Snart är det jul och vi fick presenter i förskott....

Det lackar på mot jul och en välbehövlig ledighet. En ledighet som är längre än en ordinär helg. Både kropp och knopp behöver återhämtning och laddas upp med ny energi.

Det första lussebaket är avklarat. Sedan dess har det blivit två till. Saffransbullar ska det vara till lucia och advent annars är det liksom inte på riktigt.

 



I början av december var jag och hundarna iväg och tävlade på Laxå BK inofficiella tävling i ridhuset, Askersund.
Stina var med bara för att få göra något. Tyvärr var jag för egoistisk och tänkte inte på att hon varit stilla under en längre tid på grund av blodörat. Det var höga hopp för hennes gamla och nu lite stela kropp. Agilityloppet gick bra med endast 5 fel. Hon rev första hindret... I hoppklassen valde jag att diska oss efter enbart några hopphinder. Det var stelt så det blev tunnlar och ut.

Griimas båda hopplopp ser ni i filmen här nedanför. riktigt nöjd med båda loppen.

Wynja startade i alla fyra loppen. Blev att pröva lite ny handling på tävling men framför allt att få till farten i hoppklass. Supernöjd med hennes insatser men mindre nöjd med mina egna. Jag gjorde henne inte rättvisa då jag fläckvis var riktigt ofokuserad och tappade bort handlingen. Wynja är så signalkänslig och följsam. Visar jag fel och är otydlig så gör hon bara vad jag visar inte vad jag vill..
Syns ganska tydligt i några sekvenser i filmen på de fyra loppen här nedanför.

Det var en trött flock som kom hem  efter en heldag i ridhuset. Roliga banor med lite tänk i. Bara synd att jag inte tänkte i alla delar utan bara "sprang". Här ligger Stina och Wynja och myser tillsammans. Griima har som vanligt gått en trappa upp och ligger i min och Ullas säng.

Luciahelgen tillbringade vi i Stockholm.  På ett ställe i Hufvudstaden hade en flock ljusälgar rymt och sökte sig från Nybroplan mot skogen. "En älgarad i storstadsdjungeln".    

                                                                                          

 

 Efter övernattning på hotell Scandic i Kungens kurva så var det på söndags-morgonen dags att åka till mässan i Älvsjö. Dags för utställning av vår Wynja på Stockholms hundmässa. Det var 46 kooikrar anmälda sammantaget i de olika klasserna. Den individuella bedömningen gick lysande, Excellent samt att hon, Wynja blev bästa tik i öppenklass med CK. I konkurrensklassen fick hon känna sig passerad av en championtik som vann och sedan blev BIR. Wynja kom tvåa och fick ett Cert. Detta innebar att Wynja den 13 december blev både Svensk och Norsk utställningschampion. Ulla gjorde ett kanonfint jobb med visningen av Wynja och hade jättebra kontakt med henne hela tiden.  

 

Blev ett färgglatt fotografi då championatrosetten hämtats ut. Ulla fick lite av blodad tand. Nu planeras det för danska utställningar i sommar.....

Själv fortsätter jag och Wynja tillsammans jakten på agilityplan och i viltspårskogen....

 

Det vill säga jakten på pinnar och klövar.

Kan det vara alldeles för mycket? Tur att hundarna ger energi och kraft!

Det är mycket nu. Ja inte i det som är viktigast men ändå. Pratar förstås om jobbet. Rör på sig en hel del och är olika uppfattningar som i de flesta fall kan härledas till olika utgångspunkter och olika nivåer på helhetssyn. Brus som egentligen har fått växa till sig utan åtgärder och ibland helt fel.
Belastningen är ganska tung och tar en massa energi. Jag är tacksam för de arbetskamrater jag har, medarbetarna på mina enheter och min närmaste chef. De gör att det fortfarande är roligt att gå till jobbet. Dessutom så har jag en alldeles underbar plats att hämta energi på.
Hemma och hela den Bolltorpska flocken ger så mycket positiv energi. Likaså tanken på de mina uppe i Jämtland.

 Första viltspåret i öppen klass är genomfört. Det blev en stor nolla men jag är nöjd ändå. Skottet fungerade över förväntan. Wynja blev bara nyfiken på vad skytten hade för skoj för sig. Det jag var mest orolig för var återgångsvinkeln men den tog hon som om det var det enklaste som fanns. Lite snurr i 2 andra vinklar och en klockren. Blev inget spårslut eftersom husse inte kunde stötta en riktigt trött hund på rätt sätt. Bara att ge sig på det igen. Spännande var det att gå bakom och fokusera på det lilla livets spårarbete.
Vi har också gått en helgkurs i agility för Nadine Rinderud, i mina ögon Sveriges bästa agilityinstruktör av de jag stött på.
Det blev otroligt mycket springa och handla hunden, lita på hunden utan att se hunden och en fruktansvärd mängd med byten av olika slag. Känner mig efter den helgen riktigt trygg med de tyskar, holländare, danskar och allt vad bytene kallades. Vad de heter är mindre viktigt det som betyder något är att de fungerar. Ska nu testa på tävlingen i Askersund den 5 december.

