Så är det då dan före dan igen.

Sent på kvällen efter att ha fixat skinkan, köttbullar och doppebröd är det dags att slappna av lite. Kroppen är lögad inför julafton och nu väntar te och skinkmackor.

Det har hänt en hel del under den gångna veckan. Den inleddes med att jag tackade ja till ett jobb inom socialpsykiatrin inne i Örebro. Sista dan på kliniken i Östersund blir den 4:e februari och jag börjar på det nya den 7:e. Ska bli riktigt gott att slippa pendla. Vad gott det ska bli att få vara hemma och stöka på med grejor på gården och dra igång med hundarnas träning igen.Dags att börja leta aktuell klubb härnere, finns ju några att välja på då jag bor lite mitt emellan (Kumla, Örebro, Flen, Katrineholm eller någon annan). Får söka lite på nätet och se vilken som har bästa agilityverksamheten.

Jag lyckades även med konststycket att krocka med "mammas lilla blå". Var på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit på kyrkogården och lagt en julkrans på Signes grav. Låg i vänster fil i rondellen vid parkskolan och skulle rakt fram. I högerfilen körde en annan bil som var cirka en halv billängd före mig. Då vi var mitt i rondellen körde en liten vit pickup rätt in i rondellen utan att lämna företräde. Bilen till höger om mig tvärnitade vilket jag också tvingades göra då idioten i den vita lilla pickupen körde ut framför mig. Bromsarna tog bra men jag gled in i bilen till höger och tryckte in hennes dörr och spräckte frontspoilern på "mammas lilla blå". Den förbannade idioten tittade på oss med förvånad min utan att ha förstånd nog att inse att hans oerhört klantiga sätt att bete sig på orsakade kollisionen (äldre man med stickad toppluva). Vi två som körde ihop stannade och utbytte uppgifter och svor ve och förbannelse över den vita pickupen som for iväg utan att överhuvudtaget bry sig. Synd att jag inte fick registreringsnumret, smitning är det ganska hög straffsats på. Dessutom hade jag kunna spy galla över idioten då det blir en massa merarbete för både mig och henne jag körde in i. Länsförsäkringar fick i allafall ett oplanerat besök av mig då jag skrev och lämnade in skadeanmälan. Kvällen tillbringade jag i "mammas lilla blå" på väg hem. Jag hade tur med både väder och trafik. Skönt att komma hem och fira jul med nära och kära.

En del reser längre än andra

Åter hemma i Segersjö efter några intensiva dagar i Östersund. Vattnet i kranarna är fortfarande förenat med fara för välbefinnandet att dricka. Väl hemma kopplade jag ett järngrepp på kranen och drack som en uttorkad kamel.
Idag var jag och Jessica i Stockholm och tittade på medaljceremonin för kontingenten som precis avslutat sin utlandsmission i Afghanistan. Tillställningen var välbevakad efter det terrordåd som tidigare i veckan skett i Stockholm. Armemuseum var välbevakat av både polis och militärpolis vilket gav en smått bisarr inramning av ceremonin. Inte ens här hemma kunde man känna sig riktigt trygg.
Kändes jättebra att få se lillebror igen. Det är inte utan att jag varit rejält orolig mellan varven. Det har ju hänt en hel del under den här missionen också. Det var känslomässigt starkt att få se alla stå uppställda. Även de som blivit skadade under missionen deltog. Han som blivit av med ett ben satt på en pall med kryckor och han som mist båda satt i rullstol. Jag förvånades över okunskapen hos en del av åskådarna. De har haft en av sina nära i Afghanistan men verkar inte ha förstått att personal både blivit skadade och stupat under sitt arbete där. Soldaten som stupat hedrades med foto och ljus vid sidan av talarstolen. Försvarsministern höll ett bra tal där politiken för en gång skull var tydliga med att de stöttar den internationella insatsen. Inte en dag för tidigt då svenskar faktiskt utsätter sig för risken att bli skadade eller stupa dagligdags i sitt arbete utomlands.
Under ceremonin kände jag faktiskt en saknad efter mitt tidigare arbete. Inte av jobbet som sådant utan efter den kamratskap och sammanhållning som yrkeskåren inom försvarsmakten har. Det är något jag verkligen saknar på min nuvarande arbetsplats.
Det var skönt att få hem lillebror och veta att han får vara med de sina igen. Nu bor vi också lite närmare varandra så träffarna blir garanterat tätare. Och det lär nog dröja ett tag innan han far ut igen, åtminstone hoppas jag det.

Helg igen, men det gör ännu ont...

Var ute och sprang i onsdags. Gjorde ont och kändes konstigt i axel och skuldra de första fem minutrarna sedan släppte smärtan och det kändes riktigt bra. Hela kvällen var jag smärtfri men på torsdagsmorgonen var det lika jäkligt igen. I fredags var det dags för återbesök hos läkaren. Ny röntgen av nacken - vilket resulterade i att de under nästa vecka ska ta nya plåtar. Belastningsröntgen kallar de det för. Peppar, peppar men idag har det inte varit lika illa. I torsdags hade jag nog ett par parasiter i magen. Efter ett antal mer eller mindre akuta besök på toa så verkade det som om de lämnat kroppen.I går satte jag mig i "mammas lilla blå" och for hem till Segersjö. Det tog sin lilla tid. Stötte på de flesta av vinterns vädertyper och före på resan. Mestadels så var det dock mycket bra före och inget snöfall så det gick att ha en ganska bra marschfart. Det var riktigt skönt att komma hem och träffa både Ulla, hundarna och katterna. Det märktes att jag varit saknad.Hemma har tomten kommit upp på stallväggen. Av någon outgrundlig anledning så är den viktig att få uppsatt. För mig skänker den julfrid och glädje samt att den visar mig var jag bor. En billig rackare som är inköpt på Ö&B, vi är inne på den tredje. Men när den här lägger ner så finns det nog inga mer att köpa, hoppas att den håller länge.
Vädret har idag varit lysande hemmavid. Solen har skinit och det har inte varit så kallt. Snöröjning med traktorn och byte av kran i stallet samt lite eldragning hörde till dagens praktiska arbeten. Bilden är från tidigare i veckan då Ulla och Jessica var ute på promenad. Lördagen avslutades med pizza och filmen "Shooter". I morgon bär det av till Östersund och parasiterna igen.

