Det lackar mot jul och en julafton på väg..

Snacka om att ett år går fort. Nu har snart ännu ett passerat utan att man riktigt hunnit med känns det som. Julstöket blev mindre hemma i år eftersom vi inte skulle fira julen hemma utan i Östersund. Men skinka, köttbullar, doppebröd och lussebullar har ändå gjorts enligt sedvanlig rutin. Vissa saker måste bara göras både till nytta och av tradition. Tyvärr ingick den nya traditionen att rulla sig i svinskit också i det konceptet..

"Jag blir snart husses lilla älskling igen! Förstår inte varför han var tvungen att schamponera mig två gånger i badkaret?
Jag luktade ju så gott efter långpromenaden och framför allt då jag rullat in mig i det som vildsvinen lämnat efter sig under natten
Snart har han glömt! Yes. Nu är jag poppis igen. Han kan inte annat än älska mig...."
Det är som med barnen, det går inte att vara arg på dom någon längre stund.

Stina är som vanligt lugnet själv. Låter sig inte bli stressad av vare sig julstök,  småhundar inrullade i svinskit eller en husse som får någon form av hjärnsläpp momentant.

"Lugnt husse, det fixar du jag slaggar i soffan en stund medan du löser problemet med den lilla svinluktande fröken..."

 

Det händer för det mesta en hel del på Ullas jobb, så även nu. Resultatet blev att hon kunde ta ledigt på julafton vilket inte var helt fel. Så när vi firat julafton med frukost och julklappsutdelning var det bara att lasta bilen och påbörja resan norrut. Vi fick möjlighet att få fira julaftonskvällen med Vår dotter Jessica och hennes pojkvän Kalle. Vi hade planerat att åka natten upp och komma fram på juldagsmorgonen! Men nu slapp vi det och kunde behålla dygnsrytmen.

 Hundarna blev stormförtjusta över att träffa Jessica och Kalle igen. Särskilt Stina som knappt kunde sluta yla. Här har två håriga kastat sig på rygg framför Jessica och vill inte annat än bekräftas.
Griima har verkligen anammat Stinas sätt att visa att det är helt ok med att bli klappad mycket, särskilt på mage och bröstkorg.

Efter utdelning av klappar så blev det en skön julafton att bara må bra i.

 Nya påslakan med islandshästar gjorde verkligen pricken över i. Till och med hundarna har en förmåga att smälta in i mönstret.
Det var en uppskattad julklapp som jag snart tror kommer att befinna sig på sängen i "master bedroom".

 Efter en massa mat och slappande tog vi tag i våra jultrötta kroppar och gav oss på juldagen, idag, ut på en längre promenad. Jessica tog hästen medan vi andra använde apostlahästarna. De fyrtassade fick springa lösa en stor del av sträckan. Detta var en helt ny upplevelse för Wynja som aldrig tidigare hade fått springa lös med en häst på det här sättet. Man såg hur hon spanade in både Stina och Griima för att ha rätt beteende. Se och lär, var tydligen hennes ledord vilket fungerade utmärkt.

 

Det var dessutom Wynjas erfarenhet av riktig snö. Inte den blöta, klistriga som vi hade hemmavid ifjol utan riktig torr jämtländsk kallsnö. Hon njöt i fulla drag och hade nog huvudet mer under snön än över. Enda nackdelen var att henne päls mellan trampdynorna var perfekt grogrund för isklumpar..

Julen lider mot sitt slut och i övermorgon bär det av hemåt igen. Jag jobbar i mellandagarna och kommer att sitta hemma på nyårsafton. Som tur är bara på eftermiddagen. På förmiddagen har Segersjö hundsällskap hyrt ridhuset i Frommesta för lite roliga aktiviteter och på kvällen kommer Ulla hem från jobbet vid strax innan 21.00. Då blir det till att fira både bröllopsdag och nyår