På bilden ser det verkligen ut som om jag och Wynja kör åt varsitt håll. Bara halvsekunden senare har hon landat och snott runt hinderstödet och följer mig som ett plåster
Här nedan ser ni de två banorna som Nadine drillade oss på. Den vänstra körde vi på lördagen och den högra följaktligen på söndagen.

Wynja passade på att kolla in banan då de andra ekipagen körde för att memorera och ligga steget före husse. Fläckvis var det svårt att hålla reda på både banan, sig själv och hunden. Tur dock att Wynja är så himla följsam och lättjobbad. Men även hon var mer än trött sista passet på söndagen. Trots det ställde hon upp och jobbade bra på den luriga banan och höll god fart.

Trigger just for joy alias Wynja (är namnet på en fornnordisk runa och står för glädje och lycka).

Jag tror att ni som ser oss förstår vilken glädje den här lilla kooikern ger både till husse och matte.

På tisdagen veckan efter var det en ledbruten gubbe som gick upp för att åka till jobbet. Att något som är så vansinnigt kul ger sådan smärta ett par dagar efteråt. Träningsvärk var det någon som sa men jag har ju inte tränat..... eller?

 

Sedan sist det skrevs har vi haft finbesök på gården. Dotter och dotterson kom ner ett par dagar och förgyllde tillvaron. Jessica, Max och jag var nere en dag i Jönköping för någon form av släktträff, Det var min bror och syster, deras barn och barnbarn. Så det var fullt drag med små och mindre små barn.
Var en riktigt härlig eftermiddag med mycket glädje och positiv energi. En lisa för själen samtidigt som det blev ett konstigt uppvaknande då jag insåg att jag faktiskt är äldst i vår släktgren.

Det är inte bara vi som tränat som behöver vila ut efter aktiva dagar. Stina blev opererad för sitt blodöra. Efter ett antal bandage som hela tiden ville glida på sniskan så hittade Ulla ett alternative som fungerade riktigt bra. Tillsammans med en "kort" tratt fick örat vara ifred och efter 10 dagar togs dränaget bort och efter ytterligare några dagar tog Ulla de sista stygnen.

Verkar som om det löser sig, ta i trä. Blir nu för Stina att ha ett och ett halvt ståndöra då det opererade hänger lite. Vi får se tiden an hur det blir. Hon slapp i alla fall "blomkålsöra"

Chillningsmästarna i det Bolltorpska hushållet. Både Linus och Stina har en exceptionell förmåga att slappna av och njuta av stunden samtidigt som de är helt trygga i sitt revir. 

Jag begriper inte hur dessa två små liv kan se ut att njuta och samtidigt koppla av så fullständigt som de gör. De andra öppnar ögonen för att hålla koll om det är något som rör sig. De här två,,,bara chillar liksom.

Vintern har nu officiellt kommit till Bolltorp. I lördags sattes snökäpparna ut längs vägen. Tog en stund men det var bra träning för överkroppen att jobba med spettet och vigheten fick sig en duvning då det skull ut och in i traktorn hela tiden. Lyckades även med konststycket att riva ner en skylt. Naturligtvis fick jag den i ansiktet och skar upp ett jack på näsryggen. Så nu lär väl folk tro att jag varit ute och boxats.

Reflektion efter terrordådet i Paris:
Efter det som hände i Paris, där hela världen fick bevis på vad IS är och står för var det inte utan att jag började fundera.
I normalfallet har jag en humanistisk syn men vad gäller dessa terrorister och mördare har jag faktiskt inte ett uns till övers för. Bilden här under var en som nog många har sett i sina flöden på FB. Den var talande för vad jag kände just då.
Men just nu vet jag inte säkert. Det dröjer nog inte länge förrän svenska soldater och befäl blir insatta i kampen mot terrorismen. Vi är ju med i EU och är förbundna att stötta varandra i kampen mot IS och annat löst folk. Det var ju också vad regeringen uttalade efter Parisdåden. Vi får väl se om de står fast vid sina löften. De har ju svikit i så mycket annat. Och hur reagerar Sverige då svenskar stupar i strid mot terrorn? Oavsett om det är här hemma eller borta i främmande land...

Höst, dimma, avverkning, full fart och ett rackarns blodöra.

