Vad är det då som händer? återkommer till det om ett tag. Har varit en underbar helg. Bara att vara hemma känns så förbaskat skönt. Det enda smolket i bägaren har varit att säljaren till fastigheten är en ren amatör vad gäller kommunikation. Han hade lämnat lite jordbruksredskap som han skulle sälja. Han hade fått en uppgift, nämligen att ringa oss så att vi kunde vara hemma då hans köpare kom. Ja inte fasen ringde han. I lördags kom det en trailer som skulle hämta plogar med mera. Då fick jag både prata engelska och köra traktor i två timmar. Säljaren lös med sin frånvaro och det var inte frågat om det gick att få lasthjälp. Ulla och jag är alldeles för snälla. Idag dök det upp en lastbil och två bilar med släp som skulle hämta resten av grejorna. Vi var precis på väg att åka bort, då brann det. Peppar, peppar säljaren dök upp och den arme tarmen trodde han skulle kunna ta med sig en massa annat också. Det vi pratat om var jordbruksredskapen, det andra har han haft tid på sig att plocka undan sedan den 15/10. Det blev en riktig grisnit för säljaren. Vi var nu mycket tydliga med att det nu var sluthämtat av pinaler så nu är det bara att hoppas att budskapet gått in och även fastnat.
I lördags upplevde jag fritt fall ute i ligghallen. Stod högst upp på stegen, ca 5 meter upp och spikade fast elkabel på en bjälke. Den satans stegen fick eget liv och gled iväg. Med spretande armar och ben sökte jag fäste överallt men det enda jag fick grepp om var elkabeln. Pop, pop, pop, pop, pop lät det när kabeln slet sig loss från kabelklamrarna. Under mig hade jag en halmbal - tror ni jag landade på den? Icke, jag for ner mellan balen och stallväggen. Landade på fötterna med en stegpinne mellan benen. Jag var skitglad över att stegen inte hade fastnat på halmbalen. Stegpinnen var "bara" i knähöjd och åsamkade som tur var ingen skada på genitalierna.
Efter att ha svurit lite osande eder så var det bara att göra om igen. Då jag var klar och kom in var jag både stel och ledbruten. Hade sträckt mig mer än jag trodde. Jag måste ha sett ut som en flygande groda då jag for ner. Tur att det bara blev lite sträckningar.
Ulla fick i går reda på att hon fick det jobb hon sökt. Hon börjar redan den 1 december. Själv ska jag på en intervju i morgon och ytterligare en på fredag så det kanske löser det sig med pendlingen snart. Dessutom dröjer det inte länge till förrän min lillebror kommer hem från Afghanistan. Jag ljuger om jag säger att jag inte är orolig. Jag lyssnar mer aktivt på nyheterna nu än jag gjorde innan han for iväg. Jag hoppas de som är där kommer hem ordentligt till jul.
Efter en natt på tåg, sovkupé visserligen, så är det rejält ont igen. Sitter just nu och laddar med hotellfrukost på Clarion hotell i Örebro. Om en timme så är det jobbintervju på kommunen här. Har sökt ett vikariat som chef för socialpsykiatrin i Örebro. Trots värk så ser jag fram emot intervjun. Känns otroligt att åtminstone få komma på intervjuer på de tjänster jag sökt. Sedan får jag väl se hur långt det bär.