Det gör ont, det gör ont......

I går tillbringades stor del av dagen i smärtans tecken. Axelns smärta gick inte längre att hålla stången med voltaren gel och ipren. Det blev ett besök på akuten. Inga problem att komma dit då jag berättade att min hälsocentral fanns utanför Örebro. Det blev läkarkoll och röntgen. Många bilder tog dom, blev nog 10 stycken innan de var nöjda. Resultat - inga skelettskador men däremot rejäla mjukdelsskador på muskler och nerver. Fick trampolinpiller (tramadol) och voltaren. Skojpillren hade dom på sjukhusapoteket men inte voltaren. Tog två trampolinare men inte fasen hjälpte det mot värken. Satt på ledningsmötet på eftermiddagen torr i munnen, förmodligen med ett idiotiskt leende på läpparna men hade fortfarande ont. Efter mötet stack jag iväg till stadens apotek och hämtade ut voltaren och alvedonsubstitut. Rejäl första dosering och döm om min förvåning - smärtan lindrades.
Trampolinpiller i all ära men de funkar inte för mig. Slöseri med pengar, tur de inte var så dyra.Efter en natt på tåg, sovkupé visserligen, så är det rejält ont igen. Sitter just nu och laddar med hotellfrukost på Clarion hotell i Örebro. Om en timme så är det jobbintervju på kommunen här. Har sökt ett vikariat som chef för socialpsykiatrin i Örebro. Trots värk så ser jag fram emot intervjun. Känns otroligt att åtminstone få komma på intervjuer på de tjänster jag sökt. Sedan får jag väl se hur långt det bär.
Efter intervjun blir jag hämtad av bästa hustrun. Ja, hon är också den enda. Sedan blir det en go helg hemma i Segersjö vilket är riktigt efterlängtat.
Mycket skrivet om smärta men jag är trots allt man och när jag har ont så har jag j-vligt ont. "Ondare än alla andra tillsammans och det är väldigt synd om mig" tycker jag själv. LÄRDOMAR - Se för fan till att förankra stegen ordentligt innan du klättrar upp igen, idiot!

Varför händer det alltid mig?

Vad är det då som händer? återkommer till det om ett tag. Har varit en underbar helg. Bara att vara hemma känns så förbaskat skönt. Det enda smolket i bägaren har varit att säljaren till fastigheten är en ren amatör vad gäller kommunikation. Han hade lämnat lite jordbruksredskap som han skulle sälja. Han hade fått en uppgift, nämligen att ringa oss så att vi kunde vara hemma då hans köpare kom. Ja inte fasen ringde han. I lördags kom det en trailer som skulle hämta plogar med mera. Då fick jag både prata engelska och köra traktor i två timmar. Säljaren lös med sin frånvaro och det var inte frågat om det gick att få lasthjälp. Ulla och jag är alldeles för snälla. Idag dök det upp en lastbil och två bilar med släp som skulle hämta resten av grejorna. Vi var precis på väg att åka bort, då brann det. Peppar, peppar säljaren dök upp och den arme tarmen trodde han skulle kunna ta med sig en massa annat också. Det vi pratat om var jordbruksredskapen, det andra har han haft tid på sig att plocka undan sedan den 15/10. Det blev en riktig grisnit för säljaren. Vi var nu mycket tydliga med att det nu var sluthämtat av pinaler så nu är det bara att hoppas att budskapet gått in och även fastnat.

I lördags upplevde jag fritt fall ute i ligghallen. Stod högst upp på stegen, ca 5 meter upp och spikade fast elkabel på en bjälke. Den satans stegen fick eget liv och gled iväg. Med spretande armar och ben sökte jag fäste överallt men det enda jag fick grepp om var elkabeln. Pop, pop, pop, pop, pop lät det när kabeln slet sig loss från kabelklamrarna. Under mig hade jag en halmbal - tror ni jag landade på den? Icke, jag for ner mellan balen och stallväggen. Landade på fötterna med en stegpinne mellan benen. Jag var skitglad över att stegen inte hade fastnat på halmbalen. Stegpinnen var "bara" i knähöjd och åsamkade som tur var ingen skada på genitalierna.
Efter att ha svurit lite osande eder så var det bara att göra om igen. Då jag var klar och kom in var jag både stel och ledbruten. Hade sträckt mig mer än jag trodde. Jag måste ha sett ut som en flygande groda då jag for ner. Tur att det bara blev lite sträckningar.

Ulla fick i går reda på att hon fick det jobb hon sökt. Hon börjar redan den 1 december. Själv ska jag på en intervju i morgon och ytterligare en på fredag så det kanske löser det sig med pendlingen snart. Dessutom dröjer det inte länge till förrän min lillebror kommer hem från Afghanistan. Jag ljuger om jag säger att jag inte är orolig. Jag lyssnar mer aktivt på nyheterna nu än jag gjorde innan han for iväg. Jag hoppas de som är där kommer hem ordentligt till jul.

Längtar hem till Segersjö.

