Våga vara glad och ta för dig av livet!

Vi har haft både fin och ful väder den sista veckan. I fredags eftermiddag såg det ut så här när jag var ute på långpromenad med mina fyrtassade. De for omkring som små jehun mellan raderna där salixen växt innan de tog reda på den. De var väldigt intresserade av alla de har- och rådjursspår som gick kors och tvärs över lägdan. Det var cirka 1 decimeter snå så de fick jobba lite, för att inte tala om mig. Jag var rejält varm då vi gått varvet runt.
Några dagar var det riktigt gråväder så det passade allra bäst att ligga kvar och snusa i soffan. Både Stina och Griima har hittat mitt favorithörn i soffan. Även om jag redan ligger där så kommer de och knör in sig. Flyttar jag mig suckar de lättat och brer ut sig än mer. Det gör inget att de vill krypa intill mig men de behöver väl inte ta sån himla plats? Trots allt så är det inte så lite mysigt.
En av mina vänner på fb har lagt ut den här länken och jag kunde inte låta bli att dela den. Bäddar även in den på bloggen. Tycker den är så himla bra. Dels visar den att agility är en verkligen actionfylld sport, dels för att den även visar en sådan glädje hos både förare och hundar. Även på ett VM svallar känslorna i positiva vågor.

Ett tag till så har vi klätterkullar som de håriga gillar att klättra i. Det är salixskörden som är upplagd som flis längs vägen och ger lite kuperad terräng att klättra i.
Labbetorps ridhus var besökt av likasinnade för träning idag. Som vanligt var det riktigt trevligt och hundarna gick bra. Gick även ganska bra för mig. Dock har jag märkt av att det är en markant skillnad att bara träna en hund mot numera två. Jag blir riktigt svettig varje träning.
Nästa lördag ska jag träna för Camilla B i Latorps ridhus tillsammans med tre andra från Segersjö hundsällskap. Det lär nog bli ett fyspass för mig som heter duga. Ingrid och Anna-Karin var ju duktiga att jaga på mig uppe i Jämtland. Verkar som om jag hittat en bra jägare här nere också. Ska i alla fall bli både roligt och spännande att träna för instruktör igen. Camilla lär väl hitta en hel del utvecklingsområden på mig som förare och lite träningstips.
Några ord på vägen. Även detta har jag kopierat in från fb. Jag tycker det är viktigt att vara glad och lycklig. I dagens samhälle är vi inte så bra på det utan ser oftast allt lite mörkt och negativt. Våga sticka ut och vara glad. Det värsta är väl att du lyckas göra någon annan glad......

Nya erfarenheter och livet är gott att leva.

Ännu en helg har passerat och med den har nya erfarenheter och upplevelser lagts till. En del hade jag gärna varit utan. Lördagen inleddes med att jag for till Kvinnersta ridhus för att titta på när bästa systern ställde ut Stella och Lily. Det var inte utan att det var lite trångt. Det var knappt att det gick att komma fram mellan de olika "ringarna". Jag hittade fram till syster och systerdöttra med de små liven utan vidare äventyr.
Stella vilar ut i knät hos Carolin efter väl uträttat värv. Hon fick bra omdömen med HP och blev BIR-valp. Det var roligt att se hur Lotta hanterade det lilla livet inne i ringen. Det var väldigt länge sedan jag var på utställning sist så det var lite av en ny erfarenhet.
Fantastiskt kul att se hur Leona tog väl hand om Lily i ringen. De hade kanonkontakt hela tiden och såg ut att ha riktigt roligt. Även Lily fick bra omdömen med ett HP. Domaren tyckte även att hon var välvisad vilket Leona får ta till sig.
Efter utställningen så var det dags att säga hej då till besökarna från Jönköping och själv fara vidare till Karlslund och ÖBK´s årsmöte. Ett årsmöte som leddes på ett förträffligt sätt av Rolf Viking som satt som mötesordförande. Mötet fick ajourneras vid två tillfällen då vissa saker var tvungna att kollas upp. Tyvärr diskuterades och spekulerades det av vissa om personliga saker om personer som inte var närvarande på mötet. Detta väckte självklart en del känslor, Tråkigt nog verkade inte dessa som drog igång diskussionen inse vad de drog igång. Jag hoppas dock att de funderade lite efteråt och kom till insikt om att detta hade kunnat hanteras på ett betydligt bättre sätt utan att behöva gå in på personliga förhållanden.
Jag tror dock den valda styrelsen kan komma att fungera riktigt bra. En bra blandning av nya och rutinerade individer samlades för ett kort möte efter det att själva årsmötet blivit klart. Själv sitter jag med som ledamot och vice.
På söndagsmorgonen möttes jag av nyfallen snö, ett par centimetrar och en strålande sol när jag gick ut med hundarna. Lite agilityträning med pigga och alerta hundar gjorde att humöret lade sig på topp. Efter träningen var det hemåt och lite lunch med Ulla. Sedan gick vi ut på en längre promenad i det vackra vädret. På bilden ovan, taget i dag, syns gården från en ny vinkel. Taget från ett skogsparti i en av "kohagarna".
I bilen finns det nu ett 12 volts värmepaket att dra igång så att hundarna inte behöver bli kalla då de är i bilen. Känns bra att inte behöva ha dåligt samvete för dem då de behöver sitta i bilen ibland.

