onsdag 21 augusti 2019

SKOOI´s CLUBSHOW 2019

Efter jobbet på fredagen var det bara att susa hemåt. Lasta bilen, rasta hundarna och sedan rulla söderut. Mot Degeberga och årets clubshow för kooikrar.

Utställning

Både Ambie och Lilo gick upp i unghundsklass tikar. Lilo fick ett excellent och en väldigt fin bedömning (Lilo blev bästa tik 2 i unghundklassen).
I väntan på vår tur för enskild bedömning hos domaren passade vi på att gosa lite. Det är inte klokt vad den här lilla tjejen tycker om att kela och bli klappad.
En riktig liten kelgris och hon visar verkligen att hon älskar sin husse vilket värmer skönt inombords. Ja den  där kärleken verkar vara ömsesidig.


Ambie fick excellent med CK och blev bästa unghundstik vilket gjorde att hon gick vidare till konkurrens med övriga tikar. Väl där så blev hon bästa tik 3 och fick cert. Det var en hel drös med fina tikar som konkurrerade om placeringarna men efter domarens öppna kritik i unghundklassen hade både Ulla och Ambie fått blodad tand. Han sa att "hon rör sig som en dröm" och det hade de med sig ut och fick en jättebra placering. Sedan ställdes Ambie mot Nikon i bästa unghund. Nikon är den där snyggingen som är pappa till Wynjas senaste kull med valpar, Queen-kullen. Och Ambie tog hem det, hon blev BIS unghund på rasspecialen.
Ambie skötte sig helt exemplariskt på bordet när domaren 
kollade och kände igenom henne. Här kollas tänder och bett.

Agility

Ulla och Ambie debuterade på banorna för första gången som ett team. Det var första gången för Ambie. Efter en lite tveksam start gick hon kanonbra, ända till andra tunnelingången. Där vände hon kvickt och kom ut igen vilket inte Ulla hade räknat med. Så med en snabb sväng ut från tunneln satte Ambie krokben på sin förare. Efter det var det inte så kul längre tyckte Ambie. När klassen var slut gick Ulla bort och körde ett par tunnelgenomgångar. Gick jättebra så Ambie fick i alla fall med sig en positiv upplevelse och en 3:e placering. Jag var så spänd att jag glömde fota/filma deras lopp. Får helt enkelt förlita mig på Femke och hennes kamera. Jag får ta och uppdatera bloggen med bilder då de blir tillgängliga.

Lilo debuterade på KM och hel bana. Hon har tidigare bara sprungit en blåbärsklass. Faktum är att hon inte har slalomen färdig och befäst. A-hindret hade hon aldrig sett tidigare utan det blev lite av en happening för henne när vi sprang agilityklassen. Det gick inte så fort och det var inte felfritt men vi hade roligt. Jag är mycket stolt och nöjd med hennes insats på KM. Ena loppet blev en disk men vi fick resultat på det andra vilket gav oss en 8:e plats på KM. Nu vet jag inte vilket som var disk men det spelar ingen roll. Vi deltog och hade skooi, en perfekt träning inför framtiden.


Wynja, säkerheten själv i båda loppen. Kändes inte alls som om det var så länge sedan som vi sprang agility tillsammans. Vi fick en neslig 5:a på ett kontaktfält, som hon aldrig brukar hoppa annars. Jag är extra stolt över att vi fick till en slalom med fart. Annars har hon en tendens att promenera igenom det hindret. Men nu var det fart och flyt på hela banan gånger två. Jag hade bara fokus på mig själv och mina hundar så jag hade ingen riktig koll på hur det gått för de andra. Men det höll hela vägen trots 5 fel. Vi blev klubbmästare 2019 jag och Wynja.

Undertecknad och Wynja (Trigger Just For Joy) klubbmästare agility 2019.