Det var några månader sedan hundarna låg och chillade i solen på altantrappan. Tiden går fort och nu är vi mitt i hösten med början på vinter. Hoppas dock att det blir en snöfattig vinter vilket gör att spårsäsongen blir längre...

Hösten till trots så har det hittills varit en underbar sådan. Väldigt lite av regn och lera och betydligt mer av soliga dagar med hyfsad temperatur.

På kvällarna har dimman smugit sig fram. Jag tänker då tillbaka på när min Morfar berättade för mig att det var älvorna som dansade. Yrde dimman så var det en vild stormdans de höll på med. Härliga minnen.

Segersjö hundsällskap har flyttat agilitybanan inomhus. Vi håller till i ridhuset vid Rosenlund med vår vinterträning. Vi är ett gäng som tränar ihop och hyr in oss på tider i ridhuset. Fungerar kanon och det blir bra träning då vi inte är så himla många som tränar samtidigt. Vi har riktigt trevligt ihop och har oftast bra kvalité på våra träningar. Under hösten vintern kommer vi att ha både en nybörjarkurs och en fortsättningskurs i agility.

Hundarna och jag blev verkligen förvånade i veckan. Vi skulle ut och gå en sväng i skogen där jag lagt en del viltspår för Wynja.
Skogen var puts väck och låg snyggt staplad och paketerad i anslutning till vägen. Det såg verkligen öde ut där ett hygge nu tagit plats.

Föryngringsyta heter det visst med ett mer positivt laddat ord. Oavsett vad det kallas så saknar på jag och de pälsklädda skogen när den stod på plats.
Provade att lägga ett spår för Wynja där. Hon löste det ganska bra med tanke på alla dofter som maskinerna rört om och lämnat efter sig. Blev bra träning med ett helt nytt spårunderlag för den lilla rödvita.

Wynja är nu anmäld till öppen klass i viltspår. Ska bli spännande att se hur det går och vad vi (jag) behöver träna på. Att Wynja fixar det är jag inte det minsta orolig för.

Vi har fått en ny typ av soffa hemma. En så kallad etagesoffa där hundarna kan ligga i olika nivåer för att ta igen sig efter ansträngande arbete eller bara för att..

Sista söndagen i oktober var jag och tävlade med Griima och Wynja i Fagersta. Stina var med som supporter och coach. Det var en dubbel klass två med två starter i varje klass. Med tanke på Griimas has så startade jag bara med henne i de båda hopploppen. Hon gjorde bra ifrån sig och kom faktiskt trea i sitt första lopp. Det andra diskade vi oss i tack vare husses lite otydliga och ofokuserade handling. Loppen kan du se här under.

Wynja den lilla Knickedicken slog till med att nolla de tre första loppen med diskade sig i det fjärde eftersom husse valde en tvivelaktig start. Det går ju att sätta Wynja och kalla in  henne mot hindren en bit in i banan. Men nejdå. Husse skulle ha en springstart och då är ju slalom så förbaskat roligt.
Wynja hade faktiskt bättre tid än Griima på hoppbanan. Tightare svängar och bättre fokus mot hindren. Kan nog också bero på att husse är mer fokuserad då han kör med Wynja...

Gummilumman var hos veterinären i fredags. Blodöra! Veterinären tömde örat på blod och lade ett förband med lite tryck som vi sedan har lagt om i omgångar under helgen. Förbandet ligger så att det ser nästan ut som om hon fått örat amputerat. Tur att min kära hustru är duktig på det här med djursjukvård. Hon fixar och trixar så det står härligt till.

Vi hade inte mer än hunnit lägga nytt förband på Stina i lördags förrän jag upptäckte att Millan hade ett infekterar sår på sidan av halsen. Trodde först det var en fästing men när jag tog på den lilla bulan så sprack den upp och en massa gult pus rann ut. Luktade vedervärdigt. Hon hade nog varit i slagsmål för det såg ut som ett bitmärke där bara ena perforeringen blivit infekterad. Ulla fixade till det där galant samtidigt som Millan litade helt på henne och bara låg stilla. Lät lite då Ulla pressade ut pus men annars var Millan superduktig.

I skog och mark med djuren. En lisa för själen.

Hösten har nu verkligen kommit. Lite kyligt men det har varit fina dagar den här veckan. I går tog vi en promenad med hundarna och då fick Gandur hänga med. Härligt att se hur han har återhämtat sig. Han var verkligen pigg och glad över att få följa med. Han var till och med lugn, om än lite vaksam då vi passerade kohagen med en hel flock med nyfikna kvigor. Fantastiskt då han tidigare varit fullständigt livrädd för kor...

 Det blev bra träning för oss allihopa att traska runt på en längre skogspromenad där hälften var i obanad terräng. Hundarna sprang runt och undersökte det mesta men hade hela tiden koll på var Gandur och vi var. Wynja höll sig gärna bakom Gandur. Kanske gick hon och drömde om att han skulle släppa ifrån sig lite godsaker från bakändan!?

