Nu och då! Glädje i nuet och tankar på en era som passerat.

Banan är sedan ett tag utflyttad från sitt vinterviste i ridhuset till sommarvistet på Segersjö fältrittbana. Wynja har mognat på sig och är riktigt följsam i agilityn. Är bara gungan och slalomet som inte sitter ännu. Gungan väntar jag ett tag med och låter henne bygga på sig lite mer självförtroende innan vi påbörjar inlärningen på den.
Hon har visat sig vara en riktigt duktig viltspårare. Om jag för tycka det själv. Ska snart "examinera" henne för Lisa som introducerade oss i denna roliga verksamhet. Då får husse bekänna färg. Att Wynja fixar det är jag inte ett dugg orolig för. Handlar mest om att jag ska läsa henne rätt...

Gammal är äldst. Det visade Stina på tävlingen i Kumla i helgen. Hon nollade sina båda lopp och var säkerheten själv. Griima fick några fel i varje lopp men det var husse som inte riktigt var med och uttalade de magiska orden, slalom till exempel. Eller varför inte tunnel...
Trots missarna så gick även Griima kanon. När jag tittade på filmerna så fick jag gåshud av kontaktfälten om vi då tar bort gungbrädan som inte alls var som den brukar. Men även det var husses fel. Goa Griima gör ju bara som husse visar så jag fick korrigera mig själv efter varje lopp...


Söndagspromenad med flocken längs vägen mot Segersjö. Lövverket har redan börjat spricka ut i skir grönska börjar så smått bilda ett grönt tak över vägen. Det är något särskilt med alla dessa alléer runt omkring oss här.

I hagen lyste något och vid närmare beskådan så var det ett litet bestånd med gullvivor.
Ja det är verkligen härligt med all växtlighet här nere i södern. Inget som jag är direkt bortskämd med efter 30 år i Jämtland.



Det är nu nästan 10 år sedan jag hade gröna kläder på mig. I samband med nedläggningen av alla militära enheter i Östersund så slutade jag inom försvarsmakten och blev istället civil. Om nu en före detta officer sedan 27 år kan bli riktigt civil...

Underbara före detta kollegor som gjort denna lilla "minnesfilm" om den sista överflygningen av stridsflyg som tillhörde F4, Jämtlands flygflottilj. Det händer nu och då att jag saknar er. Extra mycket då jag såg filmen som lagts upp på facebooksidan för "gamla F-fyringar. Delar gärna med mig av den på min blogg. Under själva överflygningen stod jag på en gata inne i Östersund. Mitt hjärta fylldes av stolthet av att ha varit en del av F4 på den tid det begav sig.

Men det var då det. Nu är det annat fokus som gäller. Trivs riktigt bra som civil och inte blir det sämre av de rapporter man får inifrån den nuvarande försvarsmakten. Verkar som om både politiken och försvarsledningen tappat både det ena och det andra..
Själv har jag allt i behåll förutom ungdomens pigga kropp.
När jag var yngre fanns de fysiska förutsättningarna men viljan saknades till viss del. Nu är viljan starkare än någonsin men de fysiska förutsättningarna är tyvärr inte lika goda som för 20 år sedan...

Wynja undrar vart sjutton Puma tog vägen?