Summering

Degeberga var en utmärkt plats att ha Clubshowen på. Både vad gäller ytor att vara på som möjligheterna till olika alternativ på boende. Tjejerna som anordnat allt ska ha en stor eloge för väl genomfört arrangemang. Domaren var kanonbra. Han hanterade både hundar och förare på ett trevligt sätt med glimten i ögat. Väldigt tydlig och bra öppen kritik då han motiverade placeringen av respektive hund efter varje klass. Det hördes bra tack vara högtalarsystemet annars hade nog den delen fallit bort.
Vi hade bra utdelning på våra hundar. Grindarna bak på bilen var fulla av rosetter och bilen var full av prispåsar. Bäst av allt var ändå känslan av att ha gjort något bra och roligt med hundarna men även att ha träffat trevliga kooikermänniskor.
Ulla och Ambie i konkurrensen. Den långa killen med keps och hans hund
är i skrivande stund okända för mig.

Lilo kollar in om husses nervositet har släppt, eller om hon behöver stötta ytterligare..
Det blev en lång resa hem och det var mycket tidigt på morgonen då flocken svängde in på den Bolltorpska farmen. Blev en lång sovmorgon på söndagen för alla som varit på resande fot.

söndag 11 augusti 2019

På resande fot och en f-bannad matförgiftning

De senaste veckorna har det varit en hel del som hänt. Det mesta riktigt roligt men det fanns en rejäl bit smolk i bägaren. Som tur var det inte långvarigt men det tog på krafterna.
När man ser på det så har det faktiskt varit betydligt mer grejor på gång efter semestern än det var under densamma. Men vad gör man inte för att få ett aktivt och innehållsrikt liv.

Firandet av en 4-åring

Det var ett fantastiskt väder i Östersund när vi var där för att fira barnbarnets 4-årsdag. Ja det var nästan för bra väder, ca 30 grader i dagarna 2 och deras lilla spa-pool på altanen kom väl till pass. AC´n inomhus uppskattades fantastiskt mycket av de fyra håriga som var med oss upp.
Poolbad och poolhäng! Man ser tydligt vem som gillar och inte gillar värmen.

Matförgiftning "el grande"

Den var säkert inte stor för läkarvetenskapen men för mig var det en gigantisk tillställning. Tänk att man ska komma en bit över 50 innan man får en dylik upplevelse. Den kom som ett brev på posten, det vill säga helt utan avisering och väldigt plötsligt på kvällen. Väldigt intensivt ett par timmar och försvann sedan tillsammans med resterna i den vita stolen. Den efterlämnade ett litet vrak på några år över 50. Jag var helt klappslut. Trots allt var det skönt att det var över så snabbt men det tog ett par dagar att komma tillbaka i balans med allt igen. Tur att Ulla var hemma och inte jobbade under den intensiva delen, för jag fick både peppning, tröst och service av bästa hustrun..

Sunne jaktmässa och hundar på SPA

På torsdag eftermiddag så lastade jag hundarna och drog med mig den Bolltorpska banan till Rottneros park där mässan skulle gå av stapeln. Himla tur att jag hade lastat allt på onsdagskvällen innan "el grande" satte in. Det blev över 3 liter vatten som jag drack på vägen dit. Varenda centiliter behövdes för att återställa vätskebalansen. Det var riktigt tufft att lasta av och bygga bana på kvällen men efter lite småsår, svordomar och svett så var den på plats och rum med dusch på Selma spa hägrade.
Återhämtning i skuggan mellan uppvisningarna.
Ulla kom upp under fredagen vilket gjorde saker och ting lite lättare. Hundarna skötte sig exemplariskt och Lilo gick med förare ur publiken för första gången. Ambie släppte jag inte ut på detta äventyr då hon inte är där ännu. Wynja gick likt tåget som vanligt, hon anpassade farten efter den som sprang med henne. 
Nästan hela den Bolltorpska flocken  njuter ikapp.
På kvällen var det relax på rum och spa för de tvåbenta följt av middag. En högrevsburgare för mig vilket var den första riktiga maten jag åt sedan onsdagen. Hundarna njöt av att få bara vara och visade hur de verkligen tycker om att vara på resande fot.
Information till deltagande rasklubbar inför agilityn.









På lördagen var det bara en uppvisning och sedan var det blåbärsklass gånger 2. En för rasklubbarna där de tävlade mot varandra och en som var öppen för publiken att delta i. Det var väl inte den bästa agility att frossa i, men det var fantastiskt att se hur roligt både hundar och förare hade då de jobbade på att ta sig runt banan.