Förra veckan skickade Ulla den här bilden hemifrån Segersjö. Det hade kommit rejält med snö. Ja, snö och snö det var väl precis så att vattnet kunde kallas snö då den var riktigt blöt och tung.
Då jag kom hem så var det bara att sätta sig i traktorn och röja upp det vita blöta. Ny traktormodell för mig men det gick bra. På farsdag drog Jessica iväg med mig på en fika i Marieberg. Under tiden lärde sig Ulla köra traktorn så att hon ska klara det då jag är iväg och jobbar. Då jag kom hem såg jag att hon klarat det galant. När bilden togs precis i början var det dock lite tvekande.Trots att det är fel fall på golvet i badrummet så är praktpjäsen nu invigd. Ett stort, rymligt badkar med jetstrålar och bubbel. Levande ljus och en god bok - kan det bli mycket bättre. Det var bara att koppla av och njuta. I måndags var det ju så dags att åka upp till Östersund och jobba igen. Jessica åkte med för att träffa lite kompisar ett par dagar. Känns inte så ensamt häruppe nu när Stina är med. Somnar gott med Stina liggande ner vid fötterna. Hennes lugna andehämtning gör att jag slappnar av och somnar så himla gott.
I morse mms.ade Ulla en den här bilden. En ensam Griima i hagen och ett par minusgrader. Jag längtar verkligen hem och hemåt bär det på fredag eftermiddag. På måndag morgon så är det dags för ännu en jobbintervju i Örebro. Har ett par andra ansökningar som ligger hos olika arbetsgivare. Känns bra att jag är på gång.

Idag var jag iväg med Stina på Djurmagasinet efter jobbet. Hon fick en resa på vibbraplattan där och verkade njuta än mer än sist. Verkar som om koppelrastning och lite lugn och ro gjort hennes ljumske bättre. Hon är spänd där sedan ett tag och det verkar komma och gå. Hon har inte ömmat där på ett tag nu så det är väl på väg att bli bättre.

Borta och längtar hem.

Det är inte utan en viss frustration jag sitter i Östersund den här helgen. Skulle definitivt hellre vara hemma i Bolltorp med familj och hundar. Nästa helg blir det en "långhelg" då jag ska vara hemma och stöka på med allt som behöver göras. Ser fram emot att få ordning på nya gården. Funderar på om jag ska ta med mig Stina upp efter den helgen. Kan vara trevligt med sällskap och sedan kan jag ta med henne på lite flera behandlingar på "vibbraplatta". Nog saknar jag hela familjen men då jag såg den här bilden i fotoalbumet så saknar jag hundarna lite extra. Trots att jag är hundvakt åt Humlan i helgen så kan inte hon bota all min hundabstinens.Veckan som gått har varit smått kaotisk på jobbet. Det har varit fullt upp med mediakontakter, samtal med personal och patienter, för att inte tala om alla de extra administrativa uppgifter som skall göras efter den här typen av extra ordinära händelser. Känns i alla fall väldigt skönt att utfallet inte blev värre än det blev. En sak är i allafall helt klar och det är att jag somnat ovaggad på kvällarna den gångna veckan. I går eftermiddag var det som om all luft gick ur mig. Helgen kom precis lagom.

Är det väder i morgon så blir det en liten löprunda med Humlan. Hon är säkert i mycket bättre form än mig. Men jag måste ju börja någonstans för att komma igång. Nu är väl så bra som något trots vinterns antågande. På onsdag kommer Ulla upp och sedan åker vi hem tillsammans tidigt på fredag morgon. På torsdag är det urnsättning av Signe. Ska bli skönt att det äntligen blir klart. På grund av vissa omständigheter så har det dragit ut på tiden alldeles för länge.
Håller på att söka jobb för brinnande livet. Vore skönt att så snart som möjligt få tag i något i närheten av bostaden så att jag slipper att pendla någon längre tid. Det fungerar bra att vara inneboende och jag trivs i mitt källarrum men inget går ju upp emot att bo hemma.

Ännu en helg tillända.

så har denna helgen också nått slutpunkten. I morgon blir det bil tillbaka till Östersund. Helgen har varit riktigt givande och konstruktiv. Den inleddes på fredagen med att jag fick återuppleva delar av mitt förra yrke. Efter en "incident" på jobbet när jag satt i bilen på väg till Örebro var det stridsledning av den högre skolan medelst mobil. Resan tog längre tid än beräknat men jag uppfattade att tiden gick fort då jag hade fullt upp med alla kontakter.

Väl hemma så var det dags för besök på IKEA. Där inhandlades diverse som under helgen blivit ihopmonterat och uppsatt. Och "nej", det blev inga delar över utöver de som inte skulle monteras.

På efter middagen var Ulla. jag och hundarna ute på en liten promenad, så nu kan ni se hur det ser ut på nya gården.
Stina och Griima vid infarten till vår ny gård. De båda damerna har anpassat sig riktigt bra och är fortfarande bekymrade över vildsvinens läten på kvällarna. Pepar, peppar ingen grisjakt än. Hoppas vi slipper också...
Översiktsbild på boningshus, uthus och stall med ridplan i förgrunden.Vi är grannar med ett naturreservat där bland annat den sällsynta guldbaggen huserar. Här sitter Ulla i tingsringen som är ett par hundra meter från vår gård och precis bredvid vårt pumphus och vattenbrunn.

Flyttat och klart etc.

Det var nu ett bra tag sedan den här bloggen blev uppdaterad men nu är det äntligen dags. Har som sagt varit en hel massa saker som hänt och gjort att mitt fokus varit på helt andra saker än att blogga.

Kom hem helskinnad och brunbränd från Malta. Der var en välbeövlig och avkopplande resa. Något som både Ulla och jag behövde.
Stina har fortfarande lite problem med sin ena ljumske. Var iväg på djurmagazinet och hyrde in mig på deras vibbra-platta. Efter att ha varit lite orolig i början så slappnade Stina av rejält. Hon njöt verkligen av de 15 minuter som behandlingen tog.
Allt bohag, hästar och övriga djur är nu flyttade till vår nya gård vid Segersjö utanför Örebro. Det var verkligen som att komma hem. Trivs alldeles förträffligt bra där. Gården på Halåsen är såld och de nya ägarna har flyttat in. De fortsätter med att hålla hästar där vilket är kul eftersom allt jobb jag och Ulla lagt ner där nu kommer till nytta för andra.

