Så har julen 2011 passerat.

Julen har passerat med en massa trevligt stök och besök. Vädret har väl inte varit det ultimata men jag är nöjd ändå. Tomten sitter på stallväggen som traditionen bjuder. I nästan alla fönster lyser det adventsljusstakar eller stjärnor. Trots avsaknad av snö så har det varit en riktig julstämning inomhus. Ulla har verkligen fixat till det bra.
Vi hoppades att vi skulle få hem Morris till jul men icke. En dam ringde ett par dagar innan julafton och berättade att hon sett en stor grå smyga omkring runt deras ladugård. Vi har varit där och ropat ett antal gånger men ingen Morris. Antingen är det inte han eller så har han dragit vidare eller trivs för bra med alla råttor som verkar finnas i det områdetEtt par dagar innan julafton hade vi både lite snö och minusgrader. Griima skadade sin högra baktass igen. Det var samma sak förra året då det var tjäle/is ute. Vi kom nu fram till att det måste bero på att hennes högra bakben är lite sneställt efter operationen av den krossade hasleden. Snedställningen gör att hon vrider på tassen vid frånskjutet och belastar då trampdynan så att den vrids och slits. Tassbandage över för att skydda. Tur hon är van att skutta runt på tre ben.Julaftonspromenad med delar av den Tillströmska släkten. Solsken, plusgrader och nöjda vandrare. Kan det bli en bättre jul än så?
I dag for Daniel och Stina hem och lämnade ett tomrum efter sig. Det var himla roligt att fira jul ihop. Om det blir tomt efter dom vad ska det då inte bli då Jessica och Kalle far hem på fredag?!!

Första advent och ryggskott

Helgen har gått i julens tecken eller snarare sagt adventstecken. Ulla har städat och pynta så fint med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Själv har jag fått ryggskott och har försökt hålla mig undan lite. Vi män har ju en förmåga att kvida lite väl höhljutt ibland. I lördags satt jag i traktorn och putsade till hälften av den kvarvarande hagen. Trots ryggen så var det inga större problem att ta sig upp eller köra omkring med slaghacken. Värre var det när jag skulle kliva ner. Det saknades fem långa centimetrar för att jag skulle nå ned med foten på marken. Dom fem centimetrarna gjorde så förbannat ont när jag efter att ha samlat mod för att släppa ner mig. Det var de längsta fem centimetrarna i mitt liv. Jag bidrog i alla fall med något även om jag helst velat hjälpa till inne.
Visst blev det bra ute och inte kände jag mig särskilt skamsen. När jag kom in hade Ulla dragit fram diskmaskinen. Den hade slutat fungera sedan ett par dagar. Förmodligen hade den blivit "dödad" av en mus som knaprat på kablarna inne i maskinen och skapat en kortis. Fullt av musskit och söndertuggad isolering var de enda spår råttjäkeln hade lämnat efter sig, förutom en död tvättmaskin. Det luktade lite illa om maskin så förhoppningsvis hade maskinen lyckats dräpa råttan innan den dog själv.
Våra katter är lite knäppa. Vår Puma tycker ju om att sova i badkaret här hemma medan Jessicas Gizmo verkar gilla att vila i handfatet. Man kan ju undra varför de vill sova så vattennära då de är så försiktiga med vatten annars.
Som vanligt så sätter sig hundarna på lämplig plats för att hålla koll på markerna och strävar nog efter att håll vildsvinen borta. Har upptäckt att de bökat upp grästorvor ute i hagen bara 50 meter från kåken. Verkar inte vara någon större flock utan bara några enstaka djur. Det är nog så jäkligt. Jag kanske ska kolla upp ett lasersikte till 92:an?

Så var det förkylt!

