onsdag 18 september 2013

KM, utställning och en förkylning "from hell"

Så har klubbmästerskapen i agility avgjorts. Det var en underbar fredagskväll med kanonväder och roliga banor. Hundar som gick kanonbra och förare som inte riktigt höll måttet i alla lägen.
Griima diskade båda sina lopp på grund av att husse inte riktigt var med. Bortsett från en felaktig tunnelingång i hoppklass och ett misslyckat slalom i agilityklass så gick Griima super. Även i den omtalade tunneln och slalomet för där var det bara husse som hade ett felaktigt beteende och usel handling. Griimas fart var det inget fel på och inte heller hennes kontaktfält på balansen. Fasen vad nöjd jag är med vår utveckling.

Stina blev klubbens nästbästa largehund, efter Figo. Hon fick 5 fel på ett missat kontaktfält annars gick hon fantastiskt. Det är ändå något visst med KM. Man får liksom tid att se klubbens andra ekipage som man inte ser på tävling eftersom man tävlar själv och inte går i samma klass eller storlek. Nu kan man verkligen se hur de har utvecklats sedan sist och i vissa fall var det grymt vad det har hänt mycket både med förarnas självförtroende och hundarnas skicklighet. Riktigt grymma lopp kunde jag njuta av på årets KM. Och ÖBK kommer att bli än giftigare på banorna nästa säsong.

Det var åldringarna som tog hem guld och silver i large. Både Figo och Stina visade de yngre förmågorna var skåpet ska stå. De visade verkligen att säkerhet, rutin och trygghet går bättre än snabbhet och orutin. Här nedan kan ni se filmerna från:
  •  Griimas hopplopp med en felaktig tunnelingång som fick husse att stampa foten i marken av besvikelse.
  • Stinas agilitylopp med fart som heter duga för att vara hon.
  • Griimas agilitylopp, ja inte hela utan bara hennes eminenta balansboms passering och några hinder till






Dagen efter KM så for hela flocken iväg till Karlskoga för att ställa ut nykomlingen i flocken. Det var i och för sig en inofficiell utställning men det är ju en kanonbra träningsmöjlighet samt miljöträning som heter duga.
Wynja skötte sig förträffligt och Ulla visade henne som om hon inte gjort annat. Både Wynja och matte fick bra kritik av domaren. Resultatet blev ett hederspris samt BIR valp. Förvisso var hon ensam kooiker på utställningen men det enbart berättigar ju inte till bra kritik. Tyvärr så blev bilderna från utställningen i suddigaste laget. Jag fick inte med mig kameran utan fick ta med mobilen vilket inte var det ultimata sättet att fota på.

Nu har vi siktet inställt på officiella utställningar framgent, det blir Ulla som kör dessa. Jag är med som logistikansvarig supporter mm. Jag och Wynja kör vidare med agilityn.
Hon fixar nu tunnel samt däck som står i markplan. Att runda hinderstöd går hyfsat och "alléslalom" har vi precis börjat med. Hon är inte dum det lilla livet. Det trillar ner rätt snabbt i skallen på henne.

Ungefär samtidigt som Ulla for till Malta med Hjärngänget så fick jag ett mycket ovälkommet besök på Bolltorp. Herr Höstförkylning dök upp utan förvarning och satte klorna i min veka kropp.
Ja för när det gäller förkylningar är alla manliga kroppar veka. Personligen tror jag att det är något straff till oss män för att vi ska känna oss ynkliga åtminstone någon gång per år.
Snorar, hostar, feber och hör dåligt eftersom hörselgångarna svullnat igen. Normal förkylning alltså.

Förkylningen till trots så har det blivit en hel del gjort. Poolen är tömd och intagen samt huvuddelen av sommarutensilierna på gården. Gräsmattorna, utom agilityplan har blivit klippta en sista gång och gräsklipparen är tvättad och vinterställd plus en del andra smågrejer som behövde göras. Nytt tak i lilla rummet är uppsatt och tapetseringen är nästan klar.  Det saknades en rulle så det får vänta ett tag. Låter som om jag legat i som en räv men det är inte så farligt. En sak i taget och sedan vila en stund, det blir mycket på några dagar. Det största problemet har varit att jag började svettas så förbaskat så fort jag började göra något.

Hundarna har också fått sitt under dagarna. Varierat mellan långpromenader och cykling. Ja, Wynja fick vara hemma medans vi andra cyklade iväg. Det har även blivit lite agilityträning. Fokus har då varit på Wynja eftersom jag inte riktigt är i form att fara runt som ett jehu med Stina och Griima. De större tjejerna fick nöja sig med lite momentträning.
Nu väntar jag bara på att förkylningen ska flytta ut från min kropp och att Ulla snart kommer hem

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar