torsdag 14 november 2019

Agility, fars dag och massvaccinering

Höstrusk

Det är typiskt sörlandsväder utanför fönstret. Ena stunden snöar det lappsuddar för att en liten stund senare regna och bli slask. Isigt och halt värre då det är minusgrader på marken. Riktigt lurigt skitföre både för bil och gång. Som om det inte vore nog så kommer mörkret tidigt på dagen så att det känns som det är mitt i natten redan vid 19.00 tiden. Det krävs väl en viss omställningstid innan man vänjer sig. Hoppas att statsmakten tar tag sitt förnuft och går på forskningen för att ta bort detta med sommar-/vintertid. Personligen tycker jag bara att det ställer till det och inte fyller någon funktion.

Farsdagsagility

Kungsörs hundarena Gästades av mig med flera klass 2 förare och hundar den 10/11. Vi var anmälda till 4 lopp. 2 i respektive hopp- och agilityklass. Hopploppen gick bra. Inga lysande resultat men vi hade roligt på banan och även en hel del fart. Första agilityloppet gick också bra trots en disk. Wynja envisades med att ta A-hindret 3 gånger på raken trots att jag visade in i tunneln. Vi har ju inget A-hinder att träna på så hon passade väl på att få ut maximalt av hindren på banan. Vi skrattade nog lika mycket tillsammans åt det hon och jag. Sista agilityloppet strök jag oss ifrån. Min häl började protestera redan efter de två hopploppen men vi tog ett lopp till bra för den goda sakens skull och att Wynja var på och tyckte det var kul. Hade hon visat sig less hade vi hoppat över båda.
Tina hade gjort roliga banor som delvis var lite kluriga. Perfekta klass 2 banor med lagom fart och teknik. Några ekipage vart jag imponerade av. Dels att hundarna var så snabba men även att förarna hann med handlingen utan att stressa sönder hundarna.

Farsdagspresent

På måndagen kom dotterns present fram till far. Ändå hade hon skickat den en dag tidigare för att den skulle hinna fram innan helgen. Postnord är nu inte något säkert kort att satsa på. Till och med Schenker och DHL är ju både snabbare och säkrare. Det gamla talesättet "Som ett brev på posten" innebär inte längre att något är säkert utan mer ett "kommer det så kommer det".
I alla fall kom dotterns present på måndagen och det var en liten bok om att vara pappa. Sträckläste boken som bestod av citat och fick en "minnenas resa". Tänkte tillbaka på hur det var att vara pappa till Jessica under de år som gått. Händelser och känslor. Det var både skratt och lite tårar som jag fick under resan. Tack världens bästa dotter. Att få minnas var den bästa farsdagspresent jag kunde få! Tack "Världens Bästa Dotter".

Morötter till hundarna

Alla hundarna utom Wynja älskar morötter. De ligger på rad under soffbordet och smaskar ljudligt i sig de orange munsbitarna. Det låter så himla mysigt då de högljutt tuggar och smaskar i otakt de små liven. Griima ligger i bakgrunden på bilden och är väl den som bidrar mest till den ljudbild som strömmar ut från måltiden.

Massvaccination hos Kristin

Häromkvällen blev det en tripp till bästa veterinären. Hela flocken skulle vaccineras. Det blev en uppdatering på både KC, DHPP och rabies. Den enda som lyckades glida undan från en spruta var Lilo då hennes rabies var ok. Det blev 2 sprutor och en nosdroppning för all utom Lilo som då slapp rabiessprutan. Kändes smått hysteriskt att ha med 4 yrväder in samtidigt på mottagningen men de lugnade snabbt ner sig och skötte sig exemplariskt. Den enda som reagerade var Lilo som snabbt vände huvudet mot veterinären då sprutan stacks in. I övrigt var de superlugna. Passade även på att väga de håriga vilket visade att de alla låg bra till utom en som kommer att få lite mindre mat. Wynja var inte överviktig men hon har lite hon kan ta av som hon inte behöver bära omkring på i onödan.

