Mycket aktiviteter och mycket Kooiker.

Nu går det minsann undan. Vi är redan i slutet av mars och hit har våren hittat med barmark, värme, vårblommor och fågelkvitter. På gården har vi haft en hel del besök. Bland annat av Wynjas uppfödare Catarin. Hon kom i sällskap med Carina för att titta på vår bedårande kooiker. Trevligt besök med fika och bara hundprat. Tack för besöket och välkommen åter.

Ulla har varit och ställt ut Wynja på utställning i Strängnäs. Inga lysande resultat men det är väl inte att förvänta med en liten tjej som höglöper och inte alls var sitt vanliga jag. Blev trots allr ett "very good" och bra kritik i övrigt. Får väl planera in någon/några utställningar till för att se vad hon får för kritik då hon är sitt sprallig jag.

 På en av söndagsträningarna hade vi en rackarns springbana. Jag hade fullt sjå med att hänga med när Stina for runt. När jag sedan körde Griima blev jag hopplöst efter innan jag lärde mig hur vi kunde lösa vissa av kombinationerna med distanshandling och skickande. Jättekul och utmanande.

 Wynjas agilitykunskaper blir bara bättre och bättre. Hoppkombinationer och tunnlar går som en dans och slalomen är på gång. Det dröjer nog inte länge förrän hon kan börja tränas in på det riktiga slalomet och vi kan lämna allén bakom oss. Hon är kul att titta på då hon kör alléslalomen för hon visar verkligen med hela kroppen hur roligt hon tycker det är.

 När vi hade lagottoklubben i ridhuset för en dag med "prova på agility" så passade jag på att pröva Wynja på platta tunneln. Med en pigg och framåt hund så var det ju inga problem med det hindret heller. Efter endast ett par gånger med att hålla upp släpet så sprang hon igenom som om hon inte gjort annat. Mitt upp i alltihop så passade hon på att ta balansbommen också. Bara att passa på att ta det tillfället i flykten. Hon har fått gå den ett par gånger med stöd men nu drog hon upp själv utan krusiduller. Fick till och med till ett bra kontaktfält vid nergången.

Viltspårträningen går framåt. Adepten är riktigt duktig i sitt spårarbete. Hon jobbar lugnt och sansat. Jag uppfattar det som om hon är ganska spårnoga eftersom hon inte driver iväg i lä om spåret utan verkar sträva efter att hålla sig mitt i. Visst händer det att hon driver iväg men hon är snabbt på spåret igen. Har inte upplevt så många "snurrar" och vinklarna har hon varit riktigt duktig på. Efter att ha hittat klöven så är hon så himla stolt när vi går tillbaka från spårslutet. Om ni bara visste vad blickarna hon ger mig värmer. De verkar verkligen säga "Du och jag husse".

Nu har jag ju faktiskt även två andra tjejer som jag jobbar med. Jag har varken glömt Stina eller Griima men det blir nog naturligt att jag lägger lite mer fokus på Wynja i skrivandet då hon är under träning och utvecklas hela tiden. De två äldre damerna ger mig lika mycket glädje som den lilla junioren men på ett annorlunda sätt.
Griima tror hon ska ha valpar. Verkar som om hon blivit lite skendräktigt efter senaste löpet. Så om ett par veckor börjar hon väl bädda. Hoppas att det bara är en tillfällig hormonsvängning och att hon tappar bort det snart. Hon har blivit otroligt hussekär för stunden, både på gott och mindre gott. Dessutom lite vaktigare än vanligt.
Stina ska ju snart ut på tävlingsbanorna. Lagklass i Askersund den 13 april. Laget "Ett, tu, tre" ska då göra sitt första officiella framträdande. Och jag som hade trott att Stina gått i pension!? Där ser man vad lite annorlunda handling och en valp gör med en tioåring. Hon har ju aldrig varit snabbare och mer på hugget än nu. Ska bli jättekul och se om det håller på tävling också. Dock blir det inga klass tre starter för gamla damen. Räcker med lag och inofficiella tävlingar. Vill inte slita mer på henne men ändå låta henne ha vansinnigt kul på banorna. Den 13 april så blir Wynja 1 år. Ops vad tiden går fort....

 Linus, Wynjas kompis verkar alltid vilja följa med då vi tar en promenad i hagarna. Den lilla rackaren drar uppmärksamheten till sig och verkar njuta av att bli uppjagad i något träd. Han kan smyga sig fram och genomföra ett skenanfall mot Wynja som snabbt går till motangrepp vilket gör att Linus precis håller sig utom räckhåll för Wynjas tassar och mun. Precis när Wynja tror att hon har honom glider Linus smidigt upp i ett träd och glor retsamt på en frusterad Wynja. Hon har lärt sig att då nonchalera honom och gå vidare. Snabbt är han då nere på marknivå igen och på väg mot huset efter Wynja. På den delen finns det dock inga träd så han får verkligen ha hög fart över ängen med Wynja i full karriär efter sig, ända till stängslet där hon trotsigt avbryter jakten. Dom är konstiga dom där två för de verkar ha lika kul bägge...

Jag och tjejerna tackar för denna gång och rör oss i full fart mot våren för nya äventyr och erfarenheter. Vi hoppas att det inte dröjer så länge innan det blir uppdateringar på denna sidan igen.