Tö, regn och förkylning. Ganska trist alltså.

Dagen började på ett positivt sätt. Kände inte så mycket av förkylningen när jag klev upp. Berodde nog på att det intagits två alvedon klockan 05.00. Så hyfsat fräsch drog jag och hundarna iväg till ridhuset i Labbetorp för lite vansinnigt kul agilityträning tillsammans med Ulla L och delar av hennes flock.
Då vi bara var två som var där så byggde vi inte så himla mycket utan vi körde lite enklare kombinationer. Trots valet av enklare utmaningar så var jag och hundarna rejält nöjda när vi for hem. Hundarna hade nog kunnat köra ännu mer men husses kropp fick vad den behövde. Men mentalt var vi riktigt nöjda alla tre. Tack för trevligt sällskap till Ulla L med flock.

Väl hemkomna till det Bolltorpska hemmanet så såg det inte så himla muntert ut. Töväder med ett ihållande duggregn vilket gjort att det på vändplan var blankis. Tur att de två lurviga fått rasa av sig i ridhuset tidigare så att de tog det lugnt in och inte for omkring som vanligt.
Alvedonen lämnade kroppen och lite feber angrep min lilla gubbkropp. Bara att fylla på med ett par vita piller till, lägga sig under en filt och vila sig i form en stund. Snacka om att det blev varmt efter ett tag. Sängen var full. Jag, två hundar och två katter. Ullas sida av sängen var dock tom för alla låg de och tryckte sig mot mig vilket i och för sig var riktigt mysigt men ack så varmt. Lite vila gjorde susen så efter ett tag så var husse på G igen.

Jag och de lurviga följde med Jessica då hon red ut på Leira. Leira är ett ungsto som Jessica håller på att rida in. Det blev en längre promenad då även Kalle följde med. Hela tiden gick vi och sökte fotfäste på de isfria delarna av vägen men det är inte sant vad snabbt det tinar undan. I morgon är det nog i stort sett isfritt här hemma.
Det var roligt att se hur bra Jessica och Leira interagerade. De två fungerar jättebra ihop och Leira verkligen ber om uppgifter och stöd i hur hon ska lösa dem.

Lillebror var ju här i julas och "pimpade" min ryggsäck i hundarnas färger. Orange för Stina och cerise till Griima. Som jag sagt tidigare så är han en jäkel på knopar och flätning med "paracord". Så här blev i alla fall ryggsäcken. Riktigt uppkäftig om jag får säga det själv. Han har även inspirerat mig så jag lärt mig lite mer än att bara göra en "diamond knot". Jag har testat en "turks head" som blivit riktigt bra. Så nu blir det till att beställa mer "paracord" eftersom det Daniel lämnade snart är slut.

Den här dagen lider mot sitt slut och slut är också de fyrbenta flockmedlemmarna. Här vilar Griima ut tillsammans med Linus. Griima vet jag vad hon har gjort för att vara slut men vad Linus gjort har jag inte en aning om. Förmodligen har han busat kraften ur sig med Gizmo för han ligger någon annanstans, utslagen.

Även om ordet trist används i rubriken så är det inte så trist trots allt. Del av morgondagen kommer att tillbringas i centrala Kumla. Där blir det nyårsmiddag med allt vad det innebär hemma hos Asta. Så ni som ämnar skjuta raketer och smällare där - tänk om. Sessorna ska med och husse är inte att leka med när det gäller deras väl och ve. Dessutom är det inte tillåtet att skjuta av dylika djävulstyg inom tättbebyggt område.

Så ett råd till er som mot förmodan ska delta i den globala uppvärmningen genom att släppa ut en massa tungmetaller och annan skit i luften. Nyåret är mellan 24.00 och 00.00. Smällare, raketer och annat oknytt ska ju användas för att fira in det nya året och det bör ju då lämpligast göras mellan 00.00 och 00.15. Om inte så är man för tidigt ute eller ännu värre för sent ute och då kan det ju kvitta. Tänk på alla pengar ni sparar in om ni ändå inte tänker på miljön och våra fyrfota vänner.