Lite vinter, trots allt.

Det blev lite kyla och snö i Bolltorp också. Inte så att det stör utan det blir bara lite klarare luft och renare på marken. Det här vädret funkar ju riktigt bra med hundarna också. Inte en massa torkande och duschande av leriga tassar och magar.
Griimas tass har börjat se riktigt bra ut. Detta var tredje gången sedan jul som hon skadat sina trampdynor sedan jul. Jag tror att hon efter operationen på vänster has har fått en liten vridning på högra baktassen just vid avstampet vilket gör att hon sliter mer på den tassen. Framför allt då det är is och fruset grus som kan "skära" i trampdynorna. I går fick hon följa med på träningen vilket hom gillade skarpt. Hon for fram som ett jehu och jag hade fullt sjå med att hålla igen henne. Med tanke på att hon inte har varit igång på ett tag så fick hon bara ett "tredjedels pass". Både hon och Stina var riktigt nöjda efter träningen. Även jag var nöjd - tränade på att vara lite mjukare i kroppen vilket verkade funka.
På eftermiddagen tog Ulla, jag och hundarna en promenad. Ut och upptäcka en ny promenadslinga. Nu när det varit lite tjäle så har de passat på att skörda salixen som växte på baksidan av huset. Nu kan vi se gården från ett helt nytt håll vilket var som att se en helt ny gård. Dessutom så både känns och syns det mycket öppnare runt gården nu. Åtminstone tills det är dags att skörda salixen igen om 4-5 år.
Nu är det bara att vänta in tävlingssäsong och varmare väder. Ni vet sånt där som förser livet med lite extra glädje och guldkant. I denna del av Sverige går det att bada utan att riskera frostskador av vattnet i juni/juli/augusti. Perfekt träning för både folk och fä...

Och livet leker?

Snö kom det idag. Inga mängder men det var några flingor som trillade ner och gjorde så att marken lyste lite vit. Skönt att det inte kom mer, ingen snöröjning ännu.
Puma (katt) den lilla rackaren kryper omkring och skriker efter en partner. Vi provade att inte ge p-piller och det ångrar nu våra öron för hon låter mest hela tiden.
Griima skadade tassen i torsdags igen. Det är samma tass men en annan falang så nu blir det tassbandage en vecka till. Dessutom så löper hon, tredje gången på tre år. Hon tillhör väl kategorin som bara löper en gång per år vilket är bra för tävlandet. Men det gör ju ingenting längre för efter regeländringen så är det ok att tävla med löptikar(till alla hanhundägares stora "glädje"). På grund av skadan fick Griima vara hemma då jag och Stina drog till ridhuset i Labbetorp för att ha lite trevlig samvaro med likasinnade samt lite rekoderlig träning för hundarna.
Jag lät en träningskamrat filma mig och Stinas banlopp för att se vad jag skulle behöva träna extra på. När jag såg på filmen hemma så kunde jag konstatera en del saker. Jag börjar bli stel och måste definitivt träna på min smidighet så att jag kan föra över det till Stina under loppen. Trots stelheten så hade vi riktigt roligt när vi for fram. Peppar, peppar så har vi hittat tillbaka till slalomet...

Efter fika och skratt till filmen var det ut till traktorn för att mocka ligghallen. Går himla smidigt att skrapa ihop skiten med skopan och sedan fylla densamma för att köra undan allt. Ny bädd med halm och sedan klart.
I veckan var hundarna med en sväng på jobbet. De fann sig snabbt tillrätta medans husse läste in lite universitetslitteratur. I fredags var det första dagen på universitetet och det blir gedigna studier att ta tag i. Mycket läsa och skriva blir det. Ska bli både roligt och intressant att studera och få erfarenhet av en helt ny miljö.

Och tiden flyger vidare...