Var det så kammade hon noll för han hade redan fixat det i paddocken innan vi gick iväg. Hela flocken hade sedan en lugn och harmonisk lördag. Utom Ulla, för hon drog på fest vilket hon var väl värd efter en intensiv vecka.

 

Att efter jobbiga och stressande dagar på arbetet komma ut i skogen och göra något med hundarna ger rejäla, positiva energiboostar.

Under veckan har jag kört några spår med Wynja vilka hon löste riktigt bra. Efter att ha börjat slarva och tappa fokus så har hon nu kommit i form igen. Knickedicken är nu riktigt spårsäker och går i stort sett mitt i spåret och jobbar på riktigt bra. Har haft några små utflykter men gick sedan tillbaka på spåret. Tidigare så fortsatte hon bra långt på utflykterna innan hon kom på vad hon skulle göra, men då var hon för långt från spåret. Nu funkar det bättre och bättre.

 Känns som om vi snart är mogna att ge oss på öppenklass i viltspår. Några spår till med de tuffa vinklarna så kör vi. Bära eller brista. Blir ju en erfarenhet till för oss båda i alla fall. Glad och nöjd är hon i alla fall att få bära klöven tillbaka till bilen från spårslutet.

 

Ska också ta mig tid att lägga viltspår för de andra två. Inte med mål att göra viltspårprov utan mer för att de ska få nya utmaningar och jobba med sin skallar. Tror nog att de kan vara riktigt duktiga på det!? Den som prövar får se. Och den som inte gör det vet aldrig!

 "Husse vi vilar lite i soffan tills det blir dags att gå ut".

En Stina på 11½ år pockar på uppmärksamhet och visar att det verkligen är hon som är "unghunden" som vill ha lek och skoj. Sedan Wynja kom har Stina blivit minst 8 år yngre, om inte mer.Man kan inte annat en le då hon pratar på om att hon vill leka....

 Man stöter på en hel del roligheter då man är ute och far på de sörmländska vägarna. Trodde först att det var ett ekipage som rymt från sin kusk. Vid en närmare granskning visade det sig vara något helt annat. Om tanken var att få bilarna att sänka farten så lyckades de minsann rejält. Kröp fram med tassemobilen för att inte bli påsprungen av häst med vagn...

 ...innan jag for in i denna lövtunnel var jag bara tvungen att kliva ut ur bilen och ta ett kort. Var en speciell känsla att köra igenom denna tunnel som börjat skifta till höstskrud.

Wynja blänger och säger med blicken "Ge f-n, min klöv". Så här på är hon då hon gått ett 500 meters spår med två vinklar och ett bloduppehåll. Bara en liten snurr på sista spårbenet men den löste hon ganska snabbt. Träningen med "godisapporter" i spåret har givit resultat. Nu har hon börjat jobba fokuserat, lugnt och spårsäkert. Var bara en liten utflykt vid snurren men det syntes att hon kom på sig själv och snabbt sökte sig tillbaka till spåret.

Jag är riktigt stolt över min lilla knickedick. Det var en rejält dos positiv energi jag fick i mig hela tiden då jag gick bakom henne i linan.

 

Har ni sett att Wynja har samma pose varje gång jag fotar henne med klöven? Ska se om det går att få till några andra vinklar och poser framgent.

Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken!

Kära barn har många namn. Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken är smeknamnen på Stina, Griima respektive Wynja. Såna där namn man ger dom vid särskilda tillfällen.
Stina fick sitt Gummilumman på banan vid en klass 1 tävling för många år sedan. Allt för att locka fram farten i henne.
Poppiloppan fick Griima heta efter det att hon var "våldsamt" förtjust i en Helen vi känner. Wynja kallades knickedicken efter att som vanligt ha varit liten och söt men inte så lyssnande.
Knickedick var ett uttryck som min Mamma använde om små söta men inte så lydiga varelser.

Husse! Varför har vi fortfarande kvar den här korgen? Jag fick ju den då jag var liten, har växt lite sedan dess....

 .... om jag provar så här....

 .... eller så här?

 


Blir nog bäst att ligga utsräckt så här i den stora. Duger att ligga som en hoprullad räv i den lilla korgen men är jag en prinsessa så måsta jag få ta lite plats ibland.

Gummilumman, Poppiloppan och Knickedicken var ganska nere då den Bolltorpska banan ställts undan för vintern. Slut på agilityträningen hemmavid men vi kör på som vanligt på banan i Segersjö fram tills dess att vi flyttar in i ridhuset för vinterträningen. Ska bli riktigt roligt med vinterträningen i år.
Funderar på att dra igång en agilitykurs för nybörjare och en fortsättningskurs nu i höst. Får kolla upp om det finns underlag för att starta upp.