I går började den så sakteliga smyga sig på för att under natten blossa upp med full kraft. Har blivit brutalt överfallen och är nu ockuperad av en förkylning. Var hemma från jobbet idag och hetsade motståndsrörelsen till motangrepp. Fungera ganska bra. Jag hoppas motståndsrörelsen åtminstone tillfälligt kan slå tillbaka under morgondagen. Då ska jag nämligen på jobbinterju på Örebros universitetssjukhus. De söker en enhetschef för läkarsekreterarna (vikariat på 2 år). Vill ju helst vara kvar där jag är nu men jag måste ändå se över min egen framtid.Så här fint ser det ut hemmavid nu. Bilden tagen idag och visar hur hagarna ser ut då de är putsade med slaghacken monterad på traktorn. Det tar ett tag men det är det värt.
Jessica har nu fått sällskap av en liten Gizmo. Visst är det en söt liten kille? Han passar ju bra så här i jultider då han fortfarande har kulorna i grenen. Meningen innan är ett citat som jag utan att skämmas har stulit av Ulla. Om jag förstått Jessica rätt så är det nog snart dags för julgransplundring, läs kastrering. Blir litte lättare att hålla killen inomhus, plus att det inte luktar så förbaskat från kattlådan. Gizmo kommer nog att bli en liten bortskämd rackare. Han har redan lärt sig att apportera sina leksaker. Jessica berättade att Gizmo lekte med sina leksaker i sängen mitt i natten och väckte Jessica. Trött kastade Jessica iväg dom och vips for Gizmo efter och hämtade tillbaka dom till sängen. Det var nog inte riktigt så som Jessica hade tänkt sig men nu kan han apportera...

November och putsning av hagarna.

Slutet av november och här sitter jag och kör traktor med slaghack och putsar hagarna. Det är inte utan att det känns som om tiden är ur led när man sysslar med höstbruket mitt i vintern. Ja vinter och vinter. Enligt kalendern så stämmer det nog men inte om man går enligt vädret, då är det en bit kvar till vintern. Idag har det varit helt underbart väder.
I traktorhytten blev det riktigt varmt av solens strålar där jag for fram och åter i en av sommarhagarna. Skopan fick agera som solskydd och som ni ser på bilden så skiljer det verkligen före och efter. Till vänster - före och till höger - efter. När hela hagen var klar såg det kanonbra ut.
En bild över huset från en hittills icke publicerad vinkel. Trots att det inte var särskilt roligt att sitta i traktorn under fyra timmar så ger resultatet en rejäl tillfredsställelse. Växtlighetet klippt, ojämnheter utjämnade samt hästskiten sönderslagen och spridd. Bara för våren att ta tag i ny växtlighet och bete.
Under tiden som jag satt i traktorn och fixade för hästarnas nästa betessäsong så var Ulla ute och red både Hrisla och Gandur. På bägge turerna tog hon med sig Stina och Griima som fick yra runt som galningar. Det blev riktigt nyfikna när Ulla red förbi där vildsvinen haft legor och bökat runt på ett fält. Tyvärr så har de ett vandringsstråk precis utanför vår markgräns.
Det börjar ju mörkna redan vid fyratiden så då gick vi in och tog en fika. Stina smög upp i soffan och slocknade. Griima smet upp för trappan och okkuperade sängen där uppe. När jag var uppe och kollade så blev jag förvånad över hur lång hon kan bli då hon sträcker ut sig.
Morris, våran älskade grå har nu varit borta hemifrån i mer än fem veckor. Jag undrar om det hänt något eller om han bara valt att flytta hemifrån? Med tanke på att han är så matglad är ju risken stor att han blivit "inmatad" någonstans. Oavsett vad så skulle det kännas bättre att få veta så att man slipper fundera. Fantasin skenar ju iväg då vi har så mycket olika djur runt gården. Räv, vildsvin och ormvråk. Vi får väl se tiden an. Han är i alla fall väldigt saknad.

Fars dag och kvigjakt!

Fars dag inleddes med en rejäl sovmorgon. Ulla agerade som dotterns förlängda arm och fixade fram både present och mysfrukost. Trevligt att bara vara en söndagsmorgon.
Den långa sovmorgonen gjorde att jag missade agilityträningen men det visade bara att jag verkligen behövde en rejäl slapparmorgon.

I går började jag "putsa" hagarna. Vinterhagarna blev klara och en av sommarhagarna påbörjades, vilken jag fortsatte med idag. Då jag satt i traktorn och skumpade runt i maklig takt så såg jag att de som har kvigorna på marken som gränsar till vår var där och rände runt. Det visade sig att de försökte driva in de två kvarvarande kvigorna i boskapstransportvagnen. De två hade vägrat ut sig under 2 veckors tid men nu skulle de med.
Vis av erfarenheter vad gäller tjuriga hästar så anslöt jag mig till "jaktlaget". Jag hade inte en aning om att kor kunde vara så jäkla snabba. Dessutom så hade den ena av dom en väldigt fin trav, åtminstone om jag får tycka till. Påminde väldigt mycket om Stinas vägvinnande travstil. Efter ett flertal försök där vi alla sedan var löddriga lyckades vi med hjälp av en fyrhjuling få in de små liven. Det höll på att gå riktigt illa för ena sonen i huset. Han blev träffad av en förbi ilande komage i huvud och axel och roterade runt i en icke bedömbar piruett. Han hade en sagolik tur och det var inte utan att jag började fundera på vad jag utan att bli tillfrågad hade erbjudit min kropp till. Men som tur var så var det inga fler tillbud.