Ibland är det många på samma hund. här är det 3 generationer som 
samverkar för att få över sin adept. Men det var gammelfarmors hund

Inkallning genom tunnel av aktiv och rolig husse. Taxen löste det galant redan gång 2.
Utställningsträning
Trodde väl aldrig att jag skulle bli vänstervarvare med Lilo. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Både Lilo och jag behövde lite ringträning, framför allt undertecknad. Vi behöver få till det här med att gå/halvspringa och visa upp sig. Jag har inga problem men har lite svårt att få till det med Lilo. Hon vill gärna springa med nosen i backen vilket gör att hon blir ganska låst och stel i rörelserna. Jag vet att hon kan. Jag har sett henne göra det. Jag måste bara få till det så att hon gör det med mig. Jag måste vara det roligaste och mest intressanta i ringen. Funkar super när vi står still men så fort vi ska röra oss så kör hon ner huvudet.
Jag är mycket väl medveten om att detta är ett I-landsproblem men det skulle vara kul att få till det. 
För det var kanske just detta som resulterade i ett BIM istället för ett BIR i Västerås? Vi får väl se om träningen på ÖLKK i Kvinnersta ger något resultat på utställningen i Askersund till helgen.

Ja den träningen blev det inte mycket bevänt med. Hamnade i trafikkö så det hade nästan tagit slut på träningen innan vi kommit fram. Men som före detta officerare i flygvapnet gjorde vi en snabb analys av läget och tog annat beslut och färdväg.
I stället för ringträning blev det miljöträning i Örebros centrala delar med ett stopp på "Bara vara" för kaffe och glass. Detta alternativa förfarande uppskattades av både hundar och förare.
Kvällens aktiviteter avslutades med att jag byggde upp delar av den Bolltorpska banan som vilat ut efter resan till Sunne.

Träning inför KM

På den Bolltorpska banan pågår hinderträningen inför KM i agility den 16/8. Det är inte utan att det brådskar. För Wynja är det lugnt. Problemet, eller rättare sagt utmaningen är att hinna få till ett fungerande slalom på Lilo. Funkar det så funkar det. Viktigast är ändå att ha kul på banan. För Lilo är det främst tävlingsträning men det skulle vara kull om hon kunde sätta ett resultat.
Ulla har också lite att sätta tänderna i, Ambie är inte alltid den mest samarbetsvilliga "agilityhunden". Vad gäller Ambie så ser det ut som om det blir jag som ska ta henne på blåbärsrundan på Clubshowen.


Utställning i Askersund

Så var det då dags att vänstervarva på allvar igen. Aktiviteterna i fråga arrangerades av Örebro läns kennelklubb och platsen var Askersunds idrottsplats. Det är inte utan viss spänning vi checkar in och tar oss fram till ringen. Det är alltid svårt att veta utfall på en tävling som är ett resultat efter en människas uppfattning och bedömning. Det har ju gått bra förut så varför inte nu?

Gick helt okej med att ställa i ihållande regn. Båda hundarna fick excellent samt att Ambie fick CK och blev bästa tik 2:a. Lilo blev bästa tik 3:a utan CK men jag är nöjd med excellentet. Problemet med att hålla ner huvudet fortsätter men vi fick i alla fall delvis till det. Skönt att inte ha hundar som blir negativa av dåligt väder. Bara att fortsätta träna inför nästa helg och clubshowen...

fredag 26 juli 2019

Semestern är slut och då händer det grejer...

Åter på arbetsplatsen

Så har semestern för i år tagit slut och jag är sedan den 15 juli tillbaka på arbetsplatsen. Det har hänt en massa medan jag varit borta, men ändå inte. Vardagen har rullat på som planerat och det var inte mycket att ta tag i efter 5 veckors frånvaro. Både ordinarie personal samt vikarier har gjort ett bra jobb. Även de boende har skött sig och inte haft en massa hyss för sig. Under semestern fick vi en hundraåring på boendet. Hon var mäkta nöjd med brev från kungen och allt firande. 

Tassemobilen 2.0 är nu uppdaterad till 2.1

Vistaprint har fått jobba och jag har fått betala. Nu är de nya magnetdekalerna på plats så att det syns att det är kooikrar på väg. Tack till Tommy för underbara bilder att välja på. Det blev till slut denna bild på en superfokuserad Wynja i slalom. Jag tycker den visar fart, fokus och vilja.