Nu är det fullt drag i jobbansökningar och intervjuer. Jobbar på för att inte behöva pendla alltför länge mellan de två Ö´na. Den här helgen har så här långt tillbringats med att krypa omkring på golvet och montera en mängd Ikea produkter. Soffa, garderober och badrumsskåp. Fantastiskt nog så fick jag inga delar över!!!

På kvällarna här nere så hör vi vildsvinen grymta och skrika från grannens kohagar. Ett helt nytt ljud att uppleva. Vi har inte sett dem än. De är ju så förbaskat skygga och dyker bara fram här i mörkret. Första gången vi hörde dem så undrade vi vad sjutton det var som lät. Det var ny och lite exotiskt. Ska ta lite bilder på gården och lägga ut på bloggen.

På måndag bär det av upp till norrland för ännu ett par arbetsveckor innan jag på nytt kan åka hem och koppla av på nya gården. Men först ska ännu en garderob monteras och grejor packas upp och styvas undan.

Till våren börjar en ny tävlingssäsong och jag och hundarna har då ett mycket större tävlingsutbud inom närområdet än vi hade förut så jag hoppas på en aktiv tävlingssäsong under nästa år. En del tävlingar norrut lär det också bli hoppas jag.

Semestern är forfarande skön!

Sitter i lägenheten på Gozo och har varit ute en sväng på FB. Förstår att ni där hemma i Sverige har det lite tungt med höstens väder. Tycker ändå inte synd om er då jag själv kommer att landa in i hösten på torsdag kväll. Men fram tills dess ska jag se till att njuta fullt ut av sol, bad och bara vara.Idag var vi i Xlendi och solade på klipporna. Då jag blev för varm var det bara att resa sig, ta ett par steg och sedan dyka i ett svalkande medelhav. Riktigt skönt att slippa stranden. Både på grund av sand och populationstäthet. Låter kanske lite konstigt då Malta faktiskt är Europas mest tätbefolkade nation. Till Gozo skulle jag mycket väl kunna tänka mig att åka till igen.I morgon blir det en privat sightseeing tur som sträcker sig över hela Malta. Det är Ullas kusins svåger som är taxichaufför och bor på Malta som ska köra oss runt i en liten minibus. Ullas kusin Marie anlände hit igår med 2 väninnor så det lär nog bli livat värre i minibussen.
Varenda gång jag ser en hund så längtar jag efter både Stina och Griima. För att vara helt ärlig så saknar jag faktiskt Morris och Millan också. Det är lite tomt i sängen just nu. Vågar inte tänka på hur det blir när vi kommer hem. Jo lite gör jag det och det är inte utan att jag ler då jag framför mig ser hur både Stina och Griima går igång. Det lär väl inte vara något bättre med Millan och Morris, men det lär inte hoppa omkring som tokiga utan mera på katters vis gnida sig mot en och ”äga” en. Ska bli kul att komma hem. Men först om några dagar……

Efter storm kommer stiltje.

I natt fick vi uppleva ett rejält oväder. Vi var på väg hem från restaurangen då det först kom några droppar som enn liten varning för att sedan fullkomligt vräka ner. Blixtarna hade vi sett några på avstånd då vi satt och åt men inte tänkt mer på det. Vi tog i alla fall skydd under en utskjutande balkong medan det värsta vräkte ner. Då det lugnat sig lite så bestämde vi oss helt sonika för att gå hemåt trots regnet. Vi kunde ju inte bli mer än blöta. Väl hemkomna så brakade det loss ordentligt ute. Regnet kom i byar och det blixtrade kontinuerligt runt omkring. Då jag stod på altanen så dök bilderna som journalisterna tagit i Bagdad under bombningarna upp. Ljus och ljud stämde, dock inte anledningen som tur var. Det blev ingen avslappning i den svala kvällsluften på altanen. Bara att lägga sig i sängen för att läsa. Hade precis slagit upp boken då strömmen gick. Vad göra? Det bidde godnatt världen. Sov lite oroligt det det stormade så förbaskat ute. På morgonen var det lugnt och jag gick iväg till bageriet för att inhandla frukostbröd på rentvättade gator.

Dagarna går och vi njuter av att "bara vara" och ta dagarna som de kommer. I går hoppade vi på en sightseeing buss som gick runt hela Gozo. En fantastisk upplevelse. Det var också läckert att gå omkring i citadellet i Victoria som har sitt ursprung från 1100-talet.
Gozo är inget ställe att fara till om man vill parta loss utan mer ett ställa att bara vara på. Ett kanonställe att åka till för att uppleva lite lagom och ladda batterierna på. Så när vi kommer hem har vi verkligen laddat upp inför flytt.

Härom kvällen satt vi och tog oss något svalkande på en liten servering då "någon" ville feströka lite. Det var bara att gå in och köpa ett paket Pall Mall och en ask tändstickor. Plötsligt så var jag tillbaka i min barndoms stad. Tänk att det inte en var reklam på tändsticksasken!? "Sverige är fortfarande stort utomlands".

Så var det äntligen semester!

Efter 8 timmar i bil, 3½ timmar på flyg, ½ timma i taxi, ½ timma på färja och 10 minuter i bil (väntetider ej inräknade) så klev Ulla och jag in i en härlig liten lägenhet på Gozo. Lite fika och sedan var det godnatt efter uppackningen.
På morgonen så vaknade vi till ett strålande väder och en härlig utsikt från lägenhetens 2 balkonger/terrasser.Då vi nödtorftigt mornat oss så var vi iväg till bagariet och köpte nybagat bröd. På ena terrassen satt vi sedan och avnjöt frukosten i ljuvligt väder och skön atmosfär.