Efter lite uppfriskande kvigjakt var det bara att sätta sig i traktorn och putsa färdigt den påbörjade sommarhagen. Bara 2 hagar kvar men det får bli nästa helg och då ska jag inte glömma agilityträningen i ridhuset.....

Debut för inomhusträning

Så har vi då gjort debut på säsongens inomhusträning. Vi kommer att köra varje söndag mellan 9-12 hela vintern och för detta betalar vi 1500 kronor, sammanlagt. Det gör inte många kronor per träningstillfälle. Dessutom kan hindren stå monterade i direkt anslutning till ridhallen vilket gör att det blir väldigt enkelt att ta fram och ställa undan vid varje tillfälle. Som synes på bilden så är det stort och ljust. Underlaget är sand men den är inte alls så "kladdig" som den som fanns på Dille. Tack vare de stora ljusinsläppen i tak och väggar så behövde vi inte ens fundera på att tända belysningen.
Både Stina och Griima var riktigt på hugget. Det blev lite ostrukturerad träning, mest bana, men det var gott att få släppa loss lite vansinne. Ulla var med och kollade mest in ridhuset men det visade sig att hon nästan hade mer gemensamt med de andra agilitymänniskorna än mig. Japp! Helt rätt, hästar. Blev nog lika mycket häst som hundsnack. Roligt var det i alla fall och det känns ocksö roligt att ha träffat lite hundmänniskor här i närheten.
Lördagkväll och sängdags. Av någon anledning så var husse lite extra poppis vid sänggåendet och det kunde min kära hustru inte låta bli att föreviga. Båda hundarna brukar ligga nere vid fötterna men i går kväll skulle de vara så nära det bara gick. Jag somnade gott i alla fall. Kanske var de båda lurviga oroliga för att husse skulle drömma mardrömmar under alla helgona natten. Ingen fara - med så mycket kärlek kunde jag ju bara sova jättegott...

Hösten fortsätter

Livet är gott att leva. Trivs barnsligt bra med allt. Boende, jobb och livet. Löven har i stort lämnat grenarna nakna och ligger som tjocka, gyllene bäddar under träd och i diken. Jag återupplever barndomens minnen när jag sprang och sparkade omkring i lövhögarna så att de torra röda och gula löven yrde runt. Det var ju trettio år sedan jag upplevde de här höstarna sist.
Nu syns det att löven är borta. Inget skyl av grönska längre. Bara vänta några månader tills det börjar bli grönt och varmare igen. Trots höstens avlövning så är det varmt och behagligt för årstiden.
Efter fyra dagars äventyr kom Millan tillbaka hem och rullade ihop sig och somnade gott på sängen. Nu lär hon vara hemma ett tag innan det är dags för nästa äventyr.
Morris har dock ännu ej kommit hem. På måndag har han varit borta i tre veckor. Det är inte utan att jag undrar vad som hänt honom. Han är saknad av hela flocken.
Nu på lördag skall jag hjälpa Segersjö hundsällskap att köra iväg hindren till ett ridhus bortanför Brevens bruk. Och på söndag blir det premiär för inomhusträningen här nere. Känns lite konstigt för det är inte vädret som gör att vi flyttar inomhus. Min egen bana står fortfarande kvar ute men den lär väl plockas ihop och åka in under tak under kommande vecka.
Med tanke på hur det ser ut på den ekonomiska sidan i europa i allmänhet och i Grekland i synnerhet så tycker jag att denna passar in. Och skulle SD försvinna från politiken skulle ljuset lysa trots ekonomisk oro.

Värme och höst, vilken kombination

"Vintertid", visst låter det kallt och mörkt. Dock så lyser både mörker och kyla med sin frånvaro. Visst är det mörkt på kvällar och mornar men inte alls som på tidigare bostadsort. Kylan har inte kommit ännu. Det är sköna dagar nu, fulla av vackra färger på en döende grönska. Många projekt att ta tag i. Bland annat så ska jag ta in hindren på agilitybanan men det får nog vänta till nästa helg. Det går ju fortfarande att träna ute. Sedan är det ju en hel del att göra ute i stallet. Inget som brinner men det behöver göras. Snickra ny stalldörr, fixa ny ramp ut till "kasa". Det är även en del mindre grejor att fixa med men var sak har sin tid.

