torsdag 5 juli 2012

Pussar, snusningar, snabba vändningar och uppkäftiga ungar.

Semestern börjar lida mot sitt slut och ett nytt "arbetsår" tar sin början. Jag har trots allt en vecka kvar innan jag åter ska i selen. Det finns ändå ljuspunkter att se fram emot. Uppvisning på Fäviken och tävlingar bland annat. Dessutom så ska ju lillebror gifta sig nere i Eksjö. Mässdräkten har plockats fram och det visade sig att den passar ännu. Medaljminiatyrerna och utbildningstecken är påhängda. Återstår endast att tvätta väst och skjorta samt hitta fram kedja till mässjackan.

I hagen går det en liten snygg kille som Ulla säger kommer att bli kolsvart, Själv hoppas jag på att han får behålla den gråa färgen, Simlir klär i grått men tydligen är alla svarta hästar gråa som föl. Men vad det är lugnande då en häst snusar på en. Mjukt och rogivande. Det hade jag aldrig trott att jag skulle sitta på huk bredvid två hästar och låta dem snusa på mig. Jag som i grunden är hästrädd.
Den gångna helgen bodde jag och min håriga kamrater i tält. Vi var på "Kanonsabotören" en rejält stor tävling med över 1300 starter per dag i Åtvidaberg. Vi gjorde åtta starter och jag var nöjd med åtta lopp trotts att det blev disk i två, ett för respektive sessa. Stina nollade sina andra tre lopp. Griima gick också väldigt bra i sina lopp. Vi är nog inte riktigt överrens ännu men det blir bättre och bättre för varje start. Detaljer att jobba med.

Stinas agilitylopp på lördagen.

Stinas hopplopp på söndagen.

Griimas hopplopp på lördagen.

Griimas agilitylopp på söndagen. Tävlingen var som förra året en riktig höjdare. Bra organisation och roliga men utmanande banor. Jag hoppas att det blir en sabotör nästa år också. I dagsläget ser det lite mörkt ut eftersom det ska bygga bostäder i området vilket tar bort del av alla möjligheter till att ha boende, tävlande, promenad och badmöjligheter i samma område.
I dag stötte vi på en liten kaxig fågelunge då vi skulle ut på promenad. Den stod stilla så hundarna nonchalerade den rackaren. Den lät sig villigt fotograferas men tittade hela tiden uppkäftigt på mig. Den lilla parveln hade nog vandrat bort från sitt bo inne i hagen för att upptäcka lite av världen utanför. Än så länge har den bara sett stallet från marken men inom några veckor lär den få se så mycket mer då den låter sina vingar föra sig upp och framåt. Ut över världen och alla dess möjligheter.......