Vid nya boendet är det riktigt rävtätt. I början på veckan satt Morris (den stora grå) bara 20 meter från en räv ute i hagen. Morris satt och tvättade sig och hade järnkoll på räven som satt och stirrade. Det märktes att räven var osäker för han verkade vilja dra vidare men kunde inte riktigt släppa Morris med blicken. Efter en stund gav han dock upp och vandrade vidare.
Härom kvällen var jag ute och fodrade hästarna och hundarna var som vanligt med. När jag var på väg in ser jag hur Griima drar iväg med dunderfart utana att skälla. Kollar upp och ner över mot vägen och ser där Stina trava snyggt på vägen. Ropar på dom men ingen respons. Stina försvinner och Griima efter med en hiskelig fart. Ja de kommer väl strax tänkte jag och vänder mig om för att fixa igen dörren. Då kommer Stina från andra hållet. Hon kan inte ha varit sä jäkla snabb. Satan - det är en räv som Griima har dragit på. Nu blev det liv på Thomas. Beodrade Stina att stanna och ropade (skrek) efter Griima. In som ett jehu för att hämta ficklampa och när jag väl kommer ut igen så kommer Griima glatt springande mot mig. Svansen går, ja det är hela bakdelen som roterar som bara hon kan göra. Det var precis som om hon ville säga att visst har jag varit duktig som jagat bort den vilda räven. Jag kommer nu att börja träna siluettigenkänning på både hundarna, katterna, hästarna och Ulla.
En kväll, ja det är alltid på kvällarna de små rödaktiga dyker upp, kommer Ulla springande från andra våningen. Hon smyger snabbt fram och viskar att jag ska stänga av tv´n och smyga fram till vardagsrumsfönstret. När jag försiktigt kikar ut så är det två rävar som nosar omkring under äppelträdet utanför vardagsrummet. Då fick jag en riktigt bra bild av dom. De är lite mindre och rödare än de jag är van vid från Östersund. Men de var riktigt fina med yviga svansar och fina pälsar. Enda orosmolnet är om de går på katterna eller inte. Ja Morris är vi inte oroliga för utan det är väl mer Millan och sen för Puma när hon kan börja vara ute.
Vid nya boendet är det riktigt rävtätt. I början på veckan satt Morris (den stora grå) bara 20 meter från en räv ute i hagen. Morris satt och tvättade sig och hade järnkoll på räven som satt och stirrade. Det märktes att räven var osäker för han verkade vilja dra vidare men kunde inte riktigt släppa Morris med blicken. Efter en stund gav han dock upp och vandrade vidare.
Härom kvällen var jag ute och fodrade hästarna och hundarna var som vanligt med. När jag var på väg in ser jag hur Griima drar iväg med dunderfart utana att skälla. Kollar upp och ner över mot vägen och ser där Stina trava snyggt på vägen. Ropar på dom men ingen respons. Stina försvinner och Griima efter med en hiskelig fart. Ja de kommer väl strax tänkte jag och vänder mig om för att fixa igen dörren. Då kommer Stina från andra hållet. Hon kan inte ha varit sä jäkla snabb. Satan - det är en räv som Griima har dragit på. Nu blev det liv på Thomas. Beodrade Stina att stanna och ropade (skrek) efter Griima. In som ett jehu för att hämta ficklampa och när jag väl kommer ut igen så kommer Griima glatt springande mot mig. Svansen går, ja det är hela bakdelen som roterar som bara hon kan göra. Det var precis som om hon ville säga att visst har jag varit duktig som jagat bort den vilda räven. Jag kommer nu att börja träna siluettigenkänning på både hundarna, katterna, hästarna och Ulla.
En kväll, ja det är alltid på kvällarna de små rödaktiga dyker upp, kommer Ulla springande från andra våningen. Hon smyger snabbt fram och viskar att jag ska stänga av tv´n och smyga fram till vardagsrumsfönstret. När jag försiktigt kikar ut så är det två rävar som nosar omkring under äppelträdet utanför vardagsrummet. Då fick jag en riktigt bra bild av dom. De är lite mindre och rödare än de jag är van vid från Östersund. Men de var riktigt fina med yviga svansar och fina pälsar. Enda orosmolnet är om de går på katterna eller inte. Ja Morris är vi inte oroliga för utan det är väl mer Millan och sen för Puma när hon kan börja vara ute.
