söndag 11 mars 2018

Och vintern verkar visst inte ta slut än......


Det var en rackarns vinter att vara lång. Man är sedan vi flyttade söderut van vid att det är snöfritt i mars. I och för sig är det inga mängder med snö och kylan ligger ju ganska ok men det har varit länge nu. Längtar till sol, värme och barmark.
Det riktigt kliar i spårtankarna. Vill komma igång med Wynja igen och även börja med de grundläggande övningarna med Ambie.

Gjorde en sådan där klurig skattning på facebook, nametests. Resultaten kan ju vara av väldigt skiftande karaktär. Denna tyckte jag stämde ganska bra. Samtidigt är det ju roligt att läsa på den där sidan att om man inte är nöjd med resultatet så kan man köra tester igen...

Har den senaste veckan sett en fågel som jag aldrig sett tidigare. Ja, åtminstone inte som jag vet om. Steglitz, en lite udda besökare vid fröautomaten. Ser ut som om den mer hör hemma i tropiska trakter än i ett vintrigt Sverige. Precis som när jag ser en nötväcka eller bofink så väcker den här lilla befjädrade färgklicken en varm känsla i magen.
Bilderna har jag hämtat på nätet bara för att kunna dela med mig av upplevelsen att se denna lilla varelse. Färgerna sticker verkligen av mot det vita och gråa som är ute nu.
 
Ulla håller på att fixa hemsida för vår kennel. Vi fick ju namnet godkänt för någon vecka sedan. Att det ska vara så krångligt. Först ska SKK i Stockholm ha synpunkter för att sedan skicka förslaget till FCI i Belgien. Men inte är det klart med detta. Då FCI har godkänt så ska det ut i Hundsport så att vem som helst kan tycka till!? Det är ju vår kennel som ska ha namnet och då borde det väl vara vi som avgör. Nu hade inte hundsports läsare några problem med namnet. Inga protester kom i alla fall in till SKK, som vi vet. Men vi vet ju alla att det finns folk och folk. Rätt folk hade i alla fall tagit del av publiceringen. Klickar ni på länken, JOYKOOI så kommer ni till vår hemsida som just nu är under produktion.
 
Vår lilla Ambie går lite från klarhet till klarhet. Hon är bedårande på alla sätt och vis. Hamnar i sin bubbla ute då hon hittar något gott att lukta på eller krafsa efter (Wynja var precis likadan). Kloklippningen har vi verkligen lyckats få till som en social begivenhet. Går superenkelt at klippa klorna på henne. Å andra sidan började vi tidigt och har klippt konsekvent varannan vecka. Trägen vinner.
 
Mor och dotter har en förmåga att kunna slappna av bredvid varandra. Ja åtminstone vid dom tillfällena då inte modern ska uppfostra dottern i ett eller annat. I bland är det nog bara för att så att inte den lilla blir alltför stor i sitt ego. Känns som om den lilla ibland kan bli för stor mentalt i förhållande till både kropp och erfarenhet.
Marskatt har jag hört talas om men aldrig upplevt i verkligheten förrän nu. Vi har ju haft flera hankatter men alla har blivit kastrerade i tid. Felix är ung men ännu ej kastrerad och det märks. Hela veckan har han gått omkring och jamat som om livet hängde på det. Snacka om att den lilla hårbollen har stört och stör hela den Bolltorpska flocken med sina trånande läten. Bilden på marskatten till höger tog Carina innan snön kom denna vintern. Som det är nu så ska den lilla hårbollen kastreras så fort det bara går. Som de säger, ju förr dess bättre...
Man får genom livet en massa erfarenheter. En som jag lärt mig den hårda vägen är att inte låta människor ta energi av mig. Ibland är det  svårt och ibland rycks man med och blir lurad. Min strävan är att bara ha människor omkring mig som ger energi. Man kan välja vilket förhållningssätt man ska ha för att minimera energidränaget. Fick upp bilden till höger i mitt facebookflöde. Den är ganska passande då det gäller att lägga fokus på rätt saker och rätt människor oavsett om det är jobb eller fritid. Oavsett var de finns så strävar jag efter att ignorera energitjuvar...