Utställning: Nordic i Västerås

Det var tre kullsyskon som styrde färden mot Västerås den 21/7. Ädelstenskullens Jasper, Ambie och Lilo skulle på SKK-Nordic och grupp 8 gick på söndagen, i ring 8 så det blev enkelt.
Det var en domare som normalt dömer jakthundraser men nu fick äran att döma våra röd/vita kooikrar. Bortsett från att domaren böjde sig över hundarna så hanterade han hundarna och deras reaktioner bra.
Jasper fick ett excellent och en väldigt bra kritik så det är vi nöjda med. Ambie och Lilo konkurrerade i samma klass och blev bästa tik 1 och 2, båda med excellent och CK. Lilo knep 1:a platsen från syrran och fick Svenskt och Nordic certifikat samt blev BIM. Hade husse tränat Lilo lite mer i ringarbete och fått henne att lyfta upp huvudet så kanske det blivit BIR, domaren var väldigt förtjust i min lilla clown. Ambie som blev 2 bästa tik fick Svenskt och Nordic reservcertifikat.
Det var lite dåligt av Västerås KK att de varken hade BIM- eller Nordicrosetter till alla klasser. Lilo får sina i brevlådan vilket gör att den obligatoriska rosettfotograferingen utgick.
Championhanen blev BIR medan Joykooi Kristall, "Lilo" blev BIM.
Ulla ställde både Ambie och Jasper. På bilden visar
hon upp Jasper som fick mycket bra bedömning.
Vi hade en väldig tur med vädret. Det var soligt med lite moln med fläktande vindar. När vi var klara med lunchen började det mulna på och vi hann både få ner tältet, lasta bilen och komma iväg hemåt innan regnet kom. Det var 4 trötta hundar som landade in hemmavid på eftermiddagen. Det var många intryck för dom alla och det var ju ett tag sedan de var på utställning. Även Griima och Wynja var ju med in för att agera stöd till de två som ställdes och det gjorde de riktigt bra. Den svart/vita (Griima) gjorde även dagen för en kille som var på utställningen med sin personliga assistent. Han fick klappa om henne och ge henne ett par godisar. Snacka om att Griima läste av killen, hon var så mjuk och lugn trots att han var lite spastisk i sina rörelser. Hon såg genom det och bara fanns där, lugn och stilla med svagt svajande svans.

Förberedelser inför Sunne jaktmässa

Den Bolltorpska banan håller på att piffas till inför utflykten till Rottneros park och jaktmässan där. (För mer information kan ni koll länkarna jag bifogat). Hindren utsätts för lite brutal rengöring och bättringsmålning. Som vanligt kommer banan att se riktigt proffsig ut. Fick reda på att vi i år inte ska vara i utkanten av området utan mitt i smeten vilket nog gör att åskådarskaran kommer att öka. Nytt för i år är att rasklubbarna ska få träna fram till lördag eftermiddag för att sedan göra upp i en "blåbärsklass". När de är klara kommer det även att gå en "blåbärsklass" för mässbesökarna. Banan kommer då enbart att bestå av hopphinder och tunnlar, 12-15 hinder. Det viktiga är att alla har roligt och att så många som möjligt klarar av att gå i mål.
Jag och flocken kommer att ha 2 uppvisningar på fredagen och 1 på lördagen. Mellan uppvisningarna och "blåbärsagilityn" så blir det som vanligt prova på med egen hund och träning inför tävlingen under handledning eller enskilt, lite beroende på vilket stöd ekipaget är i behov av. Mässan pågår den 2-3 augusti.

Till Jämtland för att fira en 4-åring

Det blir en snabbvisit till Östersund kommande helg för att fira morfars favoritgrabb. Max blir 4 år och det förpliktigar med morfaderlig närvaro. Tur att man kan säga favoritbarnbarn utan att det väcker ont blod. Han är ju det enda barnbarnet så här långt. Om det blir fler så får jag väl ändra om uttrycksformerna för att inte starta konflikter och avundsjuka. Men det blir som sagt morgondagens problem, idag finns det inga. Dottern har hotat med att det skall byggas sandlåda till den lille killen.

Mer utställning och "clubshow" 

Med en icke helt återställd häl så blir det mer utställningar än viltspårprov och agility. Känns lite tråkigt då det är så himla kul med både agilitytävlingar och viltspårprov. Ska bli spännande att se hur de små liven står sig i ringen vid utställningarna i Askersund och Degeberga. I Degeberga blir det även en koll på hur hälen funkar på tävling. Det blir kooikermästerkap i agility där och jag ska starta med både Wynja och Lilo. Lilo ska bli extra spännande då hon inte är klar med slalom ännu. Det får bli en erfarenhet både för henne och mig. Ulla kommer att köra Ambie i blåbärsklass vilket också blir spännande då Ambie har ett växlande intresse för tunnlar.

tisdag 9 juli 2019

Semester och nu är det tomt på Bolltorp

Operation ”hälben”

Operationen av hälen gick över förväntan. Jag hade förberett med kryckor men dessa behövde inte användas i den omfattning jag trott. Dessutom hade jag missförstått läkaren om tillvägagångssättet på operationen. Hälsenan drog de bara åt sidan så de kom åt att ”extrahera” en bit av hälbenet och lade sedan tillbaka den igen. Detta gjorde att smärtan efter operationen var ganska liten jämfört med om de varit på mjukdelarna. Nu mejslade de bara bort en bit av hälbenet. Såret har läkt bra och stygnen är tagna. Det enda som jag behöver fokusera på nu är träning för att få tillbaka rörligheten utan smärta. Visst har jag ont men inte alls samma smärta som innan operationen och den minskar stadigt. Förutom när jag anstränger foten lite mer än vad som är lämpligt😊

 Besök från Östersund och utställning i Danmark

Dotter, dotterson och mågämnet har varit på en längre visit på den Bolltorpska farmen. Det har varit underbart att ha dom här och få rå om dottersonen Maximilian lite extra. Det blir ju inte så ofta vi träffas och får vardagstid. Nu var dom här i en och en halv vecka. I och för sig så inledde dom med att följa med Ulla till Danmark för att ställa ut Ambie och Lilo i Vejen under 2 dagar. Ulla ställde Ambie vilket resulterade i 2 cert 1 Cacib och ett BIM. Inte dåligt på 2 dagar. Jessica ställde Lilo och gjorde ett jättebra jobb trots att hon aldrig ställt tidigare. Lilo fick excellent båda dagarna och reservcert ena dagen. Den första dagen på utställningen blev systrarna 2:a och 3:e bästa tik och dag 2 blev Ambie BIM😊
Max och Nala leker i valphagen.
När de kom hem fick jag höra mycket om Legoland som de besökt under tiden i Danmark. Max har skött sig alldeles fantastiskt även om han är en liten människa med en stor vilja. Han och hundarna har gått från klarhet till klarhet. Valparna tyckte om att busa med honom även om man fick hålla ett öga på dom så att det inte blev för mycket för de små liven, valparna alltså. Vi kom in i vardagslunk då de var här så när det var dags för dem att åka hem så blev det riktigt tomt på den Bolltorpska farmen. Att även valparna flyttat till nya flockar under tiden de var här gjorde bara att det blev extra tomt då de åkte.
Kom igen syrran vi hoppar in till Max i sandlådan!
 
Och här var vi välkomna men fanns inget ätbart.

Valparna har flyttat

Efter veterinärbesiktning och chipmärkning så blev valp efter valp hämtade av sina nya flockar. Det kändes både roligt men ändå lite sorgligt då man sett och följt deras utveckling. Trots allt så känns det riktigt bra då alla tre valparna har hamnat hos riktigt bra flockar. Blev lite spritt i Sverige, Vingåker, Linköping och Söderhamn är nu deras nya hemvist. Både jag och Ulla känner oss stolta över veterinärens utlåtande av valparna. Det var många superlativer hon använde om deras öppenhet och tillgänglighet.
Systrarna Nala & Juni var kvar något längre än Freddie.