Jessica och Kalle är här på väg till en fest. Bilden talar ju verkligen emot att man klär upp sig och sminkar sig för att vara till sin fördel på partyt. Men ska man på hallowenpartaj ska man ju helst se så jäklig och skräckinjagande ut som möjligt. Det har de här turturduvorna verkligen lyckats med. De ser ju ut att ha klivit direkt ut ur "The living dead" eller någon annan motsvarande film med läskiga tilldragelser och varelser...

Visst är det en fantastisk bild. Ulla tog den i morse från vardagsrumsfönstret innan vi åt frukost. Det är en dräktig Tinna som lommar runt i en av hagarna och bara mår gott.
Här i Bolltorp känns det mer som att bo på landet än vad det gjorde i Halåsen. Beror förmodligen på att det är ett mer aktivt jordbruk och djurhållning runtomkring Bolltorp. På Halåsen var det bara skog och det kändes ju då mer som att bo i skogen än på landet.

Livet är en fantastisk upplevelse när man trivs med sig själv och sin omgivning. Just nu är det en mycket positiv upplevelse att möta sig själv varje dag. Tycker verkligen synd om de människor som inte har tid till eller vågar möta sig själva. Visst är det jobbigt att möta sig själv emellanåt men det är ändå utvecklande och vem säger att livet alltid skall vara lätt. Utan hinder utvecklas vi inte. Kort och gott så trivs jag förträffligt med livet och allt vad det innebär. Grattis till er som nått dit och lycka till på resan ni som är på väg.

En vanlig syn och hörselupplevelse här hemmavid. Gräshoppor av både mindre och större format. Den här får symbolisera minnen från en svunnen sommar och hopp om en ny.
Den här rackaren var cirka 8 centimetrar och lystrar nog mer till epitetet vårtbitare än till gräshoppa. Den var i alla fall häftig att titta på med sin giftgröna färg och stirrande ögon. Hundarna tyckte den var dödsäcklig och höll sig på tryggt avstånd.

Hösten har kommit.

Sista tiden har varit fylld av underbara höstdagar. Både hundarna och jag har verkligen njutit av att vara ute och rumstera om.

Grannen hjälpte mig att få igång traktorn igen. Det klickade bara till lite när jag tryckte in startknappen, detta trots att jag kopplat in extra batteri från berlingon. Det är bara att konstatera - jag är en komplett idiot vad gäller motorer och dess funktion eller icke funktion. Enkelt kopplade han ur batterierna, kopplade på ett medhavt lastbilsbatteri och vips så startade traktorn. Två timmar senare hade det grön/gula monstret fått två nya batterier från biltema och var frisk och kry igen. Tro det eller ej men jag monterade faktiskt i batterierna själv och jag var mäkta stolt när jag sedan susade runt på gården och körde undan hästskiten.

Inser att jag är mycket lycligt lottad. Bor på ett fantastiskt ställe där jag kan ladda mina batterier betydligt bättre än tidigare. På något konstigt sätt så känns det som om vi har hittat hem till slut.

Veckorna går undan så jag knappt hinner med. Det är väl ett tecken så gott som något på att jag trivs på jobbet. Mina chefer ger mig det utrymme, mandat och förtroende jag behöver för att kunna utveckla verksamheten på enheten. Personalen är på G och vill vara med och utveckla. I ledningsgruppen är det en bra stämning där alla enhetscheferna tillåter varandra att vara olika utveckla sina enheter efter sina förutsättningar. En mer öppen och kreativ stämning än vad jag är van med från förra året. Här stöttar cheferna varandra istället för att gå bakom ryggen på varandra, vilken otrolig skillnad det kan vara på olika arbetsplatser även inom den "offantliga" sektorn. Det ska väl vara en längre resa innan man kommer fram och hittar rätt.
Var på en föreläsning om hälsofrämjande ledarskap som är en del av ett projekt om "Ett hållbart arbetsliv". Föreläsaren pratade en hel del om den här bilden. Hur viktigt är det inte att lägga energi på sådant som man råder över själv och kan påverka. Hur många av oss har inte genom åren lagt en massa onödig energi på sådant som vi över huvudtaget inte kan påverka. Vid tillfälle ska jag delge er en historia om hur en professor i filosofi bildligt visade sina åhörare hur viktigt det är att först fylla livet med de viktiga sakerna innan man fyller på med mindre viktiga...

Och livet går vidare...

Både tid och inspiration har saknats för att uppdatera bloggen men nu är det som sagt dags igen.
Det fungerar jättebra att jobba inom socialpsykiatrin. De har satsat 1,8 miljoner på en medarbetarutbildning som all personal skall gå. Den omfattar sammanlagt 3½ dag fördelat på två heldagar och tre halvdagar fördelat under cirka 8 veckor. Förutsättningen för att detta har kunnat genomföras är att socialpsykiatrin är en så kallad intraprenad vilket innebär att eventuellt överskott kan reinvesteras i verksamheten som ex medarbetarutbildningar.

Jag kommer på bloggen ta bort möjligheten att kommentera då jag erfarit att någon mindre bemedlad har kastat beskyllningar omkring sig och fegt gömt sig bakom anonymitetens luddiga mörker.
De som har kommentarer, synpunkter eller frågor är mycket välkomna med dessa till mig via facebook. Då blir också kommunikationen mer öppen och ärlig.

Första helgen var jag i Kungsör och tävlade med både Stina och Griima. Resultatmässigt så blev det väl inget att hurra för, bortsett från att Griima tog en pinne. Detta till trots så visade båda två framtassarna ordentligt. Jag slutade tydligen göra något som hämmat Stina på tävlingarna för hon hade mycket bättre fart nu än tidigare. Griima har utvecklats åt rätt håll och är inte längre så "beroende" av att vara nära mig vilket tydligt framgår av filmen här nedanför.

Griimas fokus och friare stil på banan utvecklades ytterligare i Karlstad för två veckor sedan och nu i Kumla i går. Filmen nedan visar hennes pinnlopp där hon också fick en pinne och uppflytt till tvåan i hoppklassen. Jag lyckades med konststycket att sträcka mig i vänster vad och det syns med önskvärd tydlighet på filmen i slutet av loppet.

Är en spännande tid. Vikariatet på kommunen går ut i mars så jag har sökt ett par nya jobb och var i fredags på intervju för en rektorstjänst i Örebro. Helst vill jag vara kvar på socialpsykiatrin eftersom jag trivs så bra. Både med personalen och ledningsgruppen. Lite annan sammanhållning och acceptans i den här ledningsgruppen mot den jag satt i tidigare. Här jobbar cheferna med utveckling av ledningsgruppen under ledning av verksamhetscheferna vilket jag inte är van vid sedan tidigare.

På tisdag kommer Ulla hem från Kina däe hon varit och hälsat på ett par bekanta som bor där. Under tiden har jag rivit och byggt ut sadelkammare. Verkar som om jag hinner få den klar tills hon kommer hem. Det blir ett "rent" rum för henne att planera funktion och förvaring.

Och livet går vidare.....

Det var ett tag sedan!

Så har de två semesterveckorna gått. De gick väldigt fort. Detta till trots så var det en riktigt skön ledighet, även om den var kort. Varmt och gott väder varje dag och jag hann med att göra en hel del. Bland annat måla lite fönster och husfasad. Långt ifrån klart men det är en bit på väg. Ny åkgräsklippare är inköpt vilket var av nöden tvunget. Den gamla hade ju "rasat" för tredje gången denna sommar.

Veckan innan semestern var Ulla, Jessica, Kalle och jag på en minisemester för en hel dag. Kolmården. Hundarna var med men de fick stanna kvar på ett hundpensionat strax innan Kolmården. Det var ett trevligt ställe. Det var ett av de ställena som Kolmården gör reklam för på sin hemsida.
Vi missade rovfågeluppvisningen men kom förbi lägligt då de tränade en ung berguv. De var häftigt att sitta så nära en stor rovfågel som ljudlöst flög förbi på bara några meters avstånd.
Ett besök utan vara hos tigrarna gick ju bara inte. Dessa vackra och majestätiska katter kunde man stå och titta på länge, vilket också många gjorde, från rätt sida av pansarglaset.

För första gången i mitt liv fick jag se dholen, en av tamhundens anfäder. Där hade jag kunnat bli stående länge och bara tittat. De var vackra att titta på och deras beteende med flock och valpar var fascinerande att se. Men de andra ville se mer så det var bara att vandra vidare.
Naturligtvis fanns det mycket annat att titta på, som den här pigga surikaten. Självklart så åkte vi den nya "safarin" vilket var en upplevelse. Höjdpunkten var delfinshowen utan tvekan. Att se samarbetet och glädjen mellan delfin och "tränare" var en glädje i sig.