Viltspårträningen fortsätter parallellt med agilityträningen. Vi har en del att jobba med. Wynja spårar alldeles utmärkt men hon har lite svårt att fokusera. Har något vilt korsat spåret så vill hon gärna följa upp och kolla vad det är som passerat. Detta till husses stora frustration. Har dock blivit mycket bättre sedan jag börjat lägga några "godisapporter" i spåret. Får fortsätta med det ett tag till och då även variera antalet apporter och var de ligger. Hon har blivit mer spårnoga sedan jag började med det. Viktigt dock att de ligger med vinden i ryggen så hon inte går upp med nosen och släpper spåret för att få godiset på vind.

Hösten har nu kommit på riktigt vilket verkligen syns ute i naturen. I den täta granskogen bortanför Bolltorp är det fullt med svamp på den barrtäckta marken. Inget man plockar för att äta men det är läckert och jag tänker på John Bauers trollmålningar varje gång jag passerar.



Lämnar bloggen för denna gång med en färgsprakande hösthimmel. Ha det bra och var rädda om varandra.

Har hänt, och händer mycket nu....

Tiden går verkligen fort. Semestern är redan slut och jobbet har ånyo börjat ta sin beskärda del av livstiden.
Har varit en riktigt skön semester och jag har inte tänkt på jobbet alls. Jag hade heller ingen stress i kroppen dagarna innan som jag haft förr om åren. Kan jag äntligen ha lärt mig vad som är viktigt i livet? Att vara här och nu och inte oroa mig i förtid för det som jag ändå inte kan påverka....

Som rubriken antyder så har det hänt en hel del både under semestern och just nu. Livsfokus har fått sig en liten förskjutning på ett fantastiskt och positivt sätt.

Min strävan är att ta en sak i taget men jag kan inte garantera att det kommer i kronologisk ordning, utan det blir nog mer om vad som är störst kommer först och sedan i den ordning det faller fram i skallen. Alltså inte att något efter det första är större än något annat.

 Först och definitivt störst är Karl, Thomas, Maximilian, kort och gott Max. Min dotterson som kom till världen den 29/7 och gav mig mitt nya epitet som Morfar. Det är stort men känns ännu inte riktigt verkligt.
Det var ju inte länge sedan som dottern var i den storleken, eller har bara tiden gått så fort.
Verklighet och insikt kommer nog som ett nedslag då Max rycker i byxbenet och pockar på uppmärksamhet med att upprepa, Moffa, Moffa...
Ser verkligen fram emot den dagen.

I slutet av sommaren blev det i alla fall lite bad och simning för hundarna. Wynja hyser en stor förkärlek för att simma in och kravla sig fram i vassen. Ser inte alls speciellt stabilt eller säkert ut. Bättre då hon simmar fritt och inte ska in bland all bråte. Det är väl den där andgenen som slår till i närheten av vatten/vass....

Eftersom ordinarie utställningshandler var ur slag som utställare fick jag hoppa in som stand in. Var väl inte så himla lyckat men det var ganska kul att vänstervarva. Vad gäller själva uppställningen/visningen fanns det en hel del i övrigt att önska. Men när det kom till att knata runt gjorde jag ganska bra ifrån mig. Excellent, Reserv cert och reservcacicb. Den irländska domaren gillade hundar med kropp som visar att de arbetar.

Augustisnurren är en välarrangerad 3-dagarstävling som Frövi BK anordnar. Första dagen är det lagtävling och Segersjö HS satte ihop ett mediumlag på skoj och ställde upp.
Dag 2 och 3 var det individuella tävlingar. Startade med både Griima och Wynja. Griima var det mest för att få tävla och gällde inget då hon redan är klar för uppflytt i trean. Men jag tror inte jag flyttar upp henne med tanke på hasen. Wynja plockade sin 1:a pinne i klass 2. Båda var otroligt roliga att köra på de trevliga och flytiga banorna.

 

Den 22 och 23 augusti hade Skooi sin clubshow. På lördagen var det utställning för en tysk domare. Wynja fick fantastiskt bra kritik men föll på att hon hade för många fläckar på det vita. (Fantastiskt med en bedömningssport där färgen styr så otroligt hos vissa domare.) Trots placering i mitten är jag jättenöjd med bedömningen, färgen till trots.
Lördagen avslutades med gemensam middag i trevligt sällskap.
Söndagen tog vid och då genomfördes KM i agility samt en blåbärsklass. Wynja och jag kom 3:a på KM. Det största var ändå blåbärsklassen där folk vågade gå ut och prova på med sin hund. Såg ingen som hade tråkigt trots varierande resultat. Efter prisutdelningen så var det fritt fram för alla som ville att prova Blåbärsbanan.