Ullas 50-års firande blev lite av en flopp. I och för sig så var jag ute i sista minuten för att boka bord och så men man kan ju ha vissa förväntningar på personalen när man talat om varför man är där. Efter att ha specificerat mer vad jag var ute efter så löste de det men det var inte med mer än ett nödrop. Sättet de gjorde det på var nonchalant och nästan otrevligt. Det var orutinerad personal men desto större anledning att lösa saker på ett bra sätt ändå. Det blev i alla fall inte alls som förväntat och Ulla var nog mer besviken än hon medgav. Besvikelsen låg också i att det var ett ställe vi blivit rekomenderade. Vi får ta om det någon annan kväll under vår vistelse här på Gozo, på en annan restaurang.

Mer om äventyren här kommer över tid. Nu ska vi bara njuta av ledigheten, för att inte tala om den goa värmen.På bilden nedan kan ni leta efter två fel. Tog bilden idag när vi tog bussen till en badstrand på norra Gozo. Alla "kommunala" bussar är av märket Bedford och är nog från 50-talet. Trots det så är de superfräscha både in och utvändigt.Vi njuter av ledigheten så mycket vi bara kan. Och det är nu ganska lätt.

PS. Fick ett sms från Jessica tidigare i dag. Hon skrev, "Var finns hundschampot? Hundjävel!". Efter ett stillsamt svar och en fråga fick jag till svar, "Griima har rullat sig i skit! Jag kräks!" Just då kändes det ganska skönt att vara på Gozo trots att jag saknar världens bästa dotter och alla djuren......

Hemma igen efter 2 nätter på tåg!

I onsdags kväll hoppade jag på tåget ner till Örebro. Jag hade tid för en anställningsinterju på torsdagen klockan 13.00. Förbindelserna mellan Östersund och Örebro är inte de bästa, så det blev nattåg både dit och hem. Självfallet blev det då en hel del tid över. Passade på att strosa runt i Örebro både före och efter intervjun. Frukost intog på Clarion hotell. Inget går ju upp mot en riktig hotellfrukost med extra mycket allt och sedan en rejäl kopp kaffe feteråt. Detta var en av de få gånger som jag inte hade en tid att passa så frukosten fick dra ut på tiden.

Upptäckte Örebro som en trevlig och vacker stad. Staden är mer utbredd än byggd på höjden och det är mycket grönt, parker och torg att vandra emellan.

Örebro slott ligger mitt i centrum som en naturlig fyr och vägvisare omgiven av vallgravar som det förmodligen finns fisk i. Jag såg ett antal som stod och fiskade runtom där.

Upplevde intervjun som lyckad för min del. Åtminstone så kändes det bra både under tiden och efteråt. Verkar vara en bra arbetsplats med bra medarbetare och ett bra ledarskap. Efter att ha fått verksamheten presenterad lite mer för mig så blev tjänsten än mer intressant (verksamhetschef för syncentralen). Det finns mycket att gå in på om jobbet som sådant men jag lämnar det därhän så länge.

Hemresan gick bra. Sov bättre på än på nerresan trots att värmen i kupen inte gick att stänga av. På morgonkulan var det bara att fotvandra från station till jobbet och börja på en ny arbetsdag. Himla tur att det är fredag i dag. En hel helg att se fram emot.

Så var vi på G igen!

Det var ett tag sedan jag skrev och anledningarna därtill är många. Nu har det lugnat sig lite och jag är ånyo på banan. Hänt sedan sist är att DM är genomfört, inga strålande resultat men jag är nöjd utifrån de förutsättningar jag och Stina hade.

Har varit en hel del fix och trix med visningar av gården. DVS städning och visning om vartannat. Nu är det i allafall klart. Köparna skrev på kontraktet idag så nu ska det bara fixas till så att vi kan flytta till vår nya lilla oas i Segersjö.

Stor del av tiden har också gått åt till att ordna till saker inför "Storsjöhoppet". Sponsorjakt, samordning och dokumentation med mera. Tävlingen genomfördes i helgen som var och vi hade en fantastisk tur med vädret. Strålande väder att ha agilitytävlingar i. Både tävlande, funktionärer och sponsorer skall ha ett stort tack för att tävlingen blev så bra som den blev. På filmen här under kan ni se mina och stinas bravader på de olika banorna. Jag är jättenöjd med våra lopp. Vi hade kontakt, fart och fläkt men framför allt vansinnigt kul. Domarna hade verkligen lyckats göra roliga men lite luriga banor. Stort tack till Frida och Emma från Åre hundrehab som gav Stina friskvårdsmassage efter loppen respektive dag. Massagen gjorde att Stina inte var det minsta stel efter tävlingsdagarna. Något jag tar med mig. Stretching gör jag redan men kommer att lägga mer tid på massage efter loppen vilket är rejält skadeförebyggande plus att vi får en bra stund tillsammans efter loppen.


I kväll embarkerar jag nattåget söderut. Ska på en intervju i Örebro vilket känns lite pirrigt så här innan. Det hör ju inte till vanligheterna att man sitter på den sidan av bordet. Oftast sitter man på den andra. Förbindelserna mellan de två Ö jag far emellan är inte så bra. Åker onsdag kväll och kommer hem fredag morgon för att sitta i intervju ungefär 1-2 timmar på torsdagen. Men det ska bli riktigt roligt trots att det finns ett stort mått av spänning med.

Flyttlasset till nya bostaden går från Halåsen i mitten/slutet av oktober så nu är det packning av nästan allt. Det brinner lite eftersom Ulla och jag drar till Malta den 19 september. Då kommer Jessica att sköta gården och alla djuren. Hon som då är nyss hemkommen från Malta.

Dikeskörningar och laddning inför DM.