tisdag 5 november 2019

Hjärtkoll & utställning samt agilitypremiär

Hjärtat funkar bra enligt läkarvetenskapen

Det blev som sagt en heldag på Örebro universitetssjukhus. Läkarundersökning, ultraljud och arbets-EKG. Det där med att ta ultraljud på hjärtat tog en himla tid. Hon som tog det höll på nästan en timma och det togs bilder och bildsekvenser från alla håll. Det var lite osäkert om det var tillräckligt bra då jag hela tiden hade en massa extraslag. Men det visade sig vara bra nog. Det var en speciell upplevelse att få se sitt eget hjärta arbeta och även höra ljudet av det. Jag har nu sett hur det ser ut när det jobbar och även då jag haft extraslagen. Nästan lite otäckt...

Arbets-EKG gick även det bra. Jag hade inga problem med vare sig ansträngt hjärta eller konditionen. Det enda problemet var att jag nog behöver träna lårmusklerna mer. Där kändes det att jag inte hållit på med varken löpning eller ansträngande cykling den senaste tiden.

Bilder och kurvor ska nu granskas av en Elsa. Hon är någon form av hjärtspecialist. Då hon har gjort en bedömning så får jag ta del av det resultatet. Men som det ser ut nu så sa de att allt ser bra ut och att jag har någon extra elektrisk signal som skapar de där extraslagen. Jag hade över 6.000 extraslag på det långtids-EKG jag tog för ett tag sedan. Det gör 4-5 extraslag per minut så det är inte konstigt att jag känner av det. För att minska extraslagen så fick jag piller med betablockerare som tydligen ska minska på extraslagen. De klipper väl av den röda kabeln, det är ju alltid den som ska kapas på bomber etc då de ska desarmeras på tv/film.

Mediokra utställningsresultat

Väntar på vår tur..
Internationell utställning i Växjö fredagen den 1 november. Vi var på plats med hela flocken men det var ungdomarna som skulle visas upp. Domaren visade i sin bedömning att det var en bedömningssport. Väldigt bra kritik men konstig placering av hundarna...
Det var ingen röd tråd i vad han tittade på utan det var lite hipp och happ. 
Lilo som inte brukar backa för någon ryggade lite för denna domaren vilket gjorde mig riktigt förvånad. 
Men vi blev en erfarenhet rikare och det är att den domaren ställer vi inte våra kooikrar för igen. (Andra verkade ha tagit den erfarenheten och uteblivit för det var bara 8 kooikrar på en internationell utställning!).
Lilo fick ett "very god" men kritiken sa mer excellent och Ambie fick "excellent" med en kritik som även sa "CK". Det sistnämnda är bara mina funderingar utifrån den kritik och resultat vi har med från flera andra domare. Men som sagt det är en bedömningssport och det står ju oss utställare fritt att välja bort domare eller utställning.

Äntligen premiär på agilitybanorna

Söderköpings inomhushall tävlar jag gärna i igen. Bra underlag, bra ljudnivå och värme då det var en isolerad hall. En sån här hall borde finnas i alla städer om jag fick önska fritt. Hoppas att det kommer att gå runt för dom så att den bär sig ekonomiskt. Gärna fler tävlingar där under den kalla delen av året.
Hela flocken for dit när Wynja och jag hade säsongspremiär. Kändes himla bra att kunna springa igen även om det gjorde ont i hälen efteråt, men det tar jag. Hon är så himla följsam då man springer agility med henne. Dessutom har hon fått till lite mer fart än tidigare. Ulla filmade agilityloppen som resulterade i en 6:e plats med 10 fel och en 4:e plats med ett nollat lopp. Hopploppet blev inte filmat vilket var helt okej. Där fick jag ett hjärnsläpp och sprang lite andra vägar än jag tänkt, vilket ledde till att jag visade fel med en disk som följd.