Slut på pekpinnar från den Bolltorpska kammaren:

Julen bankade vekligen på dörren, och försvann sedan lika fort igen

Det dröjde ett tag innan julstämningen infann sig på riktigt i år. Men när doften av julskinkan spred sig i det Bolltorpska hushållet dagen innan julafton så kastade sig julstämningen över mig med våldsam kraft och julefriden sänkte sig över gården.
Lillebror med fru och dotter med pojkvän förgyllde min och Ullas jul med sin närvaro.

Det Bolltorpska hemmet är i år utsmyckat med en flaggståmgsbelysning som heter duga. Den pryder sin plats och bidrar till julstämningen på gården.

Julafton bjöd på den sedvanliga långpromenaden. I år var det en vit natur att vandra ut i. Här är alla Tillströmárna samlade. Saknas gör Kalle men någon var ju tvungen att fota. Vi gick ner till Hjälmaren och den lilla båthamn som finns där. Det är svenska kyrkan som äger marken och arrenderar ut till ett gäng båtentusiaster.

På hemvägen gick vi förbi hagarna och då passade Ulla på att önska stona och fölet en god jul. Det var härligt att se Ullas leende då hästarna snusade på henne. På grund av axeln så har hon inte varit ute hos dem så ofta som hon brukar.
Då fick jag i alla fall se det där härliga leendet som hon har då hon håller på med hästarna.

Trots att julen redan är över så kan jag verkligen säga att den varit lugn och skön. Vi har varit hemma och bara varit utan en massa flängande. Minns i min barndom då vi knappt hann fira jul hemma. Vid 10 tiden bar det iväg till farfar och farmor för jul lunch med diverse godsaker som inte uppskattades av oss barn. Snabb utdelning av klappar för att sedan stressa iväg till mormor och morfar. Där var det glöggfika, kalle anka, julklappsutdelning med efterföljande jul middag. Efter middagen skulle de vuxna ha godis som vi barn inte uppskattade så mycket. Sent på kvällen körde mamma bilen hem och det var dags att krypa till kojs. Ett jälla flängande var det. Den lugna julen i hemmets vrå varade mellan 07.00 till 10.00 och där ingick även påklädning och kamning... Känns skönt att jag inte fört den traditionen vidare!

Även om det vartit lugnt och skönt hemma med lite sällskapsspel och promenader så har en del av flocken levt rövare och under stundom varit mer döda än levande. Linus och Gizmo höll igång som vanligt. Deras vilda lekar till trots så har granen klarat sig så här långt! Trots allt så har fyra katter och två hundar låtit bli att klättra i den. Vi hade för säkerhets skull bundit fast den i väggen så att den inte skulle fara omkull helt om gangstrarna skulle vara på den.

Blomsprutan användes intensivt under en halvtimme dan före dan, då granen precis blivit klädd. De små liven lärde sig snabbt att den inte var en avancerad klätterställning för deras nöje utan bara en rumsprydnad för att höja julfaktorn.

Lillebror Daniel är en jäkel på att knyta knopar och annat roligt med "paracord" i olika färger. Han "pimpade" min ryggsäck så att den matchar hundarnas färger vad gäller halsband med mera. Tack bäste bror. Lägger in en bild på min upphottade ryggsäck senare. Har missat att fota den. Han har i alla fall lyckats lära mig en knop som jag flitigt använder mig av i olika sammanhang.

I det Bolltorpska hemmet äts det julmat endast under två dagar. Sen blir det naturligtvis lite rester att svulla i sig men ingen direkt julmat. Så i dag är det "normal" middag och jag med flera är tacksamma för att den julmaten vi har här inte tillhör den fetare typen av mat. Detta till trots känner man sig som en spärrballong. Kanske beror det på allt godis och julmust mellan måltiderna.......

Lucia är över, kylan likaså och en reflektion

Kan inte låta bli att reflektera över vad som skrivs och inte skrivs på facebook. Det är inte utan att jag blir lite bekymrad över vad vi generellt lägger fokus på. För en del verkar det viktigare att förfasa sig över att Disney har valt att ta bort två stereotyper på Kalle Ankas jul än att fundera över varför tjugo barn och sex vuxna på en skola blivit kallblodigt mördade av en tjugoåring?! Båda sakerna har skett i USA och vi kan inte göra något åt varken det ena eller det andra men vad är då det värsta?
Att vi missar att se två tecknade stereotyper på julafton, (har ni det inspelat så är det ju inga problem), eller att tjugosex människor varav tjugo barn aldrig mera kan fira jul och deras anhöriga aldrig kommer att träffa dem igen? Och hur viktigt är det att luciatåget saknade pepparkaksgubbar/gummor eller inte
En liten stillsam fundering så här innan jul då jag ser vad som delas hej vilt på FB.