Livslängden på en styrvajer till åkgräsklippare av märke och modell Stiga Villa, är cirka 10 år. Det blev jag varse i går när jag klippte gräset. For runt på de stora gräsytorna och närmade mig modigt ett djupt dike, djupaste. Med ett sardoniskt leende på läpparna vrider jag på ratten för att svänga av och klippa längs med diket. Det där leendet fryser fast i ansiktet då ingenting händer. Ratten är plötsligt alldeles lös, inget motstånd alls och framför allt ingen rörelse åt sidan. Hinner bromsa till lite grann innan jag glider över dikeskanten. Klipparen tippar och jag hoppar. Tur i oturen så slår inte klippagregatet i stenarna så knivarna klarar sig. En ostyrbar åkgräsklippare är väldigt tung att dra upp ur ett dike - bara så ni vet.Stina och jag laddar nu mentalt för att genomföra distriktets DM nu på söndag. Det är Föllinge/Krokom BHK som anordnar det på sportfältet i Krokom. Så har ni inget speciellt för er så gör gärna en utflykt dit för att titta på allt från tävlingsdebutanter till erfarna SM-ekipage. Och det finns alldeles säkert fika att inhandla också.Bilderna här ovan är tagna på DM i Timrå i fjol. Den viktigaste händelsen på ett tag hände faktiskt idag. Ulla var på mammografi med efterföljande läkarbesök vilket innan var ganska stressande. Efteråt var det bara lättnad och det gällde hela familjen. Det såg bra ut på bilderna och läkaren tyckte allt såg bra ut. Så det var med lättnad vi lämnade sjukhuset idag...

Mycket har hänt och mycket är på G.

Nu har bilderna från Fäviken kommit. Tack till Emma på Åre hundrehab som tog dem. Stina tycker som vanligt att det är vansinnigt kul med agility.
Här ser det ut som om hon hoppar ut i världen via däcket och i slalomet påminner hon lite om Toker då han och Prosit dansar med Snövit på julaftonens Disneyprogram.

Vi har varit, ja egentligen är det Ulla som varit hamstervakt åt "Sötis" under tiden som ägarfamiljen var i Bulgarien. Jessica blev riktigt förtjust i den lilla gnagaren. Själv trodde jag vi flera tillfällen att vattenkokaren var på då han motionerade i sitt hjul. Det är ju inte de ljud som jag normalt hör ute i köket, roterande hamsterhjul - alltså. Jag trodde att någon hade flyttat vattenkokaren till hörnskåpet. Men "Sötis" bur var placerad uppe på skåpet för att vara på behörigt avstånd från våra duktiga jaktkatter.Ulla och jag var ute och cykelrastade hundarna en kväll. Jag såg att det var något som rörde sig på marken. Snabbt fångade jag det lilla hoppande djuret och lade det i handen på Ulla. Hon älskar ju alla små djur, så även denna lilla groda. Dock så pussade hon inte på den vilket jag var tacksam för...Senare på kvällen så låg det två stycken tjejer och myste tillsammans i sängen. De tycker verkligen om varandra, Millan och Stina.

Förberedelser inför vintern görs. I helgen töms ligghallen och skithögen. Tack och lov att jag får låna traktor av grannen. Men skåpan behöver ändå handfyllas eftersom jag inte kommer in med traktorn. Fint värre blir det, både inför vinter och flytt.

En vecka har gått sedan Fäviken.

Det har gått en vecka sedan jag och Stina var på Fäviken och hade uppvisningar. Det blev sammanlagt 6 uppvisningar. Vi gjorde 2 per dag och det gick som smort. En publikfavorit blev när en ur publiken fick komma in och handla Stina på en enklare bana. Första gången var Stina lite tveksam men sedan tog hennes intresse för jobbet med hindren över. Dock tyckte hon nog att de publika förarna var lite långsamma för hon fick skälla lite på dem så att de ökade farten. Så nu är det bara att lägga 2010 års Fäviken game fair till handlingarna. Som ett tack för lån av hinder med mera så kommer Royal Canin att sponsra med lite priser till Storsjöhoppet. Emma, en praktikant på Åre hundrehab fotade en del på uppvisningarna och när de bilderna kommer så läggs de ut på bloggen.
Nästa år kanske det är någon annan som kör uppvisningarna i agility på Fäviken. Är ju trots allt en bit att åka från Segersjö till Fäviken. Men är sponsorn nöjd med de tidigare årens insatser så står de kanske för resan?

Veckan innan Fäviken så hade jag semester vilket var riktigt skönt och välbehövligt. Nu har jag varit igång en vecka och ser kanske inte direkt fram emot att jobba nästa vecka. Ser dock tämligen positivt på tillvaron för i september far jag och Ulla till Malta i 2 veckor - det blir en semester som heter duga. (undrar om det går att blogga från ordinarie dator därifrån? En sak att kolla med telia, min leverantör av mobilt bredband).En kväll i förra veckan såg jag och Jessica något riktigt häftigt när vi åkte hem från jobbet. Precis nedanför backen hemmavid var det 2 kungsörnar som cirklade lågt och skrek efter något. Kanske var det lockrop på avkomman att pröva sina vingar? Så nu håller vi ett extra öga på både hundar och katter när vi är ute. Men snacka om att det var mäktigt att se två kungsörnar på så nära håll.

Dags att turista i Jämtland?