Vi hade även finbesök från Linköping som var och tittade. Det var Nala med sin flock (Joakim, Tina & Irma) som kom för att titta. Det är alltid lika trevligt att träffa dom. Nala hade växt på sig sedan sist och hon blir nog riktigt fin då hon växt klart. Mentalt är hon helt fantastiskt bra. Öppen, glad och positiv.

måndag 28 oktober 2019

Mardrömmar och en fullaktivitetsdag

Mardrömsuppvaknande

Att drömma är inte alltid en fin upplevelse. Vaknade häromnatten att jag drömde att jag fått en hjärtattack som inte ville sluta. Hundarna undrade var det var med gubben då jag spratt upp mitt i natten.
Att jag drömmer om detta är väl i och för sig inte så konstigt eftersom jag ska till sjukhuset på torsdag. Det blir nästan en heldag med fyra inbokade delar. Vilo-EKG, läkarbesök, ultraljud på hjärtat samt ett arbets-EKG. Ska bli skönt att få svar på varför jag har så mycket extraslag och kanske något läkemedel som ser till att det jobbar mer normalt. Mardrömmen visade nog mer av att jag är orolig inför besöket än att det är något annat, Ni vet sådana där hjärnspöken man får även fast logiken säger något helt annat.

Nu är det naket

Det perfekta trädet i kohagen är nu redo för vintern. Det är bara några enstaka
löv som frenetiskt vägrar släppa taget. precis som en annan verkar de vilja ha
sommaren kvar ett tag till.

Påfyllning i klövförrådet

Jakten har kommit igång i de Segersjöerska skogarna. Det är en norrman som har jakten och vi verkar komma bra överrens. De har jagat både älg, hjort, rådjur och svin. De har fått en bra plats att leverera klövar från hjort och rådjur till. Nu har jag klövar så det räcker ett bra tag. Mina adepter har ju bara gått på rådjursklövar, bortsett från Wynja som gått prov på både hjort- och svinklövar. Men nu blir det lite omväxling. Ska bli kul att se hur Lilo och Ambie reagerar på de betydligt större hjortklövarna. Det blir lite att bita i för dom. Förberedelserna har till och med gått så långt att jag satt snöre på de flesta klövarna redan. Då blir det smidigt att bara ta dom ur frysen, tina dom och dra ut och lägga spår. En bra sak är ju att alla klövarna är närproducerade...
Hjortklövarna är ju något större än rådjursklövar. Här ligger några uppradade på en 
bricka innan vidare resa ner i plastpåse och vidare in i frysen. Många klövar blev det.

Full dag för hundarna

Söndagen blev en riktig hunddag både för mig och hundarna. Vi började förmiddagen lite lugnt med klippning av pälsen mellan trampdynorna följt av kloklippning. Där tog husse en fikapaus med kaffe innan han gick ut på fälten för att lägga 3 viltspår. Rastning av alla fyra bestarna innan Griima fick vara kvar hemma och vakta huset. Husse tog kooikerflocken vid sidan av cykeln så att de små röd/vita skulle få komma ut och sträcka på sig lite. Ganska häftigt att cykla med tre kooikrar som travar fint sida vid sida i ett perfekt anpassat tempo till varandra.
Så blev det lite hussefika igen innan det var dags att ta kooikrarna en och en för att gå de utlagda spåren.
Ambie for omkring som en yster vildhäst då hon hittat klöven och fått av sig
spårsele och lina.

Ambie fick bära klöven hela vägen hem. Snacka om att hon var en
 stolt liten kooikertjej. Inombords var hon nog som en stor varg..

Lilo jobbade bra i spåret och var mer i spårkärnan än vanligt. Vissa små utflykter
har den här lilla damen alltid men inte lika många som tidigare.

Det är MIN klöv, husse.

Wynja, spårsäker som vanligt. Det är en ren fröjd att jobba med henne.
Bara hoppas att husse håller ihop på nästa spårprov.
När Ulla kom hem från jobbet så var det Griimas tur att få komma ut på en längre promenad. De gick där vi spårat och det gjorde även Griima. Hon hittade en spårsnitsel som jag tappat då jag gick spåren tidigare. Nu trodde nog de små liven att det var klart för idag, men icke. Ulla plockade fram "bönbollen" så att de fick lite extra träning av småmusklerna.
Behöver jag säga att de somnade gott sedan?

fredag 11 oktober 2019

Inställd agility och tusentals extra slag😜

Bolltorpsträdet klär om till höstfärger

Det fantastiskt formade trädet ute i kohagen är på väg att skifta till höstskrud. Man skulle nästan tro att det är klippt då formen är så jämn. De enda som klippt är nog korna som brukar söka skugga och skydd under det då de går ute på bete. Så man kan nog säga att det sköts ekologiskt både vad gäller gödsling och ansning. Det är i alla fall ett träd man stannar till och tittar på.