Tack till alla Skooiare för en trevlig clubshow/helg med allt vad det innebär.



Wynja och jag jobbar vidare med viltspåret. Vi tränar på öppenklass delarna och har fastnat lite i ett moment. Blir till att backa en bit och köra lite motivationsarbete på spåret. Både på klöv och blod.
Hon har lite svårt att behålla fokus på det spå hon har i nosen då det dyker upp annat som verkar vara roligt att kolla upp.
Det kan vara allt från räv, vildsvin. levande rådjur, orm en och annan bär-/svampplockare samt de rester de eventuellt lämnar efter sig.
Ska testa att köra ett rent fältspår där jag vet att inga diverseplockare vistats samt minska liggtiderna lite.

Sista helgen i augusti körde hela flocken uppvisning på Segersjödagarna tillsammans med flera andra ekipage från Segersjö Hundsällskap. 2 dagar med finväder, välbesökta uppvisningar och dog-trail. Kan en helg vara mer rolig än att göra saker med sina hundar och umgås med trevliga och lika tokiga människor som man själv? Inte mycket, men det finns.....

Efter lite funderande och tagande av kontakter med supporten för SBK-tävling finns nu Svenska kooikerhondjeklubben med som klubb att tävla för i SBK-tävling. Jag valde att tävla för dom då jag har mer gemensamt med dom än med den lokala kennelklubben.

 

Helt rätt! Jag är inte längre medlem i SBK. Finns många anledningar därtill, bland annat så tränade jag aldrig på min dåvarande hemmaklubb. Mycket beroende på att jag har långt till klubben, och känner då ingen gemenskap med klubben som helhet. Jag har även andra klubbar/aktiviteter jag är med i så det handlar om val jag gjort. Självklart tycker jag om de människor jag känner där genom agilityn. Och vi träffs ju fortfarande lika ofta som innan, ute på tävlingar etc.

 

Jag har valt att istället vara aktiv i Segersjö hundsällskap. Vi tränar och tävlar ihop och har roligt tillsammans även vid sidan av banan. Dessutom finns anläggningen betydligt närmare och vi har en mycket väl fungerande vinterträning.

Bilden är tagen av min kära hustru på augustisnurren.

Barnbarnet visar sig redan ha rejäl talang för att umgås med djur. Här fungerar det lysande med närhet till katter. Om någon vecka ska vi träna och se hur det går att vara medelpunkt i en hundflock....

Rackarns vad jag längtar efter att få träffa den lille igen!



Tyskar, jackosar, inkrokningar och orm i skogen!

Solnedgång vid ett idylliskt Bolltorp. Det har vari bra dagar även om meterologerna hade spått annorlunda. Jag har börjat min semester och Ulla har bara ett fåtal långpass kvar innan även hon går på ledighet.

Uppe i Östersund går dotter och måg i väntans tider. Tillökningen kan ju nu bli när som helst. BB-väskan är packad och klar rapporteras det och det mesta runt "nykomlingen" är klart hemma hos dom.
Att bli morfar och mormor för första gången är ju inget man skojar bort. Börjar kännas verkligt nu....

Under den gångna helgen hade vi besök av, i mina ögon, en av Sveriges bästa agilityinstruktörer. Vi var ett gäng tävlande agilityekipage från Segersjö hundsällskap som bokat in henne för en två-dagars kurs.
Det var två intensiva halvdagar för oss. Vi var 4 stycken varje halvdag så det blev riktigt intensivt och lärorikt. Filmen nedan visar Wynja och mig under övningarna dag 2. Dag 1 hade Wynja betydligt bättre fart men det märktes att hon var trött i skallen dag 2. Inte så konstigt då hon är ung och tämligen oerfaren. Vi fick med oss en massa på vägen.

Tysk, Jacko och inkrokning samt "magnet" och tänka hundens väg. Tänk på vilket hinder hunden ska ta och inte lägga fokus på de hinder hunden inte ska ta. Kors i taket det funkar även för mig och Wynja. Problemen fanns bara i mitt huvud, hur svårt kan det vara....

Nedan kan ni se ett antal glimtar på alla som var med på kursen och vad vi höll på med i två dagar med Nadine och våra härliga hundar. Det var lika roligt att titta på de andra ekipagen som att köra själv. Man gladde sig verkligen då de satte utmaningen och visade "hur svårt kan det vara!?"



Hela tiden man sprang mellan hindren så jagade Nadine på och coachade samtidigt. Det är garanterat inte sista gången hon kommer till oss på Segersjö. Tror vi lyckades bra med både mat och boende för att inte tala om positiva och läraktiga kursdeltagare (då menar jag både hundar och förare).