Fredagen bjöd på kallt och klart väder med en rejäl långpromenad med hundarna. De höll sig hela tiden en bit före och gjorde små avstickare till spännande platser längs vägen. På ett ställe var det lite extra intressant då svinen gått fram som jordfräsar. Helt otroligt vad de bökar upp och förstör.

Efter promenaden så var hundarna rejält nöjda och i behov av lite värme. Stina kröp upp i soffan och rullade ihop sig som en liten räv. Griima smet iväg upp på andra våningen och rullade ihop sig på liknande sätt i min och Ullas säng. Inte ett dugg förvånande då de båda har blivit riktiga livsnjutare.

Linus den lilla rackaren var minst lika trött även fast han inte varit med ute. Den lilla rackaren hade väl busat med Gizmo hela tiden som vi varit ute på promenad. För när hundarna gick och lade sig till ro så gjorde även han det. Dock är det inte ofta som han rullar ihop sig utan han brer mest ut sig. På bilden är nog en av de få tillfällen som han inte ligger på rygg och ser ut som "Jabba the Hut". Att en katt kan se så fet ut som han gör utan att vara det är helt otroligt.

Trodde inte det skulle vara möjligt att fortsätta med islyktstillverkning till jul. Med nuvarande väderförhålland så går det alldeles utmärkt. Dagens töväder gör dock att jag börjar bli lite tveksam till om de finns kvar till jul?

Det står nu tolv islyktor utanför klara att förses med ljus och tändas. Ytterligare sex står på frysning och skall placeras ut under morgondagen. I går kväll så tändes en för att se så att det blev rätt stämning på ljusskenet. Betyg - godkänt.

Dagens väder var ingen höjdare. Tätt snöfall och plusgrader. Kalle passade på att visa sin konstnärliga ådra och fixade till en snögubbe som förmodligen kommer få hundarna att löpa amok när de ska ut på sin kvällsrastning....

Var iväg en sväng till affären och handlade, erfor då att snön här nere inte har någon som helst strävhet. Snorhalt i kombination med spårigt är ingen hit att köra bil i. Positivt var ändå att snöröjningen fungerar bättre på samfällighetens väg än på de stora genomfartslederna.

När jag lyssnar på denna så hamnar jag i en riktig julstämning. Den spelades alltid hemma när jag var liten och ung.

Förnyelse, KM och finpromenad

Jag har en underbar dotter. - Pappa ska jag fixa till din blogg så den ser lite bättre ut? Var frågan jag fick i morse. Hon hade precis fixat till sin egen och var fylld av inspiration och kreativitet. Det var bara att tacka och ta emot. Så den nya layouten på "Vansinnigt kul" är det Jessica som fixat. Jag tyckte det blev riktigt bra. Lite förnyelse kan ju inte skada, det driver ju bara utvecklingen framåt.

Den Bolltorpska omgivningen har som övriga Närke täckt av ett mjukt och vackert lager av snö. Kylan gör att det knarrar under både kängor och tassar under promenaderna. Hundarna är överlyckliga över att fara fram som jehun och rulla sig i snön. Griima har börjat lära sig av Stina att göra sorkhopp. Såg häromdagen hur Stina hoppade upp och dök ner efter en sork eller något annat gott under snön. Griima härmade duktigt vid sidan om men det var nog inget i snön utan bara ett "blindhopp".

I går hade vi klubbmästerskap i agility. Vi var ett antal modiga som trotsade kyla ute och i ridhuset i Viby. Vi sprang som tokiga på banorna som Camilla ritat. Vi hade en lite internationell touch då vi hade en skåning som domare. Stort tack för att du dömde och även tack till Camilla för de roliga banor som du ritat. Banorna finns på bilden här, både hopp- och agilitybanan. Den bana jag inte lagt ut är den för klassen gröngölingar. Klassen för de hundar som inte har startat på varken officiell eller inofficiell tävling ännu.

