Ett sista farväl och livet stegar vidare.

En bild från förra året vid Hjälmaren efter bad och lek. Jessica, dottern tog denna stämningsbild på Stina. Vad månne röra sig i detta underbara hundhuvud då hon sitter och tittar ut över Hjälmaren.
Stina finns ännu med mig i vardagen. Tittar efter henne och ropar ibland efter henne då hon inte syns till när jag rastar flocken. Med sorg kommer jag på mig själv att hon inte är med oss fysiskt längre. På flödena i Facebook kommer det upp bilder med "minnen" där Stina ofta figurerar. Även när dessa bilder inte dyker upp längre så kommer hon att finnas kvar i minnet som en av de mest fantastiska hundar jag fått förmånen att lära känna, om inte den mest fantastiska.

I söndags begravde vi Stina uppe vid stenen på kullen i hagen. Hon har där sällskap av Linus och Felix så hon kommer aldrig att vara ensam.
En fin plats där vi haft mycket aktiviteter tillsammans. Kullen passeras av flocken dagligen så det blir ofta naturliga besök.

Kändes jobbigt att lämna henne där efter begravningen. Tårarna kom och jag blev tjock i halsen. Det blev så slutgiltigt med att hon inte finns med oss längre. Jag kommer att sakna dina lyckliga ylningar och din värmande kropp som så gärna ville ligga längs min rygg på nätterna. Ingen Stina-nos som pockar efter uppmärksamhet och skall trösta när jag är nere. Saknar dig Stina, hunden som läste alla känslor så tydligt...

Sista veckan innan semestern är nu tillända. Såg till att jag var tydlig på jobbet sista dagen. Fyra veckor med bara egen tid.

Nu kan ingen ta miste på att jag har tagit semester. Nu får någon annan hålla koll på kontoret. Vad gäller verksamheten är jag inte ett dugg orolig. Bra, positiv och kreativa medarbetare löser det mesta så de klarar sig utan mig under några veckor.. 

Nu blir laddning inför både agilitytävlingar, utställningar och 3 årskalas. Livet går vidare med en massa glädjeämnen att se fram emot.