Så var vi på gång igen! Både på banan, i spår och på blogg...



Snön har både kommit och försvunnit i ett par omgångar. Men nu verkar det som om det inte ska komma någon mer på ett bra tag. Kanske till nästa jul!?

Spårarbetet har kommit igång med ett par seriösa spår. Både med bra längd och liggtid. Började med ett motivationsspår med kortare liggtid men jag tror att det behöver vara lång liggtid för att hon inte ska tappa fokus. Verkar som om det är för lätt och hon inte behöver anstränga sig så mycket, utan hon hittar en massa annat gott att undersöka längs spåret.

Wynja blir så där nöjt trött när vi har varit och spårat. Nöjd och lugn sträcker hon ut sig på sin favoritplats i soffan där hon har koll på oss tvåbeningar. Om vi nu skulle få för oss att äta något vill hon ju inte missa att åtminstone försöka tigga till sig en bit eller två.....

Den Bolltorpska banan har delvis flyttat ut ur sitt vinteride. Tunnlar, gunga, däck, slalom och hopphinder står nu uppställda. De bara väntar på att bli utsatta för de hårigas agilityträning. Några små pass med kvalitetsträning har det blivit. Mest motivation med fart och inga svårare kombinationer än så länge. 

De svåraste passen har vi än så länge kört på tävlingsbanorna. Vi var på Kumla BKs dubbla klass 2 i Askersund. Griima fick starta i agilityklasserna. Jag skippade hoppklasserna då hon får ont i hasen efter fler än 2 starter. Wynja fick köra dubbelt både i agility- och hoppklass.
Fick deras lopp filmade. Här under är Griimas båda lopp. Det första är nog det bästa agilitylopp hon gjort på tävling någonsin. Bra fart, hindersäker, följsam och lycklig. Blev nästan stående när hon tog avfarten på balansen och svängde in bra på hopphindret efter. Ren och skär agilityglädje vid målgång.
Det visade sig att vi kom trea och hade slagit en massa "snabba" BC tack vare tightare linjer...

Wynja inledde tävlingarna genom att springa upp på läktaren och diska sig. Men med boll och glada tillrop tog hon sedan banan utan problem. Vi fortsätter att jobba med de spöken som finns på inomhusarenorna. Detta till trots så är jag jättenöjd med hennes och mina insatser. Vi är på väg tillbaka även på inomhusbanorna. Jag tror jag kommit på hur jag ska jobba med henne så att hon behåller fokus. Bara en inomhustävling kvar sedan är det utomhus för hela slanten, oavsett väder. Ute i det fria har vi ännu inte sett några spöken så, NU KÖR VI!

Skrev en artikel om  hur jag och Wynja började med viltspår och varför i Svenska kooikerhundklubbens tidning. Blev riktigt glad att läsa och se hur "redaktören" på ett proffsigt sätt lagt in bilder och text. Känns som om jag skrivit något bra om viltspår.

Att ha en Linus som konvalescent inomhus är inte alltid så himla lätt. I synnerhet inte om man får för sig att bädda sängen då han är i närheten. Att ett djur kan vara så satans snabb med att dyka in under varenda lakan täcke och kudde. Hela tiden för att visa att han minsann fortfarande är "Alive and kicking". Det vill till att man passar fingrar och händer så man inte sätter dom i närheten av platsen han ligger på. Då far han ut som en kobra och ska skoja till det lite med bäddaren. Kan göra rackarns ont då han huggar och man samtidigt drar åt sig näven....

Helgen som kommer ser jag fram emot med stor glädje. Blir tåget för att träffa tre viktiga personer i mitt liv. Nämligen VBD, VBBB och VBSS (dotter, barnbarn och svärson). Det var ett tag sedan vi träffades och det har hänt massor med VBBB sedan sist vi träffades. En hel helg med fokus på social samvaro. Blir nog även besök till andra viktiga och trevliga människor.

 

Helgen därpå så blir det ett nytt viltspårprov för Wynja. Bara hoppas att husse håller sig till att följa med i linan och litar på den lilla rödvita. Hon kan ju det här med spår men husse har fortfarande lite svårt att läsa henne eftersom hon har ett lite udda sätt att jobba på. Varje nytt spår ger ytterligare erfarenheter och kunskap om arbetssätt och hur hon ser ut då hon är i spåret...