Här ligger töserna som gjorde att vi presterade två dubbelnollor på klubbmästerskapet. Vi var riktigt taggade alla tre och de följde så himla bra i handlingen. Synd att jag inte fick det filmat för jag vet att jag gjorde några handlingsmissar som tjejerna räddade upp. Hade varit kul att kunna se hur stora mina missar var. Efter två nollade lopp var så kom Griima trea och Stina slutade på en fjärdeplats. Båda gick de klockrent och med ett riktigt hindersug framåt. När vi kom hem så hade två töser första tjing på soffan vilket de verkligen förtjänat. En mycket stolt husse kunde med gott samvete äta upp del av priset som bestod av bland annat två chockladtomtar. Bästa frugan fick naturligtvis den ena.

I lördags hade vi årets sista medlemsmöte på ÖBK som avslutades med sedvanlig julmat. Denna gång var det lite extra utöver julmaten eftersom vi även passade på att fira klubbens 65 år. Det blev alltså ett så kallat julbileum. Stort tack till er som var där, ni gjorde både möte och middag till en trevlig tillställning och stort tack till er som fixade mat och servicen runt. Ledsen att säga det men ni som inte var där missade faktiskt ett par trevliga timmars samvaro med likasinnade.

I morse tog jag hästarna. Det vill säga fodra, vattna och släppa ut. För det mesta är det numera dottern som ordnar detta. Sedan tog jag och hundarna en frisk promenad och upplevde lite av naturens storslagenhet då vi var ute. Det var alldeles stilla.

Väl inkomna igen så var det lite kaffe och mys i soffan. Linus den fräcke lille saten gick och la sig hos Griima för att få lite närhet. Griima har verkligen lärt sig att ta den lille kissen med en nypa salt och lärt sig att det bästa är att låtsas som om han inte finns. Oavsett hur närgången han än blir. Nu blir det till att titta på handboll innan kvällsrastning och sänggående.

Och så kom vintern...

Vår nyaste flockmedlem Linus verkar under helgen ha sett alldeles för mycket på "Star Wars". Hans förebild ser ut att ha blivit "Jabba the Hut". Med tanke på hans matfriska sätt och förmåga att somna när och hur som helst så är det nog inte särskilt konstigt. Önskar dock att han valt en annan förebild! Varför inte "Chewbacca" eller den lilla gröna killen i morgonrock....
Under den gångna helgen så har jag varit på SBK-konferens i Upplands Väsby. Temat var "Agilityns framtid inom SBK". Det var två bra dagar där de flesta distrikt representerades av ordföranden och agilityansvariga. Diskussioner och erfarenhetsutbyte tycker jag var mycket bra. Det var högt i tak och alla kom till tals. Ett lysande exempel på hur organisationens demokratiprocess fungerar. Förbundets representanter fick en del medskick och vi fick också med oss en del. Vi konstaterade krasst att delaktighet inte per automatik innebär att "man" får som "man" vill. Vi konstaterade även att de vägar för kommunikation som finns inte används utan det blir istället en hel del "snack" och ryktesspridning på t ex face book istället.
En personlig reflektion är att ett förslag som avser att ett nytt förbund startas bara har hanterats av några få, vilket får mig att fundera om hur dessa få hade tänkt sig att den demokratiska processen skulle hanteras?! Jag förtydligar ånyo att detta är en personlig fundering....

I går var det en alldeles fantastisk vinterdag. Strålande sol från en klarblå himmel och en massa minusgrader. Hade räckt med ensiffrigt men nu var det tvåsiffrigt. skönt promenadväder

Efter promenaden passade vi på ha köra lite på banan. Finns som sagt inget väder som hindrar agilitysugna hundar och förare. Känns gott att veta att det är mjukt och fint under snön så vi behövde inte oroa oss för några skador. Snacka om att jag hade två lyckliga hundar med mig in i går.

Stina, den lilla räkan har det hänt något med den gångna säsongen. Åldern till trots så har hon fått bättre fart än tidigare. Hindersäker har hon varit i stort sett hela tiden men nu vill det till att husse hinner med ordentligt. Vi får bekänna färg på årets KM kommande helg. Både Stina, Griima och jag. Ska bli riktigt roligt att både tävla och träffa de övriga agilitytokarna i klubben.

Dagen i dag har varit ok också. Trots ihållande snöfall så kom det inte mer än ca 7-8 cm riktigt puder. Det är nu undanskottat så att ny snö får plats.....

