Här är det verkligen fullt upp. Förra helgen tillbringade Ulla och jag i bilen. Vi var nämligen iväg söderut för att titta på ett par intressanta gårdar. Den ena föll vi pladask för. Tyvärr verkar det som om även andra har fallit för den. Det dröjde inte länge förrän budgivningen var igång. Vi väntar dock in för att se vad banken säger om lån först. Under tiden kollar vi på hemnet efter ytterligare intressanta objekt, de finns vi har hittat ett par till av intresse. Ulla fick svar på sin jobbansökan på "Mogården". De vill ha ner henne för en intervju och då får hon passa på att kolla på flera objekt.
På jobbet snurrar det på av bara farten, Upplevde något mycket intressant och samtidigt väldigt skrämmande i onsdags. Även mycket välutbildade och reflekterande individer tappar sitt sociala intellekt då de låter sig uppslukas av gruppen. Plötsligt slutar de att reflektera och far ut på ett fullt sätt som enbart kan betecknas som mobbing. Det verkar som om de blir omedvetna om sitt eget beteende och hur det uppfattas av omgivningen och den som blir drabbad av de kastade knivarna. Även de tysta bidrar till kränkningarna genom att ge sitt stumma bifall. Känns i alla fall bra att de inte möter patienter i denna destruktiva konstallation. Det är illa nog med att de kränker sina "arbetskamrater". Man blir bara så trött... Med Jessica hemma så händer det lite mera grejor än brukligt. Hon skulle ut en sväng på Tinna och undrade om inte jag ville följa med på cykel och ta hundarna med. Det blev en skön tur med ett betydligt tristare avslut. Vi drog i alla fall iväg och Tinna var riktigt nyfiken på cykeln och väl uppe på Halåsbeget så ville hon tävla mot mig. Jag ökade farten och hon hängde raskt på i galopp som sedan slog över i pass. Fasen vad häftigt det var att vara jämsides med henne en bit då hon passade. Vilken enorm kraft det är som frigörs då hon gasar på i passen.
Griima och Stina följde med bra precis som vanligt. Nästan hela tiden. Griima drog iväg och kom inte på inkallningen som hon brukar. Efter någon minut kom hon dock glatt springande.
Jag vill framföra ett speciellt varmt tack till den linjearbetare från Jämtkraft som varit ute i skogen, endast en liten bit från vägen. Men det var mer än tillräckligt. Du såg verkligen till att skapa merarbete för mig denna kvällen. Jessica satt på Tinna och jag fick höra det välkända ljudet av kväljningar från henne. Detta har jag full förståelse för. Griima såg inte längre direkt kramgo ut och inte luktade hon godis heller. Åtminstone inte för mig och Jessica. Stina blängde föraktfullt på henne och såg till att hålla distans till det stinkande lilla kräket.
Finns det något som kan se så ömkligt ut som en blöt hund? I detta fall en riktig "skithund". Till och med värre än när Stina rullade sig i stinksvamp förra året.
Ulla verkar trivas mer än bra med den lilla nykomlingen som plötsligt, en vecka för tidigt, en morgon uppenbarade sig i hagen. Trots sin litenhet så är han riktigt framåt och nyfiken. Utan tvekan stapplade han fram mot en lika nyfiken Griima och fick henne att vika undan. Frågan är väl om det var hund eller skitlukten som var mest spännande.