Agility och viltspår är på G igen

Utflytten av de små har gett mer tid för agilityn och spårarbetet. När dessutom foten börjar fungera någorlunda igen så är träningen i gång. Viltspåret går bra med foten medan jag får ta det lite lugnare med agilityn. När man väl är på så kör man men jag får skörda konsekvenserna efteråt med värk och svullen häl. Jobbar hårt för att bara köra momentträning och inte hel bana. Men det viktigaste är ändå att vi är på gång igen. Motionsträning med cykel är det minsta problemet för min häl. Wynja tycker verkligen om att få komma ut och arbeta igen😊
Wynja älskade verkligen att komma igång med agilityn
igen. Har mer sug på att köra nu efter valparna än innan.

Lilo har kommit igång bra. Bara slalom som behöver köras in
annars fixar hon alla hinder utan problem.

Wynja har inte glömt bort slalom utan kör järnet

Lilo är ingen vegan😉

Den lilla ”clownen” har tagit över som flockens dräpare! Lilo, Ambie och Wynja drev fram en sork under promenaden. Medan Wynja bara stötte med nosen, Ambie backade då sorken sprang fram, greppade Lilo skadedjuret mellan käftarna och gjorde processen kort med det lilla kräket. När jag sa åt henne att släpa så försökte hon svälja det ludna djuret helt för att inte bli av med sitt byte. Med ett bastant tag om underkäken öppnade jag den rovgiriga käften och drog ut den halvsvalda sorken med ett stabilt tag i dennes svans. Då sorken tagits ut ur kooikerkäften fick hela den jagande flocken beröm. Att kooikern är en gårdshund med skadedjursbekämpning på agendan blev med ens väldigt tydligt. Som en flock jagade dom tillsammans och nådde maximal utdelning. Skadedjuret dödat och förpassat till återvinning, dock ej genom Lilos matsmältningsorgan😊
Här ligger kooikrarna som ska till Sunne jaktmässa och ha agilityuppvisning.


tisdag 11 juni 2019

Oups vad tiden går fort! Nu semester och operation..

Redan semestertid

Det är inte klokt vad tiden går fort. Valparna har redan hunnit bli 6 veckor och det är dags för semester. Inte nog med att man upplever att tiden går fort, man har gjort en himla massa också.
Känns som om det har gått på i ett både på jobb och hemma. Inte stressigt bara en hel massa olika saker som gjorts. Kvällarna har varit vigda för hundar och återhämtning. Till och med att sitta på gräsklipparen är en rejäl mental återhämtning.

Avslut på Afghanistan

Den 23 maj var jag i Eksjö på Göta Ingenjörsregemente, Ing2. Det var medaljceremoni för FS 36 som precis kommit hem från sin mission i Afghanistan. Anledningen till att jag var där är att lillebror ingick i den styrkan och nu äntligen är hemma i Sverige igen. Till honom och alla andra i FS 36 "Skönt att ni är hemma och tack för att ni tjänstgjort".


Besök av valpköpare

Kristi flygare (uttryck för kristi himmelsfärdshelgen) hade vi tre besök av valpköpare. De var från Linköping, Vingåker och Söderhamn. De fick nu för första gången träffa valparna "in real life". Det är trevliga familjer som våra små adepter sedan ska flytta till. Speciellt härligt var det at se deras ansiktsuttryck då de såg valparna för första gången. Alla ansikten uttryckte inte annat en ren kärlek och längtan efter att få hem sin nya lilla flockmedlem

Svinskit igen

Lilo, flockens lilla pajas upphör aldrig med sina påhitt. De flesta är oskyldiga och bara gör att man älskar henne mer. Ibland gör det dock över styr.
Här är hon precis nyduschad efter att ha rullat sig i lite svinskit. Föga uppskattat av husse och matte...