 

I går kväll var jag ute och lade ett liknande spår som sist fast spegelvänt.

300 meter med 2 vinklar och ett bloduppehåll efter den andra vinkeln.

I dag, efter 14 timmar for vi ut för att gå spåret med Wynja i täten. Hon tog upptaget bra och låste snabbt på spåret. Trots att spåret gick över mark som var ordentligt uppbökad av vildsvin. Wynja stannade till några gånger för att snusa efter svinen (de hade nog varit där under natten) men fortsatte ganska omgående följa spåret.

 

Den första vinkeln gjorde hon ett litet slag i men sen tog hon upp spåret och jobbade på i lugnt tempo.

Hon går mitt i spåret och ryggar våldsamt då nosen stöter på en väsande orm. Wynja kollar in vad det är. Följer sen vaksamt ormen då den ringlar iväg, för att sedan fortsätta spåra som om inget hänt.

 Huggorm hann jag tänka och såg bilder på veterinärbesök och konvalescens för mitt inre. Ögonen sökte sig per automatik till ormens huvud. De gula markeringarna vid halsen lugnade mig snabbt - bara en snok. Såg att den var strax under metern då den ringlade iväg på jakt efter en annan solig plats eller något mindre byte än en kooiker. Tur att jag inte överreagerade och skrämde henne från spåret.

Blodspår, svettiga banor, svalkande bad och en hemkomst

Händer en del i livet runt oss och hundarna just nu. Det mest spännande är att dotterns graviditet löper mot sitt slut och det dröjer nu inte länge till världen för en ny medborgare och nya morföräldrar.

 

Wynja har genomfört sitt första viltspårprov i anlagsklass och blev godkänd. Hennes spårarbete var jättebra. Husse lyckades hålla sig i skinnet och gick längst bak och läste hennes arbete. Det var jättespännande att gå bakom och bara läsa och lita på hund. Vi fick väldigt bra och detaljerad feedback då jag fick lyssna på domaren och domaraspirantens diskussioner runt bedömningen och de kriterier som gäller diskuterades.

Nu blir det till att träna för öppna klassen och då börja med ett moment i taget. Så redan på fredagskvällen la jag ett spår som vi sedan gick på lördagsmorgonen.

Spåret blev ca 300 meter med två vinklar varav det var bloduppehåll efter den andra vinkeln. Jag trodde inte att Wynja skulle lösa ett 10 timmar gammalt spå så himla bra som hon gjorde. Nu är vi på G i viltspåren och vi är båda taggade.

 

Lördagen tillbringades i Karskoga på agilitytävling. Griima och Wynja tävlade medan Stina agerade aktiv supporter. Ulla var med, både som coach och support. Var skönt att ha med Ulla som kunde ta hand om hundarna mellan loppen. KASK hade organiserat det bra så det flöt på bra. Utan Ullas support så hade jag fått stressa mellan loppen. Nu var det istället lugnt så jag kunde fokusera på banorna och handlingen.

 

Griima presterade riktigt bra och det blev 2 pinnar för henne. En i respektive klass. Det viktigaste var dock att vi hade kul på banan tillsammans. Hennes balansbom med tunnel direkt efter satt som en smäck i båda agilityloppen. De felen hon fick är husses fel otydlig och för tidiga signaler som renderade i ett missat kontaktfält och en vägran. 10 fel på fyra starter. Bra jobbat Griima.

Det var inte bara Griima som gjorde bra ifrån sig. Wynja hade hämtat sig efter diskarna i Fagersta och visade att hon hörde hemma i klass 2. Inga pinnar men det var riktigt nära 2 st. Men pinnarna är ju bara pinnar. Vad är en pinne mot att jobba tillsammans med sin hund och verkligen känna kontakt, fart och lycka över att ha kul tillsammans? Då är pinnen ganska lite värd...



Av våra åtta starter så var vi och hämtade pris sex gånger och hade inga diskningar alls med oss hem.

Vi skötte oss galant. Både vi på banan och supporten vid sidan av.

 

Träffade på en lite kooikertik som gick i small klassen. Det var en Cirtaps vid namn Ruby. Hon och hennes matte presterade jättefina lopp och det var en snabb liten tjej som var väldigt följsam. Skulle tro att de tar sig ganska långt med tiden.

 

Det var trötta hundar och människor som kom hem på lördagskvällen. Viktoria hade som tur var öppet så vid 21.30 hämtades det hem kebabtallrikar som avnjöts av de människoliknande varelserna av flocken. De fyrbenta fick nöja sig med torrfoder men de hade ju fått korv under dagens arbetsinsatser på banorna.