Det har också varit några tävlingar som jag och hundarna deltagit i. Bilden ovan är från en inofficiell tävling på Segersjö herrgård där jag och Stina vann agilityklassen. Sen kom vi tvåa och fyra i dom två hoppklasserna, Griima var på väg att göra ett kanonlopp i en av hoppklasserna men då passade jag på att snubbla på en av tunnlarna och rasade omkull på banan vilket fick Griima att ta en annan väg än genom tunneln. Trots detta så gjorde hon bra ifrån sig. Hon fick en massa tävlingsrutin.

I stället för att ha uppvisningar på Fäviken så var vi och tävlade i Dala-Floda. RC ansåg det var för dyrt att anlita mig till Fävike men det skulle bli samma kostnad för dem som i fjol. Verkar som om de tror att jag skulle jobba gratis i fyra dagar och dessutom bekosta resan själv. Trots att det var roligt att ha uppvisningarna så har allt ett pris. Och jag betalar inte för att stå i dåligt väder och ha uppvisningar.
Trots mediokra placeringar så var jag riktigt nöjd med tävlingsinsatserna i Dala-Floda. Båda hundarna gick jättebra. Som vanligt var det förarfel då det gick överstyr. Sista loppet på söndagen var agilityklass för Stina och hon gick som en gudinna på banan. En reporter från Dalademokraten fotade och kom fram till mig direkt efter målgång för en intervju. Tur att hon skrev ner och att det inte var ljudupptagning för jag hade både hög puls och flämtande andhämtning.

Jag är en mycket stolt och nöjd husse.

"Kanonsabotören" visade sig vara en riktigt stor tävling. Ca 2300 starter på 2 dagar och av dessa så var jag och hundarna på G vid 8 av dem.
Det var ett väldigt bra arrangemang med bra flyt och ett tidsschema som höll. Trots att jag har hundarna i 2 klasser så krockade det bara vid ett tillfälle. Med den flexibilitet de hade ordnat vad gäller ändring av starten så blev det inget problem.
Största problemet var inne i mitt huvud. Griima som jag trodde behövde mycket stöttning i handlngen visade sig inte behöva så mycket. Stina som är tämligen självgående lyckades jag ju störa ut rejält genom att handla henne som jag trodde Griima behövde bli handlad. Min rutin att handla 2 hundar behöver verkligen förbättras. Nästa gång ska jag sträva efter att bejaka min kvinnliga sida lite extra, då kanske jag lyckas med konsstycket att göra två saker samtidigt.
Som framgår av bilden, många tält var det och på detta fotot så har många tält redan försvunnit då klass 2 var klar. Vi hade tält i fjärde raden nästan längst bort till
höger i bild.Här kan ni se Griimas första nollade lopp. Lite tveksam är hon men hon har ju potential. Blev ingen placering i topp, kvaliten på klass 1 hundarna på tävlingen var jättehög. De flesta av förarna var inga nybörjare utan det var andra eller tredje hunden de körde med.Stina presterade riktigt bra på ett av helgens lopp. I agilityklass tog hon hem en SM-pinne. Kanske den enda hon tar men det gjorde ju bara saken bättre. Det var tuff konkurrens men Stinas hindersäkerhet gav resultat.
Boendet under helgen var enklast tänkbara. Jag och hundarna i ett fjälltält. Det var riktigt mysigt. Stina är ju van sedan tidigare men för Griima var det första gången. Hon satt med stora ögon och var mer än skeptisk i början. Efter en stund kopplade hon av, rullade ihop sig och somnade gott, liksom jag och Stina.

"Time flies"