Agilityn går framåt, viltspårningen i vila

Den Bolltorpska banan används för alla de fyrbenta i flocken. Viltspårandet har pausats lite med tanke på valparna och alla fästingar som kan dras med hem. Kanske inte så farligt men det är dumt att chansa. Finns tillräckligt av de små kräken redan på vår gräsmatta. Mest beror det på att husses häl inte är lämplig att gå ut i spårmarkerna med längre. Men snart är vi på det igen.
Att springa lös i hagen är inte att förakta. Framför allt då man får hoppa som en springbock för att kunna se vart man är och vart man är på väg.
Lilo älskar att dra runt som en illbatting. Kallas allmänt för kooikerfnatt...
Flockens kooikrar vandrar här i rangordning på den uppklippta rastrundan i hagen. Lite lyxigt med klippt gångväg men jisses vad skönt när det har regnat. Då håller sig alla utom en på stigen vilket minskar torkandet vid ingången hemma. Gissa vem som inte alltid är på stigen då!?
Stenen är ett populärt tillhåll och stannar jag till där så turas de om att klättra upp för att kolla på utsikten. Ja ibland turas de inte om utan det blir lite mer som "tiken på täppan".
Njuter gör de alla av utmaningen.



Operation "häl artros"

I morgon går startskottet för en åtta veckors rehab för hälen. Ska in på ortopeden och få den fixad. Ja åtminstone tar de förhoppningsvis bort det som orsakar smärtan sedan är det upp till mig att komma tillbaka med att få funktionen som det är tänkt att en fot ska fungera, dock utan smärta hoppas jag. Då kan jag äntligen starta med Lilo och fortsätta rosettjakten med Wynja och skogarna kommer att vara fulla av spår.

Clematis

Vi har en clematis som växer här hemma. och med växer menar jag VÄXER. Ulla har bra hand med den. Förra året blommade den väldigt mycket och det var väl ingen av oss som trodde att den blomningen skulle överglänsas. Men det gjorde den. Bilderna är tagna den 10 juni i år!!

 

Valpfrossa







 
Nu är det slut!



torsdag 9 maj 2019

Nu är banpremiären gjord med Lilo och Queen-kullen växer

Lilo banpremiär i blåbärsklass

På söndagen lastade jag in Lilo och mig själv i tassemobilen.2 för att ta mig till Kumla bk  och deras inofficiella agilitytävling. Det skulle bli Lilos första framträdande på agilitybanorna. Jag valde blåbärsklassen eftersom hon ännu inte fixar slalomet. Målsättningen var att se och känna hur hon betedde sig på banan och hur vår kontakt fungerade. Inga förväntningar, bara dit för att ha roligt.
På vägen överraskade vi två små parvlar som kommit lite väl långt bort från lyan. Dock verkade de vara ganska hemmastadda i området vid Lännäs kyrka och var inte stressade så det störde. Verkade mer nyfikna än rädda då jag stannade bilen för att ta några kort.


Vi var anmälda för två starter och man kunde köpa in sig på en andra chans om man inte var nöjd med resultatet. Vårt första lopp nollade vi men i det andra tappade husse lite fokus och vi fick lite fel. Jag valde då att lösa andra chansen för att köra samma bana en gång till. Så här i efterhand kan man tycka vad man vill om det. Lilo orkade inte hålla fokus utan hittade på lite egna lösningar om vad man kunde göra på banan. Det blev en bra erfarenhet att få en bild av hur mycket hon orkar fokusera så här långt. Oavsett resultat så är jag jättenöjd över hennes beteende på banan. Följsam och hade koll på och följde mig bra i de allra flesta momenten. Bara att kolla på filmen här ovan så kan ni själva se hur duktig hon är.

Valpmys i mängd

Wynja fortsätter att vara den underbara mor och vårdnadsgivare med Queen-kullen. Med erfarenhet från ädelstens-kullen går hon bara från klarhet till klarhet. Det blev ju tre valpar i denna kullen, två tikar och en hane. Alla valparna är tingade och ska till varsin underbar flock där de verkligen är efterlängtade. Känns bra att ha träffat alla valpköparna innan och fått en bra känsla för dem i ock med att det är en liten del av sig själv man lämnar ifrån sig.
Ulla är ju hemma med valparna och tar hand om alla våra fyrbenta. Detta gör att hon får följa dem lite närmare än vad jag kan. Dessutom tar hon underbara bilder på de små och även på Wynja. Avslutar detta blogginlägg med några sötdödsbilder…







tisdag 30 april 2019

Oj vad det händer mycket och vad tiden går fort.

Viltspår in i det sista och agility för den yngsta.

