onsdag 30 januari 2019

Mot ljusare tider

Äntligen är mörkret på väg att ge vika

Även om det nu är en både mörk och kall årstid så har vi lite att glädjas åt. Det märks nu att vi går mot ljusare tider. Mörkret viker tidigare på mornarna och kommer senare på eftermiddagarna. Att vi har lite snö som ligger kvar bidrar ju även det till lite extra ljus.

Fantastiska promenader med de fyrbenta

Ljuset bidrar starkt till att jag känner mig bättre till mods med livet. Det är inte längre kolsvart när jag åker till jobbet eller kommer hem. Jag behöver inte rasta hundarna med reflexvästar och ficklampor. På helgerna kan det till och med vara strålande väder. Riktig vinter med snö och några minus med en strålande sol. Sådana där dagar som bara pumpar kroppen full med livsenergi.
Även de fyrbenta trivs med att rasa runt i den rena snön. De ger glädje med sin vansinniga upptåg och hispiga kooikerryck.
Ena sekunden kan de stå och vara helt uppslukade av att lukta på några spröda grässtrån för att i nästa sekund fara runt som världens vettvillingar med tvära kast, snäva cirklar och fladdrande öron. Ja det gäller framförallt de tre kooikrarna. Våran svart/vita dam är betydligt lugnare. Med ålderns rätt rör hon sig mer drottninglikt även om hon emellanåt deltar i sprallandet. Men då i lite mer värdiga former.
Wynja har som alla kooikrar en väldig arsenal av utryck som visar olika saker. Här ovan två bilder av samma hund. Samma tid, samma plats men lite olika uttryck. "Var det något spännande där borta i skogen?" eller "Är det säkert att du inte har något godis? Är allt lite sugen på det!"

Raskonferens i Långtora

Det var en givande helg på "Långtora hund & Jakt. SKOOI hade där sin raskonferens och det var ett bra ställe att hålla till på. Tillräckligt bra boende med den stora fördelen att hundar kunde vara med i stort sett överallt. Dock valde vi bort att ha hundar med under själva konferensdelen då det gäller att hålla fokus på rätt saker. Enda nackdelen var att det var lite kyligt i lokalen. Men vi ska nog inte ha konferensen vintertid nästa år så det kommer att fungera bra. Hörde inte en negativ synpunkt på maten utan det var idel lovord.

Lördagen inleddes med att vi pratade igenom bland annat RAS och då kom fram till en del riktlinjer som vi anser att avelskommittén ska jobba vidare med gentemot SKK. Det gällde bland annat borttagandet av tvingande tester för avel då dessa exkluderar många individer från avel. Och rasen är ju i behov av en så bred avel som möjligt för att inte tappa "gener".

På söndagen fick vi dessa diskussioner verifierade av Pieter Oliehoek som föreläste om behovet av mångfald inom aveln. Att testerna inte fungerar utan kanske även i hög grad bidrar till att problemen de ska lösa inte minskar, utan i stället kvarstår eller rentav ökar visar att tester inte alltid är det bästa.
Han tog ett exempel med en ras där man jobbar stenhårt med HD tester för avel. Problemen med höfterna minskar inte, däremot dyker det upp andra rassjukdomar då aveln genom att utesluta många avelsdugliga individer blir för smal och urvalet av gener minskar. Han påvisar att aveln måste tänka långsiktigt och inte bara på en kull i taget.

Han pekade särskilt på att aveln och uppfödarna måste vara öppna och se på rasens framtid och inte bara på det egna kennelnamnet och prestige i detta. Gör vi inte det så kommer vi kanske inte att ha kvar kooikern som ras i framtiden. Han lyfte ett par exempel där rasens fortlevnad har hamnat i riskzonen på grund av detta. Han lyfte även upp exempel där öppenhet, medvetenhet och samarbete lett till att rasens fortlevnad och utveckling stabiliserats. Det var mycket tankar i huvudet efter 2 dagar av kooiker i Långtora 

Nu längtar jag efter barmark

Nu tycker jag att vi haft nog med vinter jag och hundarna vill ha mark som är fri från snö och is. Naturen ska ligga inbjudande för spår och andra trevliga aktiviteter.
Trots trettio år i Jämtland så blev jag aldrig någon älskare av vintern, eller kanske just därför. Är mer en älskare av naturen då den ligger inbjudande utan snötäcke. Gärna ljust och varmt så att jag inte behöver en massa långfillingar och vantar. Att få springa agility ute och samtidigt känna vinden i håret. Spänt gå fram bakom hunden i linan och läsa av spårarbetet. Ja det är mer liv för mig än skotta snö och slita ut kroppen.

Bildkollage

 
Nikon. Kan bli pappan till Wynjas nästa kull. Se mer på Joykooi.

Ambie ligger i soffan och är bara söt.

Ambie skuttar runt på "kullen" innan snön kom in masse.

Husse! Hade du godis i fickan? Jag vill ha!