De har börjat snacka en hel massa också. Både pip, gnäll, morr och någon form av försök till skall...

Ganska mycket bus i valphagen numera.

Wynja tycker numera det är ganska skönt att komma ifrån de krävande fem. Alla har de nu fått tänder så det är nog ingen njutning att ge di längre. Till helgen ska vi börja med avvänjningen och låta de små få valpfoder. Tror nog att det uppskattas av Wynja.
Hon och jag har varit ute och gått några korta viltspår på fälten hemmavid under veckan. Det var något hon verkligen uppskattade. Inte bara hon. Även jag var som en tupp då jag såg hennes spårarbete och hur hon sedan tog klöven och med högburet huvud tog täten hemåt. Då var jag faktiskt mer än stolt över min lilla kooikertös. Har kört ännu ett klövspår idag och det lades innan snöfallet och det gick både längs med och över viltstigar och "svinkrafs". Hon löste detta alldeles förträffligt på egen tass och nos. Som sist så gick hon med stolta steg hemåt med ett fast grepp om klöven med snöret släpande efter.

Andra satsen med lussebullar bakades i dag. Passade på att göra dubbel sats så det räcker lite längre. Blev i alla fall 70 stycken att stoppa i frysen. Ja inte alla 70. Vi ska ju fika ikväll. Nybakade lussebullar och te är väl inte att förakta så här en söndag den andra advent?

Här nedan har jag klippt ihop tre bilder på Wynja med valpar. Syns hur de växer och det går riktigt fort.

Bilden längst upp är tagen på kvällen samma dag som valparna föddes. På mittenbilden har de hunnit bli två veckor och på den sista bilden är de tre veckor. Det är en ynnest att få vara med och följa Wynjas valpkull och se hur de utvecklas och växer. Tillvänjningen med uppblött torrfoder för valpar går riktigt bra. Aptiten varierar något då de fortfarande har fri tillgång till mjölkbaren. Wynja är en fantastisk mamma och tar hand om sina små telningar på det allra bästa viset. De kryper över henne och biter på henne men hon uppvisar så här långt ett enormt tålamod och lugn. Man ser nu hur hon liksom suckar av lättnad när jag eller Ulla kommer in i valphagen så att de små att någon annan att kasta sig över och lägga sin upptäckarenergi på. De börjar nu få lite kraft i käkarna så det känns då de ska provsmaka på fingrar, näsa och öron....

Hejdå från valphagen hälsar en av valparna!