Vitsippor! Nu är våren här för att stanna.

Nu är staketet klart. Till helgen ska grindarna fixas och hängas dit. Målning kommer att göras nästa vår då impregneringen "torkat" till lite mer. Skönt med staket då man mer ser vad som är gården respektive trädgården samt att de två håriga prinsessorna får lite svårare att komma åt sina leksaker-hästarna.
Helt otroligt vilken skillnad det blivit på hundarna sedan vi flyttade hit ner. De är inte alls så vaktiga som de var då vi bodde på Halåsen. Det kan kanske kopplas till att både jag och Ulla är mer harmoniska på nya gården. Jag ska väl inte sticka under stol med att man var på sin vakt då vi hela tiden kände av att ena grannen hela tiden sökte efter "fel" så de kunde gny om en det ena och en det andra. Men nu är det slut på det.Var ute och cyklade med hundarna då jag kom från jobbet igår. Höll ta mig sjutton på att cykla av vägen. VITSIPPOR! Var bara tvungen att stanna, kolla och fota. Hundarna tittade konstigt på mig och såg väl mig som en konkurent om deras kisseplatser då jag kröp omkring på alla fyra bland vitsipporna.
Av någon anledning så förknippar jag vitsippor med min barndoms vårar. Glädjen över att kunna vara ute och ränna runt i skogen och bygga kojor och liknande kreativa lekar. Det känns bara så gott inombords och jag förstår nu hur mycket jag faktiskt saknat så enkla ting som vitsippor. I Jämtland var de en raritet ute i skogarna men här är det riktiga fält av sippor. Kommer också ihåg att då de första vitsipporna kom så plockades det en stor bukett till Mamma från den då lille Thomas. De fick sedan stå på köksbordet tills de tappade kronbladen, vilket i och för sig gick fort. Men det är varma och goa minnen som väcks. Tag vara på det lilla så att det stora inte försvinner.

Värme och arbete - njuter.

Ett tag sedan sist och det har hänt ganska mycket. Har satt ut banan och fått till lite nya hinder. Ja, i och för sig är de nytillverkade efter det att jag lämnade en del hinder kvar på Halåsen. Har dock en balansbom kvar att bygga.Hundarna har provat hindren och med glada skall godkänt husses konstruktioner.

Mobiloperatören 3 har ingen täckning i Segersjö vilket både jag och de som försökt nå mig erfarit. Trots reklamen i tv´n så är de inte så kundmedvetna som de vill ge sken av. Jag har reklamerat abonnemanget då det saknades täckning men det tar lik förbaskat en arbetsvecka för dem. Allt kan man lösa via telefon och mail, förutom reklamationer. Då måste man skriva analoga brev med underskrifter och allt. Tillbaka till stenåldern. Positivt överraskad är jag av telia som är både snabba och serviceinriktade. På fredag har jag förhoppningsvis blivit inkopplad på det mobila nätet igen.

I helgen hade jag och Ulla fint besök från Östersund. Jessica och Kalle kom ner över helgen. Det blev i och för sig en kort visit men det var kul att se dem igen. Dessutom så tog hon med sig en häst upp, en mindre att ta hand om här hemma.
Vi var riktigt kulturella under lördagen. Först var vi ute på Oset, ett naturreservat, och tittade lite. Sedan for vi iväg till Wadköping och tog en fika på ett café i det gamla träkvarteret. Som om det inte var nog så for vi efter fikat iväg till Tysslingen och kollade på sångsvanar. Det var helt vitt av svanar och det var ett fasligt väsen på dom. En häftig upplevelse utöver det vanliga. Hundarna var lite nyfikna på oväsendet först men de lade snabbt det åt sidan och intresserade sig snabbt för annat.

Dagen har varit helt underbar. Sol och värme. Lunchrastade hundarna i t-shirt och blev varm bara av att gå runt. Väl hemma så satte jag igång med att bygga staket. Virket köptes förra helgen. I kväll stog jag i kortärmat fram till 21.00 och byggde. Det häftiga var att jag inte slutade för att det blev kallt utan för att det blev för mörkt. Ett rakt staket byggs ju bäst och rakast i dagsljus. Förhoppningsvis fortsätter vädret att vara bra (uppehåll) så blir staketet nog klart fram till helgen.
Stina är en riktigt skicklig jägare. I söndags när Ulla och jag satte hage så såg jag att Stina smög på något. Snabbt som en kobra dök hon in bakom en sten som finns på agilityplan och jag hörde ett skrik. Trodde först att det var Stina som gjort sig illa, men icke. Det var dödsskriket från en brun "råtta". Om det var en sork så var den gigantisk. Katterna tar ju en hel del av gnagarna men de här stora vidundren verkar det som om de överlåter till Stina. Den här rackaren var cirka 20 centimeter exlusive svans. Har tidigare sett hur hon tar små sorkar men då hon tagit den här bjässen var husse mäkta stolt.....