Historia, nutid, framtid och iskyla.

Vintern kom ju här hemmavid också. Det var varken önskat eller efterlängtat. Lite snö och ett par minus är väl helt okej härnere. Men så länge med runt 20 under nollan är ju inte riktigt min grej. Finns ju faktiskt en anledning till att vi flyttade söderut från Jämtland. Kalla och långa vintrar var ju en av anledningarna. Jag får i kylan glädja mig åt att det snart är snöfritt och spårbart igen och att agilityhindren kommer ut på gröna gräsytor. Inte långt kvar tills dess nu.

Fram tills dess får jag passa på att njuta av lite ridhusträning och några inomhustävlingar.
Däremellan har jag börjat fundera lite över då, nu och sen. Det vill säga över min historia, nutid och framtid. Ja det är väl inte enbart mig det handlar om utan även det som fans, finns och kommer runt omkring. Riktigt roligt och spännande att reflektera över de här tre sakerna.

Historien är ju det som finns bakom oss och till stor del har gjort oss till dom vi är.
Här är en del av den förbandsartikeln från F4 som presenterades i flygvapennytt nr 3 1994.
Det var vad jag håll på med då. Jag är med som bevakningschef och skymtar bakom tallen. Det var en värnpliktig som skrev artikelinslaget.
Åren i försvaret har haft en stor påverkan på att jag är den jag är men har också gett mig bra förutsättningar att lyckas bra i mina arbeten utanför försvarsmakten.
Att jag fick mitt hundintresse förstärkt och utvecklat inom försvaret är bara att tacka och buga för.

Nutiden beskrivs ju ofta som en kamp mellan historien och framtiden. Den får symboliseras av en bild på Wynjas viltspårgrejor.
Kallt väder gör att det blir minimalt med utevistelse. Istället pimpas och förbereds utrustningen inför barmark och spårning.
En ganska avkopplande sysselsättning där jag fortfarande kan ha spårarbetet i huvudet men ändå göra något helt annat.


Framtiden får här symboliseras av barn och barnbarn. Att ha fått delta då dottern låter döpa sin och fästmannens son gav mig verkligen en framtid att se fram emot. Att bli Morfar var en fantastisk händelse vilken bara fortsätter som en underbar resa.

På filmen här ovan sjunger min dotter "Vart du än går" för sin son på dopet. Det var mycket känslor som for runt både i mig och många andra. Det var nog ingen som var oberörd. Tack Jessica, det var stort av dig att dela denna stunden med alla oss andra. Heder till dig Ulla som lyckades filma när jag stod och snyftade.

Iskylan som är ute just nu och har varit en tid får symboliseras av Stina. Hon är nu 12 år och har lite problem med stelhet och sämre cirkulation än tidigare. Kylan gör att hon ofta är frusen men hon har insett hur värmande och skönt det är att sova under filt och täcke. Nu ligger hon verkligen och mår gått även efter en kylande utevistelse