I går, fredag var min sista semesterdag. Jag ska ta ut några strödagar men den sammanhängande ledigheten på fyra veckor är slut. Det ska faktiskt bli roligt att börja jobba igen. På måndag börjar vardagen igen. Ja, börjar och börjar. Det lär väl dröja ett par dagar eller någon vecka för att ställa om den kroppsliga klockan att vakna och gå upp före 08.00. Trots vädret så har det varit en skön ledighet med gott om möjligheter att se nya saker och njuta av den svenska naturen och dess möjligheter
En kväll i veckan som gått fick jag den har utsikten. Eller heter det "uppsikt" när man tittar uppåt? Jag och de håriga var ute på en kvällsprommis och då jag tittade framåt/uppåt såg det ut som om någon högre makt hade öppnat dörren in till en varm och ljus plats. Det var nästan något religiöst över synen. Blev stående och tittade bra länge innan jag tog fram mobilen för att ta ett kort. Att se det och uppleva det live var enormt mycket häftigare än det är på bilden.
Att Stina är en livsnjutare visste vi väl alla redan. Men hon har ju ett sådant sätt att lägga beslag på och äga sin sovplats så man blir alldeles varm. Här har hon ockuperat soffhörnet och tingat alla kuddarna. Det finns inte en kudde som hon inte använder på något sätt...
Har äntligen tagit tag i Griimas chansartade kontaktfält. Det är ju så himla kul att hoppa över kontaktfälten numera. Backa tillbaka till ruta ett. I dag började vi med trampövningar. Snabbt greppade Griima att det är riktigt kul att dyka på plastlocket med båda tassarna på kommandot "trampa". I morgon kopplar vi på kontaktfälten så får vi se om det fungerar. Stina vart lite avundsjuk då Griima fick uppmärksamhet genom att trampa på ett burklock. Följdaktligen lärde även hon sig snabbt så vi kör lite förnyad kontaktfältsträning även med Stina.
Hästarna är som de är, riktiga vilddjur. Då Hrisla och Gandur skulle in i stallet för natten ville de in så fort att de inte riktigt hade tid att låta sig bli klädda med grimmor utan stod och trampade otåligt och viftade med sina huvuden. Efter lite svordomar och fast handlag så gick det bra.
När jag höll på att fixa med bilen kom Ulla utspringande och pekade med handen och mimade att jag skulle följa med in. Genom köksfönstret visade hon på den däringa älgen som hon sett förut. Lugnt och sansat gick vi ut och kom ganska nära den stora inkräktaren. Den rackaren stog nog bara 20 meter ut i höggräset och det var garanterat samma älg som Ulla sprang på för någon vecka sedan. Så här nere pratar vi inte bara trädgårdsfåglar numera. Det är både trädgårdsrådjur, trädgårdsälgar och ett och annat trädgårdssvin för att inte tala om de gigantiska trädgårdshararna. Jag kanske skulle ta jägarexamen, det går ju alldeles utmärkt att sitta på pass i trädgårdsmöblerna.
Laddar för Fäviken om 2 veckor. Då blir det mycket träning och uppvisningar med maximalt med störning för både mig och pälsklingarna. Men rackarns vad kul vi ska ha....