Ett tag sedan jag skrev på bloggen sist. Det har varit mycket på jobbet, en del resande söderut samt visningar av gården här hemma med allt vad det innebär. Nu har det lugnat sig lite.
Angående rubriken så var det Ulla som nämnde det i bilen idag när vi for till stan. När vi nu har bestämt oss för att flytta söderut så det är kanske på tiden att vi turistar lite i omnejden innan vi drar. Mus-Olles museum, Moose-garden med mera. Men om vi inte har varit intresserade innan varför skulle vi plötsligt titta på sådana saker nu? Jag tycker det är bättre att återuppleva platser som vi besökt och gillat för att fördjupa upplevelsen och få den förstärkt med oss ner till Närke.
På torsdag far jag till Fäviken för att bygga banan för agilityuppvisningar, fjärde året i rad med Stina. Kanske blir det sista gången? Så på fredag/lördag/söndag är det 2 uppvisningar per dag och lite prova på för hugade ekipage. Ska bli riktigt roligt. Nu är det bara att hoppas på att vädrets makter står oss bi så att det åtminstone är uppehåll. Mycket roligt har man sett sedan jag sist skrev i bloggen, vad sägs till exempel om;
* Millan (liten honkatt) hoppar på Griima, greppar henne om halsen och försöker bryta ner henne. Griima var mycket förvånad över den lilla kattans försök till kraftmätning.
* Morris (den återuppståndna grå) kommer med en fet sork och lägger den framför Millan (liten honkatt), slickar henne på huvudet och lägger sig sedan en bit ifrån henne för att se på när hon slukar gåvan.
* Lillfölet skrämmer slag på Griima då hon nyfiket går fram mot honom. Han frustar till och Griima gör en frivolt ut ur hagen.
* Stina rusar in för att skälla ut och kaxa mot Thinna. Saken är den att hon går i en annan hage. Hästen hon skäller på heter Jappra och har sällskap av en ardenner i hagen. När Stina ser ardennern och inser sin jättemiss flyr hon för livet. Hästarna tittar bara föraktfullt på den skräckslaget flyende...
* Två nyfikna nosar på en igelkott. Den är blixtstilla men luktar tydligen jättegott för båda hundarna upptäcker att igelkottstaggar är vassa. Förvånat fnyser de och nonchalerar det lilla taggiga livet så intensivt att jag bara måste le.
* Puma (dotterns katt) tog verkligen befälet över hundarna när vi hälsade på Sebbe i Katrineholm. När vi kom sprang hon rätt på hundarna, svansen rätt upp och utfälld till tredubbla storleken. Både Stina och Griima köpte direkt vem som var boss på torpet.

Och lugnet har åter lagt sig.....

Ridlägret som Ulla och Jessica har haft är till ända sedan nästan en vecka. Kan det bero på detta som bägge hundarna ser så "söta" ut?Förvisso togs bilderna dagen innan lägret startade av min brorsdotter Stina. Trots sin ringa ålder tog hon riktigt bra bilder och lyckades med att fånga de båda håriga på ett härligt sätt.När ridlägret var över så vidtog operation storstädning, ute, inne, på loftet och i stallet. Inte för att ridlägertjejerna hade stökat till det mer än nödvändigt utan för att det på lördagen skulle vara visning av gården för eventuella spekulanter. Tack Sebbe och Caroline för all hjälp. Utan er hade vi fått jobba dygnet runt för att hinna. Visningen gick bra om man får tro mäklaren.

Klockan 23.30 på måndagen for jag och Ulla söderut. Under tisdagen kollade vi på fyra intressanta gårdar för att sedan sova hos Sebbe i Katrineholm. Onsdagen var det tre gårdar som fick besök av oss och vi kunde fara hemåt vid 19.00 tiden på kvällen.
Max i Örebro fick bli middagsrestaurangen för oss. Hemma igen var vi vid 04.30 på torsdagen. 2 timmar i sängen innan det var dags att fara till jobbet. Jessica hade som tur var hållit sig hemma då jag och Ulla var borta. Hon hade fixat till det bra hemma så att vi kunde ha en ny visning av gården på torsdagskvällen. Då mäklaren for så gick luften ur både mig och Ulla. Jessica hade farit på SM i Norrköping så Ulla och jag slappade verkligen på kvällen. Vi var faktiskt för trötta för att gå och lägga oss i rimlig tid. Vi hade ju dessutom en massa gårdar att prata om. Vilken av dem skulle kunna vara vårt framtida boende. Vi enades faktiskt om en, och det var faktiskt samma så vi slipper vara oense om vart vi eventuellt skall flytta. Intresseanmälan för jobb har jag också hunnit med att skicka iväg. Både till landsting och kommuner i närområdena. Bäst att vara på så stor förhand som möjligt.Morris, vår stora grå som i förra veckan "uppstod från de döda" katternas skara har verkligen börjat ta för sig, igen. Kolla bara på bilderna hur han påvisar sin "äganderätt" över Griima. Efter denna uppvisning gav han sig på Stina men då hann jag inte med att fota. Tyvärr så saknas fortfarande Doris, den lilla grå som är inflyttad från Jönköping. Hon har nu varit borta i två veckor.

I "mörkret" är alla katter grå.

Ulla och Jessicas ridläger är i full gång. De drog igång i söndags. Det är fyra tjejer däribland min brorsdotter Stina. Jag har förklarat för Stina (brorsdottern) att om jag skäller så är det förmodligen på Stina (hund) och inte Stina (människa). Det ligger nog mer hos mig än hos Stinorna.

