Det händer som sagt en hel del mellan blogginläggen. Konstigt vore det väl annars eftersom jag trotsallt lever och gör saker. Att bo på "landet" har både sina för och nackdelar. Fördelarna är dock det som överskuggar de få nackdelarna.
Vad sägs om att varje rastning gå förbi denna hage med kvigor. Att se hur det "perfekta" trädet förändras under årstidernas växlingar. Ett stycke livskvalité mitt i livet...
Ja, så himla lite var den ju inte. Det var en ekoxe modell väldigt stor så jag var glad att den inte bara kastade upp Wynja på ryggen och drog till skogs.
Tidigare i dag hade vi kungligt besök över Bolltorp. En kungsörn gled på stora vingar in på låg höjd över ägorna. Oroligt kollade jag så att hundarna var inom synhåll och försökte erinra mig var katterna håll hus. Då jag kände att jag hade någorlunda koll på läget så var det bara att njuta av denna härliga syn. Det är inte utan att de är majestätiska då de tyst glider fram på sina stora vingar. En fröjd för både öga och själ.
Brukshundklubben i Frövi anordnar varje år sin "Augustisnurr". I år liksom förr om åren så var det ett mycket bra arrangemang med en mängd roliga och utmanande banor. Jag och Griima var där och tävlade båda dagarna. Resultatmässigt så var det inget lysande men jag var grymt nöjd med våra lopp, trots diskarna. På lördagen så nollade vi hoppklassen och knep en fjärdeplats. Det blev Griimas tredje pinne i hopp så nu kan vi när som helst gå upp i 3:an. Vi väntar dock tills de resterande två pinnarna i agilityklassen är bärgade innan vi tar steget upp i båda klasserna. Film på det loppet finns härunder.
Cykling till Segersjö fältrittbana med paus för lite uppletande och sedan hem igen.
Stina hade lite svårt att förstå varför husse stod och skrattade hela tiden då regnet vräkte ner under tiden hon jagade runt i regnet och sökte efter apporterna.
Jag hade ingenstans att ta vägen utan det var bara att stå ute och vänta på att Stina skulle jobba klart under tiden som jag och gamla damen blev dyngsura. Men vi hade riktigt roligt på söken och likaså när vi tog cykeln hemåt. Hon var kanonduktig och fixade fyra utskick utan att tappa fokus utan drog ut och sökte rätt på den ena efter den andra.
Jag sjöng högt för Stina "och regnet det bara öser ner" när vi var på väg hemåt, varvid hon tittar upp på mig med förebrående blick och skakar på huvudet. Hon vill nog säga att det brunnit för husse....
Ja även i dåligt väder är det härligt att vara hundägare:-)
Att vara ute och gå med tre tjejer längs Segersjövägen fyller ens inre med livskvalitet och glädje. När jag gick där och njöt av min verklighet så lät jag tankarna flöda fritt.
Med facit i handen så är det bara att konstatera att det finns idioter överallt, på alla nivåer. Problemet är om man låter dessa idioter ta för stort utrymme i ens tankar. Då växer de och blir större än vad de gjort sig förtjänta av. Efter att ha upplevt cancer på nära håll och då fått en inblick i vad som är viktigt i livet så kan jag bara konstatera att idioter finns men de får inte energi från mig och är inte viktiga för mig.
Att ha dessa tre tjejer framför sig på de Bolltorpska vägarna ger en sådan skön glädje och energi. Det är sådana stunder som betyder något och är viktiga. Idioter finns det överallt så varför lägga värdefull livskvalité och tid på dessa? Flytta fokus från dessa tröttande individer och koncentrera dig på livets glädjeämnen och berika på så sätt dig själv och din omgivning. "Ta död" på idioterna genom att inte ge dem energi från det som är viktigt. Nog tjatat om det...
Fullmånen lyser över ett harmoniskt Bolltorp. Stina ligger på golvet vid mina fötter. Griima ligger i soffan bredvid och Wynja ligger med huvudet i mitt knä. Kan jag ha en bättre laddning inför morgondagens DM i agility än denna. Det är mycket god energi som susar runt mig nu...
Stort lycka till alla som kör DM i morgon, framför allt till alla ÖBK:are.