Tiden rusar på som bara den. Är så jag knappt hinner med. Det händer mycket och jag trivs alldeles förträffligt med livet just nu. Var ett bra tag sedan jag var så här positiv till livet i allmänhet. Vädret är det inget fel på. Även om det regnar och blåser så är det inte kallt i luften här nere som det var i Östersund. Ulla och jag har verkligen gjort helt rätt som drog söderut.
Alla våra djur verkar också trivas alldeles förträffligt. Det är lugn och harmoni hos dem. Skulle nog tro att det är Ullas och min sinnesstämning som smittar av sig på de fyrbenta inhysingarna.Det händer en hel massa i den häringa staden. Nu är det någon sorts konstutställning som pågår inne i hela centrum. Varenda gång jag är ute och går så upptäcker jag något nytt. Bussen med stenarna som är på bilden härunder har jag skrivit om tidigare. Men vad säger ni om att ha en jättestor gosekanin på stortorget? Det är väl inte så mycket att gosa med då den är gjord av trä men håll med om att den ser mjuk och go ut. Hoppas att den inte röner samma uppmärksamhet från fel människor som julbocken i Gävle brukar göra. Jag blir glad och full i skratt varenda gång jag ser den gula jätten.
Hundarna får en hel del mer träning här nere än tidigare. Att ge sig ut och cykla med dem är inget problem. Tidigare behövde jag minst en mountainbike för att cykla runt. Nu är det lagom kuperat och inga vansinnesbackar att besegra eller kasta sig utför. Sjöarna kan nyttjas för simträning på ett helt annat sätt då de håller en bättre temperatur och är isfria under huvuddelen av året.Hagarna i Segersjö är plana och ganska jämna. Jag fick ju lägga beslag på en del av hagmarken och har fått till en riktigt bra bana att träna på. Lite småhålor har jag fyllt med grus och lite energi har lagts på klippning. Ett par klippningar till så har de karakteristiska hagtuvorna förvandlats från riskområden till jämna släta ruschområden. Den förvandlingen har gått mycket fortare än jag trodde. Jag anade att jag skulle få hålla på med att bearbeta banan under hela detta året, men icke. Nu är det klart och jag har likadan hinderuppställning som förut, fast den är mycket bättre.

I morgon far jag och sessorna till Åtvidaberg för att tävla i "Kanonsabotören". I Stinas klass är det normalt antal starter, ca 70. I Griimas klass är det över hundra startande så det är väl en lite större tävling. Om två veckor far vi ner för att hälsa på lillasyster utanför Jönköping. Vi passar då även på att tävla i Ulricehamn. Där är det bara 157 startande i Griimas klass och strax över 100 i Stinas. Det blir långa dagar men ack så roliga.

SOMMAR!

Denna vecka håller jag till på Karlslunds herrgård på dagarna. Vi har planerings- och utvecklingsvecka med ett nysammansatt arbetslag. Härligt med en arbetsgivare som tros snäva ekonomiska ramar fortfarande vågar och vill satsa på personalen.Under en prommis med prinsessorna genom de olika parkerna runt Karlslunds herrgård upptäckte jag årets första smultron. De lyste starkt på en solbelyst sluttning så de gick inte att missa. Trots att det vattnade sig i munnen så lät jag dem vara kvar för andra att njuta av. Om någon vecka lär jag nog kunna frossa i dem från de smultronställena jag hittat runt gården hemma.

Veckorna går så himla fort.

Tiden verkar ju bara flyga fram. Härom dagen höjde jag verkligen på ögonbrynen. Trodde jag hamnat mitt i ett stort flygplanshaveri!!!Det var bara en helt "vanlig" konstutställning jag vandrat rakt in i. Varför heter det konst? Är det för att det är konstigt eller? Mycket märkliga objekt var det. Vad sägs om en minibuss full av stora stena, och då menar jag proppfull av sten? En "skeppsform av lastpallar? (såg mest ut som om en last bil hade tappat ett lass med pallar). Det var en hel del konstiga föremål att studera i Örebro under veckan.
Rejäla åskväder har vi som resten av sverige också fått ta del av.
Så här såg det ut häromkvällen när jag skulle ut och kvällsrasta hundarna. Varmt och kvavt efter ett lätt regn som snabbt "ångade" vidare till nya moln. Senare på natten kom det en rejäl urladdning med blixtar, dunder och en välbehövlig rotblöta.
Ännu en tävling har genomförts, denna gång i Frövi. Trevligt belägen klubb med fina banor. Tråkigt bara att de har slamdammar till granne. Luktade lite skumt i värmen då vinden låg på. Var nästan som att tävla på muggen, doftmässigt alltså.Båda sessorna skötte sig bra. Stina säkerheten själv som vanligt. Tyvärr följer en husse med som inte alltid verkar vara helt fokuserad. Griima gjorde två riktigt bra lopp. Hon kommer mer och mer. Hon fixade slalomen galant i båda loppen trots svåra hinderingångar. Dagens klass 1 banor är avsevärt mycket mer avancerade än de jag körde med Stina för några år sedan. De påminner mer om svårare klass 2 banor som jag körde med Stina. Många fällor var det.
Jag har blivit lite osäker i min handling och jag kom för en stund sedan på vad det beror på. Det är första året jag kör med två hundar och jag har ännu inte lärt mig att köra en hund i taget. När jag kör Stina funderar jag på hur jag ska handla med Griima och tvärtom. Husse behöver träna på och lära sig köra en hund i taget och hålla rätt fokus. Det kommer men lär väl ta ett tag.
Stor lycka. Nu är banan komplett som på Halåsen. Balansbommen är klar , utburen, uppsatt och hundtestad på banan. Den blev skitbra. Tack Morfar för att du lärde mig hantera verktyg och snickra och till Ulla och Jessica som lät mig pröva och öva mina praktiska kunskaper på att bygga stallet i Halåsen. Nu blir det inga mer agilityhinder att bygga. Nu är det sadelkammaren som är prio 1.