Svinskit, fästingar & gråväder

Bolltorp har begåvats med en ny livsnjutare. Linus har verkligen en förmåga att slappna av. Här har han slängt sig ner i soffan och breder ut sig. Häromdagen lutade han sig mot dörren och putsade sig. Det var tydligen skönt för plötsligt gled han bara ner och somnade. Kanske lider han av sömnapné...

Trots dagens gråväder så har vi I bolltorp haft övervägande fint väder de sista veckorna. Det har varit många, långa och sköna promenader både på dagen och på kvällarna. Stjärnklara kvällar med rådjur som står och njuter i månskenet en bit ut i hagarna. Ett och annat stjärnfall har jag och hundarna sett under våra promenader.

Det fina vädret har dock inneburit att sveriges mest onödiga djur fortfarande finns ute i markerna. Stina kom till Ulla i går kväll och visade att hon fått en objuden gäst. Det var bara att plocka bort den, förhoppningsvis årets sista fästing. En insekt som inte gör annat än ställer till förtret. Kanske är det just det som den är till för? Att jäklas med oss vanliga dödliga och våra djur....

Efter agilityträningen i söndags tog vi som vanligt en promenad med hundarna och lät dem springa lösa och njuta av naturen. Både Stina och Griima njöt nog mer än dom andra! För när vi kom tillbaka till bilen och jag tog av dem kopplen och halsbanden kände jag en konstig lukt. Ja egentligen var den inte så konstig, det luktade skit. Kollade på båda hundarna och mycket riktigt. Bägge hade de gnidit in sina halsar med svin skit. Och jag kan lova att det inte luktade hallontårta i bilen på vägen hem.
Väl hemma åkte båda svinpälsarna i badet med mängder av vatten och schampo.

Jag kan garantera att ingen av hundarna var lika lycklig i badkaret som de är att få springa omkring i Hjälmaren. Vilket i och för sig är tur då badkaret och badrummet är ganska litet i jämförelse. Dock somnade vi på kvällen utan att vara omgivna av den snuskiga doften av svinskit...

Stalldörrarna är sedan ett tag klara och hänger på plats. De blev både snygga och funktionella vilket jag och Kalle är stolta över. Under den gångna veckan har en box minskat ner för att göra gången till bakdörren i stallet lite rymligare. Det jobbigaste med det arbetet var att få hörnpelaren på plats igen efter att ha flyttat den 80 cm. Det gick efter många om och men samt en massa slag med slägga. Nu är den delen klar.

I går eftermiddag fick jag sväva runt över ridplan. Robban var här med en kranbil och jag fick hoppa i korgen och sväva upp mot belysningsstolparna och bytte lamporna. Nu lyser det som den gamla gränsen mot öst..

Njuter mitt i livet.

Vi skriver den 17:e november och banan står fortfarande ute på plan. Redo för små korta/intensiva kvalitetspass. Den får stå kvar ute tills den första snön kommer. Vi ska byta och komplettera belysningen på ridplan vilket ger en spilleffekt så att även agilityplan blir belyst. Plötsligt är möjligheterna ännu större vilket känns väldigt bra.

Veckan som gått har varit full av möten på kvällarna. Har varit riktigt trevligt att få möta trevliga och positiva människor. Lite av en ynnest att få delta i dessa sammankomster.
Häromdagen så ringde telefon och det var bara att sätta sig i bilen och åka. Väl framme så fick jag en kasse med ett antal fina bitar av ett vildsvin som skjutits två veckor tidigare utanför de Bolltorpska hagarna. Nu funderas det på vad som skall tillagas av vildsvinet till söndagsmiddag. Trevliga funderingar vill jag lova.

Gizmo, vår kattgäst, har en förmåga att hitta konstiga ställen att lägga sig att vila på. Här ligger han i vardagsrumsfönstret och så fort han somnar till så är han på väg att glida ner. Han vaknar till med ett ryck och lägger sig mjukt tillrätta igen.

Med det vackra vädret här så passar jag på att vara ute så mycket som möjligt med hundarna. Då jag är ute och cyklar med hundarna så njuter jag bara av att vara. Att gå i hagarna med hundarna susande runt och torra höstlöv som prasslar under kängorna så känner jag mig verkligen hemma. Njuter av att vara mitt i livet.