 

Söndagen visade sig vara lika fin som lördagen med en strålande sol och skön värme. Stor del av dagen tillbringade jag på gräsklipparen för att korta ner det gröna på tomten. Agilitybanan fick jag åka 2 varv på för att det skulle bli bra. Innan klippningen fick jag dock agera mekaniker då jag bytte drivrem på klippaggregatet. Det blev även några dopp i poolen som Ulla fixat till.

Självklart fick även de pälsklädda svalka sig genom att simma runt ett par varv under handledning. Det blev premiär för Wynja i poolen medan de mer luttrade, Griima och Stina hanterade poolbadandet med ett harmoniskt lugn. 

 

På måndagskvällen kom tårarna i den Bolltorpska flocken. Efter åtta veckors "walkabout" kom Millan hem och flocken var åter fulltalig. När jag skulle kvällsfodra kom hon gående över stallplan och jamade på sitt karaktäristiska vis. Precis som om hon sa att "ja, jag är hemma nu. Var är mjölken?"

 

Blev lite pyssel med att plocka fästingar och ge avmaskningsmedel. Hon sov gott hos Ulla hela natten. Nu får vi väl se när hon laddat upp för att ge sig iväg på nya äventyr. Nackdelen med att ha en katt som tycker om att vara ute är ju att man aldrig vet om och när det drar på utflykt....

Hopp i Segersjö, värme, viltspår och pool

Semestertider och ledighet närmar sig. Bara knappt två veckor kvar att jobba innan jag går på fem veckor av skön ledighet. Känns som om det är extra behövligt just i år.

På cykelturen häromdagen passade den lilla på att springa ut på en nygödslad äng. På bara bråkdelen av en sekund lyckades hon rulla minst 2 varv och bättrade på sin vackra päls med diverse illaluktande tillbehör.
Just då var hon väldigt billig, likaså i badkaret. Men nyduschad och fräsch så var hon lika dyr som någonsin förr. Trots lite stripig blötpäls verkar hon trivas alldeles förträffligt med den Bolltorpska flocken som hon är en del av.


Söndagen efter midsommar så gick det årliga evenemanget "Segersjöhoppet" av stapeln på Segersjös fältrittbana. det var tre klasser. En agilityklass och två hoppklasser. Jag startade med Griima och Wynja i large respektive medium. Ulla startade med Stina i large och de gjorde kanonbra ifrån sig. På tre starter fick de bara 5 fel och det berodde enbart på att Ulla valde en annan väg en den hon banvandrat. Till saken hör att den banan hade även rutinerade förare problem med. Stina och Ulla gjorde mig riktigt stolt. Kul att se hur de samarbetade som ett team på banan.

Griima och jag hade riktigt roligt i alla loppen. Gick väl inte riktigt lika snabbt som jag vet att vi kan men det var roliga banor och hon följde bra.

Wynja gick också hon riktigt bra. Till och med lite snabbare än vad jag förväntade mig. I det andra loppet blev det en riktig AHA-upplevelse. Då avslöjades det till min fasa att vi helt glömt att träna bakombyten. Det gick inte att missta sig på då hon undrade vart sjutton husse tog vägen. Se själva på filmen.

I onsdags förra veckan debuterade vi i klass 2. Dubbla starter i Gagnef på deras kvällstävling.
Resultatet blev fyra diskar men jag är jättenöjd. Diskarna berodde enbart på felhandling från min sida då Wynja la i någon överväxel som jag inte haft koll på innan. Husse måste lära sig att hantera farten bättre. Nu var jag lite sen så det blev lite felstyrningar och med fladdrande orangutangarmar är det inte alltid så lätt att vara tydlig....
Vi var lyckliga vid varje målgång. Målen var uppnådda med råge i alla lopp. "Att det skulle gå så fort som möjligt och att vi skulle ha vansinnigt kul".

Under de gångna dagarna har fokuset varit lite lugnare. Vi har lagt tid på viltspår. Nu på onsdagkväll är det nämligen upp till bevis. Anmäld, bokad och klar för viltspårprov, anlagsklass. Ska bli riktigt spännande att se hur vi löser ut det. Att Wynja fixar det är jag övertygad om men kommer husse att läsa rätt och inte störa henne i arbetet?! Det är frågan. Bara att hålla tag längst bak på linan och låta Wynja leda vägen. På onsdagkväll efter 20.00 vet jag hur det gått.....

Sommar, ja. Nu verkar värmen äntligen komma. Dags att fylla poolen för folk och fä. Åtminstone för hundarna och oss tvåbeningar. Hästarna får hålla tillgodo med badkaren i hagarna och katterna tror jag inte jag ger mig på att ta ner i poolen.

 Nu på lördag bär det av på tävling igen. Dubbel klass 2 i Karlskoga där både Wynja och Griima ska få släppa loss ordentligt.