Tävling i Gagnef

Griima gjorde bra ifrån sig då hon gjorde sina två första officiella starter. Det blev visserligen två diskningar men hon tog hindren bra. Lite osäker men med tanke på orutinen så höll hon fokus bra. Ville ta lite hinder som hon tyckte stog lämpligt till. Hon har nog lite svårt att det är domaren som gjort banan som bestämmer ordningen de ska tas i. Men det kommer likaså farten för den har hon. Lite mer tävlingsrutin är nog allt som behövs. Detta till trots så skötte hon sig ypperligt vid sidan om banan också. Lugnt och avslappnad, precis som sin mamma.


Stina gjorde också bra ifrån sig. I agilityklass fick hon dock 10 fel men det var helt och hållet mitt fel. Jag kom in fel vid flera hinder och blev osäker vilket säkert "smittade". I hoppklassen gick det betydligt bättre då höll sig husse till det som var planerat från banvandringen.



Tina och Kristian var där vilket bland annat gjorde att jag fick loppen filmade. Tack för det. Det är alltid roligt att träffa bekanta på tävlingar, än mer nu när det är en bit till de tävlingar man brukade åka på tidigare.

I dag var en av anledningarna till att vi flyttade söderut uppenbar. Östersund +9 med kalla vindar. Segersjö +24 svag ljummen vind. Sommar med andra ord. Grillning av en god köttbit med färskpotatis, sallad och god dryck. Mer carpe diem än så blir det nog inte.

Livet är ett äventyr, som bara väntar på att få upplevas!

Fy sjutton vad tiden går fort! Det var inte länge sedan det var måndag. Sen blev det helg och i morgon är det måndag igen. En kort vecka, tre dagar och sedan långhelg.I veckan träffade hundarna på en av stadens ligister. Stina nonchalerade det lilla aset medan Griima, som inte är så världsvan ville ta en närmare titt. Hade det varit en igelkott på landet så hade det gått alldeles utmärkt. Det här var dock en stadskott och den måste ha gått på anabola eller rökt på med rock´n roll tobak, för rackarns vad agressiv kotten var. Hoppa och fräste men Griima gav sig inte förrän hon fått kolla på stadskotten ordentligt.Dagen ägnades år utflykt. Vi var iväg till Stora Sundby slott. Det låg fantastiskt vacker med en stor inbjudande slottspark.Vi gick över ett par små gångbroar som gick över ett litet system med dammar och kanaler. Här ses en av familjerna med sädesgäss som bebodde de blöta delarna av slottsparken.
Sedan gick vi in i ett hjorthägn och vi hade inte väntat oss att få komma ett par hjortar så nära. Men nu gjorde vi det och det blev en häftig upplevelse att bara stå stilla och titta på de nervösa djuren. Hundarna var som tur var kvar i bilen annars hade nog hjortarna försvunnit fortare än kvickt.Där fanns en hel del riktigt kraftiga ekar. Fantastiskt att vandra runt i denna härliga miljö med vackra vyer och djurlivet alldeles intill.Många fina vyer var det att stå och titta på. Mitt i allt detta satte vi oss och hade en liten picknick. Njutning av nuet en dag mitt i livet.
Stora Sundby slott från sjösidan. Ser ut att vara ett slott som invandrat från England.
På hemvägen såg vi att bönderna tog sin första höskörd. Allt är mycket tidigare här i södern. Rapsfälten står gula och böljar i vinden. Och på torsdag är det dags för officiell tävlingspremiär för Griima i Gagnef. Ska bli riktigt roligt.