Äppelträden i trädgården är lite väl vildvuxna och kommer inom kort att trimmas hårt. Först med motorsågen och sedan med sekatören. De behöver verkligen kortas ner och tuktas. Linus har upptäckt att träna är bra jaktmarker och klättrar runt i jakt på små mumsbitar. Kan ni hitta honom på bilden. Hans färger gör att han verkligen smälter in.
Päronträdet är i dåligt skick och jag funderar på att ta ner det helt.

Mina små pälsklingar är väldigt svåra att motstå då de ger en goblicken. Detta till trots så lyckas jag ganska bra med att stå emot att ge dem godsaker. Har hittat rätt med handlingen på den svart/vita damen och den fläckiga varelsen har fått en helt ny fart framåt på banorna.

Även om allt inte är rosenrött så njuter jag av att vara mitt i livet. Bor med underbara människor, fru, dotter och måg. Dessutom har jag förmånen att ha människor runt mig som ger energi. De så kallade energitjuvarna har jag ju sedan ett tag valt bort.

Den 1 och 2 december ska jag till Stockholm på en SBK konferens vilket ska bli både roligt och spännande. Roligt att möta både gamla och nya bekantskaper och spännande att se vad diskussionerna leder till.
Bilden till vänster har Ingrid Wigur ritat och får symbolisera frågan; Vart är agilityn på väg?

Ålskade och saknade

Jessica kom på att då vi inte har möjlighet att tända ett ljus för de vi saknar så får vi göra det hemma. På brunnslocket utanför entrén fixade hon till med foton, ett litet arrangemang och ett ljus. Plötsligt hade vi våra saknade så väldigt nära. Härligt med en dotter med goda idéer.

En ruggig dag idag

Höstens fina väder under veckan har utnyttjats maximalt. Stalldörrarna är helt klara och hänger på plats med kattlucka och allt.
I kohagarna har Stina och Griima fått träna uppletande av kampapporterna flera gånger. Det har varit lite spännande att se hue svinen dag för dag har bökat upp fler och fler små kratrar där de bökat upp. På en del ställen i hagen ser det ut som om en salva med granater slagit ner. På bilden här under kollar hundarna in förstörelsen. Ju färskare de är desto intressantare tycker Stina att det är att lukta på. Hellre att hon snusar runt i kratrarna än rullar sig i det andra som svinen lämnar efter sig.

I Labbetorps ridhus var det träning i söndags. Det var bara jag och Ulla L där vilket gjorde att träningen blev intensivare än vanligt. Inget fel i att vi blev nöjda innan tiden var ute. Men de övriga träningskamraterna saknades. Det är ju inte bara ett träningstillfälle utan även en social tilldragelse som jag uppskattar. Ja det blir flera söndagar med gemensamma träningar.

På söndagseftermiddagen hade jag besök av Robban och Carro. Carro är intresserad av att börja träna agility med sin Cindy, en sheltie. Jag visade lite med Stina och Griima och sedan prövade vi på hopp, öppen tunnel och balansbom med den lilla novisen. Hon är en liten försiktig fröken men det kommer nog att bli ett agilityekipage av dom också. De har en lång men rolig väg att jobba sig framåt på. Kanske kan jag lura in dom i Segersjö hundsällskap först och sedan till ÖBK efter vintern?

I dag har vädret inte varit det bästa, En typisk dag inomhus. Tassemobilen blev idag försedd med dubbade vintersulor så nu är vi åtminstone halvt garderade för snö. Mammas lilla blå får vänta med sina sulor till efter besiktningen. Då jag och Kalle kom hem efter att ha storhandlat så var det både mörkt och regnigt. Vädret till trots så fanns det några i det Bolltorpska hushållet som struntade fullständigt i väder och annat. Livsnjutaren Linus passade på att breda ut sig så mycket som möjligt och ta så stor plats som det bara går