Svar på 24 timmars EKG

Fått samtal från läkaren på vårdcentralen med resultat från 24 timmars EKG. Han sade att jag hade extraslag och att det inte var farligt. Men då det rörde sig om "tusentals" så ville han att kardiologen på sjukhuset i Örebro skulle ta och kolla upp det och ta fram eventuell medicinering. Det tog inte mer än några dagar så hade jag ett brev från kardiologmottagningen om att de skulle boka in mig för tid. Redan dagen efter så kom tiderna. Det var en tid för ultraljud av hjärtat och en timma senare ska jag göra ett arbets-EKG. Alla var noga med att poängtera att det inte vara farliga extraslag bara att det var "osedvanligt" många.
Även om det inte sas vara farligt så blev jag lite orolig. Det känns ändå skönt att veta att man ska till specialistvården. Men jag måste ju trots allt ha ett riktigt vältränat hjärta då det fått slå lite extra😁även om läkaren sa att det var lite stressat.

Tranåsagility med Wynja inställd

Lördagens agilityresa till Tranås fick stryka på foten då Wynja fått en misstänkt sträckning höger nacke/skuldra. Efter behandling hos Anki på Schiölds Hundkoja Friskvård, Rehab & Träning med massage och annat. Att tävla med en hund som inte mår hundra är inget jag vill. Visst kan man missa att se men då man ser är det bara att låta hundens väl gå före. Så när vi upptäckte den lilla hältan så var det ett enkelt val. Kolla upp - behandla - följa upp - rätt aktiviteter. Och rätt var att inte tävla.
Då jag vill ha reda på vad det är som är problemet och vad som gjorts så bad jag naturligtvis Anki att förklara så att jag skulle förstå, och det gjorde hon..

"Wynja fick rygg & nackmassage för släppa på de stela musklerna mellan bog & rygg/nacke. Hade helst velat ge henne bogmassage, men damen har lite för hög integritet att lägga sig på sidan & tillåta det.
Jag tog då hjälp av elektroterapi för att göra jobbet & släppte på så sätt tonusen i musklerna.
Elektroterapin är fantastisk med en mängd goda egenskaper.
  • Smärtstillande
  • Avslappnande
  • Cirkulationshöjande
  • Stimulerar cellernas funktioner
  • Stimulerar immunförsvaret
  • Höjer pH-värdet  
Man ”släcker” inflammationer med hjälp av elen. Dvs kickar igång inflammationen & får på så sätt en snabbare läkning. Man ska inte förväxla den typ av ström jag använder med t.ex. TENS. Behandlingen känns inte alls (förutom kanske ett litet pirr i huden). "

Texten ovan är Ankis egen och det gav mig en bra förklaring på vad, hur och varför samt att jag fick bekräftat att det var en kooiker hon behandlade, den stora integriteten😉 Tack Anki.

Behandling av mor och dotter samt en🤡

Efter första behandlingen på "Schiölds hundkoja" så beställdes det hem en bönboll för att träna hemma. I första hand var den ju till för Wynja och Ambie som varit på behandling. Då de tränat så fick Lilo prova på. Hon är ju lite eljest så hon gjorde det mesta av det för att få uppmärksamhet och beröm🤣
Lilo är en riktig lite flörtare och gör allt för att vara till lags. Att sitta "surikat" är en sak hon lärt sig snabbt men att hon skulle göra det direkt på bönbollen trodde jag aldrig. Hon är en liten tjej som inte verkar ha några problem med att prova nytt. Lilo får nu samma träning som de andra på bönbollen men hon vill fortfarande plussa och göra lite utöver det som önskas😍

