lördag 9 april 2016

På resande fot...

Under den gångna helgen har jag varit uppe i Jämtland och hälsat på. Ja det var inte hela Jämtland som fick besök utan jag besökte min dotter, barnbarn och svärson. Blev också en visit hos bästa Solveig samt ett besök på Jamtli.
Redan när jag kom upp på fredagskvällen fick vi bra kontakt. Berodde nog mer på att vi läste en bilderbok med en massa djur och jag härmade alla djurens läten. Det var lite lurigt men det uppskattades i alla fall av Maximilian. I slutet av boken blev det riktigt trixigt. Hur sjutton låter en giraff!? Bestämde snabbt att giraffen i just den här boken var stum. Skönt att det var bland de sista sidorna...
Annars kom jag ihåg de flesta djurlätena. Dottern skrattade dock rejält då jag försökte mej på att klucka som en kalkon. Muskulaturen i och runt munnen har nog blivit lite åldersslapp för det där riktiga kluckandet uteblev och det var nog mer ett gurglande som levererades...


Bil in till Jamtli där den lille killen villigt lät sig bli buren av morfar. Enda kruxet var att han ville in till utställningarna så snabbt som möjligt och inte riktigt hade tid att vänta på att jag skulle bära honom framåt...
 Lillkillen snackade på som sjutton en stund och somnade sedan i bärselen som han satt i på mammas rygg. Själv insåg jag att sist jag var inne på museet var när Jessica var liten så det var lite av en nyupptäckt för mig.
Precis innan vi skulle iväg ut till djuren så vaknade den lille killen och var på ett strålande humör. Bara att sätta honom i vagnen och rulla bort mot ladugården.
Där var det både kor, getter och höns men mest fascinerad blev han nog av den helvita kalven. De tittade ett bra tag på varandra sedan brallade kalven runt ett par varv för att sen kolla in Max igen. Jag vill ju inte påstå att det luktade parfym där inne. Getter lukar ju inte mumma precis..

Tidigt på måndagsmorgonen var det bara att embarkera tåget för hemfärd. Känns faktiskt tomt att lämna den lilla familjen och åka hem till den Bolltorpska flocken. Dock kommer jag att somna som en stock i kväll då hela flocken kryper ihop i sängen. Har känts konstigt att ha en säng helt för sig själv i tre nätter. Ja inte bara konstigt utan även tomt.

Sen är jag nog ganska nördig har jag kommit på. Trots att spårväskan är funkis nog så håller jag hela tiden på att ändra och utveckla. Byter kniv och funderar på "inredningen". Förmodligen perfektionisten i mig som vill nå fram till det ultimata..

Wynja och jag har varit iväg på ett viltspårprov igen. Denna gången for vi ut i skogarna runt Pålsboda. Det blev ett 2:a pris beroende på tapp vid återgångsvinkeln. Det var mycket spännande som for omkring oss i skogen. Hon vindmarkerade kraftigt vid ett par tillfällen och tappade då fokus på spåret. På alla ställen utan vid återgångsvinkeln kom hon på spåret igen. Lite förvånande då den vinkeln alltid suttit som en smäck innan. Trots allt jättenöjd med hennes arbete. Jag lär mig mer om hur hon beter sig i spåret. Vildsvin som efter spårläggningen bökat i och omkring spåret bekom henne inte alls. Det kändes jättebra men vi har att träna på annan viltstörning.

Stina fick köra lite agility på den Bolltorpska banan och var riktigt nöjd när hon kröp upp i soffan på kvällen.
Men varför ska hon alltid ligga uppe på kuddarna?
Hon verkar i alla fall att trivas med livet.