Veckans parantes är inte lika avslappnad som Linus på bilden ovan. Funderar en del över varför en del har så svårt för att prata med, istället för om. Har dessa inte insett att det bara tar mer energi att prata om istället för med. Pratar de med så behövs det ju bara ett samtal så att eventuella missförstånd, missuppfattningar och feltolkningar kan rättas till och en gemensam verklighet blir verklig. De flesta av dessa individer väljer tyvärr den mera enrgikrävande metoden att prat om. Denna metod innebär också att flera blir involverade i missförstånd, missuppfattningar och feltolkningar så när det väl kommer fram till den det berör så finns det knappt ett uns kvar av vad som är fakta. Det kan vara tre till fyra led som har tolkat inkorrekta fakta och lagt sina egna värderingar och tolkningar. Så det kända musikstycket om Hönan Agda blir tyvärr en verklighet. Prata med, inte om och prata med istället för att skriva. En dubbelriktad kommunikation är öppen för att två ska kunna komma fram till en gemensam bild genom frågor och förtydliganden. Skrivs det så blir det nästan som att prata om då den andre inte kan ställa frågor för att kunna förstå vari problemet består. Ingen av oss lever i den bästa av världar men vi kan alla fösöka bidra med vår del. Ingen nämnd och ingen glömd.

En vacker helg är tillända

Stina ligger och njuter av höstsolen. Samtidigt har hon järnkoll på att hästarna inte hittar på något rackartyg i hagarna. Stona är flyttade till vinterhagen medans övriga går kvar i sommarhagarna. Efter Hamdirs kastrering kommer även dom att börja gå i vinterhage.

I lördags var det hundträning i den stora kohagen som stod på programmet. Här sitter de små liven och väntar på att husse ska komma tillbaka efter att ha gömt "sökapporterna". Dagen till ära så premiärsöktes det efter de åtta nya apporterna som husse tillverkat under sommaren. Båda var exemplariska. Gick utmärkt att skicka ut dom en efter en på sök ända tills alla apporterna blivit hämtade. De fick söka i både motvind och medvind. På slutet skickade jag båda samtidigt på två utlagda apporter. Utan problem valde de varsin som de hämtade in.
Nöjda och belåtna med dagens insats ligger de och tar igen sig en stund med de inhämtade apporterna.

I söndags var det dags för agilityträning i Labbetorps ridhus. Gick kanonbra så det var hemfärd därifrån med en go känsla i magen.
Senare överraskade Kalle med kolbullar på riktigt sätt. Det vill säga inget fusk utan den stillagades i järnpanna på öppen eld ute.

Jessica har gjort en hemsida med namnet "Bolltorp"Hon ville ha någon film att lägga in så vi kollade mina på youtube. Vi skrattade gott när vi tittade på den här. Jag har lagt ut den här tidigare i bloggen men gör det igen. Den är ett bevis på att alla vi som hållit på med agility en gång varit nybörjare. Och här ser föraren mer vilsen ut än hunden. För att inte tala om att Stina hade lite svårt att fokusera på uppgiften. Det skulle skällas på både hinderfixare och någon annan stackars hund vid sidan av banan. Oavsett var vi befinner oss nu så har vi alla varit här. Och för er som är här - passa på och njut och ha roligt för det kommer bara att bli roligare och bättre...
.

En skön och vacker höst

Det har varit några verkligt fina höstdagar som jag har haft möjlighet att njuta av. Det har varit skönt att ha kunnat ta sig ut i stort sett varje dag och göra något med Stina och Griima utan att ha regnmoln hängande över sig. Det har både varit uppletande, agility och cykling på programmet. Hoppas bara att det fina vädret håller i sig till helgen.

Vägen jag cyklar med hundarna då vi ska till den stora hagen där unghingsten Hamdir går med sin flock. Det är inte mer än ca 2 km men det är riktigt vackert och en härlig upplevelse så här framåt hösten med alla härliga färger-

I en av hagarna på vägen till hingsthagen växer det här trädet. Varenda gång jag ser det så tänker jag på ett tecknat barnprogram. "Kalles klätterträd" kommer ni ihåg det programmet från eran barndom? Trädet har en så härligt bullig form som tilltalar mig.

Hagen som unghingstarna går i är fantastiskt stor, minst 3 hektar. Här får hundarna springa fritt medans vi letar rätt på hästarna för att kolla så de inte fått några skador. Det är också i denna hagen som Stina gång efter annan hittar färsk vildsvinsskit att rulla sig i. Hon har inte riktigt greppat att husse inte är så himla nöjd med just det beteendet. Åtminstone inte sviterna av rullandet...