Årets första vecka är passé och en ny står för dörren. Den första tillbringades med att arbeta och det skall även nästa och så vidare. Fick av min chef glädjande besked i förra veckan. Så nu rullar saker och ting på. Nästa vecka börjar jag läsa på Örebros universitet. Det är en 30 poängskurs genom jobbet. Det ska bli både roligt och spännande. Nya erfarenheter att ta med sig vidare i livet.Ett par hundra meter hemifrån finns en domarring som Stina och Griima brukar kolla av efter rådjur. Då det är fritt så tar de sig en stund att fundera över om de har "rätt" husse eller inte. Efter dagens agilityträning funderar de nog om hur det förhåller sig. Som vanligt är jag noga med uppvärmning och nedvärvning av hundarna men slarvar med mig själv. Sträckte mig i dag, igen. Båda gjorde de bra ifrån sig på träningen. Slalomen var inga problem alls idag och jag börjar hitta styrningen på Griima. Stina lugnet och säkerheten själv medan Griima har en betydligt högre fart och är lättare att distanshandla än Stina. Griima har verkligen växt på sig mentalt under vintern och blivit riktigt följsam. Ja det är väl faktiskt så att vi hittat varandra och fungerar bättre och bättre tillsammans. Ska bli riktigt roligt att starta henne på tävlingar denna säsongen.
När Stina slappnar av så slappnar hon verkligen av ordentligt. Här ligger hon och myser men ser ut som en demonhund då hon visar ögonvitorna. Att hon visade dom såg jag inte förrän jag kollade på bilden.Håll med om att hon ser demonisk ut med vita ögon och blottade tänder.
Här har det hänt saker med en av våra orkideer. Det har kommit två "sticklingar" på den. Om någon vet hur man kan ta tillvara dessa två nya möjligheter till plantor så får ni gärna höra av er till mig. Vore ju rent slöseri att inte åtminstone försöka få till två nya plantor.

Precis som sin mamma Stina så har Griima fårmågan att verkligen slappna av och njuta av stunden. Här uppkrupen i soffan på en luden kudde. Att ha kudde verkar vara lika viktigt för båda prinsessorna.

Så har julen 2011 passerat.

Julen har passerat med en massa trevligt stök och besök. Vädret har väl inte varit det ultimata men jag är nöjd ändå. Tomten sitter på stallväggen som traditionen bjuder. I nästan alla fönster lyser det adventsljusstakar eller stjärnor. Trots avsaknad av snö så har det varit en riktig julstämning inomhus. Ulla har verkligen fixat till det bra.
Vi hoppades att vi skulle få hem Morris till jul men icke. En dam ringde ett par dagar innan julafton och berättade att hon sett en stor grå smyga omkring runt deras ladugård. Vi har varit där och ropat ett antal gånger men ingen Morris. Antingen är det inte han eller så har han dragit vidare eller trivs för bra med alla råttor som verkar finnas i det områdetEtt par dagar innan julafton hade vi både lite snö och minusgrader. Griima skadade sin högra baktass igen. Det var samma sak förra året då det var tjäle/is ute. Vi kom nu fram till att det måste bero på att hennes högra bakben är lite sneställt efter operationen av den krossade hasleden. Snedställningen gör att hon vrider på tassen vid frånskjutet och belastar då trampdynan så att den vrids och slits. Tassbandage över för att skydda. Tur hon är van att skutta runt på tre ben.Julaftonspromenad med delar av den Tillströmska släkten. Solsken, plusgrader och nöjda vandrare. Kan det bli en bättre jul än så?
I dag for Daniel och Stina hem och lämnade ett tomrum efter sig. Det var himla roligt att fira jul ihop. Om det blir tomt efter dom vad ska det då inte bli då Jessica och Kalle far hem på fredag?!!

Första advent och ryggskott

Helgen har gått i julens tecken eller snarare sagt adventstecken. Ulla har städat och pynta så fint med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Själv har jag fått ryggskott och har försökt hålla mig undan lite. Vi män har ju en förmåga att kvida lite väl höhljutt ibland. I lördags satt jag i traktorn och putsade till hälften av den kvarvarande hagen. Trots ryggen så var det inga större problem att ta sig upp eller köra omkring med slaghacken. Värre var det när jag skulle kliva ner. Det saknades fem långa centimetrar för att jag skulle nå ned med foten på marken. Dom fem centimetrarna gjorde så förbannat ont när jag efter att ha samlat mod för att släppa ner mig. Det var de längsta fem centimetrarna i mitt liv. Jag bidrog i alla fall med något även om jag helst velat hjälpa till inne.
Visst blev det bra ute och inte kände jag mig särskilt skamsen. När jag kom in hade Ulla dragit fram diskmaskinen. Den hade slutat fungera sedan ett par dagar. Förmodligen hade den blivit "dödad" av en mus som knaprat på kablarna inne i maskinen och skapat en kortis. Fullt av musskit och söndertuggad isolering var de enda spår råttjäkeln hade lämnat efter sig, förutom en död tvättmaskin. Det luktade lite illa om maskin så förhoppningsvis hade maskinen lyckats dräpa råttan innan den dog själv.
Våra katter är lite knäppa. Vår Puma tycker ju om att sova i badkaret här hemma medan Jessicas Gizmo verkar gilla att vila i handfatet. Man kan ju undra varför de vill sova så vattennära då de är så försiktiga med vatten annars.
Som vanligt så sätter sig hundarna på lämplig plats för att hålla koll på markerna och strävar nog efter att håll vildsvinen borta. Har upptäckt att de bökat upp grästorvor ute i hagen bara 50 meter från kåken. Verkar inte vara någon större flock utan bara några enstaka djur. Det är nog så jäkligt. Jag kanske ska kolla upp ett lasersikte till 92:an?