En riktig "mancold"🤒

I lördags drog den igång och under söndagen eskalerade den till enorma proportioner. Däckad i soffan i två dagar med feber, frossa, öm hals, hosta och snorig. Knappt jag orkade gå ut med hundarna😪 Onsdagen något bättre men hostade som en galning. Var hemma på torsdagen också då jag fortfarande snörvlade och hade slemhosta. Kort och gott en riktig drängförkylning som jag gärna varit utan. På onsdagen och torsdagen orkade jag i alla fall gå ut med hundarna. Blev också ett treminuters agilitypass. Körde slalom ett par gånger med Lilo och hon får till sitt första "rena" slalom och jag får ett glädjefnatt. Det roliga är att jag fått det filmat😊
På fredagen var jag uppe som vanligt och var beredd att åka till jobbet men insåg att jag inte skulle vara lojal mot vare sig mot mig själv eller arbetet. Inte frisk ännu och tror inte att någon skulle uppskatta att ha en snorandes och harklande människa på plats som dessutom kan skicka förkylningen vidare till både boende och personal. Valde att vara lojal mot alla och stannade hemma vilket ger mig ytterligare några dagar att bli frisk på då även helgen kommer att gå i tillfrisknandets tecken.

söndag 29 september 2019

🥶Winter is coming🥶

Vintern är på väg😖

Mitt i hösten har vi hamnat i. Det är inte långt kvar till vintern men vi passar på att njuta fullt ut av hösten. Den Bolltorpska banan står fortfarande uppe och kommer så att göra ett tag till. 
De flesta är i slutet av sin agilitysäsong nu. Jag är precis i början av min. Nästa vecka åker jag till Tranås och gör säsongspremiär på officiell tävling med Wynja. Under veckan har jag börjat få till det att kunna springa själv. Känner att jag tappat en del vad gäller handlingen och rytmen på banan men det är bara att banvandra, springa och njuta sedan får man väl se hur det går. Vad gäller Wynja så vet jag att hon funkar men min egen handling och rytm kan nog störa henne mer än jag brukar🙄 
Det viktigaste är ju faktiskt att vi har roligt tillsammans. Placering är av sekundär betydelse. 

Första lyckade slalomet

I torsdags skrek jag högt av lycka och glädje när jag körde Lilo på agilitybanan. För första gången tog hon hela slalomet. Det var bra fart men ännu lite orytmiskt. Nu är det bra att köra mängdträning för att hon ska hitta rätt rytm. På fredagens träning gick det tillbaka lite men farten fanns och det var bara nästan så att hon inte fixade alla portar, men vi avslutade på topp.
Men kan ni fatta den goa känsla jag hade inombords då vi lämnade agilityplan efter hennes första lyckade slalom!? Det levde jag på hela kvällen och en stor del av fredagen

Mindre stress

Känns himla skönt att inte längre känna stress på samma sätt som tidigare. Har nog lyckats hitta någon form av balans i livet. Delvis beror det nog även på att jag inte längre har så ont i hälen och kan börja röra mig och jobba med hundarna ordentligt igen. Har till och med lyckats få till lite löpsteg på agilitybanan och inte bara halta runt i högt tempo😄
Yogan jag gick i våras har också hjälpt till och då framför allt andningstekniken vilket är väldigt enkelt att ta till då det börjar dra ihop sig. Några djupa andetag och sedan är det bara att sortera och strukturera så bara med detta minskar stressen. Hur svårt kan det vara? Ja, när man var mitt upp i det tidigare så var det prestation och snabbhet som var det viktiga men det är aldrig för sent att göra lite omdisponeringar och omprioriteringar i hur man hanterar problem och högt ställda krav från omgivningen.

Inställd Norgeresa

Det blir ingen utställning för oss i Norge i november. Känns inte så där jättekul men säkerheten för våra hundar går före. Det är ju ännu inte påkommet vad det är som framkallar den dödliga sjukdomen hos de norska hundarna. Tills dess att det inte finns svar på vad det är och hur det smittar kommer vi inte att åka till grannlandet i väster med hundarna. Vi kommer att åka på utställningar i Sverige men kommer att vara väldigt noga med att hundarna inte hälsar på eller kommer i kontakt med okända hundar. Jag hoppas att de andra utställarna tänker i samma banor för att hålla ner riskerna för smitta. Sen vet man ju att det finns hundägare som är lite eljest och inte tänker längre än näsan räcker😉