Av någon anledning så har jag en förkärlek för ekar. I hagen växer det många stor fina ekar som jag bara går runt och beundrar. Jag fascineras av deras storlek och den styrka de utstrålar. Att stå inne vid stammen och se uppåt ger en känsla av litenhet.

Att jag tycker så mycket om ekar tror jag beror på att när jag var en liten grabb så växte det mycket ekar där vi lekte. Dom ger mig en känsla av trygghet, styrka och inspiration. Det ger en känsla av frihet att gå runt där.

Mycke spännande stöter man ju på då det är ute och promeneras. Lyktstolpen vid uppfarten till gården hade häromdan besök av två stora gröna spindlar. På bilden ser ni en av dom. Häftig grön färg. Ser ut som om den är giftig...

I dag har det varit mycket köksarbete. Det har bakats bullar och äppelmuffins samt stekt en massa pannbiff. Kändes gott att fylla upp frysen med lite godsaker. I morgon blir det träning på klubben och förhoppningsvis ett besök hos frisören. Det börjar krypa fram lite trolltussar bakom öronen så nu är det dags att trimma barret...

En brinnande höst

Utan att överdriva så kan man verkligen säga att hösten brinner på Bolltorp i dubbel bemärkelse. Trots ihållande regn så bränns gammalt hö och halm, längs vägarna "brinner" lönnarnas löv i alla nyanser. Från guldgult till eldrött. Då jag kör bil så ser det nästan ut som om jag kör genom en brinnande tunnel. Det är riktigt vackert, nästan så att det gör lite ont

Våra kastrerade honkatter, Millan och Puma verkar återhämta sig bra efter operationen. Nu slipper man riskerna med att stoppa in p-piller i deras munnar som vaktas av x-antal sylvassa tänder. Och inte heller har vi kattor som skrikande kryper fram och bjuder ut sig till hundar och allt möjligt om man nu skulle glömma att ge dem pillren. Lugnet lägrar sig alltså på kattfronten. Det enda som återstår där ar att kastrera lillpojken Linus. Men det får vänta ett par månader så han kan växa på sig lite.

Stalldörrarna är nu klara och grundmålade. De ligger på loftet i väntan på att målas svarta på framsidan och sedan monteras på plats.

Här ser ni eldmästaren Kalle gå runt för att hö/halm ska ta sig ordentligt. Lite jobb om man vill att det ska brinna lite snabbare och inte ryka alltför mycket. Alla våra kläder åkte sedan i tvättmaskinen eftersom både jag, Kalle och Jessica luktade som mordbrännare när vi kom in.

Efter ett idogt eldande fick hundarna lite aktivering i en av hagarna. De fick leta upp sina "kampapporter" som jag gömt bland stenrösena i den leriga hagen. De blev tvärnöjda med att få jobba lte med skallarna. När vi kom in så åkte de i duschen för att spolas/schamponeras så att lera och röklukt försvann från deras mjuka pälsar. Apporterna åkte i tvättmaskinen de de var fulla av lera och hundarnas glädjedräggel.

På kvällen låg jag i soffan, omgiven av päls och lugnande hjärtslag. Linus i knät och Stina och Griima på varsin sida tryckta mot mig. Känner mig verkligen älskad och fylld av harmoni. Känslan av lugn fick mig att tänka på en dikt som jag satt och skrev då jag var med dotterns klass på utflykt. Jag satt eldpost på natten då vi föräldrar fixat ett krontält för dem att sova i på natten. Det tog ungarna ett tag att komma till ro men sedan var det så där mysigt det bara kan vara i ett tält med en sprakande kamin. Ensam med tystnaden som bara stördes av snusandet från 16 st 8-åringar som sover efter en aktiv dag. Samma lugna känsla som jag hade då hade jag ikväll då jag var omgiven av mina pälsklingar.

Det är fridfullt att sakta vandra i skogen.
Det är fridfullt att sitta och se solen gå ner,
bortom en spegelblank sjö.
Det är fridfullt att stirra in i en brasa,
höra knastret, och drömma sig bort.
Det är fridfullt att se in i ett sovande barns ansikte.
Så oskyldigt och obekymrat.


I morgon blir det upp tidigt för att träna agility med sessorna i Labbetorps ridhus. Känns som en riktigt bra start på en söndag.