Det är något mer än två veckor kvar till det är dags för Wynja att få sina valpar.
Innan hon fick gå på sin mammaledighet så fick hon gå ett sista viltspår. Det var några hundra meter och genom ganska plan terräng. Lite träd och annat men inga branter, diken eller surhål.
Hon släppte dräktighetsbubblan och var fokuserad i spåret.
Det fick ju inte vara för enkelt och terräng är ju terräng och den består ju av det som finns. Till exempel nerfallna träd som ska passeras för att hitta fram till den kampvilliga klöven.
Lugnt och sansat jobbade den lite knubbiga viltspåraren fram till spårslut och klöv.
Ulla har fortsatt med agilityträngen. Hopphinder går som en dans men det har varit lite problem med balansbommen. Men med tålamod och lugn har Ulla byggt upp självförtroendet hos Ambie så att hon nu tar balansen utan problem.
Även med lite fart går det...

Däcket och de andra hopphindren tar hon med fart och utan problem. Snart dags att lämna träningsdäcket och gå på det med ram och lite höjd.
Tunnlarna går hon igenom men där är hon fortfarande väldigt skeptisk. Varför gå igenom nät det går snabbare runt?



Liten Puma följer med på promenaderna ibland. Tror det mest är för att få klättra i de stora träden och visa hundarna att hon fortfarande "äger" dom.
Det är i alla fall trevligt att hela den fyrbenta delen av flocken följer med på promenadrundan.

Svensk juniorvinnare & svensk vinnare 2019

Helgen innan Wynja skulle valpa åkte Ulla med Ambie och Lilo till Sundsvall på utställning. Det var en svensk vinnarutställning med internationell klassning. Vi trodde väl mer på Ambie som skulle in i unghundklass än på Lilo som fick vara kvar i juniorklass.
Men vi hade helt fel. Inte så att det gick dåligt för Ambie utan det var att Lilo verkligen gick hela vägen hos domaren. Hon fick två titlar; "Svensk juniorvinnare 2019" sedan gick hon upp i konkurrensen och tog titeln "Svensk vinnare 2019". Hon fick sitt första cert och blev BIM.
Medan de fixade detta i Sundsvall var jag hemma och var "mammavakt" åt Wynja då hon bara hade en vecka kvar. Mäkta stolt var jag över min lilla clown

Så kom valparna

Fredagsnatten till den 26 april kom dom. Det blev tre små knyten. 2 tikar och 1 hane.
Tillsammans med matte skötte Wynja valpningen galant. Tre friska små kooikervalpar såg dagens ljus och landade in i den Bolltorpska flocken. Detta endast för ett gästspel i ca 8 veckor innan de ska till sina nya flockar.

Wynja tar väl hand om de små liven.
Deras pipande och försök att flytta sig gör att man ler fånigt. Det där leende lär väl delvis ha slocknat till vecka 8 då det är dags för dom att flytta. Veckor av att torka kiss och avföring kombinerat med pirayamunnar gör nog att det blir skönt när de blir hämtade...

Tills dess att tre lyckliga familjer får utökning så får Wynja nu i början ta huvudansvaret för att de nyfödda tre får mat och bra omvårdnad...






Viltspår i grönskande terräng

Nu börjar det bli grönt ute i skogarna. Ser och känns mycket mer trevligt att skogen börjat få kläder i olika nyanser av grönt med en och annan färgklick av annan kulör. I söndags blev det varsitt spår för juniorerna.


Ambie fick ett något kortare spår än Lilo men det var nog så utmanande för henne. Jag hade lagt spåret så att hon skulle behöva gå igenom en hel del täta snår och unggranar. Hon jobbade på lugnt och löste problemen utan konstigheter. Hon arbetade faktiskt bättre och var mer noggrann där det var bloduppehåll.
Lilo fick ett längre spår med flera vinklar och längre bloduppehåll. Det var mycket vilt som hade rört sig i området men hon behöll ändå fokus även om det blev några mindre avvikelser.
Nöjd husse med en nöjd Lilo som stolt poserar med klöven i munnen. Jag är väldigt nöjd med spårväskan från snigeldesign med sjukvårdsficka utanpå. En bra väska används och den visar även lite av vem man är. Så en spårväska som denna kan aldrig "pimpas" för mycket. En schwungväska som är praktisk, rymlig, smidig, lättburen och håller sig på plats! Kan det bli bättre?