En stark tolkning

En vän som inte längre finns ibland oss introducerade mig för "Disturbed". När jag såg hur de såg ut var jag på väg att rata dom utan att lyssna. Det visade bara på att jag trots allt har kvar en del fördomar och förutfattade meningar och dömer på utseende. Men när jag började lyssna på "sound of silence" kunde jag inte släppa den. För mig är det en helt underbar tolkning med skörhet och styrka. För att inte tala om sångarens röst, ett sånt djup och känsla. Tack Helena för att du genom min fru lät mig uppleva denna tolkning❤ Titta gärna på videon och jag lovar att du inte ångrar dig.

torsdag 19 september 2019

🦴🐾Viltspår, slagghög, nätbrynja och fågelsträck🦆

Det går framåt med spårandet

Som framgår av rubriken så går det framåt med kooikerflockens spårarbete. Wynja är snart klar för att gå spår i öppen klass igen. Ja, egentligen är hon redan klar för det men det handlar som vanligt om den där rackaren som går i slutet av linan. Det är jag som behöver bli trygg med hennes spårarbete  så att jag inte stör henne med min nervositet.
De två små gör klara framsteg och blir mer och mer trygga, fokuserade och uthålliga i sitt spårarbete. Jag är faktiskt riktigt bortskämd med att ha möjlighet att köra med tre hundar. Samma ras men tre helt olika sätt att jobba med och lösa spåret och dess bloduppehåll och vinklar. Snart dags att anmäla Lilo till anlagsklass och det kanske även blir en anmälan för Ambie.

Kombinationen av att vistas ute i skogen och spåra med hundarna ger mig så otroligt mycket positiv energi. Jag ser ju även att hundarna trivs och tycker det är roligt. Det är inte utan att det blir en viss uppståndelse då jag tar på mig för att ge mig ut och lägga spåren. När det sedan blir dags att gå spåren och spårväskan tas fram så finns det ingen hejd på dom. De kan inte komma fort nog fram till bilen och in i den för att få komma till spårskogen.
Nöjd kooiker efter väl genomfört spårarbete, Joykooi Kristall - Lilo

Kvarntorpshögen
Miljöboven som blev ett område för konst och rekreation. Det var tack vare jobbet som jag hamnade häruppe på högen. Vi har bott här nere i nästan 10 år och aldrig varit vid regionens mest besökta attraktion. Så på helgen lastades delar av den Bolltorpska flocken för ett turistbesök i närområdet.
I bakgrunden skymtar "Arken" som är ett av konstverken på högen. Strex hitom
syns röken från ett av de ställen där det fortfarande glöder i slaggen. De slutade
med brytningen av oljeskiffer och utvinna olja 1966.

Slagghögen är 100 meter hög från Närkeslätten, (157 m ö h) så det är en
fantastisk utsikt härifrån. Nästan lite kalfjällskänsla på toppen.

Ett av de konstverk som står uppe på högen. Detta är väl ett av
dom där det syns vad det är😉

Återupplevandet av nätbrynja😂

Har äntligen haft en date med fysiologmottagningen i Örebro. Det var dags att spela in ett 24 timmars EKG. Först blev det ett EKG i vila innan de kopplade upp mig med sladdar och inspelningsdosa för 24 timmarsinspelningen. När allt satt på plats så tog sköterskan fram en tight nätbrynja som skulle hålla sladdar och elektroder på plats. Själva dosan fick jag i ett snöre runt halsen. Plötsligt kände jag mig som ett barn igen. Jag har inga minnen men jag har sett en bild på mig själv som 1 åring då jag hade brynja och blöjor. Sedan dess har jag nog aldrig haft brynja, förrän just denna dag på fysiologen. Det var en spännande och inte alltför bekväm upplevelse.
Att det inte blev oftare som barn kan jag tacka min kära mamma för. Hon avskydde nämligen nätbrynjor så jag fick ha vanliga linnen i stället😄

Day after tomorrow

Det är inte utan att det är den filmen jag kommer att tänka på då gässen och tranorna flyger över Bolltorp. De samlas i allt större sträck för varje dag som går. Varje morgon och kväll flyger de över på väg mellan sovplats och matplats. Det dröjer nog inte länge förrän det tunnas ut och de lämnar det allt kallare Närke.
I år har vi fått en del äpplen på träden men de är inte så himla fina. De flesta har svarta märken eller så har getingarna varit på dom. men de är vackra på sitt sätt där de sitter på träden och blir allt rödare. Några har dock blivit plockade och ligger till sig för att hamna i den Bolltorpska äppelpajen som är en lokal delikatess, åtminstone i Bolltorp.

måndag 9 september 2019

Vänstervarvande, en dyr selfie, agility och viltspår

Nationell utställning i Märsta

Det är inte utan att vi börjar bli lite bortskämda med bra resultat för våra unghundar på utställningarna. Verkar också som Lilo och Ambie turas om att ligga i täten. Nu senast på "Ulla Segerströms & Bertil Sted-Grens Minnesutställning" den 25 augusti i Stockholm. Lilo blev BIM med cert och Ambie fick reservcertet. Joykooi´s kullsystrar ur ädelstenskullen blev alltså både bästa tik 🥇 & 🥈!
BIM Joykooi Kristall (Lilo). BIR Kamas Mr Spock

Selfies kan vara dyra!

Passade under veckan på att ta en statlig selfie på väg till jobbet. Staten har ju varit vänliga nog att placera ut stora selfiepinnar längs många av våra vägar och då ska väl dessa användas? Eller inte!
Lyckades i alla fall med konstycket att utlösa en sån där på väg till jobbet i förra veckan. Det som grämer mig mest är att det var just på väg till jobbet. Den mentala acceptansen hade nog varit större om det varit på hemvägen. Nu väntar jag bara på bilden och vad kostnaden för den dåliga analoga kopian blir? Som tur är så tas bilden innan man gör upptäckten att den togs...

Öronvax på hund

Lilo har ju dragits med lite problem med sitt ena öra. Först en liten inflammation och sedan vax som inte vill släppa riktigt. Nu är det vaxpropplösare för hund en vecka till innan återbesök för eventuell sövning och spolning. Hoppas vaxlösaren räcker. Lilo är jätteduktig då jag behandlar morgon och kväll. 


Agilitytävling - äntligen på gång

Efter ett längre uppehåll med agilityn, bortsett från clubshowen, så är vi på gång igen. Wynja och jag har kollat in och anmält oss till fyra tävlingar i höst/vinter. Uppehållet berodde på valpar och en dålig förarhäl. Nu är valparna borta, hälen opererad och suget efter att springa agility är stort både hos mig och Wynja. Hon kommer att fixa det utan problem. Frågan är väl om min häl kommer att fungera så jag kan jobba upp oss i tempo och flyt? Det är bara  att prova och se hur det blir på tävling. Under träning fungerar det hyfsat. Det är inget fel på hälen men det gör bara så förbannat ont emellanåt. Särskilt när jag hållit på en stund. Hoppas att tävlingsdjävulen och adrenalinpåslaget gör att jag inte tänker på hälen. 
Jag väntar med att starta med Lilo till nästa säsong. Hon behöver mogna på sig och bli lite tryggare innan vi drar ut på banorna. Har ju ett slalom att få till med henne också😁

På gång med viltspåret också🙄

Både på lördagen och söndagen under den gångna helgen var vi ute i skogen, kooikrarna och jag. De fick varsitt spår respektive dag medans jag både fick lägga och gå tre spår varje dag. Nu i kväll känns det i hälen😣att jag jobbat med kroppen och framför allt fötterna. Delvis kan det bero på att jag mockade hagen och körde iväg hästskit. Många skottkärror blev det men nu är det gjort och det känns skitskönt...
Snart dags att gå spår i öppenklass med Wynja och hoppas på det tredje förstapriset. Det är det som saknas innan hon får viltspårchampionatet. Lilo är snart mogen för anlagsprov och det dröjer nog inte länge förrän även Ambie ska göra anlagsprovet.

Det är ganska häftigt att jobba med tre hundar. De är lika men jobbar så väldigt olika och behöver stöttning på olika sätt både i spårarbetet och på agilitybanan..