onsdag 26 december 2012

Julen bankade vekligen på dörren, och försvann sedan lika fort igen

Det dröjde ett tag innan julstämningen infann sig på riktigt i år. Men när doften av julskinkan spred sig i det Bolltorpska hushållet dagen innan julafton så kastade sig julstämningen över mig med våldsam kraft och julefriden sänkte sig över gården.
Lillebror med fru och dotter med pojkvän förgyllde min och Ullas jul med sin närvaro.
Det Bolltorpska hemmet är i år utsmyckat med en flaggståmgsbelysning som heter duga. Den pryder sin plats och bidrar till julstämningen på gården.
Julafton bjöd på den sedvanliga långpromenaden. I år var det en vit natur att vandra ut i. Här är alla Tillströmárna samlade. Saknas gör Kalle men någon var ju tvungen att fota. Vi gick ner till Hjälmaren och den lilla båthamn som finns där. Det är svenska kyrkan som äger marken och arrenderar ut till ett gäng båtentusiaster.
På hemvägen gick vi förbi hagarna och då passade Ulla på att önska stona och fölet en god jul. Det var härligt att se Ullas leende då hästarna snusade på henne. På grund av axeln så har hon inte varit ute hos dem så ofta som hon brukar.
Då fick jag i alla fall se det där härliga leendet som hon har då hon håller på med hästarna.

Trots att julen redan är över så kan jag verkligen säga att den varit lugn och skön. Vi har varit hemma och bara varit utan en massa flängande. Minns i min barndom då vi knappt hann fira jul hemma. Vid 10 tiden bar det iväg till farfar och farmor för jul lunch med diverse godsaker som inte uppskattades av oss barn. Snabb utdelning av klappar för att sedan stressa iväg till mormor och morfar. Där var det glöggfika, kalle anka, julklappsutdelning med efterföljande jul middag. Efter middagen skulle de vuxna ha godis som vi barn inte uppskattade så mycket. Sent på kvällen körde mamma bilen hem och det var dags att krypa till kojs. Ett jälla flängande var det. Den lugna julen i hemmets vrå varade mellan 07.00 till 10.00 och där ingick även påklädning och kamning... Känns skönt att jag inte fört den traditionen vidare!
Även om det vartit lugnt och skönt hemma med lite sällskapsspel och promenader så har en del av flocken levt rövare och under stundom varit mer döda än levande. Linus och Gizmo höll igång som vanligt. Deras vilda lekar till trots så har granen klarat sig så här långt! Trots allt så har fyra katter och två hundar låtit bli att klättra i den. Vi hade för säkerhets skull bundit fast den i väggen så att den inte skulle fara omkull helt om gangstrarna skulle vara på den.

Blomsprutan användes intensivt under en halvtimme dan före dan, då granen precis blivit klädd. De små liven lärde sig snabbt att den inte var en avancerad klätterställning för deras nöje utan bara en rumsprydnad för att höja julfaktorn.

Lillebror Daniel är en jäkel på att knyta knopar och annat roligt med "paracord" i olika färger. Han "pimpade" min ryggsäck så att den matchar hundarnas färger vad gäller halsband med mera. Tack bäste bror. Lägger in en bild på min upphottade ryggsäck senare. Har missat att fota den. Han har i alla fall lyckats lära mig en knop som jag flitigt använder mig av i olika sammanhang.

I det Bolltorpska hemmet äts det julmat endast under två dagar. Sen blir det naturligtvis lite rester att svulla i sig men ingen direkt julmat. Så i dag är det "normal" middag och jag med flera är tacksamma för att den julmaten vi har här inte tillhör den fetare typen av mat. Detta till trots känner man sig som en spärrballong. Kanske beror det på allt godis och julmust mellan måltiderna.......