I går ringde Jessica på min mobil strax efter klockan åtta. Hon var helt förkrossad. Hon berättade att Morris (katt) blivit överkörd och dött. Det var bara ett att göra. Sätta sig i bilen och åka hem. Många tankar och minnen passerade i skallen på mig under den snabba resan hem.
Väl hemma möts jag av en rödgråten Jessica, fyra ridlägertjejer som pratar om döden som det mest naturliga i världen. Ungar är för härliga. Pratade lite med Ulla innan jag gick in i källaren för att säga farväl till vår lilla goknul. Jag kände inte riktigt igen honom, men han var stor och grå precis som vår älskade Morris. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. De kom utan att det gick att göra något åt.
Tog bilen för att åka upp och prata med en av grannarna om bilkörning och att vi har ridskola och be dem hålla nere hastigheten för att vara på den säkra sidan. Sedan skulla jag ringa till Jämtkraft som håller på med ett arbete på berget. Deras entrepenörer kör som tokar. Grannarna var inte hemma så jag for hem igen.
Jessica mötte mig då jag klev ur bilen och skulle precis säga något när hon spärrade upp ögonen och bara skrek "MORRIS" rakt ut. Vände mig om och såg våran Morris skräckslaget fly ner i en vägtrumma för Jessica rusade mot honom hela tiden ropande hans namn. Det visade sig vara en okänd hankatt som haft oturen att hamna i vägen för en ouppmärksam bilförare. På kvällen kollade jag med granngårdarna närmast om de saknade någon katt. Ingen hade någon grå som saknades. Vi är jätteglada att det inte var Morris utan någon annan katt som dött. Men där ute finns det säkert någon som saknar sin goknul. Vet ni om någon som bor i vår närhet som har en grå som försvunnit så kan det vara den jag begravde i går kväll. Be dom då att höra av sig. Trots allt är det skönt att veta vad som hänt med ens katt.Skylten här ovan fick vi från min syster med posten igår. Det var inte utan att det kändes lite kusligt när vi trodde att vår Morris hade vandrat vidare till de sälla musmarkerna.

Solen skiner och i morgon är det midsommar

Förra veckan så föddes den ännu inte namngivna hingsten i hagen av Hrissla. Jag och hundarna kom ner strax efter det att det var klart. Det var lugnt och stilla i hagarna och hundarna var nyfikna men väldigt avvaktande. Publicerar nedanstående bild som en midsommarhälsning till er alla och jag hoppas ni får en bra helg.Den lille skrämde dock slag på Griima vid ett tillfälle. Han hade diat och var mätt och belåten då han lade sig ner för att vila en stund. Griima tog tillfället i akt och närmade sig väldigt försiktigt. Precis när hon skulle nosa på fölet så hickade han till vilket gjorde att Griima gjorde en frivolt och snabbt flydde fältet. Hon insåg dock snabbt att hon inte var förföjd och kom tillbaka men håll sig nu på lite längre avstånd. Stina höll distansen hela tiden. Hon har ju varit med om de har små djurens ankomst tidigare.

I samma hage går Assa med stor mage och där väntar vi på ytterligare ett föl, vilket kan komma när som helst. Hundarna lär väl vara lika nyfikna/blasé då.

Fullt upp....

Här är det verkligen fullt upp. Förra helgen tillbringade Ulla och jag i bilen. Vi var nämligen iväg söderut för att titta på ett par intressanta gårdar. Den ena föll vi pladask för. Tyvärr verkar det som om även andra har fallit för den. Det dröjde inte länge förrän budgivningen var igång. Vi väntar dock in för att se vad banken säger om lån först. Under tiden kollar vi på hemnet efter ytterligare intressanta objekt, de finns vi har hittat ett par till av intresse.
Ulla fick svar på sin jobbansökan på "Mogården". De vill ha ner henne för en intervju och då får hon passa på att kolla på flera objekt.

På jobbet snurrar det på av bara farten, Upplevde något mycket intressant och samtidigt väldigt skrämmande i onsdags. Även mycket välutbildade och reflekterande individer tappar sitt sociala intellekt då de låter sig uppslukas av gruppen. Plötsligt slutar de att reflektera och far ut på ett fullt sätt som enbart kan betecknas som mobbing. Det verkar som om de blir omedvetna om sitt eget beteende och hur det uppfattas av omgivningen och den som blir drabbad av de kastade knivarna. Även de tysta bidrar till kränkningarna genom att ge sitt stumma bifall. Känns i alla fall bra att de inte möter patienter i denna destruktiva konstallation. Det är illa nog med att de kränker sina "arbetskamrater". Man blir bara så trött...

Med Jessica hemma så händer det lite mera grejor än brukligt. Hon skulle ut en sväng på Tinna och undrade om inte jag ville följa med på cykel och ta hundarna med. Det blev en skön tur med ett betydligt tristare avslut. Vi drog i alla fall iväg och Tinna var riktigt nyfiken på cykeln och väl uppe på Halåsbeget så ville hon tävla mot mig. Jag ökade farten och hon hängde raskt på i galopp som sedan slog över i pass. Fasen vad häftigt det var att vara jämsides med henne en bit då hon passade. Vilken enorm kraft det är som frigörs då hon gasar på i passen.

Griima och Stina följde med bra precis som vanligt. Nästan hela tiden. Griima drog iväg och kom inte på inkallningen som hon brukar. Efter någon minut kom hon dock glatt springande.
Jag vill framföra ett speciellt varmt tack till den linjearbetare från Jämtkraft som varit ute i skogen, endast en liten bit från vägen. Men det var mer än tillräckligt. Du såg verkligen till att skapa merarbete för mig denna kvällen. Jessica satt på Tinna och jag fick höra det välkända ljudet av kväljningar från henne. Detta har jag full förståelse för. Griima såg inte längre direkt kramgo ut och inte luktade hon godis heller. Åtminstone inte för mig och Jessica. Stina blängde föraktfullt på henne och såg till att hålla distans till det stinkande lilla kräket.Finns det något som kan se så ömkligt ut som en blöt hund? I detta fall en riktig "skithund". Till och med värre än när Stina rullade sig i stinksvamp förra året.

Ulla verkar trivas mer än bra med den lilla nykomlingen som plötsligt, en vecka för tidigt, en morgon uppenbarade sig i hagen. Trots sin litenhet så är han riktigt framåt och nyfiken. Utan tvekan stapplade han fram mot en lika nyfiken Griima och fick henne att vika undan. Frågan är väl om det var hund eller skitlukten som var mest spännande.