lördag 15 december 2012

Lucia är över, kylan likaså och en reflektion

Kan inte låta bli att reflektera över vad som skrivs och inte skrivs på facebook. Det är inte utan att jag blir lite bekymrad över vad vi generellt lägger fokus på. För en del verkar det viktigare att förfasa sig över att Disney har valt att ta bort två stereotyper på Kalle Ankas jul än att fundera över varför tjugo barn och sex vuxna på en skola blivit kallblodigt mördade av en tjugoåring?! Båda sakerna har skett i USA och vi kan inte göra något åt varken det ena eller det andra men vad är då det värsta?
Att vi missar att se två tecknade stereotyper på julafton, (har ni det inspelat så är det ju inga problem), eller att tjugosex människor varav tjugo barn aldrig mera kan fira jul och deras anhöriga aldrig kommer att träffa dem igen? Och hur viktigt är det att luciatåget saknade pepparkaksgubbar/gummor eller inte
En liten stillsam fundering så här innan jul då jag ser vad som delas hej vilt på FB.
Fredagen bjöd på kallt och klart väder med en rejäl långpromenad med hundarna. De höll sig hela tiden en bit före och gjorde små avstickare till spännande platser längs vägen. På ett ställe var det lite extra intressant då svinen gått fram som jordfräsar. Helt otroligt vad de bökar upp och förstör.
Efter promenaden så var hundarna rejält nöjda och i behov av lite värme. Stina kröp upp i soffan och rullade ihop sig som en liten räv. Griima smet iväg upp på andra våningen och rullade ihop sig på liknande sätt i min och Ullas säng. Inte ett dugg förvånande då de båda har blivit riktiga livsnjutare.
Linus den lilla rackaren var minst lika trött även fast han inte varit med ute. Den lilla rackaren hade väl busat med Gizmo hela tiden som vi varit ute på promenad. För när hundarna gick och lade sig till ro så gjorde även han det. Dock är det inte ofta som han rullar ihop sig utan han brer mest ut sig. På bilden är nog en av de få tillfällen som han inte ligger på rygg och ser ut som "Jabba the Hut". Att en katt kan se så fet ut som han gör utan att vara det är helt otroligt.

Trodde inte det skulle vara möjligt att fortsätta med islyktstillverkning till jul. Med nuvarande väderförhålland så går det alldeles utmärkt. Dagens töväder gör dock att jag börjar bli lite tveksam till om de finns kvar till jul?
Det står nu tolv islyktor utanför klara att förses med ljus och tändas. Ytterligare sex står på frysning och skall placeras ut under morgondagen. I går kväll så tändes en för att se så att det blev rätt stämning på ljusskenet. Betyg - godkänt.
Dagens väder var ingen höjdare. Tätt snöfall och plusgrader. Kalle passade på att visa sin konstnärliga ådra och fixade till en snögubbe som förmodligen kommer få hundarna att löpa amok när de ska ut på sin kvällsrastning....

Var iväg en sväng till affären och handlade, erfor då att snön här nere inte har någon som helst strävhet. Snorhalt i kombination med spårigt är ingen hit att köra bil i. Positivt var ändå att snöröjningen fungerar bättre på samfällighetens väg än på de stora genomfartslederna.

När jag lyssnar på denna så hamnar jag i en riktig julstämning. Den spelades alltid hemma när jag var liten och ung.

måndag 10 december 2012

Förnyelse, KM och finpromenad

Jag har en underbar dotter. - Pappa ska jag fixa till din blogg så den ser lite bättre ut? Var frågan jag fick i morse. Hon hade precis fixat till sin egen och var fylld av inspiration och kreativitet. Det var bara att tacka och ta emot. Så den nya layouten på "Vansinnigt kul" är det Jessica som fixat. Jag tyckte det blev riktigt bra. Lite förnyelse kan ju inte skada, det driver ju bara utvecklingen framåt.

Den Bolltorpska omgivningen har som övriga Närke täckt av ett mjukt och vackert lager av snö. Kylan gör att det knarrar under både kängor och tassar under promenaderna. Hundarna är överlyckliga över att fara fram som jehun och rulla sig i snön. Griima har börjat lära sig av Stina att göra sorkhopp. Såg häromdagen hur Stina hoppade upp och dök ner efter en sork eller något annat gott under snön. Griima härmade duktigt vid sidan om men det var nog inget i snön utan bara ett "blindhopp".
I går hade vi klubbmästerskap i agility. Vi var ett antal modiga som trotsade kyla ute och i ridhuset i Viby. Vi sprang som tokiga på banorna som Camilla ritat. Vi hade en lite internationell touch då vi hade en skåning som domare. Stort tack för att du dömde och även tack till Camilla för de roliga banor som du ritat. Banorna finns på bilden här, både hopp- och agilitybanan. Den bana jag inte lagt ut är den för klassen gröngölingar. Klassen för de hundar som inte har startat på varken officiell eller inofficiell tävling ännu.
Här ligger töserna som gjorde att vi presterade två dubbelnollor på klubbmästerskapet. Vi var riktigt taggade alla tre och de följde så himla bra i handlingen. Synd att jag inte fick det filmat för jag vet att jag gjorde några handlingsmissar som tjejerna räddade upp. Hade varit kul att kunna se hur stora mina missar var. Efter två nollade lopp var så kom Griima trea och Stina slutade på en fjärdeplats. Båda gick de klockrent och med ett riktigt hindersug framåt. När vi kom hem så hade två töser första tjing på soffan vilket de verkligen förtjänat. En mycket stolt husse kunde med gott samvete äta upp del av priset som bestod av bland annat två chockladtomtar. Bästa frugan fick naturligtvis den ena.
I lördags hade vi årets sista medlemsmöte på ÖBK som avslutades med sedvanlig julmat. Denna gång var det lite extra utöver julmaten eftersom vi även passade på att fira klubbens 65 år. Det blev alltså ett så kallat julbileum. Stort tack till er som var där, ni gjorde både möte och middag till en trevlig tillställning och stort tack till er som fixade mat och servicen runt. Ledsen att säga det men ni som inte var där missade faktiskt ett par trevliga timmars samvaro med likasinnade.
I morse tog jag hästarna. Det vill säga fodra, vattna och släppa ut. För det mesta är det numera dottern som ordnar detta. Sedan tog jag och hundarna en frisk promenad och upplevde lite av naturens storslagenhet då vi var ute. Det var alldeles stilla.
Väl inkomna igen så var det lite kaffe och mys i soffan. Linus den fräcke lille saten gick och la sig hos Griima för att få lite närhet. Griima har verkligen lärt sig att ta den lille kissen med en nypa salt och lärt sig att det bästa är att låtsas som om han inte finns. Oavsett hur närgången han än blir. Nu blir det till att titta på handboll innan kvällsrastning och sänggående.